Etikett: misstag


  • MJUK KAKA MED JULTOUCH

    kaka med saffran

    Ännu mer saffran. Ytterligare en kaka. Alltid tacksamt!

    Som så många gånger förr när jag ger mig på Leilas recept så skiter det sig. Jag vet seriöst inte alls vad jag gör för fel, för troligtvis är det jag som är boven i dramat. Jag hör liksom aldrig någon misslyckas med hennes recept.

    Jag vill alltid ha någon att skylla på och idag lägger jag skulden på ugnen. Den har fått spatt. Efter att kakan stått i ugnen på rätt temp i endast 5 minuter hade den hunnit få en svart och bränd yta och det osade något förfärligt men trots detta så lät jag den stå kvar, dock sänkte jag till 140-150 grader och lät den stå där tills jag tyckte att stickan var torr. Som tur var så var det bara själva ytan som svartnat medan kakan i sig hade en fin färg. Jag drog ihop en frosting, plockade fram lingon och vips så var kakan där och den smakade faktiskt helt okej OM man hoppar över bottenpartiet.

    Vi väntar besök från svärmor och svärfar, jag hade tänkt bjuda på paj till lunch men eftersom ugnen inte vill vara med så vågar jag inte men det reder sig. Fyllningen fungerar nämligen strålande till pasta. Tipptopp.

    Om jag bjuder på saffranskakan? Det återstår att se.


  • MASKROSGLASS.

    maskrosglass

    Här är den. Maskrosglassen. En len och krämig glass med smak av söt och honungsliknande smak.

    Efter mitt misstag med maskrossirapen så fick jag tänka om. Jag ville inte slänga så då blev det ett experiment som med facit i hand föll väldigt väl ut. Jag är fortfarande förvånad över smaken på ”sirapen”. Jag var helt övertygad om att det skulle smaka maskros. Beskt och äckligt men det är precis tvärtom. Jag måste ta mig i kragen och göra om det för maskros i en flaska är precis vad jag behöver när det blir sämre tider och maskrosen har blommat över och tagit semester i väldigt många månader.

    Gör en vanlig vaniljglass men byt ut sockret mot maskrossirapen, samma mängd. Rör ut den i lite ljummen grädde. Du kommer bli förvånad över smaken. Jag lovar!

    Idag står det grill med våra fäder på agendan. Mycket trevligt och väldigt ovanligt!


  • NÄR DET INTE BLEV SOM DET SKULLE. MASKROS.

    maskros

    Häromdagen tog jag mig för det härmed att försöka få till maskrossirap. Allt såg strålande ut och det kändes rätt hela vägen tills ”sirapen” hälldes upp i burkar. Då blev den grynig och stelnade till rejält och i min värld är det inte riktigt så sirap ska te sig. Jag vet inte vad jag gjorde för knas men jag gissar att jag vispade runt aningens för mycket och jag kokade den lite för länge. När besvikelsen har lagt sig så ska jag ge mig på det igen för jag bara måste ha en burk eller flaska med maskrossirap för den smaken som det blev på den tilltalar mig en hel del. En len honungssmak.

    Nu hänger jag inte läpp för det utan tog mig samman och tänkte på glass i vanlig ordning. Så den hårda ”sirapen” har nu förpassats till en glassmet som står och gottar sig i kylen. Maskrosglassen är snart ett faktum. När man gör glass får man alltid äggvitor över och då blir det i vanlig ordning maränger av det. Jag är så trött på maränger men ändå sitter jag där med spritsen i handen och spritsar de små sattygen och svär mig blå. Att spritsa maränger är lika med besök hos kiropraktorn för att knäcka nacken i fas igen. Sattygen, marängerna ska senare under dagen få pryda glassen hade jag tänkt. Om det blir mjukglass eller vanlig kulglass har jag inte bestämt än. Mjukglass med maskros låter kanske inte så spännande….


  • KAN VARA MEN DET ÄR INTE SÄKERT.

    ostkaka

     

    Planen var att göra en paj. Det blev sedan en tanke på glass men avslutades som nån kaka. En cheesecake kanske?

    Här är beviset på att jag egentligen inte vet hur ingredienser beter sig vid tillagning. Jag hade egentligen ingen tanke utan kikade in i kylen och såg att det låg en halv ananas och skrek efter hjälp. Hur det är möjligt att ha ananas sparat är något som jag inte tänker svara på alls.

    När jag stod där och trynade i kylskåpet fann jag även philadelphia. Tanken blev då att det kanske kan fungera till en paj. Sagt och gjort, jag mixade ihop ananasen med ägg, socker och redan nämnda färskost. Insåg när jag var färdig med det där att vi inte hade en tillstymmelse till smör och hällde då upp smeten i kanna och ställde in i ugnen i väntan på Ica skulle öppna. Under den här tiden ändrar jag mig och tänker att istället för paj så kanske det kan bli en glass av det om jag bara tillsätter grädde. Philadelphiaglass låter ju spännande! Paj försvann och glass tog plats. Nu är det ju så att glassmet måste vara välkyld innan den går ner i en glassmaskin så under tiden jag väntade på det där blev jag trött på att vänta. Tänkte till en gång till – ah, i med smält smör och lite mjöl. Kaka får det bli och kaka blev det? Det här är den märkligaste kakan jag någonsin har smakat. Den ÄR god men har en konsistens som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Den är liksom studsig och kladdig på samma gång. Smaken är ananas och det smakar långt ifrån skit så att det stör.

    På frågan om jag tänker göra kakan igen svarar jag nog nej. Ja det gör jag. Nej!

    Vill man ha recept på skapelsen får man hojta till. Jag är redo.

     


  • PASTA MED SKALDJUR


    Kräftorna har börjat trilla in i de svenska hushållen. Kräftskivorna slår som spön i backen. Det ska sörplas, nubbas och ätas västerbottenostpaj så vi överlever till nästa år. Personligen så är jag inte så mycket för det där med att sörpla och skala kräftstjärtar tills fingrarna värker, jag vill hellre ha dom tillredda tillsammans med annat. Då smakar det mer och jag tycker att jag får ut med av det hela plus att jag känner mig mättare och det luktar inte lika illa om fingrarna, under förutsättningen att man sätter någon annan på att skala dom röda små rackarna.

    Havskräftor tycker jag är bättre än insjökräftorna men det är ju en smaksak. Kräftvarianten smakar mer och är inte lika ”söta”. Det ska vara salt, nästan så salt att tungan krullar sig. Då är dom perfekta.

    Jag har kokat kräftor en endaste gång i mitt liv och det var för några år sedan (10-12 år) då min papps kom hem med två stora hinkar färska, levande kräftor. Han sa åt mig att koka dom och jag hade inte en endaste aning om hur man skulle göra men tydligen skulle det vara ”så enkelt!” och ”det kan varenda levande varelse!” och med det sagt så gick min papps iväg och där stod jag med kräftorna, dillkronor, salt och en gryta full med vatten. Det är nu det hemska kommer och det som skulle vara avgörande för att jag skulle hoppa över att äta dom. Mitt dåliga samvete var brutalt och jag led mig genom flera dagar efteråt medan andra gladeligen skrattade, hånade och tyckte det var en smula underhållande.

    Jag ställde grytan på spisen och satte på plattan. La i dill och hällde i massa salt varpå jag började lägga i kräftorna EN OCH EN i det kalla vattnet. Man kan säga att jag pinade  ihjäl dom stackars kräftorna genom att packa dom tillsammans under tiden som vattnet hettades upp. Jag fattade ju naturligtvis inte att vattnet skulle koka upp först. Helidiotiskt egentligen men jag hade aldrig gjort det och jag hade aldrig varit med när någon annan gjorde det heller. Mitt sunda förnuft hade semester den dagen och det fick  både jag och kräftorna lida för. Jag som inte ens kan slå ihjäl en fluga, mygga eller något annat levande hade ihjäl, i runda slängar, 100 stackars kräftor som inget ont hade gjort utan endast plockats upp för att vi skulle få njuta. Hemskt! Det är enda gången jag kokat kräftor och jag menar varenda ord – Jag kommer aldrig mer att göra det igen även om jag vet nu hur man ska göra! Förlåt mig!

    Kräftpasta var det ja. En pasta med kräftor som jag hoppas har lagts i kokande vatten och inte plågats ihjäl på samma sätt. Kräftorna som jag använt mig av kommer från nån sjö i Kina och jag kan inte riktigt säga att det var dom godaste jag ätit men de levererades hem till mig i en påse och jag hade inte hjärta att slänga så jag satte maken i arbete med att skala kräftstjärtarna och sedan fortsatte jag med resten.

    I pastan gjorde dom sitt och det gjorde dom bra!

    (mer …)


  • BAKA BRÖD. SKONSAMT FÖR KNÄNA.

    Vörtbröd nu tänker du? Julen är ju över. Det må se ut och dofta som vörtbröd men det är egentligen två baseball-trän, en början på ny husgrund alt. två nya knäskydd till makens arbetarbyxor. Andra användningsområden är inte helt omöjligt men jag nöjer mig så.  Jag har haft bättre skydd mot ovälkomna gäster nu i jul än vad jag någonsin haft. Seriöst, vi snackar kompakta bröd här!  Det är så att man får andnöd bara av att titta på dom. Luftiga bröd?! Vill du ha ett luftigt bröd ska du inte göra det här, jag följde receptet (Leila Lindholms) till punkt och pricka men ändå fick jag ta ut två tegelstenar ur ugnen.

    Jag hoppas att jag inte hade ihjäl någon när jag idag dängde ut limporna i skogen.

    I Rud på södra Säm har det hänt något stort. Vi har, efter drygt 2 år, skaffat tv med tillhörande kanaler i alla dess färger och former igen. Helt otroligt, jag trodde faktiskt inte att vi skulle falla för den frestelsen igen men det gjorde vi fast känner jag oss rätt så är jag helt övertygad om att det kommer ta ca ett halvår tills vi är där igen – ”Vad ska vi med sånt här till?!” och med det sagt kommer vi bara vänta på att få möjligheten att säga upp det på nytt. Om jag har rätt eller fel lär vi märka till sommaren.