En fotografisk matblogg
Häromdagen var det kladdkakans dag, 7 november. Alla dessa dagar! Vad är det för dag idag förutom söndag och farsdag?
Jag ville inte vara sämre men gjorde den 2 dagar efter pga denna anledningen var jag ju inte hemma vid spis och ugn. Jag skulle fotograferat den igår men hann inte. Idag när jag tog mig tiden var det inte mycket kaka kvar. Kan inte för mitt liv förstå vart den har blivit av?!
Kladdkakan behöver ingen speciell dag. Det är en kaka man äter så ofta man kan, orkar och vill!
En tjock mjuk kaka med ett kladdigt inre och ett ännu kladdigare yttre. Kanterna och toppen är segt krispiga. Det här är terapi och ångestfyllt i samma tugga.
Chokladkaka med dulce de leche, chokladtryffel och björnbär. Den räcker långt! Jag provade och tog en ytterst liten bit och jag blev mer än nöjd även om jag norpade två (läs: vet inte hur många) björnbär på slutet.
Min nya last här i livet är cappuccino (jag misstänker att det är den som får mig att tappa matlusten och hungern) och jag tar gärna både en eller fyra om dagen. Det härliga skummet med lite socker strött på toppen får mig att le från öra till öra. Det är gudaljuvligt!
Att göra en glass av härligheten var lika självklart som att andas så sagt och gjort, här är den. Cappuccino med en uns choklad. Glassen är riktigt krämig, len och har en alldeles perfekt smak av dem båda. Den är inte för söt och den går att äta sked på sked på sked. Eller tills kroppen rasar helt enkelt. Hur långt man kan gå får var och en avgöra själva.
Jag har slöat och använt mig av en cappuccino-kapsel men känner man för det, vilket jag egentligen tycker att man ska göra, gör man en riktig cappuccino och skummar mjölken rejält. Inte för att jag tror att den skummade mjölken gör någon skillnad men det känns mer rätt så. Ibland tar man den enkla vägen, det ska man inte vara rädd för att göra för det är inte alltid fel. Så är det! Faktiskt.
En sådan här glass ska alla ha i sin frys. Punkt.
Jag är inte italienare så jag tror faktiskt att jag ska ta och göra mig en riktigt krämig och fin cappu att avsluta kvällen med. I Italien skulle man aldrig få för sig att dricka något sådant med mjölk efter 11 på förmiddagen, då är det bara espresso som gäller. Ja si italienare, di är för knasiga!
Ta hand om varandra. Trevlig helg!
Oopsies. Alla vet nog idag var oopsies är men jag tar det ändå. Det är ett ”bröd” gjort på ägg och färskost. Ett substitut till vanligt bröd om man sysslar med LCHF. Egentligen är det inget bröd utan jag tycker mer att det är en omelett som är lite hårdare. Det fungerar dock som en macka. Vill man får enkel räcker det med enbart smör och vill man avancera skivar man även lite ost och hystar på. Vill man ta ytterligare ett steg längre fyller man dom med mörk choklad, bygger dom på höjden, kletar i chokladmousse mellan varje ”bröd” och strör pistagenötter och hackad choklad på toppen. En LCHF-tårta är född.
De färska hallonen är en bonus. Jag har helt glömt av hur gott det är med just färska hallon. Jag tror faktiskt att hallon är det absolut bästa bäret. Det blir inte mer sommar än så! Jag vet att många väljer bort hallon av den anledningen att dom har hårda frön. Mesproppar! Hörrni, låt inte några frön stoppa er från ljuvliga smaker. Tycker man däremot inte om hallon tycker jag inte man ska plåga i sig dom. Det är bara dumt. På gränsen till mycket dumt.
Personligen så tycker inte jag att efterrätter och dieter går hand i hand men det är jag det och alla är inte som jag vilket jag tackar ”någon” för, det hade inte fungerat i längden. I början hade vi kunnat uträtta underverk men jag skulle tippa på att världen varken är redo eller stor nog att rymmas bara mig.
Testa oopsietårta vettja så ska jag försöka mig på konststycket att sova bort en brutal tinnitus under tiden. Wish me luck. Please? Jag har inga större förhoppningar men dom som vet påstår ju att under har skett förr. Godnatt.
I år skippar vi risbräck och går rakt på rispuckar istället, inte sant? Hur låter det inte med mörk choklad och chili eller mörk choklad och lime? Dynggott! Enkelt så att det förslår och tjusigt blir det. Lägg hela rispuckar i en skål eller dela dom lite slarvigt. Det är helt och hållet en smaksak. Mindre bitar brukar allt som oftast betyda att det är helt tillåtet att äta mer så BRYT.
Jag testade lite olika smaksättningar idag och såklart blev den som jag endast gjorde en av den godaste. Limezest. Majgåwd vad gott det var! Jag tuggade så min nygjorda piercing i läppen höll på att flyga ut. Det ska tydligen vara smärtsamt att göra dumheter. Piercingen är förövrigt inte någon begynnande 40-årskris utan en helt normal handling av en 34-årig människa som har mycket att ta igen. Simple as that! Jag har gått ut hårt!
Från piercing till polkagris. Snyggaste övergången?! Polkagris är jul. Jättemycket jul faktiskt och när den serveras tillsammans med choklad kan det aldrig bli fel. Så rispuck med polka. Gör det!
Sist med inte minst. Chili, i detta fallet en chiliexpolsion! Det blir starkt men välsmakande! Saltet i explosionen gör det hela till en fullträff!
Köp hem osaltade riskakor, mörk choklad (INTE tråkig blockchoklad) minst 70%, chili, polka, lime och annat som ni vill testa och sätt igång. Smält chokladen i vattenbad, doppa riskakorna och lägg dom på ett bakplåtspapper. Strö över valfri garnityr, låt det stelna. Hitta nu din favorit!
Rispuck!