Jag tycker egentligen inte kaffe är någon hejdundrande smaksensation. Är kaffet gott kan jag dricka men annars är det inget som jag bälgar i mig speciellt ofta. Jag tar allt som oftast te istället. Cappuccino däremot det kan slinka ner, ganska ofta faktiskt. Dock ingen med snyggt mönster i den skummade mjölken, jag lägger mer fokus på att pudra chokladen och strö över socker. Det är med KÄNSLA! Sockret på toppen är det absolut godaste. Jag vill inte att det ska ta slut. I vanligt kaffe eller te har jag inget socker, då förstör det men i cappuccino – SMÄLLGOTT! Cappuccino är dessutom helt perfekt, bortsett från sockret, när man (läs: jag) är gastric bypass-opererad. Jag blir mätt på en kopp. Alla tiders! (minus 32 kg är jag föresten nu. Det går inte riktigt så fort som jag vill men det går neråt och det är det viktigaste. Jag har som mål -30 kg till jul så jag ligger bra till.)

Lattemorsor har man ju hört talas om men det kommer jag inte bli utan jag väljer att bli cappuccinomutti istället. Mycket fräsigare. Nu är jag ingen mutti än men det ger mig bara tid att ligga i hårdträning tills att det är dags. Cappuccinomutti i lilla Gällstad. Jösses, ja ni hör ju. Jag är något stort i hasorna!

Kakan som jag gjorde häromdagen är provsmakad och fotograferad. Det blev lite åt browniehållet. Kladdiga små rutor (ingen särskrivning här inte) med choklad, nötter, dulche de leche  och päroncognac. Jag håller,  just i detta nu, på med redigering av bilderna. En kaka helt värd att prova.

Vad tycker du om cappuccino?