Etikett: operation


  • ATT BÖRJA SE SIG SJÄLV PÅ ETT BRA SÄTT

    Nu är det dags att bli en smula egofixerad. Kanske tröttsamt för någon men för mig är det väldigt viktigt.

    Jag gjorde som, nog många vet vi det här laget, en magsäcksoperation augusti -11. En grej som skulle komma och har varit sedan dagen efter de fem snitten i magen den bästa grejen i hela mitt liv. Att det skulle göra så mycket som det faktiskt har gjort kunde jag aldrig någonsin förutspå. Fysiskt tycker inte jag själv att det har hänt så väldigt mycket mer än att det typ är en hel halvmeter som är borta runt midjan. Ganska mycket tycker många medan jag tycker ”nja”. Det kanske kommer ikapp mig någon gång men det gör mig inte så mycket för det är något helt annat som är hela grejen, förutom att jag numera är frisk med undantag för den där jävla menieren, trasiga balansen och det höga blodtrycket men det har jag haft oturen att ärva, och det är den mentala biten.

    Tänk att jag helt plötsligt kan tycka om det jag ser i spegeln trots att jag har blivit i stort sett medelålders (huh?! Hemska ord!) och har fått en hud som inte längre är den där släta och en och annan rynka har börjat krypa sig på. (Photoshop fixar biffen!) Jag har nog skrivit och berättat förr att jag inte mådde dåligt för mig själv när jag var som allra störst men jag inser nu att det är en helt galen skillnad. Det jaget som på nåt sätt var jag innan operation finns inte kvar. Borta. Poff! Finns inte! Visst jag är väl precis som alla andra och känner mig stor som ett hus vissa dagar och allting är fult, klumpigt och inte alls kul men nånstans så lurar självförtroendet som puffar mig tillbaka i rätt riktning.

    En gastric bypass är inte i första hand till för att gå ner i vikt. Vilket nog många tror men det är helt fel för det är helt och hållet en åtgärd för att bli frisk. Viktnedgången är en bonus. En jävla skön bonus kan jag lova!

    Jag jobbar på mycket med att bearbeta mitt liv så som det har varit. Jag har varit dörrmatta, tagit allt och har på något sätt tillåtit mig själv att ta allt jävelskap. Vad spelade det för roll liksom? Jag var ju redan fet, stor med mina 181 cm (det är jag fortfarande) och misslyckad så jag kunde ju ta det också. Inga problem att jag mådde dåligt, det gjorde ju ingen skillnad. Det är slut på det, eller på väg att bli ett slut på det. Varför ska jag ta skit som jag inte förtjänar? Det ska ingen göra. Punkt!
    Sätter du dig på mig nu ligger du tämligen byngligt till. Så är det! Här är jag och jag förtjänar min plats på jorden lika mycket som alla andra.

    Jag har mina 15-16 kg kvar och målet är att ta dessa tills juni i år. (jag är alltså fortfarande överviktig och kommer även vara det efter -16 men den kommer vara helt ofarlig och i stort sett osynlig) Det är kämpigt och det är inte alls enkelt längre men det ska gå och när dom är borta finns det ingen som kan rå på mig. Då har jag gjort en resa som jag kommer vara, och är alla redan, stolt över i resten av mitt liv.

    Så, här är jag. Den nya Helena. Photoshop har hjälp mig att släta ut de olika skavankerna, jag har på något sätt blivit asiat (vackraste folket!). Ser du mig på stan ser jag inte ut så här, stylad till tänderna, men jag lovar dig att på insidan knäcker jag och är vackrare än vad jag någonsin trodde att jag kunde vara!


  • SÖT SOM SOCKER

    Nu ska ni få se nåt sött. I dubbel bemärkelse. Detta är helt nytt för mig, har aldrig någonsin sett något så rart. Sockerbitar med kristyrblommor på. Att servera socker till kaffet har aldrig varit finare. Så nu får alla vi som inte har socker i kaffet ändra oss. Punkt.

    Samma rara vän som gjorde gastric-bypass-muffins är det som gjort sockerbitarna.  Sött. Sött. Sött! Ljuvlig idé. Mer sånt!


  • HEMMA. HÄR PASSAR JAG ALLRA BÄST.

     

    Att få komma hem till landet, skogen, grusvägarna, gödseldoften, alla djuren och nöten Svea är oslagbart. Äntligen är jag hemma igen från Sophiahemmet i Stockholm och operationen är i backspegeln. Nu är det gjort och jag gissar att det är nu det riktigt roliga börjar. Jag är öm och svullen men det är kanske inte så konstigt men allt känns så mycket bättre nu när jag får duscha och sedan lägga mig i EGEN säng. I dryga veckan ska jag bara hålla mig till flytande kost och då lär nog receptet dugga lite fjuttigt men snart så blir det som vanligt igen. Massa gott, nytt tänk och alldeles, alldeles underbart.

    Jag är helt överväldigad av alla glada tillrop och lycka till. Jag har inte velat säga tack innan eftersom jag är lite skrockfull men nu när jag återigen sitter här hemma så tackar jag er alla från botten av mitt hjärta. Ni är helt underbara, glöm aldrig det!  TACK!


  • SUCCESS. NÅGOT VIMMELKANTIG.

     

    Med bild på ögonen som pekar åt alla håll är här en liten uppdatering. Jag är nu opererad och allt har gått över förväntan. Jag har knappt ont, och jag återhämtar mig bra, även om jag nu börjat snegla lite på syremättnadsmojängen och tycker att värdet sjunker men jag gissar att det är helt normalt. Jag har slangar med allehanda innehåll och en nosgrimma som får mig att vilja gnägga. Pulsen den slår med olika fart och blodtrycket är så lågt att jag funderar på varför jag ens gjorde det här.

    Jag var på sjukhuset i morse klockan 07.00. Då var det provtagning och dusch. Klockan 9.00 rullades jag ner till operation med världens separationsångest. Det är inte många dagar av våra 15 år tillsammans som vi varit ifrån varandra. Jag kan bli lämnad ensam hemma när han åker till jobbet men det är allt. Det var fruktansvärt för att tala klarspråk men men, det fick gå. Strax innan 10 .00 så försvann jag in i dimman och dryga timmen senare så är jag på uppvaket och tycker inte alls om att bli väckt. Alla slangar och människor var i vägen. 15.00 får jag ÄNTLIGEN träffa Mats igen och jag blir upprullad till rummet och här är jag nu. Allt frid och fröjd. Jag har fått på mig mina egna kläder, jag har varit ute och traskat på avdelningen och jag har ätit min middag = 0,5 liter vatten.

    Smärta ungefär lika med noll. På en skala från 1 till 10 så ligger jag på 3-4. Inga problem alls. Nu ska jag bara härda ut, sova och äta nattamat = 0,5 liter vatten sen är Mats här igen och jag kommer att få åka hem.

     

    Inte att förglömma. Jag gick ner alla mina kilon. 12,6 kg blev tillslut 12,8 kg. Ibland är jag bara för bra. Hemma verkar allt vara som vanligt. Sture skiter, Hjördis skäller och Svea gör sönder saker. Skönt att det är samma mönster.

     


  • EN HEMLIGHET ÄR EN HEMLIGHET TILLS DET INTE LÄNGRE ÄR EN HEMLIGHET

    Jag vet inte om det är så att någon undrar varför det inte längre dyker upp några recept här på bloggen men jag tänker nu berätta varför. Jag ska i veckan som kommer (om allt är som det ska) genomgå en operation. En gastric bypass. Eftersom jag tills operationsdagen ska ha tappat 12,6 kg (jag har 2,9 kg kvar så det är väldigt, väldigt svettigt i nuläget) så är det inte mycket till mat här hemma. Fram tills för 3 veckor sedan har jag ätit relativt normalt men ju närmare jag kommit ju mer har jag fått strypa intaget av allt gott (fuskat har jag gjort, det ska jag inte hyckla med) så därför har det inte heller funnits något att fotografera. Det är inte kul att göra en glass som jag inte i nuläget bör äta och jag är inte en personen som kan avstå att provsmaka om jag bakar något så därför har det fått utebli.

    Min kost dom senaste veckorna har bestått av barnmat. Olika varianter och konsistenser. Sådär gott men saltar man bara rejält så har det fungerat riktigt bra men jag är mycket skeptisk om det är något som jag kommer vilja mata våra framtida barn med. Alla pastavarianter har varit helt okej och fruktpuréerna riktigt goda men det andra. Uäck! Inget salt i världen har kunnat få till smaken på det. Den senaste jag åt  som smakade riktigt äckligt var Slottsgryta och det var så vedervärdigt att jag mådde illa en hel dag efter. Bara tanken på smaken får det att vända sig i magen på mig.

    (Jag har valt just barnmat av två anledningar. Den ena anledningen är att jag efter operation kommer att äta det under några veckor och den andra är att det har varit ett enkelt sätt att fixa en portion mat utan att tänka på allt annat gott som jag kunnat äta istället. Dietsoppor och annat har gått tvärbort.)

    Anledningen till att valt att göra en gastric bypass är att vi är ofrivilligt barnlösa och har i många år försökt att bli gravida men inte lyckats på grund av min övervikt. För några år sedan var det riktigt jobbigt men jag har på senare år på något sätt vant mig vid tanken på att jag och Mats kommer att vara ensamma resten av livet. Jag hade börjat tycka om vårt liv tillsammans och känner inte att jag har saknat något. Inget alls faktiskt. Men så för några månader sedan så pratade jag med min doktor, jag vara bara nyfiken på hur det fungerar med operation och på den vägen är det. Prover togs och i den vevan upptäcktes även att jag har diabetes och mitt höga blodtryck började att medicineras så då tog jag beslutet att be om en remiss och det fick jag. Det är efter det som tanken på barn har kommit krypandes igen, det är nästa steg i vårt liv. Jag kan igen se oss som föräldrar. Det är livet som jag någonstans saknar. Så, jag gör inte operationen för att bli smal, det ser jag bara som en bonus, utan jag gör den helt och hållet för min överlevnad och ge mig möjligheten att bli frisk och att kunna ge mig och Mats den finaste gåvan av dom alla – ett barn.

    Jag har hållit operationen hemlig länge och endast ett fåtal har vetat om det och det har varit mest för att jag inte velat höra något negativt som skulle få mig att tveka. Nu känner jag att det finns inget som kan påverka mig längre för jag har redan alla negativa tankar som är över huvudtaget är möjligt men jag har också alla positiva och det är dom som gör hela grejen. Därför vill jag nu dela med mig. Den här resan är början på mitt, eller vårt, nya liv. Det ska bli spännande att få lära känna sig själv på nytt. Jag tror att jag kommer tycka mycket om den nya Helena Ljunggren. Hon är rätt frän när allt kommer omkring, hon har bara inte riktigt vågat visat upp sig än.

    När jag och alla kroppsdelar har återhämtat sig så ska ni få se på mat, då kommer det dyka upp mängder av gott. Gott som passar alla magar. Det är då det börjar på riktigt!

    Håll tummarna på att min förkylning släpper och att  mina resterande 2,9 kg är betydligt mindre om några dagar.