Etikett: recept med pasta


  • CARBONARA

    carbonara

    God söndagsmorgon!

    Man ser alldeles för ofta hur carbonara görs med grädde, även jag har gjort men brukar oftast välja att kalla det pastasås istället. Jag är så långt ifrån en matsnobb som det bara är möjligt men en carbonara ska aldrig vara gjord med grädde. Aldrig. Endast ägg och parmesan ska stå för det krämiga. Tänk på det. Jag lovar er att smaken kommer vara så mycket bättre och hela anrättningen känns luftigare och lättare. Servera med vitlöksbröd. Glöm inte den extra gulan, parmesanen och svartpepparn på toppen! Det här är min äkta variant!

    Söndag som sagt, en dag att vila. Jag känner tvärtom, idag vill jag göra något. Vila kan jag göra en annan dag. Kylan den är kvar och vi fryser som istappar bägge två. Inomhus drar det från fönstren och det håller temperaturen runt en 15-17 grader. Inte helt optimalt! Kaminen jobbar hårt och har vi tur kommer vi snart upp till i alla fall 19 grader. Då får vi vara nöjda trots allt. Man får inte vara knusslig, om en säger…

    (mer …)


  • PASTA MED SOLVEIG


    Vi har som bekant ett mindre zoo, den psykotiska varianten,  här i vår familj med två hundar (Svea & Hjördis) och tre katter (Solveig, Sture och Kjell von Skräphög). Dom är alla väldigt, med betoning på väldigt,  speciella vilket alla djur i och för sig är men jag vill tro att våra är inte riktiga på en endaste fläck. Det sägs att man blir som man umgås. Om det är djuren som format oss eller om det är vi som har format dom låter jag vara osagt.

    Nåväl, en av katterna – Solveig von Skräphög, är min stora favorit i alla kategorier och jag misstänker lite smått även om det kanske kan dra åt det narcissistiska hållet, att det är ömsesidigt. Han är med mig precis överallt, hela tiden, jämt. Oavsett vad jag än gör så är han där, är det något som tar tid lägger han sig på golvet och sover tills jag drar vidare till något annat. Så när jag lagar mat är han där, antingen så sympatiäter han samtidigt eller så ligger han där på bordet och håller kollen på mig. Eftersom han inte äter (ingen av dom gör det förutom Kjell som kan få lite majscravings med jämna och ojämna mellanrum) något annat än sin egen mat så ligger han inte där för att vänta på att smaka utan han vill helt enkelt bara vara med. Ljuvliga Solveig.

    Så när jag häromdagen skulle fota och sedan äta pasta var han i vanlig ordning på plats. Jag har tröttnat eller rättare sagt, jag vill inte längre schasa undan honom när jag fotograferar så då får han helt enkelt vara med och göra bilderna lite annorlunda istället. Han är bra till mycket unge herr Solveig.

    Pastan på bilderna är en riktigt enkel och lagom smakrik historia. Nästan en klassisk sak. Det tar inte mer än 10 minuter att få den serverad.

    400 gram blandfärs
    1 gul lök
    1 grön paprika
    2 msk tomatpuré
    1 burk plommontomater, märket mutti
    salt & peppar 
    ev rödvinsvinäger

    pasta
    smör till stekning

    Koka pasta. I med köttfärsen bryn den nästan färdig. Skala och hacka löken och lägg den och paprikan tillsammans med köttfärsen. Salta och peppra. I med tomatpuré och plommontomaterna. Känner du för det så stänk i lite rödvinsvinäger.  Ta en skvätt vatten i burken och häll i köttfärssåsen. Låt det hela puttra tillsammans under tiden som pastan kokar färdigt. Servera!


     

    Söndag. Regn. Rusk. Höst.
    Nu tar jag filten och boken.


  • SPAGETTI. KÖTTFÄRSÅS. MIN MAN.

    Min man lagar väldigt sällan mat. Inte för att han inte kan eller inte har någon lust utan det blir bara inte av. Jag hör till den skaran av människor som fullständigt avskyr, AVSKYR!, ”man/kvinnaskämt” där man gör narr av det motsatta könet. Det är så hela jag kokar. Det går en våg av det på Facebook och även om jag vet, eller hoppas innerligt, att det är på skoj så kryper det i mig. Om det nu är så illa att mannen inte kan tvätta, eller att han aldrig tvättar eller att han inte märker när det är städat (osv osv osv), så är det väl dags att säga ifrån, byta eller leva själv. Jag äcklas av det. Så mycket att jag får problem att förklara det i skrift.

    Nåväl, nu var det inte meningen att jag skulle elda upp mig utan meningen var att skriva om Mats mat. Som sagt, det är inte ofta det händer men det är inte något som stör mig alls. Vi lagar mat när vi vill. Enkelt! Något som jag kan längta ihjäl mig efter är hans köttfärssås. Den är oslagbar! Den är så fantastiskt enkel men så vrålgod som det bara är möjligt. Den innehåller i stort sett ingenting så den är även väldigt billig. Det kan inte bli bättre. Eller hur?

    Idag kom suget. Oturligt så är han på jobbet och kunde därför inte vara rar och göra det åt mig så jag fick ta tag i det själv. Jag lyckades! Jag gjorde dessutom som Mats alltid gör, det som jag brukar undvika, jag hyvlade över lite parmesan. Åh hjälp så gott! Jag kunde själv.

    För att avsluta i ren Facebook-anda – Nu behöver jag honom inte ens till det.
    Uäck! Vedervärdigt.

    Tack för att du finns, Mats!

    (mer …)


  • ENKLASTE VARDAGSLYXEN

    Nu kommer det bli så där vansinnigt enkelt igen. Snabbmat när den är som allra, allra bäst. Det smakar precis som det ska och det är så långt från tråkigt som det bara är möjligt. Servera den på veckans obligatoriska pastadag. Har ni fler än en pastadag så gör det absolut ingenting. Tortellini går att få med alla möjliga olika fyllningar. Vill man, eller kan man kanske är mer rätt, göra sin egen tortellini är det ju inget att diskutera längre. Sätt sprutt på fantasin och fyll med dom med glädje. Jag fuskade och köpte färdiga, sånt där hemskt halvfabrikat ni vet. Men vet ni vad? Det är tillåtet, bara för att det inte är gjort från grunden i ditt eget kök så betyder det inte att det är sämre eller smakar mindre. Man gör helt och hållet som man vill, det är det som är tjusningen.

    Ugnsgrönsakerna med sina syrliga men ändå söta tomater och den krispiga löken tillsammans med zucchini blev så fantastiskt gott. Vill man så kan man med fördel ringla över en god olivolja vid servering. Det gör det om möjligt ännu bättre. Jag hade en dressing till som är  gjord på solmogna tomater och basilika. Det var inte alls tokigt. Fint!

    I helgen har jag och min lille, goe make varit på en minisemester till Helsingborg. Det var ordentligt välbehövligt. Det är inte ofta vi ger oss iväg och släpper allt vad Gällstad, hus och djur betyder. Det har varit en påfrestande höst på alla sätt så därför var denna trippen det bästa vi kunde göra. Vi låste in en hushundkattvakt i huset och drog iväg i fredags. På lördagen var vi över en tur till Helsingör, åt en pizza (en pizza är inte längre en pizza utan det är en slice men jag vill inte vara sämre än alla andra) och sen tog vi båten tillbaka hem igen. Alldeles lagom. Det var lite för mycket folk för min smak så därför blev turen lite kortare än vad vi hade tänkt. Tinnitus och meniere störde till det en smula. Jag är glad för det lilla. På kvällen var det releasefest tillsammans med dom som står bakom Inzpira Magazine, magazinet som jag fotograferar lite för. Många trevliga möten. Söndagen var det pysselmässa och hemresa med stopp i Båstad. Byn där dom handlar på Ica i morgonrock och badtofflor. Jag fick tyvärr inte se någon som kunde bekräfta min fördom. Bättre lycka nästa gång.

    Detta med minisemester ska jag absolut praktisera lite oftare. Det gjorde mig gott även om jag joddlade och kvittrade när jag i går eftermiddag kom hem och gick in genom dörren in till vårt älskade lilla hus ute i skogen där ingenting kan störa. Den riktigt stora tjusningen med att åka bort är att få komma hem igen. Hemma!

    (mer …)


  • EN LYCKAD KYLSKÅPSRENSNING

    Det blev inga -1,7 kg. Det blev ”bara” -0,5. Inget som gör mig ledsen alls, snarare tvärtom. Det är bra, då hinner både jag och kroppen med. Jag tar resten till nästa vecka istället. Då är det även dags för första kontakten efter operationen på Sophiahemmet. Då vill dom ha lite mått, vikt och humör. Bra att dom inte släpper oss opererade vind för våg utan ser till att hålla lite koll.

    Nåväl, nu pratar vi mat istället. Lunch. Vår kyl behövde sig en rejäl genomgång och resultatet av det blev en fantastiskt god lunch. Inte den nyttigaste men vad gör väl det när det bara är 1,5 dl mat på tallriken? Serveras det till ett gäng gastric bypass-opererade räcker det till 10-12 stycken men har de runt matbordet fortfarande sin magsäck kvar så är det nog bara 4-6 det räcker till. Rejält med mat är det i alla fall.

    Kort och gott. Det är såhär en kylskåpsrensning ska vara. Mycket mat. Enkelt till tusen och man slipper att slänga mat som inom någon dag kommer vara helt kasserad.
    Är receptet svårt att läsa så tryck på bilden, då borde det bli större. I brist på syssla så visas receptet på detta otydliga, kanske helt obegripliga sätt.

    Nu ska jag ta min huvudvärk och lägga mig på sängen. Förhoppningsvis så slår jag ihjäl både huvudvärken och några timmar. Kan jag ha sån tur?