Bollar och sånt smått trams är inget för vår lilla Svea. Svea och Däcket är en alldeles speciell kärlekshistoria. Hon kånkar på det där däcket så fort hon kommer ut. Antingen lägger hon det vid ens fötter så att man ska rulla det eller så går hon loss alldeles själv. Morrar, skäller, gnäller, sjunger, gnyr eller ylar av glädje. Hon älskar verkligen sitt däck! Hon har kommit på hur hon ska lyckas lyfta och springa med det. Då sätter hon i framtassarna i mitten och sen är det bara lyfta och springa. Likt en ballerina med små, små steg svävar hon då över gräsmattan – överlycklig!
Svea är en hund med en enorm personlighet och jag är så fruktansvärt glad att hon kommit till oss. Hon är lite udda och tror att NEJ betyder JA och tvärtom. Hon har en dålig egenskap men det är också den enda. Hon hoppar när vi får besök, inte för att hon är aggressiv eller så utan för att hon är så väldigt glad och det blir lite svårt när personen som håller på och blir vält skriker ”NEJ!” för då tar Svea gladeligen två skutt till gärna lite högre än det första.
Kommer du på besök och du vill ha Svea på din sida. Ta då däcket och sopa iväg det över gräsmattan direkt när du kommer innanför grinden. Jag lovar dig, du har just fått en vän för livet!
Fina, fina Svea Svensson!
