HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: saltlakrits

  • CITRONGLASSTÅRTA MED HALLONRIPPEL

    citronglasstårta

    Då var det dags för glass igen. Denna gången i form av tårta. En syrlig variant med en något söt hallonsås.

    När man har gjort egen glass en gång vill man aldrig någonsin mer köpa färdig glass i tråkig plastburk eller pappförpackning. Den glassen är isig och har en artificiell smak som jag inte alls uppskattar. Smaken dör ut lika fort som skeden lämnar munnen och det efterlämnar nånting i munnen som jag inte riktigt kan sätta ord på. ”Tråkigt” är nog så nära jag kan komma. Jag säger det igen – Gör din egen glass! Du kommer inte att bli besviken. En glass ska inte lämna en stum eftersmak eller en fet hinna i gommen. Icke!

    Glass har gått och blivit min nya passion i livet. Trots att jag inte äter den själv, förutom provsmakar, så kan jag inte få nog. Jag vill testa allt. Smaker, färger och former. Anledningen till att jag inte äter den själv är den där gastric bypass-operationen. Den sätter en och annan käpp i hjulet, jag dumpar direkt och det slipper jag gärna. Att se andra äta den är dock lika tillfredsställande. Jag älskar att se när glasskopan formar den perfekta glasskulan och när glassen beter sig på precis det sättet som det är tänkt. Då vet jag att jag har lyckats.

    Det här är som sagt en tårta men fungerar precis lika bra till kulglass. Man kan även välja att äta den som mjukglass precis när den är färdig i maskinen. Spritsa upp den i en strut bara så behöver du inte åka till glasskiosken för att köpa. Sparar alltså både tid och pengar. Tänk vad enkelt det kan vara!  När glass är ripplad på det här sättet blir glasskulorna riktigt snygga. Såsen som har blivit lite seg under frysningen ser otroligt aptitlig ut.

    Igår, fredag, dukade vi upp glassbuffé i trädgården och bjöd vänner. Smakerna som dukades upp var följande:

    Vanilj

    Turkisk peppar (klicka för recept)

    Skogsbär (klicka för recept)

    Popcorn (recept och bilder kommer)

    Jordgubbsdröm (klicka för recept)

    Sommarhallon (klicka för recept)

    Choklad och rosépeppar (recept och bilder kommer)

    Citronglasstårta med hallonrippel

     

    Till detta dukades det upp maränger i alla möjliga smaker och färger. Det blir ju en och annan äggvita över vid glasstillverkning och om jag inte väljer att fubba ut tjugotalet på köksgolvet så är det perfekt att använda till maränger som i sin tur är strålande som tillbehör till glass.

    Idag: glass-semester.

    (mer …)

  • TURKISKPEPPARGLASS.

    turkiskpepparglass
    Här har ni den godaste glassen som någonsin har tillverkats i mitt kök. Glass med krossad turkisk peppar. Det går inte ens att beskriva smaken, det krävs att smaka för att förstå glassens storhet. Karamellkrosset är to die for!

    4 äggulor
    2 dl strösocker
    6 dl vispgrädde
    2 dl standardmjölk

    3 gelatinblad
    2 msk flytande glykos

    1,5 + 0,5 dl krossad turkisk peppar

    Vispa äggulorna tillsammans med socker. Lägg gelatinbladen i kallt vatten i 5-6 minuter. 
    Rör ner grädde och mjölk i äggsmeten och häll alltsammans i en kastrull. Låt glassmeten sjuda på medelvärme (det får INTE koka!) i 10-15 minuter. Krama ur gelatinblad och rör ner dessa tillsammans med den flytande glykosen. Blanda i 1,5 dl krossad turkisk peppar. Ställ smeten i kylen för att svälla i minst 5 timmar, helst över natten.  Kör i glassmaskin i ca 50 minuter. Lägg glassen i en frystålig bunke och strö över 0,5 dl krossade karameller. Låt stå i frysen 2 timmar innan servering.

  • MACARON? MAKARON? MACAROON? MACROON? MANDELKAKA!


    Tanken var att det skulle bli macaron/macaroon/macroon men att kalla det något sådan skulle vara en skymf. Det här är inget av det utan en mandelkaka, sprucken och grann, med världens i särklass godaste smörkräm mellan. Det började bra och såg väldigt lovande ut men efter första plåten var misslyckandet ett faktum. Det är inget ovanligt för mig eftersom det här med småkakor och finlir är så långt ifrån vad jag egentligen klarar av. Jag HATAR finlir och pyssel. På riktigt! Det ska vara rejäla doningar, grovhugget och slaffsigt. Då trivs jag alldeles ypperligt. Jag imponeras av tålamod för det är något som jag saknar helt och hållet. Går det inte som jag vill efter 5-10 sekunder dänger jag allt i väggen och lämnar både rum och hus. Sånt där har jag inte alls tid med!

    Risenta har ju kommit med en 300 gram fylld påse med mandelmjöl. Något som jag har saknat väldigt länge. Så mycket smidigare än att mala mandeln själv. För att lyckas med finmald mandel krävs inte bara en maskin utan det krävs även del av det som jag saknar. Ja just, tålamod! Det blir aldrig mjöl utan mer åt strösselhållet. Inte riktigt som det ska vara alltså.

    Till min macaroner/macaroons/macrooner har jag använt mig av receptet som finns på förpackningen men ändå ville det sig inte. Antagligen var det ”skit bakom spakarna”.

    Till smörkrämen i mitten har jag smaksatt med ett bärpulver från Mill & Mortar. Något som är helt nytt för mig men som jag absolut kommer använda fler gånger. Det smakar precis som det ska och det ger en färg som jag bara älskar. Hallon och blåbär både ser ut och smakar just hallon och blåbär. Fiffigt! Det krävs inte så mycket för att få till smaken. Vill man förstärka den något så ta istället lite arom eftersom för mycket pulver gör smeten liten för torr och det är ju oftast inte något man önskar.

    Jag har smaksatt smeten med samma bärpulver. Hallon som jag fyllt med två olika smaker på smörkrämen. En hallon och en lakrits. Hallon och lakrits är ju en smakkombo som ALLTID går hem. I alla fall hos mig!
    Blåbärskakorna har jag fyllt med enbart blåbärssmörkräm. Åhejsanhoppsan vad goda! Dom blev favorit direkt!

    Just sådana här små raringar är perfekta att ta med sig som en ”gå-bort-sig-present”. Lägg det i en fin lite ask och jag lovar att det kommer bli mycket uppskattat.

    Med detta sagt ska jag nu skära upp mitt nygräddade bröd för kvällen och slänga mig på soffan och invänta Solsidan.
    Trevlig kväll!

    (mer …)

  • CHOCOLATE BITCH


    Att inte göra sin egen glass är dumt. För att inte säga mycket dumt! Jag tycker att alla borde försöka för vid lyckat resultat vill man aldrig mer gå tillbaka till köpeglass. Köpeglass har sina fördelar men de är inte lika många som den hemmagjorda. Den egna glass blir kanske lite hård och behöver stå framme ett tag innan servering, det är oftast inte köpevarianten. Den som väntar på något gott väntar som bekant ALLTID för länge men vad gör väl det när man blir belönad när den har softat till sig? Det slår det mesta att ta en sked och gotta ner den i en krämig glass som man själv har gjort och sedan humma till smakerna. Jag skulle kunna göra det varje dag!

    Just denna glassen har jag inte ätit upp själv utan den fick följa med när vi åkte bort i helgen men jag har smakat på den och jag måste säga att choklad och lakrits är en kombination som man absolut inte får glömma av. Det är inget nytt och numera kan man se just den kombinationen på många ställen men risken finns att många inte vågar och därför går förbi det. Gör inte det!  Lova mig!
    Den nya chokladkakan med saltlakrits är to die for!

    Choklad-lakritsglassen, vi kan kalla den Chocolate bitch, var ett försök som föll väl ut till slut men det höll på att sluta med att den åkte i slasken. Smeten blev alldeles för tjock och ”geleig” (därför har jag minskat till 1 gelatinblad) och jag blev rädd att den skulle vara alldeles för tjock för glassmaskinen men det lyckades på något sätt att driva runt ändå. Men efter 20 minuter började kroken i maskinen att krångla och köra fast. Jag testade att ta upp smeten och diska ur maskinen och sen starta på nytt men det ville sig inte alls. Jag chansade att det räckte med den lilla tiden och la glassen i en bunke och sen fick den frysa vidare i frysen. Risken finns att när glassen inte har fått gå tillräckligt länge i maskinen så blir den isig eftersom alla iskristaller inte har försvunnit. Denna gången gick det faktiskt bra ändå och glassen smakade gudomligt. Jag ripplade i lakritssirap och succén var ett faktum. Det bästa med sirap är att det fryser inte riktigt utan det blir sådär segt och härligt tillsammans med den kalla lite hårda glassen.

    (mer …)

  • ALLT ÄR INTE ALLTID VAD DET SYNES VARA

    När jag läser på denna förpackningen så läser jag svart salt – lakrits och det betyder att det är just ett svart salt med lakritssmak. Inte konstigare än så. Någon annan läser naturligtvis det på ett helt annat sätt och blir troligtvis inte alls lika besviken som jag. När jag fick syn på den lilla, söta lådan med det fantastiska innehållet så hyllade jag det. Vilken grej! Lakritssalt liksom. Hur bra blir inte det på chokladdoppad kola?! Det kan ju inte bli annat än succé! Inte sant?!

    Den lyckan (nåja, så lycklig har jag inte varit men det ser bra ut i skrift) jag kände då lyckades jag hålla tills i går. Den, asken menar jag nu och inte lyckan,  har funnits i min ägo några veckor men jag har medvetet ställt den åt sidan för att använda det till julgodistillverkningen. Igår kunde jag inte hålla fingrarna borta och öppnade. Det skulle jag aldrig gjort! FLOPP! Det var inte alls något svart salt med lakritssmak där i utan vanliga, hederliga saltlakritsgodisar. Visserligen smakade de väldigt gott men det är ju inget svart salt. Buhu.

    Nu är frågan, hur ska jag lyckas göra mitt svarta salt med lakritssmak?

    Ni finner godisarna som inte är något svart salt på samma ställe där jag köpte den lakritssirapen, som faktiskt var just lakritssirap som jag använde där jag hängde glass (klicka på länken om intresse finnes), Chokladbutiken.se. Tycker man om saltlakritsgodisar så är jag helt övertygad om att det kommer bli en TOPP.

    Jag har äntligen börjat friskna till. Torrhosta och en näsa som är i klass med Niagarafallen har jag fortfarande men feber, peppar peppar, tvitvi, kasta salt, verkar ha begett sig bort. Feber är verkligen värdelöst, speciellt när det är en sådan variant som fintar och lurar i bakgrunden. När man tror att nu är det lugnt så slår det till ordentligt igen och man ligger där som en urlakad sill i sängen och det finns ingen i hela världen som har det värre. Idag är jag inte längre urlakad. Idag är jag bara en sill.

    Just ja, första advent är det också ja. Glad sådan till er. Här har vi missat det helt men jag har ätit två pepparkakor så jag är nästan med.

  • LOVE OCH LAKRITSSIRAP GIVES US WINGS TO FLY

    Idéer som far runt i huvudet är inget nytt. Att det sedan går åt skogen när jag försöker mig på det är absolut inget ovanligt. Det är snarare en regel än ett undantag men jag kan i alla fall säga att jag har testat, provat, gjort bort mig. Hänga upp glass var dagens första idé när jag slog upp ögonen. Ni förstår, jag tänker bara på glass men kan ju som bekant inte längre äta det i samma utsträckning som förr. Jag är dessutom en självplågare av rang. Så vad gör jag? Jo. Jag tänker på glass och jag gör glass så ofta jag kan. Smart va?

    Tillbaka till hängd glass. Som synes på bilderna så hänger den där. Glassen. Struten som sådan hängde bäst. När den blev fylld så började den leva sitt eget liv. Den snurrade. Den tippade. Den krånglade. Kort sagt – den levde jävel på riktigt. De enda som var glada var vårt eget, privata lilla zoo. Det var mer glass på golvet än i himlen kan jag ju, utan att överdriva, säga.  Då förstår ni läget. Att jag sedan fick en knäpp om att hälla sirap på toppen är egentligen något som jag inte alls vill berätta men, som jag sagt förr, goda saker är till för att spridas, i detta fallet lakritssirap! Det där som inte ville stanna kvar på glassen utan hamnade i en stor härlig kletig pöl. Åh du milde tid, vilken grej! Att jag inte kommit på det själv grämer mig yttepyttelite.

    Mats tyckte inte om det men han har ju gjort bort sig en gång i tiden och druckit alldeles för många lakritsshots så det räknas inte. Dessutom betyder det jackpot för min egen del eftersom hela burken kommer att tilldelas mig. Detta är fantastiskt på precis alla sätt.

    Att städa efter en glasshängning är inget jag kommer att vänja mig vid. Någonsin. Hela jag var kladdig. Golvet. Bordet. Taket. Svea.
    Jag kan dock skriva upp i min livbok att jag har hängt glass 15 novemver 2011. Det ni!