Smultron! Det ultimata bäret som enligt lagen kräver att bli plockad på ett strå. Smaken. Doften! Det blir inte mer sommar, faktiskt. Jag fullkomligt älskar det där lilla svårplockade bäret som gömmer sig under sina blad men eftersom jag numera är såpass glassfrälst (har gjort en tidigare fast då med arom – klicka för recept och bild) så var önskan att få ihop några deciliter så sagt och gjort, jag sparkade igång maken, tryckte en burk i näven på honom, hystade in honom i bilen och gav mig iväg till vägarna där jag brukar promenera (en legitim paus i motionen är just att plocka smultron).
På nåt sätt lyckades vi tillsammans få ihop 3-4 deciliter (mest hittade vi 20 meter från vår brevlåda – dit tog vi dock inte bilen). Under hela stunden väntade jag bara på att snubbla och skicka ut alla bär tillbaka på marken. En inte alltför ovanlig syn när jag ska ge mig på att plocka bär och svamp i en skog. Vissa gånger har jag klarat av det men så har jag satt mig i bilen och sedan på nåt sätt lyckats kicka ut alla bär på golvet i bilen. Om jag tar mig för pannan och använder fula ord många gånger i min vardag? Jovars, det händer lite titt som tätt. Alltid roar det någon. Tror jag.
Nåväl, här är den i alla fall, sommarglassen med smultron. Den smakar så mycket smultron att jag ryser av välbehag. Det här är GOTT! Hoppa över smultron på ett strå och gå istället över till smultron i en strut!
