En fotografisk matblogg
Häromdagen var det kladdkakans dag, 7 november. Alla dessa dagar! Vad är det för dag idag förutom söndag och farsdag?
Jag ville inte vara sämre men gjorde den 2 dagar efter pga denna anledningen var jag ju inte hemma vid spis och ugn. Jag skulle fotograferat den igår men hann inte. Idag när jag tog mig tiden var det inte mycket kaka kvar. Kan inte för mitt liv förstå vart den har blivit av?!
Kladdkakan behöver ingen speciell dag. Det är en kaka man äter så ofta man kan, orkar och vill!
Det här är det godaste och snyggaste brödet jag någonsin har bakat. Det är luftig och det smakar helt fantastiskt gott. Man kan säga att det är en hederlig barkis för den innehåller inte mer än ”vatten, mjöl och gammelt bôs” (läs: vatten, jäst, durum, vetemjöl, olivolja och salt).
I vanlig ordning så är det höftat med mjölet men tar man det bara lilla lugna och låter degen knåda sig länge så blir det alla tiders.
Det verkar som att jag nu har åkt på samma skit av förkylning som min man dragits med en vecka. Svårt att andas, huvudet värker som aldrig förr och febern verkar ligga där och lurpassa (det gör liksom ont på huden) så jag misstänker att det blir en dag i soffan med tillhörande tv. Katt på magen är obligatoriskt. Usch! Jag vill verkligen inte för den hostan han har är horribel!
Nåväl, är du piggare än vad jag är så passa på att baka bröd vettja. Perfekt till kvällen. En nattamacka sitter aldrig någonsin i vägen.
Ikväll är det bara enkla bilder. Inga konstigheter.
Lampan och äpplet har fått agera modeller och jag har fotograferat dom som en tok enbart för att lära mig mer om kamera och allt som kommer kring den. Jag är ju så långt ifrån teknisk som det bara är möjligt så det var välbehövligt. Om jag vet mer än innan? Njä. Det hann bli för mörkt.
Man kan följa mig lite här och var om man känner att man vill det:
Med det här dravlet vill jag önska en fortsatt fin kväll och en god natt. Glöm inte att läsa inlägget före och skicka in ett äppelrecept. Om du känner för det såklart!
Puss.
En liten söndagsfundering bara så här på kvällskvisten. Ditt bästa äppelrecept? Känner du för att dela med dig? Jag tar tacksamt emot, tillagar och lägger upp här på sidan. Vill man så kommer det även en länkning till den som kläcker receptet.
Vill du? Tackar jag!
Vitt och svart. Sött och syrligt. Glass med vitchoklad och en liten liten smak av citron.
En glass som jag inte la ner så mycket tid på men som ändå blev alldeles strålande. Smeten har inte fått svälla som den ska för att hålla sig krämig och fin i frysen så den får nog ta slut idag om det inte ska hamna i slasken. Helst ska smeten sjuda sig krämig och sedan få en natt på sig i frysen men ibland är viljan att fotografera något större än vad tålamodet klarar av. Stressa aldrig med glass oavsett vad receptet än säger. Så, ska ni göra det här och ni vill ha en bra glass bör ni låta den vila, svälla och må gott i kylen under en natt. Resultatet blir så mycket bättre! Smaken blir dock den samma. Välj själv. Toppen!
Jag har återigen en blöh-dag! Jag har haft fler anfall och attacker än vad jag kan räkna till. Det tar inte många minuter efter ett har släppt innan nästa sitter där som en smäck och ställer till i princip allt. Jag är så trött på att hålla ögonen öppna och få kämpa med att fokusera och försöka hålla blicken still. Ynkar och suckar! Trots det så har jag haft en fin söndag eller en kroppkakesöndag som vi kallar det. Detta fantastiskt goda! Vi fick dessutom sällskap vid bordet och fick därmed hjälp med att äta upp allt. Kroppkakor vet sin plats i magen, helt klart, och dom fyller ut mer än väl. Egentligen hatar jag att göra dom där kokta degklumparna med sin ljuva fyllning av stekt fläsk, lök och kryddpeppar, eftersom jag avskyr när det är klibbigt, klabbigt och pilligt. Alltså inte min grej alls men är det bestämt kroppkaka så är det! Jag må säga ”Jag ska aldrig mer göra en endaste kroppkaka till!” men det är nog en lögn för om några månader står jag där i köket igen och svär mig igenom hela proceduren. Tveklöst!
Trevlig kväll!
Puss.
Söndag och total avsaknad av lust att laga mat. Tack spagetti för att du finns och tack pesto. Det här går undan och det finns ingen anledning att konstra till det. Allt du behöver är en kvart, ca, och den kostar inte många kronor.
Pesto finns i en mängd olika smaker numera och man väljer helt och hållet den som faller en bäst i smaken. Här har jag använt Icas Arrabbiata, tomat, paprika och chili, men det fungerar precis lika bra med en klassisk grön pesto. Bestäm du.
Jag har ett litet litet problem. Jag är en godissugen slöhög med alldeles för långt till affären. Hur ska jag få ihop detta? Har du vägarna förbi? Jag tycker om allt lösgodis men helst bubblizz, gröna grodor, sega råttor och sura soda pops. Ba’säge.
Nu är helgen snart slut och det är dags för en ny vecka med midsommar och allt vad det innebär. För oss innebär det i vanlig ordning att det blir lugn och ro. Kanske att vi hystar fram några små stackars färska potatisar med tillhörande sill på bordet men mer än så blir det sällan. Vi har tröttnat på att ställa till med stora midsommarbalunsen. Allt som oftast ser vi till att vara hos andra, antingen bjuder vi in oss själva eller så är det någon som tycker att vi ska lära oss hur man gör och därmed bjuder in oss. Oavsett vilket så somnar vi alltid nöjda på midsommarnatten. Hur det blir i år vet vi inte än, det blir vad det blir.
Hur firar ni midsommar?
Ett litet tips till på fredag är lemonade gjord på lime. (en liten citron har fått flytta med) Detta kan vara den godaste lemonaden jag smakat. Den är lagom söt och syrligheten är nästintill perfekt. Jag hade inte blivit ledsen om den hade varit lite syrligare. Drick den som den är eller späd ut den med lite bubbelvatten. Det viktigaste är att den är iskall så tryck glaset fullt med isbitar.
Mer sommardricka finns här:
Nu är helgen över och vi valde att avsluta den på bästa sätt – middag på bryggan. Kanske inte den optimala maten att ta med sig ner till vattnet men suget efter en klassisk spagetti och köttfärssås var alldeles för stort. Det har blivit en hel del grillat och även om det är ordentligt gott så är det ibland behövligt att bryta av en smula. Om det smakade bra? Kors! Det här är snabbmat på riktigt. Ingen tid och det enda som behövs är pasta, blandfärs, en lök och en tub med muttis smaksatta tomatpuré och en skvätt vatten.
Det här är vad man menar med att äta ute.
Sedan i tisdags så har vi ätit grillat varje dag. Ibland inte bara en gång om dagen. Vi grillar så ofta vi får chansen men idag kände vi båda två att vi behövde ha ett break från allt vad grill och grillkol heter och satsade på kalkon med pasta istället.
Kalkon är något som jag har en tendens att glömma av trots att det faktiskt är riktigt gott. Det smakar visserligen i stort sett som kyckling men kanske är det bara vetskapen om att det är kalkon som ger det en annan smak. Jag vet inte.
Hoppas att ni alla har haft en strålande helg med allt vad det innebär. Här är vi förvånade över hur långsamt den har gått och hur mycket vi faktiskt har njutit av den på precis rätt sätt trots en del anfall av meniere. Det är inte ofta det händer.
Den bästa tiden är nu. Jag är en morgonmänniska som mer än gärna kliver upp runt sexsnåret, sätter på kaffebryggare, startar kaminen och känner lugnet när jag sätter mig vid datorn och ger mig på redigering av lite bilder. Att ”skrota” runt i pyjamas är något som jag uppskattar väldigt mycket. Det är ingen mer än jag som är uppe, det är bara jag och huset. Mannen han trynar i bingen och jag får försöka vara så tyst som möjligt. Något som jag lyckas sådär bra med för hur mycket jag än försöker så trampar jag på precis rätt (läs:fel) ställe på golvet som knirrar, knakar och gnäller så även den döve hör. Jag tappar vedkubbar när jag ska fylla på kaminen och jag snubblar nio gånger av tio över en hund eller en katt som mer än gärna är strategisk och bestämmer sig för att krascha mitt framför fötterna på mig men han, mannen, trynar vidare. Jag misstänker att han är van. Vi har nämligen inga dörrar i vårt hus och kan därför inte stänga in oss. Om man inte vill stänga in sig i badrummet förstås.
Jag ”skrotar” och mannen trynar. Vår bästa tid är nu.
Jag har kommit in i ett glass-stim och vill göra glass mest hela tiden något som uppskattas av typ alla förutom jag själv. Jag har fortfarande lite problem att äta just glass efter min operation. Gissar att det kommer förbli så. Att inte lyckas äta glassen som trängs i frysen är lite frustrerande men det får gå ändå eftersom att tillverka den är så vansinnigt roligt. Som jag sagt så många gånger förr så är det både enkelt och det går att variera tills man storknar. Just denna varianten är en honungsglass (glass och honungsrippel) med marshmallows.
Honung. När jag hör ordet så brukar jag allt som oftast rynka en smula på näsan eftersom jag tycker det är så sött att det blir för mycket men när jag väl smakar på det kan jag inte alls förstå mig på mig själv. Honung är ju jättegott. Alltid. Det är inte alls för sött. Aldrig någonsin.
Så, håll till godo. Honungsglass.