En fotografisk matblogg
Just grab a can and go!
Nudlar med räkor i sweet chilisås är något som vi äter alldeles för sällan, fast vi är sweet chili/räkor-tokar bägge två.. Idag tog vi oss i kragen. Det här är barnsligt enkelt men trots det är det precis lika barnsligt gott.
Servera i plåtburkar och tryck ner ätpinnar. Toppen.
Ibland blir det så gott att ingen av oss vill lämna bordet utan bara sitta kvar och hoppas på att det aldrig tar slut eller att magen blir full. Igår var en sådan dag. Skaldjur på grillen. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle bli så gott som det blev. Söligt och kletigt som tusan att äta men vad gör väl det, det finns väl tvättmaskin om det är så att det inte räcker med servetter?
Skaldjuren fick marinera under hela lördagen och gotta till sig riktigt ordentligt. Det är varken räkor eller musslor av den lyxigare sorten så dyrt det blev det då inte heller. Till det hela serverade jag vitlöksbröd och en salsa med bla tomater, jordgubbar och mango. Salsan på vitlöksbröden! En alldeles strålande söndagsfrukost.
Vi grillade skaldjuren i ett sånt där ”durkslag” som är till för grill. Jag misstänker att vi köpt det på det stora svenska möbelvaruhuset en gång i tiden. Så vill du ha ett, kolla där.
Broccoli och bacon i all ära men det som är i glasburken kickar undan det mesta. Om jag ska få någon craving så är det just på den där geggan jag önskar mest. Det är så vansinnigt gott. Det är som vanligt inget avancerat utan det är är kort och gott tomater och sweet chilisås. Har man en näve persilja hemma så gör den hela härligheten ännu härligare. Det är det helt klart godaste jag haft på min tallrik på väldigt länge. Jag gjorde det för några månader sedan men sen har det liksom hamnat i skymundan uppe i hjärnkontoret. Hur det är möjligt kan jag inte begripa för sånt här får inte glömmas bort. Aldrig!
Jag kan knappt vänta på sommargrillningen med en ljuvt grillad kyckling på gallret och detta till! Vilken grej. Jag vill inte ha nåt mer. Detta räcker. Så! Lova mig att du provar!
Broccoligratängen är väldigt mycket LCHF, detta populära som både hissas och dissas lite här och var, och innehåller en hel del fett. Vill man inte ha det så fett så är det bara att utesluta den fetaste grädden och den fetaste osten och istället reda den mer fettsnåla grädden med något som passar bra. Mjöl, maizena….du tar det du vill ha. Ost på toppen är nästan ett måste men då är det bara att hugga tag i den lättare varianten. Det är en väldigt enkel lunch som inte tar många minuter att slänga ihop. Det är lite av en lyckad kylskåpsrensning under förutsättning att man har ingredienserna hemma och att de ligger och skramlar där i kylen. Det är ganska viktigt eller för att inte säga mycket viktigt.
Jordärtskocksgratäng eller en potatisgratäng med jordärtskocka i – du väljer! Jag tror inte att jag har ätit jordärtskocka någon gång. I alla fall har jag inte varit medveten om det. Idag var jag medveten.
Jagskalade några rötter som jag skivade och slängde med ner i potatisgratängen. Hur mycket det smakade det vågar jag inte riktigt svara på för jag tyckte mest att det smakade som en helt vanlig, hederlig potatisgratäng dvs gott! Krämigt och salt. Till det så råkade jag ha en rökt fårfiol liggandes i kylen. Det är inte varje dag jag har det faktiskt, typ för första gången i mitt liv.
Jag vågar inte svära på att jag kommer att ha det igen, inte för att det var äckligt för det var det verkligen inte det var supergott, utan för att jag börjat bli lite överkänslig mot kött. Jag vill egentligen inte äta kött, jag tycker det är äckligt att vet att det en gång varit en levande varelse. Det är inte helt lätt att hålla sig undan från kött är så fruktansvärt gott – i munnen! I tanken är det en helt annan sak. Då mår jag illa!
Något annat som inte får mig att må illa är tomatsalsa. En med sweet chili. Efter en snabb flukt i kylen så hittade jag ett gäng tomater, en bit paprika och lök samt sweet chili. Om den blev god? Onödig fråga!
Jag fortsätter att vara väck i huvudet. Det snurrar i tid och otid. Jag får sparka mig trött många gånger för att slippa det värsta av anfallen. Jag kan inte för mitt liv begripa varför det bara blir värre och värre på mig. Det ska ju klinga av efter ett visst antal år men på mig är det precis tvärtom. Efter snart 13 år som sjuk är jag nu sjukare än någonsin, visst jag vet mer hur jag ska hantera anfallen och jag får inte riktigt lika svår ångest men det är ändå vedervärdigt. Jag förstår inte vad jag har gjort för att förtjäna detta. Jag vill ha tillbaka kontrollen över mitt liv!
Inlägg 6 av 100. #100blogg