När vi flyttade hit till vårt lilla hus 2006 så var det syrenen som mötte mig vid grinden och det var syrenen tillsammans med fläderträdet som fick mig på fall. Jag visste från första stund att det var här vi skulle bo. Vi la bud direkt men eftersom det var många som var på visningen så trodde vi aldrig att vi skulle få huset så efter en vecka hoppade vi av och orkade inte ge oss in i en budgivning med rädsla för att det skulle springa iväg mer än vad vi hade i vår plan. Vi började leta fel ”för små rum” och alldeles ”för långt bort”. Efter några dagar ringde mäklaren och frågade om vi fortfarande var intresserade. Det fanns inga mer villiga köpare! Två dagar senare var alla papper påskrivna och huset var vårt!
Jag undrar än idag vad det var som gjorde att det inte var fler för här är det helt ljuvligt!
Avsaknad av intresserade kan kanske ha berott på läckande tak, feldragen el, överpris m.m – allt det där gick vi på men vattnet smakade gott! Vattnet var viktigast vid husköp fick vi veta när vi gav oss ut på husmarknaden. Jätteviktigt! Fuktskador och annat fjantigt är inte väsentligt. Smakar vattnet bra är det bara att köra på och det gjorde vi!
Syrenerna och flädern stod för det första ljuvliga mötet och väl inne var det vattnet. Vi var förälskade!
Trots blommande syrener har jag aldrig tagit mig för att göra syrensocker. Jag har bara mixat det snabbt och använt det i glass. (Syrenblomsglass finns här) Det ska tydligen vara gott och efter att ha sett en bild på Instagram (Toreboan aka I huvudet på elvaelva – Vackraste bloggen som går att finna! Det behövs inte mer än så. Livet blir liksom komplett!) tidigare idag så kände jag att det måste nog ändå vara dags. Nu ska det ju stå till sig i några dagar och torka ordentligt så jag kan inte veta alls hur det kommer att smaka men enligt säkra källor så ska det vara jättegott och perfekt att baka med. Ge mig en vecka så ska vi se om det stämmer.