En fotografisk matblogg
Nästan ordlöst.
Min syster!
********
Crock-pot-premiär i mitt kök idag. Jag har startat upp ”muskedundret” och det är inte utan att jag är väldigt nyfiken på resultatet. En form av långlagad köttfärssås kommer under dagen att dyka upp här. Förhoppningsvis.
Jag är inte mycket för stora klumpiga köksmaskiner men just det här med ”krockpotta” pratas det om på så många ställen att nyfikenheten har väckts. Kan det verkligen vara så bra som det sägs? Tja, det återstår att se.
Puss och ha en fin dag!
Under tiden kakan stod i ugnen roffade jag åt mig allt rosa jag kunde hitta i köket. Så, med taskig vitbalans och med en fokus som jag absolut inte kan skryta med är här resultatet. Det finns mycket ”skräp” i vårt kök. Nu råkar det ju vara så att jag tycker om just vårt ”skräp”. Jag har ingen fotostudio och jag använder ingen blixt så då är det väldigt lätt att bilderna blir ”fel” eftersom dagsljuset, det naturliga ljuset, försvinner snabbare än jag hinner tänka. Photoshop kan rädda mycket men väldigt långt ifrån allt.
Jag tycker om bilder som inte är helt perfekta. Det skulle vara bara rosa men jag ser att det på något sätt har följt med vitt och rött också och med vitbalansen har det även följt med en gråblå ton. Jaja, som sagt, helt perfekt är tråkigt. Eller nej, det är det naturligtvis inte men ni förstår säkert vad jag menar. Gör ni inte det så är det inte mycket att hänga läpp för. Var lika glad för det! Det är inte alltid jag förstår vad jag menar heller.
Kakan är färdig. Den ser god ut. Den är inte fotad och den är inte provsmakad. Vi får väl se om det blir några ”perfekta” bilder eller om jag helt får luta mig mot smaken av kakan eller om det blir tvärtom. Alltid lika spännande. Det är inte så noga vilket bara det inte blir fiasko på både bild och smak så är jag mer än nöjd.
Ikväll ska vi fira lillebror. Jösses, dom närmar sig trettiostrecket hela högen. Snart är jag inte längre äldst. Sådeså!
Jag tycker att det är dags för en liten kärleksförklaring och ett litet erkännande. Det gör jag med ett gäng makabra bilder. Jag är lite skum i huvudet och tycker om den här typen av bilder. Kontraster. Vidrigt. Vackert. Någon kanske tycker dom är hemska, äckliga, osmakliga osv men för mig är dom ett enda stort leende. När jag tömmer en kamera och den här typen av bilder rullar upp på skärmen har jag ytterst svårt att sitta still och jag har ett flin från öra till öra. Hade öronen varit borta hade alltså flinet gått runt hela huvudet. Det är på den nivån.
Hon på bilderna är dessutom det absolut finaste jag har. Lillasyster. Hon som får ställa upp på alla bilder, stackarn. I våras offrade hon sig för fotokonsten och badade i iskallt vatten innan graderna hade passerat 10 grader. Jag hade då aldrig gjort det men hon traskade i så glatt, nåja, endast iklädd ett vitt lakan. Mats visar en av bilderna från just det tagningen. Klicka här för att se bilden och jag kan garantera att hon fortfarande lever. Jag har visat dom förr men kände att det nog är dags igen. Rara rara unge! Tack för att du blivit min lillasyster, du anar inte hur mycket du betyder för mig, Johanna! Inte bara när vi fotograferar och försöker göra vampyrtänder utan alltid!
En passion har blivit fler. Livet handlar inte bara om mat. Det är så mycket, mycket mer.
Mi älskar dig, honung!
Sötad, kondenserad mjölk. Den duger som den är men om man lägger burken i en kastrull, täcker med vatten och kokar den i 2 timmar så blir den om möjligt ännu bättre. Kolasåsen som blir går inte att beskriva i ord. Så gott och faktiskt lagom sött i rätt mängder.
Just innehållet i denna kokta burken ska få slinka ner i en glass. Hur låter det med jordgubb- och dulche de leche-glass? I mina öron låter det alldeles förträffligt så, så får det bli.
I går förde vi vår mamma till hennes sista vila. En underbar ceremoni. Mamma fick en fin begravning och jag tror att hon, om hon nu kunde följa oss på avstånd, kände sig helt nöjd med det. När vi lyft upp kistan på katafalken och när vi börjar köra den mot gravplatsen försvinner det grå och regntunga på himlen. Solen skiner med all sin kraft och himlen börjar anas blå. Under hela akten vid gravplatsen strålar solen och när vi väljer att gå därifrån efter 20-25 minuter så försvinner solen och himlen blir grå och molnen blir återigen regntunga. Att solen visade sig fick mig att känna att allt var okej. Mamma har det bra där hon är och det visade hon oss allesammans. Hon fick med sig bilder på alla oss barn, i från olika år. Två skedar, vår mamma var en fena på att spela på skedar. En stor 250 gram nougat, en sån kunde hon smälla i sig på en kvart och Käck, eller Kick heter det väl idag (lakritskola) och sist men inte minst – en plånbok som hon ska lägga alla pokervinsterna i. Ha det bra mamma, vi ses!
Tempot är satt på ”långsamt” idag så nu är det jag som lägger mig på sofflocket och glor på VM tills jag inte längre orkar hålla ögonen öppna. Mats och två av mina bröder har satt sig i båten och åkt ut på sjön för en dag med fiske. Alla har vi våra olika sätt att koppla av och alla sätt är lika bra.
Ha en skön helg alla. Försök hela tiden att vara den bättre människan.