34 år. Tiramisupremiär.

Nej. Tiramisu är inget för mig. Jag har många gånger varit med när Mats beställt in det när vi ätit ute men jag har aldrig beställt själv och jag har aldrig smakat på det. Konstigt! Jag är en stark förespråkare till att man MÅSTE smaka på allt men här verkar jag inte riktigt levt som jag lärt. Jag misstänker att jag inte vågat för att det är kaffe i och jag är väldigt långt från kaffekärring även om jag det senaste året har börjat söla i mig en och annan kopp med jämna mellanrum.I skrivande stund sitter jag här med en cappuccino och känner mig rätt nöjd med livet trots allt. Idag är en dag med väldigt många och täta anfall vilket i sig inte är sådär värst spännande och roligt men det finns inte så mycket att göra mer än att vänta ut det. Förhoppningsvis ger det med sig och jag kan få ett bra avslut på tisdagen i alla fall. Det är inte mycket jag begär.

Nåväl, nog om tråkigheter och åter till Tiramisu. Det beställdes till nyårsdessert. Jag hittade en recept på nätet och sagt och gjort. Tiramisu skulle det bli och det blev det. Gott skulle det bli men det blev det inte. Det smakar för mycket kaffe och det är dessutom kallt kaffe och det gör det ännu värre. Eftersom jag vet att många är väldigt förtjusta i tiramisu så är det bara att följa länken för att komma till receptet. Tiramisu på någons vis.

Unge herr Alvin stod för tomteblossen. Även om det inte var så gott som jag hade hoppats på så blev det väldigt fint. Man kan inte få allt här i livet……bara det mesta.