Att pochera ägg ska ju inte vara så svårt. Sägs det. Det är en lögn. I alla fall tills man får in snitsen och inte vevar loss i vattnet som om livet är på väg att rinna ut. Det skulle ta mig tre försök och lika många ägg innan jag kunde lägga upp ett härligt, krämigt pocherat ägg på min ugnstorsk och stolt erkänna att det var jag som hade gjort det. Jag har länge velat prova men det har aldrig blivit av. Några 34 år till nästa pocherade ägg är det inte tal om. Lite oftare kommer det allt att bli för det är gott. Rejält gott dessutom!

Jag var så enormt sugen på fisk när vi var och handlade i morse och som av en händelse så hade dom precis dukat upp den färska fisken på City gross. Färsk torsk fick det bli. Jag är absolut inget proffs på fisk och det är inget som jag någonsin skulle skryta över att jag lyckats med. Jag steker den, kokar den och sen är det inget mer med det. Jag önskar så att jag hade lyckats få till en perfekt, vit, tjock torskbit någon gång men det får vänta. Jag ska vara glad över att jag lyckats göra detta i ugnen. Det var en prövning i sig. Det sägs att fisk ska vara enkelt. Fiskpinnar och fiskbullar är skitenkelt, ja.  Torsk i ugnen är inte heller svårt men så är den inte perfekt. Men vad gör väl det, det smakade riktigt gott och jag serverade det som sagt med konstverket – det pocherade ägget.

Ända sedan jag för många, många år sedan satte ett fiskben i halsen, 7 cm långt som fick plockas ut av en dansk farbror doktor på akuten och hamna på skumma-objekt-i-kroppen-tavlan, så har jag varit riktigt fjantig med fisk. Visste ni att fiskben som sitter fast långt ner i halsen, att det ska släppa om man äter knäckebröd? Det sa min mamma och mammor ska man ju som bekant lita på. Det gör det inte! Efter 16 knäckebröd tröttnade min mamma på mig och mitt gnäll så det fick bli en tur till dansken. När han körde ner den långa saxen (peang vet jag nu att det heter), greppade tag någonstans under mandeln (det kändes som han var nånstans nere vid naveln och härjade) och sedan drog upp det enorma benet så förstod mamma att jag faktiskt haft ont. Det var ENORMT! Nåväl, med det ute så bestämde jag mig för att aldrig mer äta någon annan del än ”rövbiten” dvs stjärten på fisk. Och det har jag hållit mig kvar vid. Kanske är det därför som jag aldrig får den där vita, tjocka, härliga ugnsbakade torsken på min tallrik?
16 knäckebröd fungerar inte. Kanske hade det släppt efter 17. Behöver jag tala om att min mage rasade bara några timmar senare? Glupsk! Jag..? Inte då.

Nåväl, till min onsdagslunch serverades det följande. Rimmad, ugnsbakad torskfilé, haricots verts, pepparrotssås och, inte att förglömma, ett pocherat ägg. Jag har haft värre luncher än så kan jag meddela. Enkelt, trevligt och gott!

(mer …)