HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: våffelsmet

  • BELGISKA VÅFFLOR MED RABARBERMOS

    Dagen efter. Det är idag det. Första deltävlingen i Melodifestivalen är avverkad och min hatkärlek till hela spektaklet blir bara större och större. Jag ser det, år efter år, jag hatar det mer och mer, år efter år men ändå sitter jag där i soffan och glor ögonen röda och gnäller mig sönder och samman. Varför? Jani, det finns det inget som helst svar på. Hjörndöd troligtvis med drag åt självplågeri.

    Sverige ser jag som ett land som faktiskt kan göra musik. På riktigt! Och trots detta så visas det upp skräp som inte ens en nästandöv som mig själv klarar av att lyssna på. Jag menar, Gosagosa? Seriöst, vad var det?! Skjut mig!
    Nåväl, nu är det hemska över och jag inser att det är inte själva Melodifestivalen som är det mysiga/roliga/trevliga utan det beror helt och hållet på sällskapet och just sällskapet igår är jag mer än nöjd med. Bästa sällskapet i alla kategorier! Vi blev spontaninbjudna och vi skickade på oss varsin onepiece och slängde in oss själva i bilen och drog till grannbyn. Spontaninbjudningar är perfekt. Onepiece är mindre perfekt. Typ värsta plagget någonsin men vad gör man inte?
    Mats, han den där som jag är gift med, tittade djupt ner i glasen där han satt i sin onepiece, något missfärgad dessutom efter en tvätt med fel färg, och har idag en dag som inte går i världens snabbaste tempo och suget efter sött, fett och flôtigt är mer än vanligt så vad passar då inte bättre med belgiska våfflor till lunch? Rabarbermos på toppen som trängs med grädde, blåbär och granatäppelkärnor. Jodå, även jag som inte tittade ner i något glas alls igår förutom i kaffeglaset tyckte det smakade alla tiders!

    Receptet på de belgiska våfflorna hittar ni här.

    Rabarbermos med en liten uns apelsinsmak

    300 gram rabarber, fryst
    saften från 1 apelsin
    1,5 dl strösocker

    Lägg allt i en kastrull och låt moset puttra i 10-15 minuter. Häll upp i ren och torr burk. Förvara i kylen.

  • GOODIE GODDIE


    Det finns en färdig körsbärssirap att köpa. KÖP INTE! Gör egen! Tveklöst godare och som bonus får du möjligheten att göra körsbärsvåfflor av dom sönderkokta, söta bären. Har man ingen urkärnare blir det lite kladdigt och söligt men ingenting är omöjligt sägs det. Vill man inte söla så kostar inte en urkärnare många kronor. Det är helt klart värt pengarna att kunna kärna ur både körsbär och oliver i ett nafs men man får dock vara beredd på att kärnorna kan flyga iväg lite här och var men har man en hund som är tokig i dom är även det problemet löst.

    Om jag får välja så väljer jag belgiska våfflor. Alldeles tjocka, härliga och makalöst goda. Denna gången använde jag mig av Leila Lindholms recept med undantag att jag blandade i de sönderkokta körsbären och en skvätt körsbärssirap på slutet. Jag behöver väl inte skriva att dom blev ljuvliga? Servera dom med en kula vaniljglass och ringla sirapen över hela härligheten. Släng på ett (eller två, tre…) körsbär på toppen!
    Vill man inte ha det i våffelsmet fungerar det precis lika bra i en glassmet. Just sayin’!

    Ett helt kilo körsbär finns kvar samt ett fullproppat ”fläderträd”. Det får bli dagens uppdrag.

    (mer …)

  • BELGISKA VÅFFLOR. EN BRA START PÅ DAGEN.


    Jag har länge funderat på ett våffeljärn för belgiska våfflor. Ni vet dom där som är så där tjocka, goa och gyllenbruna. Lite som jag fast med undantag för det gyllenbruna. Som sagt, ett tag har jag haft siktet inställt på just ett sådant men har hela tiden ryggat tillbaka på priset. Ibland blir jag, hör och häpna,  snål och tycker att 600-700:- är på tok för mycket för ett järn som kommer användas några få gånger om året. 200 kr är mer min melodi.

    Min pappa är en pappa som ibland kan tyckas vara väldigt disträ och ointresserad. Han lyssnar inte när jag pratar utan han har oftast seglat bort någonstans i tanken, troligtvis i mattanken. Lille pappa, med betoning på väldigt lille, är väldigt mycket för just mat och tror att han är en mästerkock i köket och äter väl en 5-6 middagar om dagen men trots detta så är han så tunn så tunn. Han har en benstomme som en hälsena på en gråsparv. Ingen kraftigt byggd kille det där inte. Just den genen skickade han inte vidare till mig. Synnerligen dåligt!
    Nåväl, han uppfattas som sagt som fruktansvärt ointresserad men nånstans så tar han in det jag jiddrar om när jag är på det humöret, men han säger aldrig något samma dag eller dagen efter utan det går några dagar tills ”poletten trillar ner” och då undrar han vad det är för sak jag pratat om. Våffeljärnet var senaste jiddret och här är vi nu. Belgiska våfflor till frukost! Det är numera möjligt eftersom pappa som inte lyssnade lyssnade alldeles förträffligt så någon dag efter mitt jidder när han var här på sitt dagliga morgonbesök (han bor 2 km från oss) så sa han dom fina fina, fina orden – ”Kör du mig hem så får du ett järn att göra belgiska våfflor i.”

    Älskade rara, pappa!
    Han är en smal, gänglig, tunn, mesig, knepig, knasig och udda pappa men han är för mig den starkaste mannen på jorden.

    Servera våfflorna med banan, blåbär och lite sirap.
    (mer …)