HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: värme

  • PLOMMONCLAFOUTI I FYRA NYANSER AV GRÅTT

    Vill du trassla in tungan och vara lite märkvärdig så ska du använda ordet Plommonclafouti om du vill undvika det så är mitt tips att istället säga plommonomelett med mandel för det är vad det är eller en ostkaka utan ost. Det är slående likt. Äggkaka fungerar också. Jag har aldrig förr hört talas om clafouti men nån gång ska ju vara den första. Jag tänker aldrig ge mig på att försöka uttala det, inte där det finns hörande i alla fall. Receptet är från Leila Lindholms A piece of cake.

    Syrliga plommon möter sött. Serverat med vaniljsås så blev det faktiskt en bra lördagsfika. Väldigt enkelt var det att göra också, så skulle du få spontanbesök och står utan något att bjuda på är detta perfekt. Förutsatt att du har alla ingredienserna hemma men det kniper jag tyst om för då är det inte längre lika enkelt och fiffigt.

    Lördag är det, hela dagen. Det är lite småkyligt och jag har traskat med raggsockarna på hela dagen. Nu när även mörkret börjar komma så har vi tänt upp ljusen, fönsterlamporna och kaminen. Jag kan helt klart må sämre.  En dag som snart avslutas i soffan, framför projektorn som kommer att visa vampyrerna i Bon Temps. En kväll helt i min smak.

    (mer …)

  • DAGARNA I GÄLLSTAD OCH BAKADE POTATISAR.

    Återigen har vi ätit bakad potatis. Denna gången med en köttfärsröra som lutar lite åt tacohållet. Förvånansvärt gott!  Vi serverade den till lite het tacosås och en gucka*. En alldeles perfekt lördagsmiddag efter dagens händelser.

    Här i lilla byn Gällstad råder det nu Gällstad-dagarna i dagarna två. Idag har vi varit ute i stort sett hela dagen med undantag för de tre timmarna som jag kände att jag behövde åka hem och lägga mig en stund men efter en tupplur och lite mat i magen så begav vi oss ner igen. För att inte trigga meniere och min tinnitus mer så är det ett måste med en tupplur, jag får vara glad om jag klarar av det lilla som jag faktiskt gör. Det är så fantastiskt roligt att titta på folk. Jag har suttit på en stol jämte  kassan på Hemma hos Haglund och sett på när dom servat alla möjliga typer av människor. Riktigt kul! Folk/människor/typer är underhållande och otroligt intressanta.

    Hösten verkar ha bestämt sig för att komma på riktigt. Löven på träden har så smått börjat skifta i färg och jag måste säga att det gör mig inte alls ledsen. Jag tror att hösten, just nu i början, är nästan snäppet bättre än våren. Jag fullkomligt älskar när det börjar skymma tidigt om kvällarna och när jag kan tända kaminen och känna värmen inomhus samtidigt som jag ser ut genom fönstret och ser på hur vinden drar tag i löven. Det är harmoni på riktigt. I alla fall för mig.

    * Gucka – Guacamole

    (mer …)

  • OMBYTE FÖRNÖJER OCH FÖRVILLAR…

    OMBYTE FÖRNÖJER OCH FÖRVILLAR…

     

    I måndags gav jag mig iväg på en promenad modell längre. Vi har en alldeles perfekt runda här ute i skogen, den är drygt 7 km och grusväg. Inga bilar och inga jobbiga backar utan bara en enkel, vanlig och behaglig, i vanliga fall, sträcka. I mitt fall var det inte ett vanligt fall utan jag hade riktigt stora problem efter halva sträckan. Kocko som jag är så gav jag mig iväg utan att tänka. Barfota i tennispjucks i värme. Inte genomtänkt alls! Jag har aldrig i hela mitt liv haft skoskav av denna kalibern. Min ena lilltå är förstörd för allt framtid och den kommer aldrig att återfå normal färg och form. Skinnflådd så till den milda grad och det har bildats vätskeblåsa på vätskeblåsa. I två nätter hade jag svårt att sova och bara tanke på att ha något på fötterna har fått mig att må illa. Usch, det har varit hemskt. Nu har det börjat släppa och jag kan återigen gå som en normal.

    Bloggen ligger lite still och det beror på att en förändring är på gång – IGEN! Jag tröttnar aldrig. Det är inte min mening att förvilla men nu görs sidan om helt och hållet och det blir en helt egen design. Det är ingen avancerad sida men den är inte gjord från någon färdig mall alls utan den blir bara min. Det blir ljust igen och bloggen kommer visas på ett hederligt gammalt scrollsätt.  Jag vill att det ska vara enkelt att navigera i en blogg och det ska inte vara för många klick för att komma någon vart. Som det är nu så tycker jag själv att det ibland kan bli lite rörigt och på tok för många klick. Inte bra. Jag tycker om utseendet men det är ändå inte rätt. Bättre kan det bli och det blir det.

    Jag har alltid varit rörig och ombytlig. Ena dagen är det si och andra dagen är det så. Ibland stör jag mig på det men oftast tycker jag det är kul. Mats, han som får sitta och slita med det, är nog av en helt annan uppfattning. Han suckar, stånkar och gnyr men jag tror att han innerst inne tycker det är roligt för han tycker också om att lära sig nya saker fast när jag klagar på något han precis klurat ut vill han nog allra helst dänga datorn i huvudet på mig.

    Nån gång ska jag också lära mig att bygga sidor men jag saknar något för att det ens ska vara lite möjligt – tålamod. Så tills vidare får Mats kämpa på med mig och mina idéer.

    Idag börjar semestern här uppe på Södra Säm, det ska bli så skönt att få ha honom hemma. Håll alla tummar ni har på att Mats rygg kommer att hålla (den har bråkat med honom i några veckor) och att han får vara utan ont i sina 5 veckor. Håll även en extra liten tumme för att vi kommer få fint väder.

     

     

  • Äntligen!

    Äntligen!

    Kvällsdopp. Ljumma sommarkvällar. Kvällssol.
    Även om det efter idag ska bli lite sämre väder så är ändå tiden då vi tar våra kvällsdopp här. När det är så varmt som det är idag och har varit i stort sett hela veckan så är det oslagbart att kasta sig i det svalkande vattnet.

    Ikväll misstänker jag att det kommer bli ännu skönare eftersom jag sen igår är farligt bränd på baksidan av mina ben. Jag trodde att jag hade hela kroppen i skugga igår eftermiddag när vi låg ut på gräsmattan under äppleträdet men så var det tydligen inte. Jag har aldrig i hela mitt liv haft så ont som jag har just nu. Det är nåt alldeles vedervärdigt. Jag fattar inte varför jag själv i regerade när jag låg där på mage, på en filt i skuggan och läste. Förhoppningsvis lättar det om någon dag eller två och tills dess får jag kyla ner med det jag har att tillgå.

     

    Har ni börjat er semester än?

  • En laxsallad, en loppis, en pärs och värme.

    En laxsallad, en loppis, en pärs och värme.

    Man tar precis så mycket som man känner att man vill ha.
    Ringla över lite olivolja, salta och peppra, rosta sötpotatis och rödbetor i ugnen på 180 grader
    Lägg laxfilén på en plåt med bakplåtspapper, ringla även här över lite olivolja och salta och peppra. Den skickas också in i ugnen, på samma grader i 10-15 minuter.

    Blanda samman allt med blandsallad och ringla favoritdressingen över! Servera med ett stort glass kallt vatten.

     

    Puh, idag är det svettigt men jag tänker inte klaga. Bara lite. Jag tycker egentligen att det är några grader för mycket, runt 20 grader då är jag nöjd. Vi har startat igång vår garageloppis igen men tyvärr håller sig loppisbesökarna borta. De vet inte vad de missar, det finns precis hur mycket som helst och det är långt ifrån skräp. En del saker är inte ens använda eller ens uppackade. Har ni några planer att besöka oss så hojta till och vägbeskrivning kommer.

    Strax efter lunch så har jag satt mig tillrätta  för att verkligen päsa efter lunchsoppan men tyvärr hinner jag inte sitta så länge innan jag upptäcker att vår grind är öppen och ingen hund är kvar på trädgården. Paniken är ett faktum och jag fick kasta mig in i bilen och flänga runt. Vilket håll skulle jag börja på? Jag flängde ner till min pappa och drog upp honom ur badkaret för att åka med och leta, syster fick en utskällning av värsta sortoch Mats blev hemringd från jobbet. Jag var helt säker på att jag inte skulle få se dom igen. Att jag detta året skulle förlora alla mina älskade hundar. Som jag körde, ropade, sladdade och skrek. Hela byn flera kilometer bort måste ha hört mig. När jag kom hem tredje gången så ser jag Hjördis och Svea på tomten igen och en syster som är helt förtvivlad efter min utskällning. Syster hade hittat dom uppe hos grannen in mot skogen. Där hade dom sprungit och yrat runt som de dårar dom är. Det är först nu dom börjat dra in tungan igen och återgå till det normala. Usch vilken pärs det var! När stressen och oron släpper så kommer tröttheten som ett brev på posten men det är det värt – mina puckohundar är tillbaka där dom hör hemma! Hädanefter ska grinden kontrolleras både en och två gånger innan man lämnar.

    NU ska jag sätta mig i kvällssolen och päsa. Förhoppningsvis håller sig alla där dom ska och jag kan slappna av!