HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: viktnedgång

  • INSTAGRAMFRISYR

    Igår, två minuter innan sänggående, en minut innan ett anfall,  fick jag en knäpp. Håret skulle klippas av. Jag skulle ha frisyr igen! Det var inget snack om saken. Nu går det ju inte att boka någon frisör vid 22-snåret på kvällarna och om det nu mot all förmodan skulle gå så är nog en klippning under ett kraftigt anfall något att föredra så det var bara att vackert vänta tills i morse. 9.30 ringde maken åt mig och 11.00 hade jag en tid i Borås. Tjopp. Sagt och gjort. In till Borås, sätta sig i stolen hos frisören, göra ett försök att förklara hur jag vill ha det, se hur belysningen inte alls gör något under för hyn,  frisören börjar klippa och jag håller tummarna så att skinkhalvorna får kramp. 11.50 var det jag som klev ut i kylan. Öronen, eller örat blev svinkallt och nacken fick sig  ett ordentligt köldtest. Jag är nu korthårig trots att jag  1999 lovade jag mig dyrt och heligt att aldrig mer klippa mig kort. Just 1999 fick jag exakt samma knäpp och kapade av rubbet. Jag hade kunnat byta namn till Svetlana Navratiolova och och vara en kulstöterska från 80-talet efter den klippningen. Jag är inte fördomsfri jag är fördomsfreak!

    Nu, 2011, är det inte riktigt samma sak. Nu känns det alldeles tipptopp även om jag gärna vill tvätta ur allt jox som frisören har kletat i. En dag eller två och frisyren kommer vara klockren. Jag är glad. Jag är kortklippt!

    Recepten får vänta ett tag. Jag åkte i förmiddags och kom hem när den där gule återigen hade valt att gå ner.

    Nästa gång ska ögonbrynen få sig samma behandling. Observera gärna halsen. Den är nu, tillsammans med resten av kroppen, 30 kg mindre! Yay me!

  • LOVE OCH LAKRITSSIRAP GIVES US WINGS TO FLY

    Idéer som far runt i huvudet är inget nytt. Att det sedan går åt skogen när jag försöker mig på det är absolut inget ovanligt. Det är snarare en regel än ett undantag men jag kan i alla fall säga att jag har testat, provat, gjort bort mig. Hänga upp glass var dagens första idé när jag slog upp ögonen. Ni förstår, jag tänker bara på glass men kan ju som bekant inte längre äta det i samma utsträckning som förr. Jag är dessutom en självplågare av rang. Så vad gör jag? Jo. Jag tänker på glass och jag gör glass så ofta jag kan. Smart va?

    Tillbaka till hängd glass. Som synes på bilderna så hänger den där. Glassen. Struten som sådan hängde bäst. När den blev fylld så började den leva sitt eget liv. Den snurrade. Den tippade. Den krånglade. Kort sagt – den levde jävel på riktigt. De enda som var glada var vårt eget, privata lilla zoo. Det var mer glass på golvet än i himlen kan jag ju, utan att överdriva, säga.  Då förstår ni läget. Att jag sedan fick en knäpp om att hälla sirap på toppen är egentligen något som jag inte alls vill berätta men, som jag sagt förr, goda saker är till för att spridas, i detta fallet lakritssirap! Det där som inte ville stanna kvar på glassen utan hamnade i en stor härlig kletig pöl. Åh du milde tid, vilken grej! Att jag inte kommit på det själv grämer mig yttepyttelite.

    Mats tyckte inte om det men han har ju gjort bort sig en gång i tiden och druckit alldeles för många lakritsshots så det räknas inte. Dessutom betyder det jackpot för min egen del eftersom hela burken kommer att tilldelas mig. Detta är fantastiskt på precis alla sätt.

    Att städa efter en glasshängning är inget jag kommer att vänja mig vid. Någonsin. Hela jag var kladdig. Golvet. Bordet. Taket. Svea.
    Jag kan dock skriva upp i min livbok att jag har hängt glass 15 novemver 2011. Det ni!

  • MÅNDAGSKÄRLEK.

    Det är så ohyggligt grått här ute på landet. Dagar som denna behövs det färg och det ger jag er i form av en länkning till en fantastisk blogg med underbara bilder med tillhörande recept och text. Det är precis sånt här som jag mår bra av och min förhoppning är att jag med länken även kan få någon annan som behöver lite uppmuntran och därmed bli gladare i själen.

    I shot the Chef är helt på engelska och är det så att du har lite problem med att förstå det språket så säger jag grattis. Använd Google translate och du kommer få dig ett gott skratt på köpet. Översättningarna kan ibland halta en smula för mycket men vad gör väl det när det kan få en att dra på smilbanden.

    Nu är det hög tid att komma på vad vi ska äta till middag här i det Ljunggrenska hemmet. Vi ser lika frågande ut bägge två på frågan om vad det ska bli till middag. Ett vardagsproblem som kan vara svårt nog att lösa.

    Vad serveras på er tallrik en dag som denna?

     

  • GASTRIC BYPASS-BAKAT.

    Det sötaste jag någonsin sett. Muffins i ”ketchupburkar” från McDonalds. Att jag aldrig har tänkt på det innan. Så himla rart och det såg så mysigt ut med dom små rackarna jämte dom mer traditionellt stora bakverken. Gastric bypass-muffins (cupcakes) blev jag bjuden på när vi hälsade på vänner i Göteborg förra veckan. Underbara bakverk! Goda var dom också, till råga på allt! Något recept har jag inte men jag gissar att det är vanliga, hederliga chokladmuffins med en frosting gjord på smält, vit choklad och färskost. Sött, syrligt och gott! Att de var så små gjorde dessutom att jag faktiskt kunde äta två!

    Idag har vi verkligen tagit helg. Vi gick morgonpromenaden riktigt tidigt och vi såg till att gå  längre än vad vi brukar så att vi sedan kunde sitta inne och göra ingenting utan att ha dåligt samvete. Så, här sitter vi nu och gör ingenting. Lunch har vi precis tuggat i oss och alldeles strax så bär det av mot sängen, boken och med en tillhörande tupplur. Utan tupplur fungerar inte jag. Inte på något sätt faktiskt. Det är inte bara humöret som sviktar om den missas utan rent fysiskt så orkar inte min kropp med hela dagen. Jag får värre tinnitus och yrseln blir oftast jobbigare. Jag blir dessutom väldigt orolig och ”ångestig” i kroppen. Det är precis som att min kropp måste ladda på batterierna som bara håller ett par timmar i stöten.  Det är tur att det finns något som heter tupplur och att jag är så väldigt bra på att praktisera det.

    Hoppas att ni alla har en fantastiskt fin lördag på precis alla sätt. Kram på er!

    Boken Monster av Micael  Dahlén är vad jag läser nu. En bok om om 5 av världens ”största” mördare. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den än förutom att jag älskar fodralet. Pärmen, trycket och färgen är fantastiskt snyggt. Och att sidonumren är med romerska siffror gör det hela om möjligt ännu bättre. Jag älskar när utsidan är lika välarbetad som insidan. 

  • VACKERT – ENKELT – GOTT

    Jag vill börja med att tacka er läsare för alla otroligt fina kommentarer jag får. Jag växer flera centimeter även om jag tycker att mina 181 räcker och blir över. Ni är underbara!

    Nu är det dags att visa sött igen. Det kan ju kanske tänkas lite konstigt när jag nu är ”magsäckslös” att jag visar så mycket  sötsaker men bara för att jag inte kan äta det betyder det inte att andra inte kan. Jag tycker om att bjuda på sötsaker. Just detta receptet är något som legat på hårddisken ett bra tag. Jag gjorde det för att ha med det i Inzpira Magazine så jag har hållit på det ganska länge. Det är nog säkert inget nytt, det finns troligtvis en uppsjö av liknande eller lika recept på nätet men vad gör väl det, bra saker ska spridas. Från alla håll och kanter. Inzpiras nya magazin kommer föresten ut om en knapp vecka, 25 oktober. Fler recept med tillhörande bilder finns med i den och mycket, mycket mer!

    Man behöver inte ha färska jordgubbar, det går bra med frysta också. Det går med allt. Ta vad du vill ha på. Jordgubbar, blåbär, hallon,banan, päron…variationerna är oändliga. Ta det du känner för. Hyvla över choklad, hoppa över choklad. Servera med glass eller utan. Fast, med glass gör allting bättre. Jag lovar!

    Nu till något helt annat – Matbloggspriset 2011. Nu är det dags igen för oss att rösta fram årets bästa mat/bak/dessert-blogg. Klicka på bilden för att komma till sidan där du kan lämna din röst på den bloggen som du tycker förtjänar att vinna. Det finns många otroligt fina och välkomponerade bloggar i Sveriges avlånga land. Rösta på den blogg som ligger dig varmast om hjärtat.

    Nu är det dags att släcka ner Rud på södra Säm. Vi lyckades ta en tupplur mellan 17 och 18.30 så jag gissar att det kommer vara två som kommer få problem att somna. Det är bara att ställa in sig på att vända på kudden några gånger. Nån gång ska väl dom gröna stängas för dagen, på ett eller annat sätt. Godnatt.

    (mer …)

  • ATT TA TILLBAKA SITT LIV

    Jag vill skriva mycket om just glädjen att få tillbaka livet, så idag blir det inte mycket matprat. Gastric bypass-operationen är det bästa jag någonsin har gjort i mitt liv! Jag kan inte säga det nog många gånger.

    Att jag mått dåligt över min vikt är inget som jag någon gång känt att jag har gjort men nu inser jag. Just nu mår jag så fantastiskt bra. Allt börjar bli roligt. Jag vågar, jag kan och nu till det absolut bästa – JAG VILL! Jag har aldrig haft en sådan vilja som jag har nu. Livet börjar bli spännande igen!

    Jag undrar vart det ska sluta. Jag har ”bara” tappat dryga 25 kg men redan nu har jag förändrats, hur kommer det då bli om 50 kg?!  Jag kommer få det bästa livet. Tveklöst!

    Förr, när jag gick utanför dörren, så tog jag automatiskt på mig min mask. Glada Helena! Att ha en mask är bra, man slipper visa sitt rätta jag. Jag var alltid ”glad”. Att inta en försvarsställning är viktigt om man i grund och botten är osäker. Jag kände att alla tittade på mig. Jag sa alltid ”Jag bryr mig inte om vad andra tycker och tänker” men vad jag egentligen gjorde var att jag läste in allt negativt. Jag var fetast, fulast och alla pratade illa.

    NU, oavsett vart jag är, så är min mask undangömd. Jag är idag glad på riktigt. På riktigt! Jag tänker inte längre på något försvar. När jag är ute är jag så stolt och naturligtvis ser alla människor det så idag är det inte några negativa blickar jag läser in. Allt är positivt. Även om jag inte vet, tyvärr, vad andra tänker så ser jag bara att dom är imponerade av att jag har lyckats med det jag har gjort. Det är skithäftigt för att tala klarspråk.

    Igår tog jag tillbaka en stor del av mitt liv. Basket! Det har en gång i tiden, under väldigt många år, varit mitt liv. Men i takt med att vikten har ökat så har jag dragit mig längre och längre ifrån. Tills i går.

    När jag satt där på läktaren i Boråshallen och hörde gnisslet av skorna på planen så kom tårarna. Vilken känsla! Som jag har saknat det. Förr har jag inte orkat gå och titta och ha masken på mig men nu skiter jag i den. Det pirret jag kände då, när jag satt där och tittade på taggade basketspelare som gör det som dom är absolut bäst på och gnisslar med sina skor för min skull, är så mycket bättre än en fakemask. Det kan låta överdrivet men igår levde jag. Jag tog tillbaka livet. Jag gjorde det jag är bäst på – Jag var mig själv!

    Jag är fortfarande helt lyrisk. Tänk att något så lite som att se en basketmatch kan göra så mycket. För mig är det idag allt.

    Jag kommer att sopa mattan med livet!

  • BAKA BAKA BORT DIN SURA MIN

    Ingenting har fått mitt humör att vända idag. En riktigt jobbig dag med allt vad det innebär. Det går upp och det går ner för alla och för mig har det gjort en djupdykning modell brutal. Jag kan inte för mitt liv förstå vad det beror på. Ångest, oro och ilska blandas om vartannat. Det är en sanslös röra! Jag har försökt sova bort det, prata bort det, äta bort det men inget vill. Det gör ont. Sova går inte för det bara maler, prata går men hundarna undrar vem jag pratar med och blir helstressade därför bör jag hålla tyst, äta går ju som bekant inte heller eftersom det tar tvärstopp. Ibland är det svårt att vara jag.

    Strax efter lunch tröttnade jag rejält och bad min älskade Mats att försöka komma hem tidigare eftersom jag, vid det laget, mer eller mindre tuggade på knäskålarna. Han är det enda som kan hjälpa. Rar som han är så kom han naturligtvis hem så fort han bara kunde. Den tryggheten önskar jag att alla hade. Det är det som gör att jag älskar varje sekund med honom. Underbara människa. När jag väl visste att han var på väg hem så lyckades jag på något sätt placera tankar, ångest och oro lite åt sidan och ägnade mig istället åt att baka bröd.

    Jag la ner all ångest, ilska och oro tillsammans med frön, nötter och frukt. En makalös blandning. Det behövde inte jäsa, bara att klabba ihop, dänga ner i en form och skicka in i ugnen. Sula in det bara! Så, här är mitt ångestbröd. På med rejält med smör och sätt igång att tugga.

    En sak till. Fikon kan vara det absolut godaste som finns.

    (mer …)

  • DET GÅR FRAMÅT. DET GÅR NERÅT. DET GÅR BRA.

    Här är jag nu. Ett gäng kilo lättare än förra gången. Jag tycker mig fortfarande inte se någon skillnad men jag känner den mer och mer. Mycket på kläder men mest på skor. Mina fötter är dom som tappat allra mest fett faktiskt. Dom är platta och varenda sko är för stor. Platta förtitreor, ni kan ju tänka er. Jag skulle kunna praktisera som groda, eller padda också för den delen. Det beror helt och hållet på dagsformen.

    Nåväl. -25,2 kg och ett betydligt mycket friskare jag synes på bilden. Det är inte utan att jag blir glad av att se mig själv!

    Idag är jag en smärt groda med ett alldeles lagom bra och klädsamt självförtroende.
    Trevlig helg på er!

    Fler bilder finns under fliken ”Livsresa”.
    Foto: Mats Ljunggren 

     

     

  • CHOKLADTERAPI. ATT BLI MEDVETEN.

    I lite blågrå toner så kommer här ett av dom absolut godaste recepten på muffins. Det går inte att misslyckas och dom blir alldeles perfekta i ”puffet” och så saftiga att man bara vill ha mer, mer och mer. Lite ljumma, med mjuk choklad,  både i och på toppen, är dom oslagbara! Det krispiga krosset av mintkarameller modell ungefär-som-marianne gör hela härligheten ännu härligare. Med en magsäcksoperation i ryggsäcken går det att äta ungefär 1/4. Sen räcker det, det är bra och hela kroppen, inklusive själen, blir nöjd.

    Något som jag upptäckt nu, nästan 2 månader efter operationen, är att det som jag tycker allra, allra häftigast är hur medveten jag blivit. Jag ser idag hur mat och sötsaker överkonsumeras. Det vräks in i truten som om det vore en byrålåda. Till vilken nytta egentligen, koma? Det är ju inte ens behagligt att bli stånkamätt eller så sockerkickad att hela hjärnan blir seg som överkokt kola. Det är otroligt mycket energi som skyfflas in, när ska det göras åt?  Jag har förstått  under hela mitt liv varför jag blivit fet men jag har aldrig någonsin haft förmågan att erkänna det. Vaddå, jag är ju jättebra mat?! Eller hur, man landar inte på 150 kg om man äter jättebra mat. Det finns ingen kraftig benstomme som är såpass kraftig. Så enkelt är det! Med det sagt så lägger jag upp några fler bilder på sötsaker. Sötsaker är helt okej, opererad eller ej, men i mer normala mängder. Tycker jag. Vad tycker du? Medvetenhet är läckert! Det och självinsikt är dom två bästa orden jag vet.

    Jag vet hur jobbigt det är att vara sjukt överviktig, jag är det fortfarande, men jag tycker att vi alla borde sluta hyckla. Det blir inte bättre av att ljuga, allra sämst blir det för en själv. Usch, nu är jag alldeles för klok. Nästan för klok för mitt eget bästa.

    Har ni varit inne på Tradera och kikat på min lilla auktion till förmån för bröstcancerfonden? Om inte så gör gärna det. Det finns några bröst i världen som behöver oss. Om vi tillsammans gör vad vi kan så kan vi göra skillnad.

    Nu släcker vi ner Rud här uppe på södra Säm. Efter den mest höstiga kvällspromenaden är ett varmt täcke ett måste. Det regnade och blåste från snedden. Varken Hjördis eller Svea kunde begripa varför dom var tvungna att följa med. I sådant väder ska man som hund ligga under kaminen och gotta sig tillsammans med dom andra fyrfota vännerna, katterna, i huset. Det finns ingen bättre plats. Jag önskar själv att jag kunde få plats där under vissa dagar men då får jag nog sluta upp helt med sötsaker. Men, det får ju finnas gränser.

    (mer …)

  • DET SKA VI FIRA! CITRONMUFFINS MED LAKRITSCHOKLAD

    Idag har jag all anledning att fira för idag har jag blivit fri-från-diabetes-förklarad. Min diabetes är ett minne blott. Mycket tack vare operationen som även hjälpt mig tappa dom första 25 kilona av väldigt många. Detta är det häftigaste jag har gjort och jag råder verkligen alla som har problem med sin övervikt att överväga en operation. Man får verkligen sitt liv tillbaka och det är det absolut fräsigaste som finns. Bara en sådan sak som att diabetes lägger av och ger upp redan efter bara några kilo ner är precis så fantastiskt som det låter. Jag kunde aldrig tro att det skulle gå så fort men det gjorde det!

    Jag började, för några veckor sedan, att må väldigt illa efter varje liten bit mat jag stoppade i mig. Jag fick då rådet av en vän, som också genomgått en gastric bypass, att kolla upp mitt blodsocker för det hade drabbat henne också och det visade sig att även hon blivit av med sin diabetes och därmed slutat med medicin. Sagt och gjort, jag bokade en tid med min diabetessköterska i förra veckan och lämnade allehanda prover. På snabbsockret hade jag helt normala värden men jag fick vänta på det ”långsamma” provet tills i dag. Mats fick ett samtal i eftermiddags och sen var det inget mer med det. Allt är fantastiskt bra och det är så skönt att gå mot ett friskare liv. Jag som inte ens har känt mig speciellt sjuk egentligen. Jag inser nu att jag nog faktiskt ändå har varit det och att jag antagligen hade fått riktigt stora fysiska problem om jag inte gjort operationen.

     

     

    Sånt här måste ju firas och vad passar då inte bättre än syrliga citronmuffins med lakritschoklad? Jag vill poängtera att jag tar väldigt allvarligt på det med diabetes och har absolut inte vräkt i mig detta utan det överlåter jag till någon annan som behöver det bättre än mig. Provsmaka måste man dock alltid göra så även om man är gastric bypass-opererad. Utan tvekan! Vad vore livet utan provsmakning?

    Syltade körsbär är något av det värsta jag vet men jag hade en liten förpackning som behövde göras åt så därför hamnade dom på toppen. Finns det verkligen någon som tycker om sådana där körsbär?

    (mer …)