En fotografisk matblogg
Ranunkel. En av världens bästa mediciner mot vinterdepp. När de börjar dyka upp hos floristerna upp vet man att nu är det nära och det är bara någon månad eller två kvar att bita ihop. Jag har sällan längtat så efter vår och värme. Jag vill ha ljust. Inte mörkt. Jag vill ha varmt. Inte kallt. Jag vill ha sommar! Inte vinter!
Ranunkel, jag älskar dig!
Jag är inte mycket för glögg utan mer för allt annat som kan tänkas serveras till. I detta fallet serveras det grissinis med pepparkakssmak och en glöggröra som skulle visa sig ha en väldigt vuxen smak. Personligen så tyckte jag det var super men besöket som kom förbi i förmiddags rynkade på näsan. Man kan inte tycka om allt men jag anser att dom inte har smak för det goda alt. så är dom för unga, eller vad säger du, Jocke?
Här i Rud eldar vi och försöker hålla värmen trots att det blåser snålvind och snöar på snedden utanför fönstret. Det är nu vi blir mycket väl varse om hur tätt vårt hus är. Ett durkslag är tätare. Det är så djuren skallrar tänder. Då kan man inte skryta om värme. Hurv!
Hoppas att ni alla har en ljuv lördag med allt vad det innebär. Vi ska försöka ta på oss tillräckligt för att klara av en promenad i mörkret utan att frysa ihjäl. Lycka till, oss!
Våga vägra ställa undan grillen. Bara för att sommaren är över så betyder det inte att man ska sluta grilla för det. Tvärtom! Höst och vintergrillat smakar om möjligt ännu godare än sommargrillat. Det är mörkt och kyligt men smakerna är varma och värmen från grillen gör det hela alldeles fantastiskt mysigt. Jag älskar att grilla nu! Nu är bästa tiden!
Häromdagen så kickade vi igång den och resultatet blev helt vanliga men ack så goda hamburgare. Tyvärr skulle de visa sig vara det första jag ätit sen efter operationen som skulle ge mig en smula magknip men som med allt annat, vissa saker är värda lite smärta. Så var det här! Istället för klassiska burgare med dressing och allehanda tillbehör som lök och isbergssallad så gjorde jag en kantarellkräm (kanske man man kalla det) med stekta kantareller, boursinost, creme fraiche och rejält med hackad persilja. Det blev inget misslyckande alls. Smakerna passade ypperligt tillsammans och det blev inte så där kletigt oavsett vad bilderna kan ge sken av. Det var helt enkelt toppen på alla tänkbara sätt! Tja, eller nja, förutom magknipet då. Man kan inte få allt!
Kantarellkräm
2 dl kantareller, förvällda
80 gram boursin
2-3 msk creme fraiche
1 dl hackad persilja
salt och peppar
smör till stekning
Hetta upp en panna och lägg i lite smör. Tillsätt kantarellerna och låt dom fräsa med smöret något minut innan du försiktigt blandar i boursin och creme fraiche. Smaka av med salt och peppar. Blanda i den hackade persiljan på slutet.
Ett litet tips till dig från mig i all välmening – Hoppa över de klassiska hamburgebröden. Ta istället vanlig, enkel fralla (sorten bestämmer man efter dagsform) och grilla den lite lätt i ett grilljärn innan servering. Så ENORMT mycket godare då jag personligen tycker klassiska hamburgerbröd smakar NOLL.
Hamburgarna är gjorda på enklast möjliga sätt. Det sättet som jag själv tycker är det bästa. Låt dem grilla så det blir yta, lägg dem sedan vid sidan (indirekt grill) så blir dom inte så torra. Är man som mig och gillar när det är torrt är det bara att blåsa på tills de är färdiga.
Tillbehör
Källarfranska
Babyspenat och ruccola
Rödlöksringar
Tomatskivor
Ost
Bacon
Jag har börjat friskna till. Äntligen! Febern är borta men hosta och snuva hänger kvar, som sig bör. Den lär väl sitta i fram till midsommar eller nåt i den stilen men jag ska inte hänga läpp. Det är som det är, jag orkar i alla fall vara uppe och sysselsätta mig själv. Smaklökarna verkar fortfarande vara bedövade dock. Jag testade att locka dom med musslor till lunch men det gick sådär, tyvärr. Det är bättre men inte helt bra så musslorna får gotta sig tills i morgon, då ska det nog vara ordning på fortet igen. Moules marinières är det absolut godaste jag vet så att ha smaklökarna i ordning är mer viktigt än någonsin.
Mer om det i morgon.
Idag. En ljuvlig vinterdag och jag tog med mig mina älskade jycklare ut på sjön. Frisk!
Svea, lyckligaste rottweilern, kunde inte få nog av alla uppborrade pimpelhål. Varenda ett skulle hon trycka ner trynet i. Hon ville väl inte vara sämre antar jag men sämst var hon för ingen fisk kom med upp. Man kan tycka vad man vill om vår Svea men hon är nog den absolut vackraste rottweiler jag sett och hon är, hör och häpna, grym på att lyssna och hon är makalöst rolig. En helskön donna på alla sätt utom vid NEJ!. Då fungerar hon inte riktigt som det är tänkt men man kan ju inte vara bra på allt.
Hjördis, vårt rara fluff från helvetet, en fin samojed som lyssnar lika mycket som en rostig spik. Jag misstänker att det beror på fluffet för med så mycket fluff på kroppen måste de ju betyda att det även sitter en och annan tuss på insidan. Då blir det inte lätt att höra. Det förstår ju vem som helst.
Nåväl. Matblogg, det blir det i morgon igen. Då SKA det smaka!
Små små pastarör (makaronrör) i små små formar. En form en portion. Fyllning valfri. Tillbehör valfritt. Visst är det härligt med fri vilja?
Fyll rören med smaksatt färskost blandad med lite finhackad schalottenlök. Häll över lite bechamélsås och skicka in härligheten i ugnen i 14-15 minuter. En helt klart godkänd pastarätt att lägga till receptsamlingen.
Måndag. Kyla. Ensam. Inte min typ av dag idag alls. Dagen ska efter skjuts till skola tillbringas på soffan med en trave böcker som ska läsas ut. Jag är en ”inte-läsa-färdigt-boken-direkt-typ” så det brukar byggas ett fint boktorn jämte sängen. Sista kapitlet kvar. Och det sägs att jag är nyfiken?!
Två nät med blodapelsiner och ett recept. Allt som behövs för att få till något som värmer en kall kropp. Fuskar du i en skvätt cointreau är hela resan gjord. Det är helt och hållet en smaksak. Den fungerar ypperligt utan. Det är överkurs med alkohol men tydligen kan det vara väldigt viktigt enligt Mats. Jag följde inte receptet fullt ut, jag hade i mer blodapelsiner. Det dubbla om jag inte minns fel. Och alkoholen, det uteblev!
Tyvärr blev inte mina riktigt lika bildsköna men jag tvivlar inte en sekund på att de smakar sämre. Nu med facit i hand så hade jag dock halverat mängden socker för att få det ännu syrligare. Syrligt är gott. Syrligt är godare än sött. Yoghurten bryter av det söta väldigt bra. Kort och gott – ett perfekt och fantastiskt gott mellanmål efter en kall promenad. Värmen kommer tillbaka på nolltid eller tja, lagom tills du är nöjd!
Foto – Mats Ljunggren – www.MatsLjunggren.com
Precis så kall som jag är i just detta nu. En mysig kväll går mot sitt slut.
Vi har ikväll varit vid sjön och kickat igång grillen. Svinkallt. Becksvart. För dåligt klädd. Resultatet av det? Fötter som vägrar att tina. Fingrar som kliar.
Baconlindad korv, kycklingvingar och oliver gjorde det hela värt det. Mätt, kall och trött.
Vintergrillat är så mycket godare än sommargrillat. Åtminstone på vintern.
Inte den nyttigaste blandningen men jag skulle nog kunna sträcka mig till att säga att det är den godaste jag någonsin ätit till frukost. Den har allt, bokstavligt talat! Det är sött, krispigt, nyttigt, sött, sött, krispigt….. – Allt jag behöver. Med en lagom mängd yoghurt (10%-ig) blir det frukosten som jag kan tänka mig att leva på resten av mitt liv.
Jag är säkert väldigt efter min tid men jag har aldrig sett att man kan blanda sin egen müsli (Risenta) direkt i butiken. Det kan ju inte bli mer perfekt. Det fanns galet mycket att välja på så för mig med en beslutsångest som borde bannlysas blev det lite av syntax error men jag fick ihop det tillslut. Tillsammans med Mats, slev och en telefon i högsta hugg, för att fotografera vad det var jag blandade i, var det bara att sätta igång. Blanda och ge.
Pumpakärnor
Crunch naturell
Ljusa psylliumfrön
Korn/råg/havre/veteblandning
Melonkärnor (makalöst goda!)
Bananchips
Dinkelpuffar
En mix av ananas, papaya, russin och kokoschips
Tranbär
Det är mörkt, det regnar både inne och ute så jag lägger mig i sängen, drar något gammalt över mig och inväntar takläggare som beräknas komma nästa vecka, förhoppningsvis. Under har ju hänt förr. Hurra för denna vintern. Vi har dusch i köket och pool i källaren. Go Bananas!
ps. Mörker betyder rena, fina golv. Alltid något. ds.
1.a inlägget i utmaningen #blogg100
Senap och julskinka är allt jag behöver på jul. Allt annat runt omkring är helt oviktigt. Senap är något av det bästa jag vet och det märks i vår kyl. Det dräller av olika sorter. Burkar, stora som små, flaskor, hårda som mjuka. Jag fullkomligt älskar sötstark senap, gärna en sådan som killar ordentligt i näsan. På en skiva nygriljerad julskinka för det mig mot högre höjder. Majgåwd! Det är en lång väntan, snudd på evig, till fredag kväll då julskinka anno 2011 kokas och griljeras. Gastric bypass-opererad eller inte. Jag ska ha en stor skiva med rejält med ljuvlig, krämig och stark senap. Om ni lyssnar riktigt noga kan ni troligtvis höra mig joddla framåt 21-snåret. Åh, vad jag längtar!
Småburkarna på bilden här ovan är smaksatt senap. Stöter ni på någon av dom så tycker jag absolut att ni ska prova. Dragonsenap och svartavinbärssenap. De större burkarna är hemmagjorda varianter. Två av dom är favoriter i repris från förra året. De är från Hannu Sarenströms Vinterkalas. En lagom stark och en hejsanhoppsanstark. Hejsanhoppsanvarianten är så vrålgod som det bara är möjligt! Den tredje är en hemmavariant på en honungssenap. Grovkornig och söt. Gör två av dom, ni hinner tills på lördag. Vispa ihop det idag! Den riktigt starka kanske kan passa till nyårsfirandet?
Glöm inte utlottningen några inlägg längre ner i bloggen. Klicka här för att komma till inlägget!
(mer …)
