Etikett: vit choklad


  • NEKTARINKAKA.

    nektarinkaka

     

    En mjuk kaka med nektarin och den citrongrässmakande vita chokladsåsen på toppen. En fin kombination men i efterhand önskar jag att jag hade gjort en frasig paj istället. Det hade om möjligt blivit ännu bättre. Lite salt som möter det söta, typ. Får göra om en annan dag.

    Idag är en sån där ligga-i-sängen-och-läsa-dag och det är precis vad jag gör. Lyckades ta mig ut på en långpromenad (7km) tidigare i morse i hopp om att trötta ut den lilla (hon är ju iofs inte speciellt fartfylld) men dom enda som tog helt slut var jag och dom två gamla jyckarna. Att gå den sträckan kanske inte är det optimala för en 14-veckorsvalp men det gick alldeles strålande. Hon hade fullt upp hela sträckan och glömde nog helt av att bli trött i benen. Väl hemma i trädgården fick hon sig en ny upplevelse, något som legat på gräsmattan sen hon kom hem men inte varit ett dugg intressant – tennisbollen! Tänk att en tennisboll kan vara så hjumlans rolig. Speciellt efter en promenad som borde ha knockat ut dom där långa tjocka benen.

    Nektarinkaka var det ja. Inget speciellt men smakade inte heller skit så att det störde. Vanlig sockerkaka med små bitar av nektarin. Inga konstigheter.


  • VITCOKLADSÅS MED SMAK AV CITRONGRÄS.

    vitchokladsås

     

    Det här fick bli premiären med citrongräsEn enkel gräddig sås att ha på kaka, glass eller bara på en sked. Smaken av citrongräset är alldeles lagom. En mild smak av det syrliga tillsammans med det söta i grädde och choklad. Jag serverade den på en nektarinkaka (recept och bilder kommer vi ett senare tillfälle) och det var inte en endaste som klagade.

    Såsen är enkel. För att inte säga löjligt enkel. Gör den till nästa paj eller kaka, vettja! Nya smaker mår man sällan dåligt av, så länge smakerna är goda. Såklart!

    (mer …)


  • MAN KAN KALLA DET PRALIN

    pralin

    Dom ser inte mycket ut för världen men nu ska vi inte hänga upp oss på småsaker. De må vara katastrofala i utseende och form men smaken, smaken mina vänner! Den är fantastisk. Aldrig kunde jag tro att kombinationen vit choklad och pepparkaka skulle fungera så bra. Visst, båda smakerna är goda så något annat skulle egentligen inte ens vara möjligt.

    Jag har aldrig gjort någon form av pralin förr och har egentligen inte alls det tålamodet att pilla med formar och temperera choklad. Pillade med formar gjorde jag och sölade som aldrig förr, jag är en tämligen van sölare. Tempererade chokladen gjorde jag dock inte. Tyckte inte att det skulle behövas när det handlade om den vita varianten. Det behövdes inte heller.

    I vanlig ordning så är det gjort på enklast möjliga sätt. Smaksätt dulce de leche med pepparkakskryddor, såpass mycket att du själv blir nöjd. Smält vit choklad och pensla insidan på formarna. Ställ sedan in för att svalna dvs stelna. Spritsa i dulcen och toppa hela tjofräset med ytterligare smält vit choklad. In i kylen. Klart. ÄT!

    Jag tror att jag måste skaffa mig mer tålamod och riktiga formar att ”stöpa” praliner i. När, var och hur återstår att se.

    Hoppas att ni har en fin kväll och missa inte ”Alla är fotografer” som börjar 21.00. Värsta bästa programmet! (typ det enda vi ser på)


  • KLADDKAKA

    kladdkaka

    Häromdagen var det kladdkakans dag, 7 november. Alla dessa dagar! Vad är det för dag idag förutom söndag och farsdag?

    Jag ville inte vara sämre men gjorde den 2 dagar efter pga denna anledningen var jag ju inte hemma vid spis och ugn. Jag skulle fotograferat den igår men hann inte. Idag när jag tog mig tiden var det inte mycket kaka kvar. Kan inte för mitt liv förstå vart den har blivit av?!

    Kladdkakan behöver ingen speciell dag. Det är en kaka man äter så ofta man kan, orkar och vill!

    (mer …)


  • GLASSBAKELSE

    glassbakelse

    Nästa gång du ska bjuda på sötsaker är ett tips att tänka lite utanför boxen. Gå lite banan så att säga. Det måste inte vara kanelbullar, kakor eller en kladdkaka. Det kan även fungera med glass som formats till en kula som sedan hamnat på en större maräng och toppad med smält vit choklad. Fantastiskt gott, sött och kallt. Det fina i kråksången är att alla smaksättningar på glassen fungerar och det tar inte många minuter att slänga ihop om man ser till att ha marängen färdig.

    Marängen är förresten resultatet från gårdagens tristess

    Om du vill göra glassen själv så finns det en hel del olika varianter under fliken ”recept”. Det är bara att välja och vraka.

    Här är marängen som är toppad med päron och nougatglass (glassen är gjord på samma sätt som krusbär/nougat men med päronarom). Smaklig spis.


  • KOKOSMUFFINS MED SMAK AV CITRON.

    När jag är uttråkad och helt utan fantasi brukar jag allt som oftast dra fram ingredienser till muffins. Detta bakverk som går att variera i det oändliga. Det är snabbt och enkelt. Alldeles perfekt för den lilla stunden som tristessen håller i sig.

    Här är det kokos och citron som trängs tillsammans med en ”chokladboll” (märket är Rafaello, nån krämig historia med nöt i mitten) som trycktes ner i smeten innan plåten skickades in i ugnen. Den bakas då in i ”muffinet”, smälter en smula för att sedan stelna till igen när det svalnar. Gott!

    Söndagen gick i kokos-tecken. Kokosglass (glass-sorbet) med ananas och kokosmaränger av äggvitorna som blev över efter glasstillverkningen. Nu behöver jag inte mer kokos på hela året. Nöjd så.

    Glass och maräng dyker upp vid ett senare tillfälle.

    (mer …)


  • MANGO & VIT CHOKLAD.

    Det blir glass och lite till. Läs om du orkar.

    Det finns en glass som min syster har förälskat sig i rejält. Varje gång hon kommer hit så pratar hon om den där glassen men jag kommer liksom aldrig till skott att göra det igen. Troligtvis beror det på att jag vill sällan göra samma sak två gånger utan vill, när jag liksom ändå är igång, testa nya saker och smaker. Glassen hon vill ha är Mangoglass med vitchokladkross (klicka för att komma till receptet). Just den glassen är väldigt lätt i smaken och konsistensen, det är ingen maffig glass vilket betyder att det i princip går att äta precis hur mycket som helst. I princip. Nångång tar det naturligtvis stopp. Eller?

    Nu har jag gjort en annan typ av mangoglass med vit choklad. Den är gräddigare och lite krämigare. Om jag får bestämma så tycker jag den är lite bättre trots att den enbart är smaksatt med arom och innehåller ingen mango alls. Om jag, mot all förmodan, skulle få för mig att göra samma smak en gång till så ska jag absolut prova att göra den med riktig mango istället. Då blir det nog, om möjligt, ännu bättre. Anledningen till att jag tycker att den nya varianten är bättre är för att den innehåller det som många nog tycker är onödigt – gelatinblad och glykos. Det är dom två ingredienserna som gör hela glassen. Det är dom som gör att glassen håller sig fräsch och mjuk trots att den står i frysen i flera dagar efter. Den blir inte isig och den blir inte sådär fet att den åker kana i gommen. För att få till en riktigt bra glass så krävs dom två ingredienserna – Tro mig!

    Gör glassen.

    Nu blir det personligt. Jag vill tala om. Jag behöver berätta.

    Jag är inne i ett skov i nuläget, ett skov som troligtvis kommer att ta knäcken på mig. Jag har anfall som varar i 10-12 timmar, varje dag! Jag lovar att humöret blir inte toppenbra av det. Jag är arg, ledsen, förtvivlad och förbannad om vartannat. Det finns verkligen ingenting jag kan göra åt det mer än att köra huvudet i kudden och hoppas på det bästa. Hoppas att jag kan öppna ögonen efter någon timme och vara stabil igen. Om inte, är det bara att göra om samma procedur att köra huvudet i kudden, försök somna för att sedan vakna i tron om att anfallet har gett vika. De senaste dagarna har jag fått göra om den proceduren många gånger utan något trevligt resultat. Nu har jag lärt mig att ljudbok kan hjälpa mig med den värsta stunden av maktlöshet. Även om jag hör som en kratta så trycker jag in dom där lurarna i öronen, höjer ljudet till max (en och annan trumhinna hade nog pyst vid det laget) och lyssnar, försöker förtränga att världen på andra sidan ögonlocken snurrar likt en jojo i full snurr. Det går sådär men det går. Det måste gå, jag har inget alternativ.

    Jag önskar så att jag kunde visa hur det snurrar, hur det känns som att hela huvudet är på väg att skruvas av. Känslan när huvudet släpper från kroppen och kastas ner mot golvet. Golvet som jag inte vet om det är upp eller ner. Hur känslan är att försöka hålla fast huvudet mellan händerna för att på något sätt förvissa mig om att det visst är stilla. Jag önskar även att jag under dessa anfall hade möjligheten att spela in hur det låter i min öron, hur tinnitusen drar igång på alla möjliga instrument. Allt från blockflöjt till flygplansmotorer, trummor och fiol. Innan jag insjuknade i det här fullständigt vidriga visste jag inte vad yrsel var och jag kunde aldrig förstå hur tinnitus faktiskt kan låta. ”Men lite yrsel är väl inget och ett litet pip som låter i bakgrunden kan väl inte vara så illa?” Det kan det! För det är inte lite yrsel och det är inget litet pip. Det är tortyr av värsta sort. Maktlöshet som varvas med ovisshet. Hur länge kommer det vara denna gången? Kommer jag någonsin att kunna sätta mig upp igen? Vågar jag gå ut? Vågar jag åka till en vän utan att köra av vägen eller kommer jag bli stående vidväggrenen och försöka hålla fast huvudet som inte längre sitter fast? (jag kör sällan bil själv av just den anledningen) Hinner jag gå ut med hundarna eller får dom en hel dag inne med en blåsa som är på väg att sprängas? Hur länge blir jag sittande? Kan jag se siffrorna på telefonen så jag kan ringa någon, någon som jag inte hör om den svarar i andra änden? Vem tar hand om det som kommer ur min kropp när jag inte längre orkar hålla emot? Är jag hemma? Är jag ensam? Vart är jag? Allt samtidigt som jag tänker på min man, han som står där som en klippa i full storm, han som håller mitt huvud när jag inte längre orkar, han som lägger handen på min rygg. Min man som kämpar med inte bara sin egen oro utan även min, han som försöker förstå hur han ska göra för att underlätta mitt kontrollbehov under anfall, han som tar hand om allt och torkar mina tårar när jag i min förtvivlan säger ”förlåt förlåt förlåt, förlåt för att jag utsätter dig för det här.”

    Innan jag blev sjuk visste jag inte vad kontrollbehov var. Det var något som jag tyckte var störtlöjligt. Slappna av! Nu är jag av en helt annan tro och jag har ett sjukt kontrollbehov. När jag är ”frisk” och har balansen under någorlunda kontroll måste jag göra allt, ingen får göra det åt mig. Det ska göra på mitt sätt för när jag ligger där i sängen med skruvande huvud och har jävulens orkester i öronen måste jag släppa allt och låta någon annan ta hand om livet, ta hand om mig.

    Livet med meniere är inte bara ”lite yrsel” och det är inte ”lite pip”. Det är ett rent helvete. Ett snurrande helvete som gör så fruktansvärt ont psykiskt och tyvärr även ibland fysiskt när kroppen inte orkar hålla emot, när benen ger vika och segnar ihop likt spagetti som precis skickats ner i kokande vatten, när kärlen runt ögonen brister av kräkningarna som pågår i timmar och när man i ren förtvivlan slår pannan i väggen och önskar att livet tar slut här och nu. Jag orkar inte mer! Jag blev ”lovad” färre anfall, kortare anfall men tyvärr så följer jag inte den mallen heller. Allting blir mer och mer, värre och värre.

    Positivitet kan man komma långt med sägs det, idag vet jag inte ens vad positivitet är. Jag vet inte idag. Jag vet nu. Nu är det stilla, ljudet dämpat. Jag har en maskin tvätt att hänga upp, en diskmaskin att tömma och en säng att bädda. Hinner jag eller blir det en dag med händerna krampande runt huvudet i alla dessa timmar igen? Jag vet inte och det är det som gör så förbannat ont!

    (mer …)


  • KALL GLASS


    Har du en glassmaskin i skåpet som du glömt bort? Plocka genast fram den och skapa dig din egen glass. Med ett vanligt hederligt vaniljglassrecept kan du fixa smakkombinationer som du sent kommer att glömma. Om du ens gör det någon gång.

    Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Glass är inte svårt att göra men för att få en riktigt fin, krämig och välsmakande glass så krävs det att smeten får svälla och ta den tiden på sig som den behöver för att tjocka till sig för att det ska bli ett så bra slutresultat som möjligt. Att göra snabbglass är långt ifrån lika bra som att göra den med omsorg. Tycker i alla fall jag men vi är alla olika. Någon kanske tycker om hård och isig (isig blir den om den inte får gå tillräckligt länge i maskinen eller vispats upp flera gånger under frystiden (utan maskin) glass. En glass som aldrig kan frysas och plockas fram igen utan att ha blivit stenhård och krispig av is. Jag är inte en av dom.

    Att ha gelatin och glykos i glassen är också en smaksak men med båda dom ingredienserna blir glassen mycket smidigare, lenare och krämigare. Utan gelatin tycker jag att glassen har en tendens att åka kana i gommen och efterlämna nånting som känns sådär äckligt fett. Det vill jag undvika och använder mer än gärna både gelatin och glykos.

    Vilken smakkombination skulle du vilja ha?
    (Återkom så kanske den tillverkas i mitt kök och läggs upp här på bloggen med hänvisning till din egen blogg såklart)

    Om det är så att du har lite problem med att läsa receptet på bilden så klicka på länken här under.

    (mer …)


  • MANGO- OCH VITCHOKLADGLASS


    J
    ag har tidigare gjort en mangoglass men hade då istället i krossa vitchoklad. Nu har jag tagit steget lite längre och gjort en glass med enbart vitchoklad och blandat den i ”lager” tillsammans med en mangoglass.

    På toppen, och på bordet som synes, har jag strösslat pralin. Mandel som karamelliserats och sedan mixats till strössel. Enkelt och väldans gott!

    Pralin, ca 2 dl

    1 dl flagad mandel
    1 dl strösocker
    2 msk vatten

    Koka upp socker och vatten tills de blir ljustbrunt. Häll i mandeln, blanda och lägg alltsammans på en plåt med bakplåtspapper. Låt stelna och svalna helt. Kör i matberedare till strössel. Förvara i burk med lock.

    Som jag sagt så många gånger förr, glass är inte svårt att göra. Har du bara ett bra utgångsrecept så kan du variera tills du storknar och har frysen full med så mycket glass att du aldrig behöver äta annat. Tänk vad bra man kan ha det.

    Glassarna som jag använt mig av är gjorda på två olika sätt. Vi börjar med mangoglassen, den behöver inte svälla över natten på samma sätt som annan glass. Då den inte heller innehåller glykos eller gelatin så blir konsistensen inte den samma som på vitchokladglassen men för den saken skull blir det inte mindre gott för det.

     

    Mangoglass
    2,5 dl kesella
    1,5 dl strösocker
    1,5 dl mjölk
    1,5 dl grädde
    1 mango
    1 tsk citronsaft
    några droppar mangoessens
    1 tsk vaniljsocker

    Skala mangon och ta bort kärnan, mixa till en slät smet tillsammans med mjölken och citronsaften. Vispa grädden hårt tillsammans med socker och vaniljsocker. Blanda samman med mangosmet och kesella. Se till så att det blandas ordentligt och att smeten är riktigt kylskåpskall innan det hälls ner i glassmaskinen och körs till en krämig glass. 


    Vitchokladglass

    3 dl vispgrädde
    2 dl standardmjölk
    1 vaniljstång eller

    en knivsudd vaniljpulver

    5 äggulor
    1 dl strösocker
    ev. 2 gelatinblad
    1 msk flytande glykos
    50 gram fint hackad choklad

    Vispa äggulor och socker till en slät, fluffig smet. Rör ner grädde, mjölk och delad och skrapad/vaniljstångvaniljpulver. Häll över till en kastrull och låt smeten sjuda, inte koka! (kokar smeten kommer den att stelna), tills den tjocknat något, ca 15 minuter. Ta ur vaniljstång och rör i glykos. Lägg i blötlagda gelatinblad om du valt att ha med det, rör försiktigt tills de har lösts upp, ställ sedan in smeten i kylen och låt den bli helt kall. Minst 5 timmar. Helst över natten.
    Kör i glassmaskin till krämig glass, ca 40-45 minuter. Lägg i chokladkrosset i glassmaskinen när det återstår 5 minuter. Lägg glassen i en väl kyld bunke med lock i frysen en timme innan servering.

    Känner du för det så blanda de båda glassarna i lager och få en kombination som får vilken, nästan, glass som helst att blekna i jämförelse. Om inte, ät dom separat och må precis lika gott!

     


  • MARSHMALLOWSGLASS


    En helt vanlig vaniljglass smaksatt med smultron och fullproppad med färgglada marshmallows och knappar av vit choklad. En riktigt god och barnslig glass som slinker ner precis hur lätt som helst. På mig slank den ner lite för fort och jag insåg ganska snart att det är ingen glass för en gastric bypass-opererad. Dumpingen kom som ett brev på posten efter bara 2 matskedar. En stor smula tråkigt då jag gladeligen gärna hade smällt i mig i alla fall två tre skedar till, men men, nu är det som det är och jag får ge nöjet till någon annan.

    Jag har sagt det förr och säger det igen, att göra egen glass är inte svårt. Det tar lite tid men det är så värt det! Ibland har jag misslyckats totalt och fått mer is i än vad jag anser vara gott eller den har blivit ”fet” och åkt rutschkana i gommen men då är det bara att hiva ut den i slasken och göra om. Gör om gör rätt! Vips så sitter den som en smäck. Konsisten. Färg. Smak. DÅ är lyckan total. Att göra glass är som att göra vad som helst i köket, det går att experimentera sig fram. ”Det som låter gott i tanken…” Våga prova! (säger hon som är fegast av alla i alla andra situationer men det säger jag bara inom parentes – shhhh.)

    (mer …)