En fotografisk matblogg
Senast var vi tre, skulle bli fyra.
Nu är vi sedan 3,5 månad fyra i vår familj. Den 27.e oktober kom han, vår andra son, Gösta – 13,5 månad efter att vi fick vår förste numera väldigt stora gosse Helge.
Mina älskade barn. Dom kör slut på mig men vad jag älskar det här livet. Ingenting kan mäta sig med det.
Det var länge sedan jag ens tittade in här på min egen sida, senast var i oktober och vår lille gosse hade blivit en hel månad. Nu är han 7.5 och blir om 5.5 månad storebror om allt går som det är tänkt.
Vilken grej ändå. Kämpa med ofrivillig barnlöshet under 16 års tid och helt plötsligt är det som att kroppen fattat precis hur den ska göra och jag blir tvåbarnsmamma inom loppet av 13 månader. Mycket märkligt.
Håll alla tummar ni har att den lilla varelsen där inne växer, frodas och får se ljuset utanför magen i oktober.
Han tar all min tid men idag har jag iaf tagit fram kameran och har återigen börjat fundera på att börja matblogga igen. Vad som händer får visa sig. Alla recept är iaf tillbaka i gammal hederlig design…
Trots det fina vädret som återigen har kommit så håller jag mig inomhus. Orken tryter och höfterna värker.
Vad kan man hitta på? Alla tips är uppskattade.
Du har väl gjort din egen glass vid det här laget? Jag ska ovilligt erkänna att det är inte ofta jag gör det längre men i min frys finns där en ny smak – Jordgubbsglass med flädercurd och gelérippel. Jag har bara provat med en sked precis innan den åkte in för sin sista frysning. Det skvallrade om GOTT!
Nåväl, det här är gamla godingar som finns på bloggen redan. Var inte rädd för att prova din fram. Det är väldigt sällan som det blir knasigt så länge det låter gott.
Våga prova! (alla glassar finns under recept – kika!)
Hej! Hoppas att du har en fin sommar med allt vad det innebär. Här går vi fortfarande i väntans tider (halva vecka 32 avklarad) och jag är väl en av dom få (antar jag) som är väldigt tacksam över de låga temperaturerna.
Nu tror jag att intresset och orken för fotografering börjat komma krypande på allvar. Det kommer dock att bli lite annorlunda här på bloggen då matfotografering har försvunnit helt ur mitt huvud. Det går inte trots att jag gjort några tappra försök. Jag har helt enkelt tappat det.
Därför kommer det att bli väldigt blandat (mycket beror ju på den där lilla raringen som lever i min mage). Jag vill börja använda min kamera igen. Jag säger inte att det aldrig kommer att dyka upp recept med tillhörande bilder men det är inte något som kommer att dugga tätt.
Vi får se hur det går det här.
Nu fungerar sidan men eftersom jag är lika teknisk som en påse med nötter så lär det nog ta lite tid innan den är fullt igång.
Här inne ligger Biffen, den älskade raringen, och gottar sig i en fasligt massa veckor till.
Jag verkar inte riktigt komma igång med det här med matfotografering igen. Fokus ligger på så mycket annat. Jag saknar det men ändå inte.
Jag kommer att börja blogga på annan plats, för att HelenaLjunggren är matfoto och ingen mammablog. Är man intresserad av hur vårt liv ter sig nu med en Biff i magen så är man välkommen att följa med till Biffen.nu som registrerades idag. (Lite strul med inloggning dock)
Biffen, det är den där raringen som nu är 19 veckor och ligger i min mage och växer mer än vad jag trodde var möjligt.
På återseende på annan plats.
Puss
Mannen på bilden är mannen som gjort det möjligt – www.MatsLjunggren.com
Det vi aldrig kunde tro har äntligen hänt. Jag är gravid med precis allt vad det innebär. Växer så det knakar, är arg om ett bi, trött som aldrig förr och humöret åker jojo med bara minuters mellanrum men, MEN, jag mår inte illa. (Det är tydligen något jag ska vara glad över..)
Vi åkte på resa över jul. Till Sydafrika och Mauritsius. Vi skojade lite lätt ”Ska vi inte försöka få med oss en sydafrikan hem?” Eftersom 16 år av ofrivillig barnlöshet och misslyckade IVF under förra året så kunde ju ingen av oss tro att det skulle bli så. Snälla, säg inget om att det har med något miljöombyte att göra eller att jag lyckades ”slappna” av för det skulle betyda att jag under alla dessa år har varit stressad och icke avslappnad. Jag kan säga som så här – vi låg inte direkt på latsidan om man så säger! Den här har vi jobbat oss till med betoning på JOBBAT! Såpass att ingen av oss ville ens röra den andre när vi kom hem. Det är fortfarande så och vi har varit hemma sen 27 december.
Jag går idag in i vecka 10 och det är ju fortfarande väldigt tidigt men vi lever nu och inte sen och för att kunna glädjas hela vägen så valde vi att berätta det för en del ganska omgående och sen har det bara rullat på. NU vet alla! Så håll en tumme eller tre för att det i första veckan av september blir en liten Ljunggren i den här familjen. Just nu är den iaf där i magen nånstans och lever jävel med mig dygnet runt trots att den bara är drygt 35 mm. Det är väl bara en liten hint om hur det här kommer att sluta är jag rädd.
Idag har suget för matfoto börjat krypa fram så smått igen, jag vet inte hur och jag vet inte riktigt när men jag tror att jag kommer att komma igång igen fast det blir nog i en ny tappning. Vi får se!
Ta hand om dig.
Kram
