HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Kategori: baka

  • VITA MARÄNGER.

    Skam den som ger sig. Nu kan jag sova gott (efter att sockerkicken har klingat av). Vita maränger! Eller ja, så vita som jag lyckas få dom.

    Jag har länge funderat på varför jag inte fått till dom så att det blivit så där härligt snövita men har liksom aldrig kommit till skott att fråga hur jag ska bära mig åt. Idag fick jag tummen ur efter mina ohyggligt snygga maränger som jag visade upp tidigare. En del tips fick jag och alla handlade mer eller mindre om värmen.

    Maria, vår allas Made by Mary hojtade till och länkade till hennes sagolikt vackra och snövita maränger. Skulle jag göra enligt det receptet kunde jag inte misslyckas. Hon visste inte vad hon sa. Det är ju ändå jag som ska göra det och när det är smått och trixigt blir jag oftast trött bara av att läsa receptet men jag tog mig samman och gjorde precis (nästan) som hon sa. Spritsade ut cirka en miljard små pluttar på plåtar, bokade tid till kiropraktorn pga ”spritsnacke” och skickade in redan nämnda plåtar i ugnen. Körde på 130 grader de första fyra minuterna, precis som hon sa och sänkte sedan till 90 grader. Här började det barka åt fel håll, de började skifta i färg och paniken kom krypande. Man skulle ju inte kunna misslyckas!? Nåväl, jag tog mig samman och sänkte ugnen radikalt ner till 50 grader och lät dem sedan stå i närmare två timmar i ugnen. Första timmen med stängd lucka och andra timmen med luckan på glänt och se på fan, ut kom det en miljard (alltså lika många som när jag skickade in) vita små pluttiga maränger. Lyckan total!
    Tack Maria! Nu har jag ordnat till maränger och ett illamående. Strålande. Godnatt.

  • CHOKLADBAKELSE. ELLER NÅT.

    Rulla tummar är något som jag inte är speciellt bra på. Det är antingen av eller på och är det som idag när jag, pepparpeppar, har balansen hyfsat under kontroll så vill jag ju göra något. Jag vet sällan dock vad men baka är ju nåt som är gjort ganska kvickt och det behövs inte så många ingredienser. Bakat är dessutom ganska tacksamt att fotografera, det brukar ha färg (trots att detta är väldigt brunt) och det händer nånting i bilden med det kletiga och söta. Det är kul att fotografera bakat!

    Det här är ett chokladmuffin som jag hittat här som jag har fyllt med chokladkräm och kletat choklad på toppen. Jag har inte krånglat så med receptet utan gjort det en smula enklare för mig själv. Jag har vispat ägg och socker, smält smöret och hällt i mjölken och rört i kakao. Sen blandat ihop alltsammans.  Man ska aldrig göra det svårare än vad det egentligen är. Eller nåt sånt.

    De otroligt snygga marängerna fick vara med och posera.

  • PERFEKT OPERFEKTA MARÄNGER.

    Jag är inte på något sätt perfekt men marängerna här är. PERFEKTION! Inte sant? Erkänn att du vill veta hemligheten bakom.

    Att få till det så här kräver sina skills, helt klart. Det är inte bara att göra. Eller, jo! Sopa rent hela huvudet, kleta ner dig själv och en spritspåse, hiva på ett bakplåtspapper på en plåt och sätt igång. Som sagt, sopa rent hela huvudet!

    Ironi klarar jag av och jag har även en liten gnutta självinsikt. Det här är inte perfekt i alla ögon men i mina är det perfekt operfekt och det är lite det jag strävar efter här i livet, alltså inte bara när jag gör maränger. Det gäller även mina bilder, mitt hem och allt som finns runt det. Här har vi skavda fönsterkarmar, saknade lister, tapeter som bubblat sig och slitna och smutsiga golv etc etc men på nåt sätt är det operfekta helt perfekt för mig. Kalasbra! Vi har alla våra sätt att acceptera/blunda/glömma. I värsta fall finns ju alltid photoshop till hands om jag vill visa upp en finare fasad på bild. Brabra.

    Åter till marängerna, jag har en liten fråga. Hur fasen ska man göra för att marängerna ska bli vita? Nu har jag provat med vanligt socker, florsocker,varmluftsugn och vanlig ugn. Ingenting fungerar. Det ser lovande ut i början men efter ett tag så börjar de gulna och bli typ kolafärgade. Så vill jag inte ha det, jag vill ha dom kritvita ju. Hur ska jag bära mig åt?

    Ahlgrens bilar goes maräng.

    (mer …)

  • ÄPPELPLÄTTAR.


    Det finns två sätt att börja dagen på. En med äppelplättar (man kan även kalla det små tjocka pannkakor) och en utan äppelplättar. Nu säger jag inte att den utan är sämre på något sätt alls bara att den med gör starten aningens godare. Med smak av kanel och stekt äpple är detta vansinnigt gott men kanske lite mastigt till frukost men ibland får man helt enkelt offra sig. Jag åt en gaffel (såklart inte), en rejäl skopa men mer än så klarade inte min lilla magsäck (gbp) av efter en rejäl kopp kaffe innan så nu har vi två väldigt nöjda och mätta hundar som fick dela på resten. Sockerkickade blev dom troligtvis för just i detta nu ser jag dom utanför dörren farandes fram och tillbaka i ett fasligt drag. Jag tror dom testar på livet som mossrivare. Bra.

    Plättar eller små pannkakor är som så mycket annat lätt att variera i smakerna. Kardemumma och blåbär är en stor favorit och likaså de som är smaksatta med en liten gnutta vanilj och rejält med finrivet (zest) limeskal. Servera dom som dom är eller tillsammans med lite kvarg, crème fraiche eller glass om de serveras till lunch.  (mer …)

  • HAVREKAKA & PORTFOLIO

    Att ha en portfolio är något som är väldigt bra om man vill visa upp sig var det någon som sa till mig en gång i tiden. Jag har äntligen fått den berömda tummen ur och gjort mig en i bokform och den blev så fin. 40 sidor med massa massa bilder, bilder som jag tycker lite extra mycket om och som jag känner att jag kan stå för. I galleriet som finns här på sidan kan man se en del men personligen så tycker inte jag att det är samma sak att visa upp när man träffar någon som är intresserad av ens bilder. Det är en speciell känsla att få bläddra på riktigt och bilderna får mer rättvisa. Jag är stolt som en tupp över min portfolio. Bara min!

    Kakan som nämns är en havrekaka  som är spetsad med limezest (1 st lime). Sega, söta och har det där krispet från fikon. Äggskal kanske någon väljer att kalla det men det gör inte jag.

    Idag har vi strålande vårväder och tiden kommer att tillbringas utomhus. På nåt sätt ska vi klura ut vart det är en av våra hundar tar sig ut. Staketet har sina brister tydligen. Hon är lurig men jag är lurigare.

  • CHIPS. FRITERAD POTATIS.

    Ett recept som finns med sedan tidigare men som absolut förtjänar att plockas fram igen. Nu på kvällskvisten så har mitt sug efter dessa små raringarna varit enormt så jag var tvungen att leta upp det och lägga till ”helgens recept”. Jag bara MÅSTE! Hade jag orkat eller haft tillräckligt med potatis hemma hade jag svidat om och ställt mig i köket på direkten. Snabbare än Stålmannen i den där telefonhytten som han lubbar in i så fort han känner sig sugen. Var så säker!

    Det förra inlägget med tillhörande recept finner du här.

  • ETT LITET BOKTIPS.

    Man behöver inte äta allting som är sött. Ibland räcker det med att se det på bild.

  • TORTELLINI. FYLLD RAVIOLI.

    ”jag har lagt ner min själ i det här” Så kan det låta. Det här är inte fullproppat med någon själ utan enbart ångest. Ångestfyllda raviolis. De är inte bildsköna eller välgjorda men de har hjälpt till att hålla mig lite i schack idag. Min ångest äter upp mig. Paniken kryper i varenda nerv av min kropp. Jag har försökt slappna av, vila och hålla det lugnt runt omkring mig men ändå har jag vankat som aldrig förr. Jag placerade mig själv och min kropp på altanen i ett försök att varva ner men det höll bara i nån timme sen var det samma visa igen. Så tröttsamt! Jag vet ju att jag inte behöver ha ångest eller panik men ändå så kommer den krypande och har den satt sig så är den där för att stanna. Livet ska inte vara lätt.

    Nåväl, så är det och det är bara att på nåt sätt acceptera så tillbaka till ravioli/tortellini.
    När jag låg där ute i vårvärmen (8 grader) så funderade jag, som så många gånger förr, på dagens middag. Fläskfärs låg i kylen och väntade på att antingen tillagas eller åka i soporna pga snart självgående. Den fick bli fyllningen i mina ångestfyllda raviolis. Pastadegen, den hjälpte mig en hel del. Jag fick banka, slå, knåda och svära utan att någon endaste kom till skada.

    Som sagt, de är varken bildsköna eller välgjorda men de smakade ljuvligt och jag fick en stund då jag fick ur mig iaf lite av det där som far runt i bröstet på mig. Alla sätt är bra utom de dåliga, sägs det. Det stämmer ganska bra.

     

    ps. engelska på bilden pga vill ha det. ds.

    (mer …)

  • LIMEKAKA. DULCE MED SMAK AV KOKOS.

    Godmorgon måndag.

    Dulce de leche. Idag är det nog ingen som inte vet vad det är. I var och vartannat hushåll kokas det plåtburkar med sötad kondenserad mjölk. Det blir en finfin kolasås som går att använda till en hel del gott. Numera finns det ju färdig dulce att köpa men jag tycker nog att man ska koka sin egen för att få den rätta konsistensen. Jag tycker personligen att den köpta är för hård och den blir inte bättre av att spädas med lite grädde så jag fortsätter att koka min burk i knappt två timmar.

    Vill man så kan man koka den några minuter extra så att den tjockar till sig ytterligare och sen späder man den med 2-3 msk kokosmjölk. Kokos och kola är två smaker som ”gifter sig” väldigt bra. Ha den sedan i glass, på bakverk eller på skeden.

    På bilden är det en limekaka som fått kokosdulce på sig. Lime och kokoskola skulle visa sig fungera tipptopp tillsammans. Sött, syrligt och ytterligare lite sött. Som det ska vara! Eller?

    (mer …)

  • PAN PIZZA. DE LUXE.

    I många år har min man sagt att han vill att vi ska göra egen pan pizza men vi har aldrig kommit till skott. Igår hände det. Nu har vi tagit panpizza-oskulden och nu är vi fast i träsket. Botten blir frasig, tjock och mjuk. Det finns sälta och vill man så tillsätter man även lite sötma i fyllningen. Ananas är då ett finfint förslag. Ananas ska man aldrig glömma av.

    Vi gjorde två olika varianter. En (den på bilden) med tomatsås, ost, het ölkorv, tomat, lök och mozzarella och en med tomatsås, ost, paprika, lök och ananas. Båda två var precis lika goda fast på olika sätt. Den ena het och salt medans den andra var lite av det sötare slaget. Fantastiskt gott!

    (mer …)