HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Kategori: baka

  • HONUNGSGLASS

    Den bästa tiden är nu. Jag är en morgonmänniska som mer än gärna kliver upp runt sexsnåret, sätter på kaffebryggare, startar kaminen och känner lugnet när jag sätter mig vid datorn och ger mig på redigering av lite bilder. Att ”skrota” runt i pyjamas är något som jag uppskattar väldigt mycket. Det är ingen mer än jag som är uppe, det är bara jag och huset. Mannen han trynar i bingen och jag får försöka vara så tyst som möjligt. Något som jag lyckas sådär bra med för hur mycket jag än försöker så trampar jag på precis rätt (läs:fel) ställe på golvet som knirrar, knakar och gnäller så även den döve hör. Jag tappar vedkubbar när jag ska fylla på kaminen och jag snubblar nio gånger av tio över en hund eller en katt som mer än gärna är strategisk och bestämmer sig för att krascha mitt framför fötterna på mig men han, mannen, trynar vidare. Jag misstänker att han är van. Vi har nämligen inga dörrar i vårt hus och kan därför inte stänga in oss. Om man inte vill stänga in sig i badrummet förstås.

    Jag ”skrotar” och mannen trynar. Vår bästa tid är nu.

    Jag har kommit in i ett glass-stim och vill göra glass mest hela tiden något som uppskattas av typ alla förutom jag själv. Jag har fortfarande lite problem att äta just glass efter min operation. Gissar att det kommer förbli så. Att inte lyckas äta glassen som trängs i frysen är lite frustrerande men det får gå ändå eftersom att tillverka den är så vansinnigt roligt. Som jag sagt så många gånger förr så är det både enkelt och det går att variera tills man storknar. Just denna varianten är en honungsglass (glass och honungsrippel)  med marshmallows.

    Honung. När jag hör ordet så brukar jag allt som oftast rynka en smula på näsan eftersom jag tycker det är så sött att det blir för mycket men när jag väl smakar på det kan jag inte alls förstå mig på mig själv. Honung är ju jättegott. Alltid. Det är inte alls för sött. Aldrig någonsin.

    Så, håll till godo. Honungsglass.

    (mer …)

  • CUPCAKES. MUFFINS. COINTREAU.

    Ibland blir det lite för gott. Dom här bakverken med cointreau i är absolut något som jag tycker att ni ska er prova mig på. Det finns en tydlig smak av apelsinlikören men inte så att det blir för mycket. De är saftiga på alla sätt möjliga. Frostingen är en smula höftad men det går inte att misslyckas med den ändå. Tar man det bara det lilla lugna så reder sig det mesta. Ibland kan även jag ta det lugnt. Hör och häpna!

    Det är chokladmuffins med Oboy istället för kakao pga ingen kakao. Jag kan, utan att skämmas det minsta, med att säga att Oboy är mycket bättre än kakao. Det kunde jag aldrig tro men just här stämmer det. Det är en mildare chokladsmak och det har inte gjort dom torra. Toppen!

    (mer …)

  • KÖTTFÄRSPAJ.

    Fredag och helgen står utanför dörren och vill komma in. Trots att jag är hemma alla dagar så är det ändå något speciellt med fredagar och helg. När maken tittar in genom dörren runt 17-tiden så blir det så avslappnat och skönt. Jag slappnar av för att jag är inte längre ensam och behöver på så sätt inte vara uppstressad eller rädd för kraftiga anfall. Då finns det någon där som tar hand om det. Skönt är det för att jag direkt får någon att slänga käft med. Det är det bästa! Det och att ”inte gör något”.

    Köttfärspaj går alltid hem i min lilla familj. Det här en liten tacovariant med lite hetta av chipotlepasta. Använd den pajdegen som du tycker är den bästa, smaksätt den gärna med färska örter.

    Jag vill passa på att önska alla er, fina läsare, en riktigt skön helg med allt vad det innebär.

    (mer …)

  • BLÅBÄRSBJÖRNBÄRSSANDWICH.

    Bästa ordet. Blåbärsbjörnbärssandwich. Man har ju hört talas om Ben & Jerry å så men jag tycker att vi tar och glömmer dom, i alla fall för en stund, för det här är snäppet bättre. Faktiskt! Det kan jag med att påstå utan att skämmas.

    Glassen är en väldigt enkel variant med väldigt få ingredienser. Det enda som är viktigt att tänka på är att den måste bli rejält kylskåpskall innan den skickas ner i glassmaskinen. Något annat behöver man inte tänka på alls, det är bara att blanda och ge.

    Kakorna är vanliga vaniljkakor/smördegskakor. Den enda skillnaden är att jag tillsatt 2 tsk blåbärspulver i smeten. Det gjorde varken till eller från så det kan man utesluta om man känner för det. Glassen innehåller inget gelatin och ingen glykos och jag tycker att när de stått i frysen typ en dag så är det lite hårdare än vad jag tycker den ska vara så tänk på det, ta ut den 20 minuter innan du ska servera så hinner det kräma till sig. Isig blir den inte, oavsett.

    (mer …)

  • SMÖRKAKA. VANILJKAKA. SMÖRDEGSKAKA.

    Hela eftermiddagen har jag legat i sängen och stirrat i taket och haft varken ork eller lust att göra nånting. Eller lust har jag nog haft men ingen ork. Nåt åt det hållet. Tupplurarna har avlöst varandra. Strax efter 19 nu på kvällskvisten fick jag upp ångan i i alla fall en knapp halvtimme och det får jag ändå vara nöjd med. Smörkaka alt vaniljkaka alt smördegskaka. Använd det ordet som ligger bäst i munnen. Oavsett vilket så är detta en kaka som stillar det mesta. Nu är jag dock helt slut och ska äntligen få gå och lägga mig. Godnatt.

    (mer …)

  • KOKOSMUFFINS MED SMAK AV CITRON.

    När jag är uttråkad och helt utan fantasi brukar jag allt som oftast dra fram ingredienser till muffins. Detta bakverk som går att variera i det oändliga. Det är snabbt och enkelt. Alldeles perfekt för den lilla stunden som tristessen håller i sig.

    Här är det kokos och citron som trängs tillsammans med en ”chokladboll” (märket är Rafaello, nån krämig historia med nöt i mitten) som trycktes ner i smeten innan plåten skickades in i ugnen. Den bakas då in i ”muffinet”, smälter en smula för att sedan stelna till igen när det svalnar. Gott!

    Söndagen gick i kokos-tecken. Kokosglass (glass-sorbet) med ananas och kokosmaränger av äggvitorna som blev över efter glasstillverkningen. Nu behöver jag inte mer kokos på hela året. Nöjd så.

    Glass och maräng dyker upp vid ett senare tillfälle.

    (mer …)

  • HON GJORDE EN LITEN TÅRTA.

    Godmorgon. Så var det åter lördag och solen fortsätter att stråla in genom sovrumsfönstret via rullgardinen på morgonen vilket resulterar i att jag vaknar på tok för tidigt. Att vara uppe tidigt är något som jag ömsom tycker om, ömsom avskyr. Jag tycker om att dra fötterna efter mig, plocka lite här och lite där. Liksom passa på när hälsan tillåter. Hänga upp nattens maskin med tvätt och tända i kaminen medan resten av huset sover men jag önskar också att jag någon gång kunde börja dagen med att vara utvilad. En dag ska jag få uppleva det också. När? Det får tiden utvisa.

    Igår gjordes det tårtor i vårt kök. Sånt där finlir som jag fullkomligt avskyr men som jag ändå imponeras av. Jag är ingen person som fixar att pyssla och göra nånting sådär perfekt. Det finns tårtskapare idag som gör konstverk som jag inte ens trodde var möjligt. Jag är ingen sådan. Jag är glad om jag lyckas få till nånting som är ätbart. Så jobbar jag.

    Det skapades regnbågstårta här igår, dock inte av mig. Påsklovet med tillhörande besök av student aka lillasyster har fört med sig en hel del bakning. Typ hela veckan. Jag ville inte vara sämre men det jag visar upp är ingen perfektion det är bara gott, sött och sliskigt. Det nöjer jag mig med.

    Vanlig hederlig tårta fylld med dulce de leche och mosad banan. Frostad med en frosting som jag hade kunnat äta som frukostfrosting direkt på tallrik med sked. Då är det gott!

    (mer …)

  • MACARONS? DET HAR JAG ALDRIG GJORT!

    Det var vad hon sa till mig. ”Det finns ingredienser i skåpen, bara gör, men du får klara dig utan mig!” – svarade jag.

    Jag är fullständigt värdelös på det där med macarons. Jag har gjort enligt konstens alla regler. Varit supernoga med mängderna. Siktat i den tätaste silen ni kan hitta. Väntat precis så länge som det sägs att man ska göra innan man skickar in plåten i ugnen. Testat med varmluft och även utan varmluft. Alltid samma resultat. Toppiga. Gryniga. Inte macaroniga.

    Så satte hon igång. Måttade, vägde och siktade i ungefär den ordningen. Duttade i färg och hummade förnöjt av resultatet. De skulle bli babyblå (MIN färg) men landade åt något som kan liknas vid turkos. Lite grönblå sådär. Fint! Hon spritsade upp femkronorsstora, i olika storlekar och former, på bakplåtspappret. Hon klagade och fnissade åt resultatet. ”Fula!” De var långt ifrån fula. De var perfekta redan där, på en plåt helt ogräddade.

    Hon vispade smörkräm, delade upp den i tre skålar och smaksatte med mango som hon färgade lite gulorange, hallon som fick färgen rosa och sist blåbär helt utan essens och hushållsfärg, där använde hon blåbärspulver från Mill & Mortar som hon hittade i skåpet. Den sistnämnda var faktiskt den som blev godast om jag får säga vad jag tycker om det hela. Mango med sin sötsyrliga smak kom tätt därefter.

    När de där plupparna med smet hade stått till sig i sina 45 minuter ställde hon in dom i ugnen, utan varmluft, och ställde klockan på sin telefon. Satte sig i soffan och drog av en basketmatch på X-boxet medan jag satt kvar i köket och kikade in i ugnen. Det jag såg framför mig var helt otroligt. Dom, macaronerna, betedde sig precis som dom ska. De reste sig, blev platta på toppen och fick den där ljuvliga bubbliga kransen längst ner. SÅ ska macaroner se ut! Varför hade de inte blivit så när jag gjort det? Vad har jag gjort för fel?

    Hon vann matchen och kom tillbaka och tog ut läckerheterna. De är verkligen perfekta i både färg och form! Nu skulle de bara svalna så det fick bli en basketmatch till som även den blev en vinst. Tillbaka i köket. Spritsa smörkräm. Klart! BOOM! Her first macaron!

    Jag var imponerad långt innan jag provsmakade och när jag provsmakade dog jag en smula. Jag hamnade i himlen!

    Varför jag aldrig lyckas?
    ”Du är inte lika noga som mig, storasyster.” – Så enkelt är det nog. Kanske. Troligtvis hade hon bara nybörjartur, en nybörjartur som jag ska sätta på prov idag igen. Var så säkra!

    (mer …)

  • CHOKLADEN. MARÄNGEN.

    Maränger som är krispiga på utsidan och alldeles mjuka och sega på insidan? Här är dom. Det är stora maränger som kräver sig gottegris. Jag är en. Är du?

    De är fyllda med choklad och även en lite krisp från Lindts (Osäker. Eftersom jag slängt förpackningen och har ett lika bra minne som samma förpackning så minns jag ju naturligtvis inte vilket märke) chokladägg med en nöt och en viss aning lakrits. Edit: Anthon Berg är det som är märket! Tack Jessica!

    Ät dom som dom är eller gör en marängtårta med glass och annat som tilltalar ditt smaksinne. Böra med marängen och se vart det slutar.

    (mer …)

  • KANELBULLEKRANS

    Söndagsbaket bestod av en stor kanelbulledeg. Jag visste inte alls vad jag ville göra med den. Det enda jag visste var att jag ville inte göra klassiska kanelbullar. Jag ville göra något rejält och rejält det blev det. En krans, fylld till toppen med smör, socker och kanel. En deg blir två kransar. Ät upp, frys in, ta med till jobbet. Åt går den, det är jag tämligen säker på.

    Idag är det som bekant våffeldagen och jag går per automatik in i någon form av anti-våffla (har en tendens att göra det mot det mesta faktiskt. Så är det att vara positivt inställd till allt) och tänker då rakt inte äta våfflor för att det står i någon almanacka. Jag äter när jag är sugen och det är jag inte idag. Än. Skulle jag mot all förmodan bli det så blir det inga klassiska utan det blir belgiskt för hela slanten. Tjockare våfflor är godare, det är liksom lite mer, lite bättre och mycket roligare på tallriken.

    Våfflor med rabarbermos 

    Våfflor med körsbär och körsbärssirap

    Våfflor med banan, blåbär och sirap

    Äter du våfflor idag om ja, varför äter du våfflor idag?

    Vill önska alla en skön vecka med allt vad det innebär. Så var det där här med recept på kanelbullekransen. Som vanligt så höftar jag i både mängd på ingredienserna och på tiden som den gräddas i ugn. Inga garantier finns alltså. Jag försöker återge så mycket jag bara kan.

    (mer …)