HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Kategori: baka

  • ROSTAT ÄPPELBRÖD OCH POCHERAT ÄGG

    Vissa dagar vill jag bara dra något riktigt gammalt över mig och bara ligga i sängen och tryna tills nästa dag. Idag är en sådan dag men tyvärr måste man ju allt som oftast ha något att fylla magen med men när man är helt slutkörd i kroppen och allt är precis dötrist är det inte det enklaste att slänga ihop en lunch. Jag kämpade länge innan jag tillslut kom på något som skulle mätta i några timmar.

    Jag hittade vegetariska nuggets i frysen och tänkte att det fungerar ihop med en enkel sallad (blandad precis som man känner för). Nu planerade jag inte att bränna dom i stekpannan men så blev det och då åkte de i soporna innan jag en avslutat första kurret i magen. Okej, och nu då? Äh, jag kokar ägg bara och tar det till samma sallad som nuggetsen var tänkt till. Inte så spännande för varken gom eller öga men det mättar. Troligtvis.

    När äggen kokade kikade jag i skåpen och hittade ett bröd som jag bakade förra veckan. Ett lattjolajbanbröd/äppelbröd (med allt och ingenting, helt freestylat). Något torrt och hårt (hade lätt kunna klubba ihjäl någon) men jag räknade inte ut det utan tog fram brödrosten, skar en skiva och skickade i. Någon minut senare poppade det upp en skiva alldeles krispig och grann. Fungerar sallad på den tro? Kokt ägg? Sallad, ja! Kokt ägg, nej! Pocherat ägg? Fullträff! Sagt och tänkt, i med en skvätt ättika i vattnet som äggen kokade i och i med två knäckta ägg. 2 minuter senare hade jag två härligt krämiga pocerade ägg att lägga på min rostade äppelbrödskiva med sallad som jag ringlat crema di balsamico över. Dela äggen och se den smärtsamt vackra gulan sprida sig, strö över lite grovt hackad bladpersilja och flingsalt. Voila!

    Med det i magen lyckades jag tryna bort en eftermiddag i sängen!

    De två kokta äggen? Jodå, de fick gå med i middagen som vi trôkade i oss alldeles nyss. Fiskgratäng.

    Äppelbröd, freestylat

    5 dl fingervarmt vatten
    50 gram jäst
    1 dl olja
    2 msk honung
    3 dl vetekli
    5 dl ljust lantbrödsmjöl
    såpass mycket mjöl, manitoba cream, så att degen går ihop och blir mjuk och smidig.
    2 msk flingsalt
    2 rivna äpplen

    Lös upp jästen i vatten och blanda i honung och olja. Tillsätt de torra ingredienserna utom saltet och knåda degen i maskin i 15 minuter. Häll i saltet och de rivna äpplena och knåda i ytterligare 5 minuter.
    Låt degen jäsa under fuktig bakduk i ca 1 timme till dubbel storlek.
    Häll upp på mjölat bakbord och dela degen i två. Försök undvika att knåda. Vik försiktigt ihop till två bröd som du lägger på en plåt med bakplåtspapper och ställer för att jäsa i ytterligare 1 timme. Sätt ugnen på 230 grader.

    Skicka in bröden i mitten av ugnen. Efter 10-15 minuter (när bröden börjat få färg) sänker du ugnen till 190 grader och låter bröden stå kvar i 25-30 minuter. Ta ut och låt bröden svalna på galler under en bakduk.

  • CRÊPES SUZETTE

    Det finns en mängd olika recept på Crêpes Suzette men det finns egentligen bara ett av dom som faller mig i smaken och som inte är så invecklat. Per Morbergs. Så receptet är lånat, lite tråkigt men man kan inte alltid ha allt, men bilderna är i alla fall mina egna. Alltid något.

    Crêpes Suzette är egentligen vanliga hederliga pannkakor (man kan om man känner för det smaksätta pannkakssmeten med lite apelsinlikör) som doppas i en apelsinsås och som sedan flamberas precis innan servering. Med en riktigt krämig och len vaniljglasskula till är det en dessert som kan få vem som helst på fall.

    Idag firar vi födelsedag här hemma så känner ni för det tycker jag att ni ska kika in hos min man och hurra lite för honom. Det gör nog hans arbetsdag lite mer upplyftande.

  • PAJ MED MARMELAD

    Häromdagen så hade jag ett gäng med äpplen som låg i fruktskålen och skramlade. Ingen verkade vilja äta upp dom så då fick de bli en marmelad istället. Tillsammans med citron och en gnutta vaniljpulver skulle det visa sig bli något väldigt gott. Något som fungerar på ostbrickan, till frukost, från burken direkt eller som här, i en marängpaj.

    Det är en bitig marmelad med mjuka bitar, mjuka men ändå med ett litet tuggmotstånd. Sötman från vaniljpulvret och syrligheten från citronen är en fullträff.

    5 äpplen, Granny Smith, skalade, urkärnade och skurna i mindre bitar
    2 citroner, finrivet skal, skalade och sedan skurna i mindre bitar
    3 dl syltsocker
    2 msk vatten
    en knivsudd vaniljpulver

    Lägg den skurna frukten i en kastrull tillsammans med vatten och låt det hela koka upp och puttra tillsammans tills äppelbitarna har börjat mjukna. Rör sedan i socker och vaniljpulver och låt det hela koka upp igen. Häll upp i rena torra burkar.

    Som sagt, använd den till precis det du själv känner för eller gör pajen som syns på bilderna. Maräng är något så vansinnigt gott och det är något som vi äter alldeles för sällan. Tur är väl det kanske, vem vet hur livet hade sett ut då?!

    Pajdeg, lånat från boken Handheld Pies

    170 gram kallt smör
    195 gram mjöl
    70 gram majsmjöl
    100 gram socker
    1 tsk salt
    2 äggulor
    2-3 matskedar iskallt vatten

    Kör alla ingredienser i en matberader precis tills degen går ihop. Låt degen vila i kylen i minst 30 minuter innan den kavlas upp, ca 3 mm tjock, och läggs i en pajform, ca 20 cm i diameter. Förvärm ugnen till 200 grader.

    Fyllning

    drygt 300 gram äpplecitronmarmelad

    Maräng

    4 äggvitor
    1 dl strösocker

    Fyll pajen med marmeladen. Vispa äggvitorna och sockret till ett hårt skum som toppar sig och strö marängen på toppen. Ställ in pajen i mitten av ugnen och grädda den i 10-15 minuter tills marängen börjar få färg, sänk värmen till 75 grader och låt pajen stå kvar i 10-15 minuter till. Låt svalna!

  • EN SAMLING.

    Jag har en gen som jag ärvt av min far och det är ”samlargenen”. Den följer liksom med i efternamnet. Innan jag gifte mig och hade kvar mitt barndomsnamn var jag värre och det var en av anledningarna att min man tyckte att det var dags för giftermål och namnbyte. Det började bli lite för bra. Det är inte så att jag samlade på allt och ingenting men det jag fick mersmak av skulle jag ha allt av. Filmer, musik, recept, böcker. Det som jag inte hade fanns inte. Allt prydligt dokumenterat i pärmar, dokument och på papper. Med prydligt dokumenterat menar jag KAOS men det viktiga var att jag hade det. Ju mer desto bättre. Dyra projekt och därmed en smula huvudvärk för min man. Idag har jag gett bort alla filmer och all musik. Ett av mina bästa beslut någonsin.

    Namnbyte gjordes och med det lugnade det ner sig en del, tro det eller ej. Så, ja, det sitter i efternamnet. Ljunggren är mycket lugnare och jag samlar inte på mig lika mycket längre utan slänger hellre saker (inte heller bra då jag i princip slänger allt och får därmed ofta köpa nytt för att jag inte tänkt till en extra gång) men något som fortfarande hänger kvar är kokböcker (och värmeljus). Älskade kokböcker! Det eskalerade en del när jag fick upp ögonen för matfotografi och allt som kommer med det. Genom åren har det blivit en fasligt massa böcker som trängs i hyllor, på väggarna, i lådor, på stolar och golv. Överallt i vårt hem finner man dessa godingar. Varför ha konst i form av tavlor och dekorationer när man kan ha ljuvliga böcker? En välgjord kokbok i mina ögon är inte fokuserad på recepten utan helt på bilderna. Vackra och läskande bilder är A och O.

    Favoriten just nu är The Back in the Day bakery Cookbook av Griffith och Cheryl Day. Helt magisk!

  • MORR OCH HALLON

     

    Julledigheten blir alltid bättre om någon eller alla i familjen är sjuka. Eller inte! Här har vi efter många dagars misstanke om att sjukdom är på ingång blivit sjuka bägge två. Feber, hosta och allt som hör till. Maken (som visar lite av vår jul här för den som är intresserad)ligger en dag före, jag anslöt idag. Eftersom vi inte har något planerat och ändå hade tänkt vara hemma i morgon (nyårsafton) och antifira (så långt från fira som det bara är möjligt) så spelar det inte så stor roll. Antifirandet blir troligtvis ännu bättre med en rejäl hosta och nån mer grad i kroppen. Toppen!

    Hoppas att julen har varit fin och att ni fått ut det ni önskat av den, oavsett vad.

    Eftersom det här ska vara någon form av fotografisk matblogg och inte en blogg om Ljunggrensk förkylning så är det bäst att hysta med lite bilder på något ätbart i form av en sockerkaka med smak av hallon. Den är gjord på precis samma sätt som en vanlig hederlig sockerkaka men med hallonpulver istället för vaniljsocker. Så gör helt enkelt enligt ditt bästa sockerkaksrecept. Eftersom jag ville ha någon form av färg på härligheten också så vispade jag enbart ihop florsocker och vatten och färgade med karamellfärg, kletade på det och sen slog jag över sockerpärlor och granatäppelkärnor. (Att slå ut granatäppelkärnor, eller när man har slagit färdigt, kan liknas vid en mordplats.) Jag tycker inte om den typen av glasyr så kakan åkte efter fotografering ut i skogen där någon fyrfota, eller ja kanske en tvåbent också, fick hugga tag i den istället. Våra fyrfota varelser, eller ja, katterna tycker inte heller om sånt där men om hundarna hade fått bestämma hade dom svalt den där i ett nafs, släppt en fis och sen väntat på nästa. Så arbetar dom.

    Ovan nämnda katter (dock bara två av dom, den tredje, Sture, letade väl efter en bra plats att göra sina toalettbestyr) är mer än gärna med (läs: i vägen) när kameran plockas fram. Ibland orkar jag inte fajtas, flytta och gnälla så då får dom helt enkelt vara med. Solveig och Kjell. Modellerna för dagen!

    Nu börjar det bli dags att hosta ner sig i sängen. Svea (rottweilern) har skällt sig trött på tv.n (animal planet), Hjördis (samojeden) har nyst färdigt och vi (”människorna”) har tagit slut. Jag avslutar det hela med att önska er ett gott slut och ett riktigt gott nytt år. Någon viskade (läs: skrev på Facebook) att det skulle bli ett ”glittrande nytt år 2013” – det vill jag tro på och så ska det bli!

  • CLEMENTINSKAPELSE MED BLODAPELSINCURD

    Ett muffin som är smäckfyllt med clementin, kan det vara något? Oja! Det kan det sannerligen. Det blir ett syrligt bakverk, utan tvekan! Att sedan dela på det, spritsa i en smörkräm med smak av citrus och avsluta hela härligheten med att hälla blodapelsincurd på toppen är en match made in heaven! Jösses, vilken smak-kombination. Strör man även över lite hyvlad choklad och rostade mandelspån är lyckan total för en väldigt lång tid framöver.

    Luftiga muffins går alltid hem, i alla fall hos mig, och det är så barnsligt enkelt och snabbgjort. Får man spontanbesök så är det nog det bästa och i särklass enklaste man kan göra, med undantag för kladdkaka för den behöver inte ens svalna innan man kan sätta tänderna i den men kladdkaka kan vi ta en annan dag. Den har även en alldeles egen dag i kalendern. Det borde detta också ha så, 20 dec – Clementinskapelse med blodapelsincurd! Notera.

    Blodapelsincurd är gjort på precis samma sätt som citronvarianten. Tyvärr var inte mina tillräckligt ”blodiga” och den ljuvliga färgen uteblev men smaken, SMAKEN, är blodapelsin och det är väl ändå det som är det viktigaste i en blodapelsincurd?

    Gällande smörkrämen, gör den som du tycker allra mest om och tillsätt bara finrivet skal från en clementin och en blodapelsin.

    Så, testa detta!

    (mer …)

  • LAXBURGARE MED TORTELLINI

    Här var planen att lägga upp läckra och läskande bilder men tyvärr ville inte min kamera behålla bilderna på minneskortet. Det måste vara kamerans fel och inte mitt, eller? Jag kan ju inte ha formaterat det innan jag tömt kortet. Icke!

    Eftersom det var så förbenat gott och enkelt så känner jag att jag nog ändå måste lägga ut receptet åtminstone. Inte för att det var några krångligheter alls egentligen men en påminnelse om hur gott det faktiskt är med laxburgare är ett måste och som sagt, det är inte alls svårt att göra. Det kan tänkas bli lite disk men det får man helt enkelt tåla. Något ska man ju ha att göra medan man smälter maten?

    Laxburgare är även något att lägga på grillen! Servera med bröd och allehanda tillbehör. Så istället för att visa burgaren tillsammans med tortellini så får det bli en bild från några somrar sedan då vi kickade igång grillen och flipprade burgare som aldrig förr. Åh, du älskade sommar!

    Eftersom det snart är jul så får kommer här även receptet på världens bästa hamburgerbröd. Lova att ni testar lax istället för vanliga traditionella hamburgare nästa gång? Oavsett om det är till tortellini med broccoli och sallad eller om det är med bröd så är det så in-i-helvete gott!

    600 gram laxfile
    1 liten gul lök
    salt & peppar
    Ta bort skinn och ben. Mixa tillsammans med löken. Salta och peppra. Forma till 5-6 burgare och ställ dem kallt i kylen tills det är dags för grillen. Grilla dem 5-6 minuter på varje sida.

    Hamburgerbröd

    25 gram jäst
    2 dl mjölk
    1 msk olja
    1 msk socker
    6 dl vetemjöl
    1 tsk salt

    Sesamfrön

    Smula jästen och ljumma mjölken fingervarm. Rör ut jästen i lite av mjölken innan du slår på resten. Tillsätt olja, socker, salt och mjölet. Spara lite av mjölet till utbakningen. Knåda degen smidig och lägg den under bakduk för att jäsa sig till dubbel storlek, ca 30 minuter. Ta upp och dela den i 5-6 bitar och forma dem till små bollar och platta ut dem, ca 2 cm höga. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper, pensla dem med mjölk och strö över sesamfrön. Grädda dem direkt i förvärmd, 250 grader, ugn i 8-10 minuter. Låt dem svalna på galler.

    Dressing

    1 dl majonnäs
    1 dl bostongurka
    1 tsk cayennepeppar
    1 tsk chilipulver
    salt & peppar

     

  • PEPPARKAKSGRISSINI OCH JULIG DIPP

    Jag är inte mycket för glögg utan mer för allt annat som kan tänkas serveras till. I detta fallet serveras det grissinis med pepparkakssmak och en glöggröra som skulle visa sig ha en väldigt vuxen smak. Personligen så tyckte jag det var super men besöket som kom förbi i förmiddags rynkade på näsan. Man kan inte tycka om allt men jag anser att dom inte har smak för det goda alt. så är dom för unga, eller vad säger du, Jocke?

    Här i Rud eldar vi och försöker hålla värmen trots att det blåser snålvind och snöar på snedden utanför fönstret. Det är nu vi blir mycket väl varse om hur tätt vårt hus är. Ett durkslag är tätare. Det är så djuren skallrar tänder. Då kan man inte skryta om värme. Hurv!

    Hoppas att ni alla har en ljuv lördag med allt vad det innebär. Vi ska försöka ta på oss tillräckligt för att klara av en promenad i mörkret utan att frysa ihjäl. Lycka till, oss!

    (mer …)

  • LAKRITSKOLA I MINDRE FORM

    Min man har för mycket fritid. Helt klart! Det är sånt här han fördriver tiden med lite allt som oftast och varje gång skrattar han lika gott åt slutresultatet. ”Så jävla fånigt!” är det som trillar ur munnen mellan skrattet. Han är lättroad den mannen. Mycket lättroad.

    Nåväl, så tack vare hans humor så kommer här ett recept på ett annorlunda vis. Det är inga svåra grejer. Kola med smak av lakrits i knäckform.
    Med tre av varje ingrediens är du hemma. Safe and sound.

    3 dl  vispgrädde
    3 dl strösocker
    3 dl ljus sirap
    valfritt: 3 tsk lakritspulver 
    3 msk smör

    Skicka ner allt utom lakritspulver och smör i en kastrull och låt det koka upp och sedan koka i en fasligt massa minuter tills termometern står på 128 grader (126 började jag på men ångrade mig då jag helt plötsligt ville ha dom lite hårdare). Tillsätt lakritspulver (det kan bli lite ”klumpar” av det men inget att gråta för då det gör det hela ännu bättre eftersom det blir en liten surprise i munnen) och smör. Häll i formar och ställ för att stelna. Boka tid hos tandläkaren. Tugga! 

  • SAFFRANSDOUGHNUTS

     

    Jag har länge funderat på att göra doughnuts aka dônare aka flôtringar men liksom aldrig kommit till skott eftersom jag inte är ett stort fan av att syssla med olja på spisen. Paranoia är tyvärr något jag praktiserar alldeles för hårt i alldeles för många lägen men ibland så lyckas jag mota bort det värsta och tar mig i kragen och denna gången resulterade det i en stor laddning med friterade doughnuts med smak av saffran. Om det blev gott? Om jag kommer göra det fler gånger? Två frågor som har sina självklara svar. JA! Det var både enkelt och inte alls sådär livsfarligt som jag var rädd för, oljan luktade inte på något sätt illa och disken blev inte brutal. Bara bra alltså.

    Jag utgick från ett amerikanskt recept men tyckte att degen blev lite för lös så jag höftade med mjölet tills jag fick en deg som var smidig och lagom klibbig men fast och jag passade även på att öka jästen. Utöver det så ska det nog vara det samma. På ett ungefär. En påse saffran, varken mer eller mindre.

    Jag ljuger inte när jag säger att det var något av det godaste jag ätit av det jag gjort själv. På äldre dagar (fruktansvärt uttryck) har jag lärt mig att uppskatta saffran vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra eftersom jag fullkomligt hatade det när jag var yngre. Det var en smak som förstörde. Vilken tur att man kan förändras för i doughnuts/dônare/flôtringar var det en fullträff!

    (mer …)