HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Kategori: baka

  • MJUK PEPPARKAKA.

    Här startar jag dagen med att fasta inför provtagning och vad passar du inte bättre än att läska sig själv med att kika på bilder med godsaker? Helidiotiskt! Jag är egentligen ingen frukostmänniska och brukar allt som oftast bara ta min cappuccino och sen står jag mig fram till lunch men idag verkar det vara värre. Jag är typ hungrig och sugen på allt! Med en huvudvärk hoppas jag kunna dämpa hungern och suget med en treo och tandborstning. Fungerar sådär.

    Mjuk pepparkaka är något som jag tycker smakar så mycket mer än vanliga pepparkakor. Inget fel på vanliga, små hårda varianter men den mjuka ligger mig mycket varmare om hjärtat. Doften som sprider sig i köket under gräddningen är oslagbar. Då doftar det jul på riktigt!

    I lördags var jag med i vår lokaltidning och om man vill läsa finns den att läsa som .pdf här. I princip hela förstasidan pryds av mig och jag höll på att trilla av pinnen när jag såg den i affären. Jag hade räknat med en liten bild men icke, där är jag med min finaste min. Jösses!

    Nåväl, nu ska jag bege mig och dela med mig av lite blod så att de får ser hur jag mår.

  • TORTILLAPIZZA TILL HELGEN?

    Att göra en snabb och enkel pizza på tortilla är något vi anammat i vår familj i många år. Första gången var när jag en gång i tiden för 7-8 år sedan var med i tjockissekten Viktväktarna. Just tortillapizza var ett av recepten och jag måste erkänna att jag kunde aldrig tro att det skulle vara så gott som det faktiskt var. Numera viktväktar jag inte  men tortillapizzan hänger kvar. Den går att variera i det oändliga, det är bara att lägga på precis det som faller en i smaken för dagen.

    Igår såg jag att vi hade de nya tortillabröden, de där som är lite tjockare och som säljs just för att kunna göra pizza, och jag var riktigt hungrig och ville ha mat fort. Tyvärr, i denna pizzans fall, så hade jag inte så mycket ingredienser hemma och fick ta det som fanns. En ostbit som sjöng på sista versen och salami, även den väldigt trött, fick samsas med lite rödlök och tomatsås. Det skulle visa sig smaka inte alls bra, fråga mig inte varför för det var inga som helst fel på någon av ingredienserna mer än att de var trötta. Jag misstänker dock tomatsåsen. Eftersom jag var så förbenat hungrig så la jag inte ner någon större energi på att göra den riktigt utan blandade bara ihop krossade tomater, lite ketchup och kryddor. Alltså inget avancerat och absolut inget långkok. För att få en riktigt god tomatsås råder jag er att göra enligt detta receptet. Det är tveklöst den godaste tomatsåsen att ha på pizzan eller på pastan. Söt, salt och syrlig.

    Att jag inte ens lyckades med konststycket att äta mig mätt säger i princip allt men man kan ju inte ha tur jämt. Ibland blir det vad det blir. Glassen som fanns i frysen fungerade lika bra till lunch.

     

    Jag blev till slut mätt!

    (mer …)

  • LUNCHSTUND HAR GULD I MUND.

    Det här med amerikanska pannkakor och sylt är något alldeles extra. Puffiga, fluffiga och lagom söta fungerar de både till frukost och till lunch och oavsett om de serveras med enbart sylt eller hela ”kitet” med bacon, ägg och lönnsirap så är lyckan total vid första tuggan.

    Trots att det är så otroligt enkelt att slänga ihop just amerikanska pannkakor, mycket enklare än våra ”svenska” tunnisar, så är det något som i alla fall jag glömmer av alldeles för ofta. Mannen jag är gift med frågar med jämna, och ojämna, mellanrum om vi inte kan göra det till frukost på helgerna men eftersom både han och jag är så glömska så blir det aldrig av, när lördagen väl kommer så står vi där som fån och har ingen aning om vad vi ska äta till frukost. Det blir allt som oftast bara att vi slänger ihop en cappuccino eller en tråkig (läs:  aptråkig) macka. Cappuccino är aldrig tråkigt men det gör inget om den skulle få något sällskap någon gång. För min egen del är det GBP-operationen som ”ställer till” det eftersom jag inte är speciellt hungrig. Det hade säkert varit betydligt mycket enklare om man var sådär brutalt hungrig men jag klarar mig till lunch på en, två om jag ska vara helt ärlig, rejäl/a mugg/ar cappuccino/s.

    Det har ju som bekant varit en helg nyligen och då slog vi till med både amerikanska pannkakor OCH hemgjord sylt. En sylt som fullständigt golvade mig. Rabarber, hallon och vaniljpulver. En kombination som jag inte alls har tänkt på förr. Oftast brukar det vara jordgubbar inblandade när jag tänker på rabarber. Jag får tacka vår fullproppade frys för idén eftersom jag greppade de två första påsarna jag hittade. Hemmarabarber och en påse köpehallon. Ja, varför inte? Jag mätte upp de båda och hystade ner det i en kastrull med syltsocker och saften av en citron. Vilken smak! Alldeles strålande att få sommarsmaker i munnen när det snorkalla regnet piskar mot rutan. Det är en rikedom.

    Nåväl, med allt detta dravel sagt ska jag försöka ta tag i livet. Jag har i flera dagar haft känslan att jag har glömt något så mitt mission idag är att komma på vad det är. Jag börjar med att gå igenom min mail, jag är fruktansvärt dålig på att svara på mail så det skulle inte förvåna mig om det ligger några veckogamla mail som väntar på svar. Stackars frågeställarna som alltid måste vänta och fundera på om jag ens är intresserad. Mitt problem har inget med intresse att göra, det har helt och hållet att göra med att jag är så lost in space att jag glömmer av det helt efter att jag sagt till mig själv ”Jag tar det sen. Jag ska bara…!” Om det inte är mail som jag glömt att svara på vet jag inte alls vad det kan vara och går därmed och lägger mig igen.

    Någon gång blir det nog ordning på mig också. Någon gång. Någon.

  • ULRICEHAMNS TIDNING. HELENA LJUNGGREN.


    Inom en snar framtid så kommer det att vara ett porträtt av mig i vår dagstidning, Ulricehamns tidning, där det står lite smått och gott om mig. Intressant för någon mindre intressant för någon annan. I torsdags var det en reporter och en fotograf här hemma och det var en upplevelse som jag inte alls är van vid. Jag är ju van att stå bakom kameran och absolut inte framför. En nyttig upplevelse för mig som gladeligen talar om för andra att ”slappna av”. Just det där tipset hade jag väldigt svårt för själv. Stel som en pinne men det får bli som det blir.

    Kaoset på köksbordet var ett faktum så fort fotografen klev in i köket. Gick bananas! Sånt gillar jag, det är precis så vi arbetar här i familjen Ljunggren. Det ska vara drag på det hela annars kan det kvitta. Med mjöl i ansiktet och kaveln i handen hoppas jag att dom fick det dom var ute efter.

    Jag bakade lite muffins (enklaste bakverket) inför besöket. Vanliga hederliga muffins fyllda med torkade frukter av olika slag och vit choklad. Jag var skeptisk när dom kom ut ur ugnen eftersom de kändes väldigt mjuka, nästan degiga men lagom tills besöket anlände så hade de satt sig riktigt fint där de stod kvar i muffinsplåten för att senare förpassas vidare till soporna. Nu förpassades de istället vidare till gom och mage. Mycket bättre! Dom syns där på bilderna i kaoset!

    Till 6 stora muffins

    150 gram mjukt smör
    2 dl strösocker
    2 ägg
    2 tsk vaniljpulver
    2 tsk bakpulver
    1 nypa salt
    3 dl mjöl
    1,5 dl mjölk 
    2,5 dl torkade frukter och bär, aprikoser, tranbär, blåbär te.x
    50 gram riven vit choklad 

    Vispa smör och socker ordentligt. Tillsätt äggen ett i taget. Blanda de torra ingredienserna och blanda i det i smör/äggsmeten tillsammans med mjölken. Blanda försiktigt ihop allt ( även torkad frukt och choklad) till en smet. Häll upp i bakformar som står i muffinsplåt och grädda i 180 grader i ca 15 minuter. Kolla med sticka, stickan ska komma ut torr. Låt svalna något i formen.

     

  • SMAKER SOM FLYGER

    Varma mackor är något som alltid går hemma i vår familj. Gärna lite annorlunda. Det viktiga är osten, ju mer ost desto bättre. Egentligen är jag inte en ostmänniska utan tycker allt som oftast att det smakar skosula och att det har en tendens att ta bort mycket av dom andra smakerna fast på mackor som ska skickas in i ugnen är det tvärtom. En riktigt välsmakande ost, dock ingen sån som har en doft som kan hänga sig kvar i timmar utan en ganska så len men ändå smakrik variant. Typ västerbottenost. Var aldrig snål med västerbottenosten vid varmmackatillverkning för då gör du bort dig. Rejält!

    I denna som jag visar här är det inte så många ingredienser utan den är väldigt enkel och ren i smakerna. Tipptopp! Jag har grundat den med en rejäl dos pepparrotsost. Just den osten gör du väldigt enkelt själv. Köp ingen färdig om du vill ha riv i den. Köp en burk med färskost och riv i pepparrot tills både näsa och ögon rinner. Det fungerar även med pepparrot på tub eller burk men jag personligen tycker att den färskrivna smakar bättre. Det är en smaksak. Blanda bara samman tillsammans med lite hackad persilja. Klart! Nu har du en pepparrotsost som du kan använda på smörgåsarna, i såsen eller bara på en sked om lusten skulle falla på.

    Hur gör du dina varma mackor?

    Surdegsbröd
    Pepparrotsost
    Skivad rödlök
    Västerbottenost
    Salamichips (stek salamin lite snabbt i lite smör, lägg på hushållspapper för att rinna av)
    Sallad på toppen.

    Jag älskar missmatch och kaos så när jag hittade våra bestick på Zalando kunde jag inte låta bli, inget bestick är det andra likt. Helt perfekt i min röriga tillvaro! Zalando är förövrigt min makes värsta fiende. Inte jättesvårt att fastna där. Klicka köp är min grej. Om jag är bra på något så är det nog det.

  • CHAMPAGNECUPCAKES

     

    Jag går ut hårt med ett fantastiskt recept på cupcakes smaksatta med champagne i både smet och frosting. En cupcake som kräver stilettklackar, röda läppar och förkläde i spets för att tillverka. Det är det som gör hela grejen. Tja, och så champagnen såklart. Jag menar, hur roligt blir det inte att baka när varannat mått går i glaset vidare in i munnen? Varannan vatten är helt och hållet för amatörer.

    ”Cupcakesen” (kalla dom gärna muffins men då får du göra dom iklädd filttofflor) är så luftiga, mjuka och alldeles gudaljuvlliga för gommen. Har du ätit en är det bara att fortsätta på nästa.

     

    Med detta sagt vill jag önska er en trevlig helg med allt vad det innebär.
    På återseende!

    Klicka här för att komma till receptet. 

     

  • MACARON? MAKARON? MACAROON? MACROON? MANDELKAKA!


    Tanken var att det skulle bli macaron/macaroon/macroon men att kalla det något sådan skulle vara en skymf. Det här är inget av det utan en mandelkaka, sprucken och grann, med världens i särklass godaste smörkräm mellan. Det började bra och såg väldigt lovande ut men efter första plåten var misslyckandet ett faktum. Det är inget ovanligt för mig eftersom det här med småkakor och finlir är så långt ifrån vad jag egentligen klarar av. Jag HATAR finlir och pyssel. På riktigt! Det ska vara rejäla doningar, grovhugget och slaffsigt. Då trivs jag alldeles ypperligt. Jag imponeras av tålamod för det är något som jag saknar helt och hållet. Går det inte som jag vill efter 5-10 sekunder dänger jag allt i väggen och lämnar både rum och hus. Sånt där har jag inte alls tid med!

    Risenta har ju kommit med en 300 gram fylld påse med mandelmjöl. Något som jag har saknat väldigt länge. Så mycket smidigare än att mala mandeln själv. För att lyckas med finmald mandel krävs inte bara en maskin utan det krävs även del av det som jag saknar. Ja just, tålamod! Det blir aldrig mjöl utan mer åt strösselhållet. Inte riktigt som det ska vara alltså.

    Till min macaroner/macaroons/macrooner har jag använt mig av receptet som finns på förpackningen men ändå ville det sig inte. Antagligen var det ”skit bakom spakarna”.

    Till smörkrämen i mitten har jag smaksatt med ett bärpulver från Mill & Mortar. Något som är helt nytt för mig men som jag absolut kommer använda fler gånger. Det smakar precis som det ska och det ger en färg som jag bara älskar. Hallon och blåbär både ser ut och smakar just hallon och blåbär. Fiffigt! Det krävs inte så mycket för att få till smaken. Vill man förstärka den något så ta istället lite arom eftersom för mycket pulver gör smeten liten för torr och det är ju oftast inte något man önskar.

    Jag har smaksatt smeten med samma bärpulver. Hallon som jag fyllt med två olika smaker på smörkrämen. En hallon och en lakrits. Hallon och lakrits är ju en smakkombo som ALLTID går hem. I alla fall hos mig!
    Blåbärskakorna har jag fyllt med enbart blåbärssmörkräm. Åhejsanhoppsan vad goda! Dom blev favorit direkt!

    Just sådana här små raringar är perfekta att ta med sig som en ”gå-bort-sig-present”. Lägg det i en fin lite ask och jag lovar att det kommer bli mycket uppskattat.

    Med detta sagt ska jag nu skära upp mitt nygräddade bröd för kvällen och slänga mig på soffan och invänta Solsidan.
    Trevlig kväll!

    (mer …)

  • BANANMUFFINS MED MÜSLICRUMBLE

     

    Vill du ha muffins med tydlig banansmak så är dessa att föredra. De är alldeles luftiga, ljuvliga och har en perfekt smak av banan. Med det söta, krispiga på toppen är det ett muffin som har allt. I alla fall allt som jag vill ha. Tyvärr dumpade jag efter ett halvt så dom fick åka ut till fåglarna. Det är lyxlirare till fåglar vi har här i skogen. Dom är både feta och sockerkickade. Som sagt – LYX!

    Du kan använda dig av vilken müsli som helst, bara att ta det som du är sugen på för stunden. Jag har använt mig av en sån där extra sockrig variant, crunch med torkade jordgubbar. Använd muffinsplåt och skippa pappersformar. Smörj muffinsplåten och häll smeten direkt i. Det bästa sättet om ni frågar mig. Pappersformar blir både flottiga och fula när muffin/bullar är färdiga. Sånt går tvärbort!


    Får du crumble över så gråt dig inte förtvivlad över det för du har just gjort din musli ännu bättre dvs ännu sockrigare, ännu flottigare. Som sagt ännu bättre! Den fungerar att baka med eller hiva på det på frukostfilen dagen efter. Gör som fåglarna, lyxa till det när du får chansen!

    12 muffins med müslicrumble

    1,5 dl vetemjöl
    1,5 dl müsli
    80 gram kylskåpskallt smör
    1 dl canesyrup

    Nyp samman müsli, mjöl och smör till en grynig massa. Blanda i sirapen. Smeta ut på en plåt med bakplåtspapper och ställ in hela härligeheten i förvärm ugn, 160 grader, i ca. 15 minuter. Ta ut och låt det svalna helt.

    Muffinssmet

    2 ägg
    1,5 dl strösocker
    1 knivsudd vaniljfrön

    70 gram smält smör
    1 dl kesella

    3 dl vetemjöl
    2 tsk bakpulver
    1 nypa salt

    3 bananer, mosade
    Hälften av müslicrumblen

    Vispa ägg, socker och vaniljpulver vitt och pösigt. Tillsätt det smälta smöret och kesellan. Blanda försiktigt i dom torra ingredienserna, mosad banan och crumble. Smöra en muffinsplåt och skeda upp smeten, 3/4, och strö resten av crumblen på toppen. Skicka in i ugnen (180 grader) i 25-30 minuter. Känn med sticka. Stickan ska vara torr.

  • MEDICIN TILL MAKE


    Bor man som vi gör så är det bara 30 meter till medicin dvs skogen med sin friska luft, något som min man var i ett väldigt stort behov av. Han har hostat och snörvlat i några dagar nu och idag kände jag att nånting behövdes så jag hystade i nygräddade baguetter (jag använder mig alltid av Leila Lindholms recept), marmelad och en termos med kaffe i svampkorgen och tog med honom ut. Inte dåligt alls! En synnerligen trevlig lunch måste jag säga. Även om vi inte var ute mer än en halvtimme så tror jag att solen, som strålade alldeles perfekt ner genom trädkronorna, gjorde susen för välbefinnandet.

    Det känns bra att få ge tillbaka lite av allt jag får av Mats när jag är sjuk, vilket tyvärr händer betydligt oftare, då han tar mig med på turer mellan anfallen och ser till att jag ska få nånting roligt att minnas mitt i det jobbiga.

  • FRUKTKAKA. ÄPPLE OCH PERSIKA

     

    I maj fick jag en förfrågan om att börja blogga på annat ställe. Något som gladde mig enormt. Det är stort att någon tycker om det man gör och att denna även vill ha med en i ett nystartat projekt gör det om omöjligt ännu mer hedrande. Jag har haft turen att få uppleva det några gånger sen jag började med detta som så fint heter ”att matblogga” men tyvärr har det visat sig bli större projekt än vad jag först förstod det och då går det inte längre eftersom jag sätter en alldeles för stor press på mig själv och då blir det pannkaka av alltsammans. Vid senaste förfrågningen så såg jag till att ställa alla dom viktiga, för mig, frågorna men jag missade en. Den viktigaste. Skulle jag få fortsätta att vara min egen?

    (www.PetraHallberg.se)

    Tyvärr skulle det visa sig att bloggen, min älskade www.helenaljunggren.com, då måste flyttas. Detta ställde till det i min lilla hjärna och jag har velat mer än lovligt. Ja, nej, ja, nej, självklart, absolut, icke…. Igår bestämde jag mig inte bara en gång, utan två. Först bestämde jag mig för ”JA!” och fem minuter senare började det gnaga i mig och svaret blev återigen ”Nej.”

    Jag skäms så förjordat att jag inte kunnat bestämma mig och att jag lyckats få mig själv att framstå som en fullkomlig idiot i mitt vacklande fram och tillbaka men det kan inte hjälpas, att flytta bloggen är ett större projekt än vad jag klarar av rent mentalt. Den betyder på tok för mycket för mig för att jag ska kunna ”ge upp” den. Jag vill vara min egen hela vägen men jag vill samtidigt ha hjälp med att få ut den till fler men det verkar som att jag får göra det på egen hand. Det är ju det jag vill och då är det så det får bli. Det är inte bloggportalen i sig jag tvivlar på, absolut inte, men för mig är det som sagt att ge upp mig själv och det är jag inte redo för alls. Med hjälp av familj, vänner, bekanta och läsare ska jag nog lyckas sprida mig själv ändå. Vill du hjälpa mig är ingen mer tacksam och glad än jag.

    Innan jag fortsätter med receptet så måste jag berätta om Petra Hallberg och hennes helt fantastiska trädgård. Ett fotouppdrag som jag tog mig an för några veckor sedan. Redan efter bara några sekunder var jag fast. Mitt i villaområdet i grannbyn fanns det en trädgård som jag sent ska glömma. Så otroligt ljuv. Petra är trädgårdsdesigner med många strängar på sin lyra. Hon är inte bara trädgårdsdesigner utan även dekoratör och florist. Var jag inte kreativ i huvudet innan jag kom dit så var jag det garanterat efter. Vilket ställe. Vädret gav oss dessutom det bästa ljuset som i sin tur gav alla förutsättningar till bra bilder. I höst och vinter kommer hon anordna kvällar som man kan pyssla med sina vänner. Något som jag hoppas att många vill göra för det kan inte annat än bli bra!  Möhippa kanske? Eller varför inte bara ha en mysig kväll tillsammans med vännerna?

    Nu så. Receptet! Kakan på bilderna överst är även den ett resultat av en lyckad kylskåpsrensning. Jag får ibland dumma idéer om att jag vill ha kall frukt och lägger därför frukten i kylen. Vad jag dock missar varje gång som den idén ploppar upp är att jag i grund och botten avskyr kall frukt som isar i både tänder och huvud så just kylskåpskall frukt förblir kylskåpskall tills den är dags att slängas för någon tanke på att ta ut den från kylen finns ju naturligtvis inte. I kakan är det kylskåpskalla äpplen och persikor. Jättegoda när dom kommer varma från ugnen!

    Fruktkaka med äpple och persika

    3 ägg
    1 dl strösocker
    1 dl rårörsocker
    1 rågad tsk vaniljsocker
    Finrivet skal av 1 citron

    1 dl mjölk
    50 gram smör
    3,5 dl vetemjöl
    2 tsk bakpulver
    1 nypa salt

    3 äpplen av fast sort
    3 persikor
    smör till formen

    Sätt ugnen på 175 grader,
    Vispa ägg, socker, rårörsocker och vaniljsocker vitt och pösigt. Rör i citronskalet. Smält smöret och häll i mjölken. Tillsätt smör/mjölk i äggsmeten och rör försiktigt.

    Blanda försiktigt i mjöl, bakpulver och salt. Blanda inte mer än nödvändigt.
    Skala äpplen och riv dem grovt. Skala och kärna ur persikorna, skiva i 2 cm tjocka skivor.

    Vänd ner de rivna äpplena i smeten. Smöra en ugnsform och häll i smeten. Lägg persikoskivorna på toppen, tryck ner dom något. Ställ in i mitten av ugnen och grädda kakan i 50-60 minuter. Känn med sticka, den ska vara torr när den tas ut ur kakan. Finns risken att den ska brännas på slutet så lägg på folie.

    Servera med glass, vaniljsås eller lättvispad grädde.