HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Kategori: baka

  • BULLE I FORM

    Använd dig av ditt absolut bästa kanelbullerecept. Istället för att göra snäckor så trycker du ihop dem i en ugnsform och får då på så sätt en helt fantastisk kanelbullekaka. Man kan välja att lägga i lagom många (med nån centimeters mellanrum) eller som jag, tryck formen full och se hur degen börjar välla över formen efter några minuters jäsning. I min form såg det inte direkt symmetriskt ut, det var mer som en trassligt garnnystan. Fast vad gör väl det när det är smaken som är det väsentliga? Allt går dessutom att dölja med florsocker. Det och en te-sil är mina bästa vänner när det kommer till bakning. Det döljer allt!

    Fyll bullarna med precis vad du känner att du är sugen på. Choklad, blåbär, lemoncurd, jordgubbar, vit choklad, mandelmassa…sätt fart på fantasin eller gör vanliga klassiska med kanel, det enkla är oftast godast men det skadar inte att skena iväg ibland. Det tror jag att vi alla mår bra av.

    Följ ditt eget recept eller försök ge dig på mitt. Valfrihet när den är som allra bäst!

    (mer …)

  • WIENERBRÖD MED OST.


    ”Inser du vad du har gjort, Helena?!”
    – Näe?
    ”Du har gjort wienerbröd med ost! Ha, det var inte så dum idé ändå alltså?”
    – Åh du milde tid. 

    Det var vad min älskade make hävde ur sig när jag serverade honom detta på sängen där han legat sjuk i 2 dagar. Han har i många år, alldeles för många år, sagt att han skulle vilja prova att värma wienerbröd i micron och ha ost(!!) på. Nånstans så vill jag tro att han är vid sina sinnes fulla bruk och inser att det inte är en kombination värd att prova för han har aldrig gjort det trots att han haft chansen många gånger. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han bara driver med mig för det en så sjuk fundering att jag blir illamående av bara tanken. Jag tror att tanken har fötts enbart för att vaniljfyllningen påminner om smält ost till utseendet. Så dumt funtad är han nämligen min älskade make. När han börjar med det där tugget så vill jag bara tugga av mig knäskålarna i ren frustration. Så idiotiskt!

    Dessa wienerbröd är inte fyllda med den typen av ost utan de är fyllda med smaksatt keso. Visst, det är ost men jag tycker inte att det går att jämföra. Gör du?

    Det var ett försök som föll väl ut. Med färska hallon på toppen blev det en toppen blixtdessert som är klar på 10 minuter. Sånt gillar jag!

    (mer …)

  • NÄR ALLT SMAKAR GRAPE.


    Aldrig har jag sett en så fin tårta och aldrig har jag sett någon så stolt över den. Helt utan krav gav sig tösabiten i kast med att dekorera.  Och som hon dekorerade. Mer kladda. Mer stoja. Mer stöka!

    Låt barnen göra sin egen tårta istället för att köpa svindyra som dom ändå inte kommer att komma ihåg. Svindyra tårtor (konstverk) tror jag enbart är till för mammorna så att dom andra små söta, rara mammorna blir avundsjuka och måste boka finlandsbåten till sonens halvårsdag med en tårta av en båt i naturlig storlek. Fördomsfreak? Jag? Javisst.

    Slappna av är något som vi alla borde praktisera lite oftare.

    Grape? Förklaringen kommer vid ett senare tillfälle.

  • DO YOU SPEAK ENGLISH?


    Jag får en del mail från utländska läsare som inte är riktigt nöjda med hur google translate översätter så jag har så smått börjat fundera på om jag ska skriva vissa delar av mina inlägg på engelska. Jag? Engelska? I tal blockeras jag totalt men i skrift ska det nog fungera. Tror jag. Hur illa kan det bli liksom?

    Det är väldigt hedrande och otroligt smickrande att läsare även från andra länder är intresserade av det jag skriver och visar upp. Det kunde jag aldrig tro när jag för några år sedan började med det här som så fint heter ”att matblogga”. Mycket har hänt på vägen och jag utvecklas hela tiden och då är det konstigt om jag inte kan utvecklas vad det gäller det där förbenade språket – Engelska! Jag börjar mjukt med att enbart berätta om mina funderingar, det får räcka för idag.

    Idag tycker inte jag personligen att det här är en matblogg trots att det oftast är recept. För mig är det mer foto och som bannern antyder så är det en FOTOGRAFISK matblogg. Jag är inte längre lika intresserad av att lägga upp recept på recept utan jag vill hellre visa bilder. Nu hänger ju recepten med på köpet ändå men själva matlagningen tilltalar mig inte lika mycket som det gjorde förr. Fotografering ska det vara! Ju mer foto desto bättre. Fotografering och redigering är den bästa terapin av dom alla och jag är i ett stort behov av terapi för att orka med. Det låter kanske dramatiskt men det är faktiskt så. Det gör att jag orkar med dagen. Terapi när den är som bäst.

    Mina bilder är oftast inte tekniskt korrekta men det är inte det jag är ute efter heller. Jag vill känna något när jag ser en bild. Jag vill bli glad. Jag vill bli varm. Jag vill bli stolt. Jag vill fnissa. Jag vill helt enkelt må bra av en bild och det behöver jag inte en knivskarp bild för att göra. Någon annan kanske behöver det men det är då det är tur att vi alla är olika. Tänk om allting såg likadant ut, så tråkigt det hade varit.

    Vilken tur att jag inte tar detta inlägget på engelska, då hade det troligtvis publicerats tidigast om en vecka. Jag ska sluta svamla och istället ge er det som är på bilderna. Man skulle kunna säga att det är små smulpajer i glasburkar och på toppen har det placerats en generös skopa vaniljglass. En dessert helt i min smak. Bär. En liten skvätt konjak/cognac och ett smultäcke med boveteflakes. Med facit i hand så hade jag hoppat över björnbären men det är en smaksak. Jag tycker att björnbären tog över alla smaker men tycker man om det bäret är det bara att köra på. Ös på bara!

    (mer …)

  • OOPS! OOPSIETÅRTA. OOPS!


    Oopsies. Alla vet nog idag var oopsies är men jag tar det ändå. Det är ett ”bröd” gjort på ägg och färskost. Ett substitut till vanligt bröd om man sysslar med LCHF. Egentligen är det inget bröd utan jag tycker mer att det är en omelett som är lite hårdare. Det fungerar dock som en macka. Vill man får enkel räcker det med enbart smör och vill man avancera skivar man även lite ost och hystar på. Vill man ta ytterligare ett steg längre fyller man dom med mörk choklad, bygger dom på höjden, kletar i chokladmousse mellan varje ”bröd” och strör pistagenötter och hackad choklad på toppen. En LCHF-tårta är född.

    De färska hallonen är en bonus. Jag har helt glömt av hur gott det är med just färska hallon. Jag tror faktiskt att hallon är det absolut bästa bäret. Det blir inte mer sommar än så! Jag vet att många väljer bort hallon av den anledningen att dom har hårda frön. Mesproppar! Hörrni, låt inte några frön stoppa er från ljuvliga smaker. Tycker man däremot inte om hallon tycker jag inte man ska plåga i sig dom. Det är bara dumt. På gränsen till mycket dumt.

    Personligen så tycker inte jag att efterrätter och dieter går hand i hand men det är jag det och alla är inte som jag vilket jag tackar ”någon” för, det hade inte fungerat i längden. I början hade vi kunnat uträtta underverk men jag skulle tippa på att världen varken är redo eller stor nog att rymmas bara mig.

    Testa oopsietårta vettja så ska jag försöka mig på konststycket att sova bort en brutal tinnitus under tiden. Wish me luck. Please? Jag har inga större förhoppningar men dom som vet påstår ju att under har skett förr. Godnatt.

    (mer …)

  • MOROTSBRÖD.


    När du bakar bör du inte glömma av degen under en bakduk. Bakduken torkar och så gör även degen. Inte alls bra. Jag råkade åka ifrån min deg och efter 5-6 timmar när jag kom hem igen hade den sjunkit ihop, blivit torr och såg allmänt vissen ut. Jag gav den ändå en chans men det kunde kvittat om jag ska vara helt ärlig. Bröden blev inte bra. De svällde inte och blev inte alls sådär luftiga och goda som jag hade velat ha dom. Så går det när man inte tänker till. Fåglarna på södra Säm kommer bli glada i alla fall.

    Morotsbröd, när det är lyckat, är grymt gott. Jag vill inte ha finrivna morötter i mina bröd utan jag tar hellre grovrivet. Man behöver inte vara orolig över att morötterna blir hårda för dom hinner ”gå klart” ändå. Finrivet eller grovrivet. Smaksak.

    (mer …)

  • PÅSKAKAKA.


    Snö. Blåst. Kyla. Det är påsken med tre ord. Det gör mig inte så mycket eftersom vi  inte firar påsk och ägg det äter vi året om. Så idag är det som vilken dag som helst. Kaminen går varm. Tofflorna är sköna och maten smakar bra.

    En kaka med gul glasyr får stå för det påskiga i år. En citronkaka modell enkel. Hiva på ett gäng fikon på toppen. Klart!

    Glad påsk på er!

    (mer …)

  • SORGEMUFFIN MED EXTRA ALLT.


    Game day. Första semifinalen för Borås basket i Norrköping och jag kan inte åka dit. Det är så sorgligt så kvällen kommer att kräva ordentligt med sötsaker. Matchens sänds på web-TV men det är ju inte ens i närheten av samma känsla. Jag har gjort vad jag har kunnat. Jag har bönat och bett men min älskade make måste jobba. Vad är det för sätt?!

    Jag är lite av den bortskämda typen och jag en smula (väldigt stor sådan – enorm) svårt att ta ett nej. Jag är inte alls van vid det. Jag vill vara i Norrköping ikväll! Hade jag kunnat hade jag kört själv men den där usliga sjukdomen som jag dras med tar bort den möjligheten. Det är otroligt frustrerande och sorgligt.

    Det är väl bara att acceptera att det inte alltid blir som man har tänkt och för att hjälpa till med sorgen så har jag börjat bunkra upp med sötsaker. Först ut är muffins med extra allt. Det är ”knastriga” och fyllda med trasiga glassrån. Så mycket godare än vad jag först kunde tro. Svea råkade ju trampa sönder en förpackning med rån för ett tag sen och jag har inte haft hjärta att slänga dom så idag åkte de istället ner i muffinssmeten. På toppen är det en klassisk frosting utan krussiduller. Jag ville gjort nåt glassaktigt men det får bli en annan gång. Rån-muffins duger gott det också.

    19.00 sänds matchen på BT.se för den som är intresserad. Lyckliga ni som kan vara på plats. Jag är duktigt avundsjuk. Smärtsamt avundsjuk.

    (mer …)

  • BELGISKA VÅFFLOR. EN BRA START PÅ DAGEN.


    Jag har länge funderat på ett våffeljärn för belgiska våfflor. Ni vet dom där som är så där tjocka, goa och gyllenbruna. Lite som jag fast med undantag för det gyllenbruna. Som sagt, ett tag har jag haft siktet inställt på just ett sådant men har hela tiden ryggat tillbaka på priset. Ibland blir jag, hör och häpna,  snål och tycker att 600-700:- är på tok för mycket för ett järn som kommer användas några få gånger om året. 200 kr är mer min melodi.

    Min pappa är en pappa som ibland kan tyckas vara väldigt disträ och ointresserad. Han lyssnar inte när jag pratar utan han har oftast seglat bort någonstans i tanken, troligtvis i mattanken. Lille pappa, med betoning på väldigt lille, är väldigt mycket för just mat och tror att han är en mästerkock i köket och äter väl en 5-6 middagar om dagen men trots detta så är han så tunn så tunn. Han har en benstomme som en hälsena på en gråsparv. Ingen kraftigt byggd kille det där inte. Just den genen skickade han inte vidare till mig. Synnerligen dåligt!
    Nåväl, han uppfattas som sagt som fruktansvärt ointresserad men nånstans så tar han in det jag jiddrar om när jag är på det humöret, men han säger aldrig något samma dag eller dagen efter utan det går några dagar tills ”poletten trillar ner” och då undrar han vad det är för sak jag pratat om. Våffeljärnet var senaste jiddret och här är vi nu. Belgiska våfflor till frukost! Det är numera möjligt eftersom pappa som inte lyssnade lyssnade alldeles förträffligt så någon dag efter mitt jidder när han var här på sitt dagliga morgonbesök (han bor 2 km från oss) så sa han dom fina fina, fina orden – ”Kör du mig hem så får du ett järn att göra belgiska våfflor i.”

    Älskade rara, pappa!
    Han är en smal, gänglig, tunn, mesig, knepig, knasig och udda pappa men han är för mig den starkaste mannen på jorden.

    Servera våfflorna med banan, blåbär och lite sirap.
    (mer …)

  • ÄPPELPAJ NÅNTING


    Vem kan tacka nej till en äppelpaj med extra allt? Inte jag i alla fall. Jag tar allra helst två. På studs!

    Till botten använde jag den lilla delen som blev över efter mina pop tarts  och den botten blev to die for. Alldeles seg och härlig och den i kombination med de sötsyrliga äpplena och den krispiga smuldegstoppen blev något att dela med sig av till barnen som sedan kan sprida det vidare i sin tur. Sånt här får bara inte hamna i skymundan.

    Ät den med glass, grädde eller vaniljsås eller varför inte skippa allt det där lullullet och äta den som den är. Den har verkligen allt! Jag lovar.

    Idag finner man mig i bingen med dator eller en bok, om jag får någon ordning på ögonen, ynkandes och grinandes över att all (nåja) skit har drabbat mig. Meniere och tinnitus håller på att ta knäcken på mig fullständigt. Det känns som att jag nått gränsen för vad jag klarar av. Att ha kraftiga anfall är något jag avskyr nåt fruktansvärt men när det som nu bara ligger där och pyr i bakgrunden och ställer till det med balans är så ohyggligt tröttsamt. Både fysiskt och psykiskt.

    Varför får man en så jobbig lust att läsa när det inte går?!

    (mer …)