HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Kategori: baka

  • RANELIDGODIS.

    Nu blir det enkelt igen. Tänk flummigt. Tänk poesi. Tänk inte alls. Finchoklad eller fulechoklad. Bara att välja. Det är ändå dom kanderade hasselnötterna som gör det. Chokladbräck med torkad frukt och just dom där kanderade hasselnötterna tar lördagsgodiset till oanade höjder. Det fastnar i tänderna, svordomar och tandpetare kan komma till användning men hallå, det är så värt det! Kanderade/brända mandlar kan slänga sig i väggen. Hasselnöt är nya mandeln.

    Han gjorde det. Han den där helflummiga människan Björn Ranelid. Jag kan inte låta bli att roas av hela honom. Jag älskar att störa mig. För stör mig det gör han med råge  men han underhåller mig också. Synnerligen märkligt. Jag var tämligen ensam här i huset igår att bli glad över hans vinst i melodifestivalen. Det sägs att jag är hörselskadad och det kan ju vara det som gör det men jag gillade! Gillade hårt!

    Såg du spektaklet?

    (mer …)

  • DU ÄR MITT CHIPS I MÖRKRET.

    För första gången i mitt liv (tror jag. Jag har ett vagt minne att vi, jag och min papps, gjorde det nångång när jag var en liten, liten knodd men då friterades inte potatisen) har jag gjort egna chips och vilka chips det blev sen. Två smaker. En med bara salt och den andra med grillkrydda. Så fantastiskt enkelt och vilken skillnad i smak. Det är så här jag vill att chips ska smaka. Snygga blev dom också! Alla tillsatser borta! Tja, förutom dom i grillkryddan.

    Jag önskar att jag haft en mandolin istället för osthyvel, då hade det om möjligt blivit ännu bättre då vissa skivor blev lite för tjocka och således lite mjuka efter fritering men det avhjälptes genom att slänga in dom i ugnen på en plåt. Öppna luckan och sätt temperaturen på 80 grader. Låt stå tills de blivit krispiga och fina men håll koll så att de inte tar färg fast det ska inte vara några problem vid den temperaturen.

    Jag har gjort Ranelidgodis som alldeles strax ska fotograferas. Ranelid är ju som bekant med i Melodifestivalen ikväll och naturligtvis förtjänar han ett godis. Något annat skulle vara ett helgerån.

    ” Fjärilsbevingad choklad med Guds kanderade hasselnötter och torkade, rosenrröda körsbär. Helvetets smaker är vägen till själens harmoni. Ett mirakel.” 

    (mer …)

  • MY EVEREST.

    Brylépudding har visat sig bli min största prövning här i livet. Inte att det är något fel på själva puddingen i sig, den är makalöst god på precis alla sätt, men att få den att se bra ut på bild verkar vara helt omöjligt. Jag har ett fotojobb på just brylépudding och bilden är det som är det viktigaste. Jag har sjunkit så lågt att jag vid 4.e försöket köpt halvfabrikat. En desperat handling att få till den perfekta bilden. Det lyckades inte det heller och det var det enda försöket som åkte i soporna. Om det smakade bra? Brylépudding ala halvfabrikat är inget man ska stoppa i munnen. Du kan lika gärna smäcka i dig en tub med lim som du sockrat tills den börjat gulna. Ett big NO NO!

    De andra försöken har slutat på precis samma sätt. Jag sitter på stolen, deppar för att bilderna blir så makalöst tråkiga, stirrar på kameran och lyckas på nåt sätt komma åt en sked. Vips så är brylépuddingen ett minne blott och jag blir både sockerkickad och ångestfylld på samma gång. Hur ska jag göra?!

    Jag vet inte hur jag ska bära mig åt men nu står 5.e försöket i ugnen så förhoppningsvis är det i dag som jag lyckas. Det höll på att bli fiasko redan från start idag då både ugn och spis valde att lägga av. Stendöd! Som tur var så är min man mindre stendöd, trots förkylning, och lyckades tänka ut att ett besök till proppskåpet skulle med allra största säkerhet lösa problemet. Mycket riktigt!

    Att vattenpumpen strulade direkt efter är inget som jag tänker prata högt om.
    Med all otur måste ju bara bilden komma idag, eller?

    Jag började för en fasligt massa dagar sedan att vara med i utmaningen att blogga 100 inlägg på lika många dagar. Jag är en vekling och har misslyckats. Det är inga problem att lyckas med hundra dagar i sträck men det blir lite därefter. Jag har inte den fantasin och dom orden som krävs för att det ska lyckas så därför återgår jag nu till att blogga i min egen takt. Det känns bättre. Faktiskt.

    (mer …)

  • I LOVE THE ONE WE ARE. ETT ÄLSKAT HJÄRTA FYLLER ÅR.

    Idag firar vi födelsedag här uppe i Rud. Mats blir ett år äldre och det firar vi med besök av kära under hela dagen. Tyvärr kunde familjen inte komma pga det dumma snöovädret som drog in över oss igår men då får vi fira hjärtat en dag till istället. Det finns som bekant inget ont som inte har något gott med sig.

    Vid frukosten hade jag inte bara glömt av att jag hade presenter till honom, jag hade dessutom glömt att slå in dom och jag hade helt och hållet glömt att köpa papper. Vad gör man då? Jodå, man tar plastpåsar och lite allehanda snören som finnes inom ett rimligt avstånd. Renhållningsverket fick sponsra inslagningen. Förlåt mig renhållningsverket. Jag kan inte lova att jag inte kommer att göra det igen men jag ska försöka.

    Nu ska jag sätta en pizzadeg och skicka in pizzastenen i ugnen för snart kommer nästa sällskap. Efterrätt först, sedan mat och sedan efterrätt igen. Det är en bra dag det här.

    Inlägg och dag nummer 11 i utmaningen #100blogg.

    (mer …)

  • VATTEN. HELA RUD ÄR FYLLT AV VATTEN!

    Helt slut efter dagens stora händelse. Så slut att jag länkar till det jag skrivit om det från Facebook.

    Vi har sedan en tid tillbaka problem med ett läckande hus. Det tar in vatten i källaren och det läcker in i köket. Vi bor i ett durkslag kan man säga. Vi väntar på takläggare men man får ha bra tur om de kommer när det är sagt. Idag kunde dock ingen takläggare hjälpa mig. Ingen kunde hjälpa mig alls och ingen kunde jag skylla på heller. Otur!

    Innan hela kaoset så hann jag få ihop en äppelkaka och en butterscotchsås (kolasås fungerar också). Perfekt till mig en dag som denna. Jag har ingen ork kvar. Puh!

    Nu ska jag ta igen all förlorad energi. John Blund får ta över.

    Butterscotch fungerar inte bara till äppelkaka utan även till glass, andra typer av kakor, muffins eller bara som den är på en sked. Du väljer!

    Inlägg 8 – Blogg100

    (mer …)

  • YOU ARE MY CLEMENTINE ELLER NÅT ÅT DET HÅLLET.

    Clementinerna som dyker upp i sina trälådor innan jul är väl värda att vänta på, det är då dom smakar allra, allra bäst och dom är så gott saftiga att jag kvittrar likt småfåglarna i vårsolen. Näh, så är det inte, jag tenderade att överdriva en smula men goda är dom. Himmelskt goda! Det brukar gå åt en och annan clementinlåda här men i år har det, av någon mycket märklig anledning, inte ens gått åt en endaste. Synnerligen märkligt att ha en halvfull låda och inte veta vad det ska bli av godingarna som är kvar. En ovan situation, helt klart.

    Jag tänkte snabbt, likt Maria Montazami, och greppade första tanken. Juice! Färskpressad juice av clementiner kan ju aldrig bli fel?
    Råsaftscentrifugen (om man vill låta lite märkvärdig) aka juicemaskinen åkte fram och clementinskalningen var i full gång. Jag gick ut hårt men segnade ganska kvickt. Det är helt okej att skala 2-3 clementiner i en stöt men när det är närmare 15-20 stycken är det inte riktigt lika spännande längre men skam den som ger sig. Jag minns inte hur många jag skalade men det gav en knapp liter och den litern blev inte inte långrandig. Frukosten var räddad!

    Nu till det bästa av allt – jag har sparat några deciliter som just i detta nu gottar sig i en smet. Inte vilken smet som hest utan i en glassmet! Juicen har fått sällskap av en smak till. Vilken smak det är, det får ni veta i morgon. Ouuhhh, vilken cliffhanger!

    Snälla, säg att det är en cliffhanger?!

  • TIRAMISU PÅ NÅGONS VIS

    34 år. Tiramisupremiär.

    Nej. Tiramisu är inget för mig. Jag har många gånger varit med när Mats beställt in det när vi ätit ute men jag har aldrig beställt själv och jag har aldrig smakat på det. Konstigt! Jag är en stark förespråkare till att man MÅSTE smaka på allt men här verkar jag inte riktigt levt som jag lärt. Jag misstänker att jag inte vågat för att det är kaffe i och jag är väldigt långt från kaffekärring även om jag det senaste året har börjat söla i mig en och annan kopp med jämna mellanrum.I skrivande stund sitter jag här med en cappuccino och känner mig rätt nöjd med livet trots allt. Idag är en dag med väldigt många och täta anfall vilket i sig inte är sådär värst spännande och roligt men det finns inte så mycket att göra mer än att vänta ut det. Förhoppningsvis ger det med sig och jag kan få ett bra avslut på tisdagen i alla fall. Det är inte mycket jag begär.

    Nåväl, nog om tråkigheter och åter till Tiramisu. Det beställdes till nyårsdessert. Jag hittade en recept på nätet och sagt och gjort. Tiramisu skulle det bli och det blev det. Gott skulle det bli men det blev det inte. Det smakar för mycket kaffe och det är dessutom kallt kaffe och det gör det ännu värre. Eftersom jag vet att många är väldigt förtjusta i tiramisu så är det bara att följa länken för att komma till receptet. Tiramisu på någons vis.

    Unge herr Alvin stod för tomteblossen. Även om det inte var så gott som jag hade hoppats på så blev det väldigt fint. Man kan inte få allt här i livet……bara det mesta.

  • BAKA BRÖD. SKONSAMT FÖR KNÄNA.

    Vörtbröd nu tänker du? Julen är ju över. Det må se ut och dofta som vörtbröd men det är egentligen två baseball-trän, en början på ny husgrund alt. två nya knäskydd till makens arbetarbyxor. Andra användningsområden är inte helt omöjligt men jag nöjer mig så.  Jag har haft bättre skydd mot ovälkomna gäster nu i jul än vad jag någonsin haft. Seriöst, vi snackar kompakta bröd här!  Det är så att man får andnöd bara av att titta på dom. Luftiga bröd?! Vill du ha ett luftigt bröd ska du inte göra det här, jag följde receptet (Leila Lindholms) till punkt och pricka men ändå fick jag ta ut två tegelstenar ur ugnen.

    Jag hoppas att jag inte hade ihjäl någon när jag idag dängde ut limporna i skogen.

    I Rud på södra Säm har det hänt något stort. Vi har, efter drygt 2 år, skaffat tv med tillhörande kanaler i alla dess färger och former igen. Helt otroligt, jag trodde faktiskt inte att vi skulle falla för den frestelsen igen men det gjorde vi fast känner jag oss rätt så är jag helt övertygad om att det kommer ta ca ett halvår tills vi är där igen – ”Vad ska vi med sånt här till?!” och med det sagt kommer vi bara vänta på att få möjligheten att säga upp det på nytt. Om jag har rätt eller fel lär vi märka till sommaren.

     

     

  • BOKTIPS OCH SUPERNYTTIGT GODIS FÖR SJÄLEN

    Dan efter dan efter dopparedan. Där är vi idag och idag tog julen slut. Granen slängdes ut, skinkan tog slut och därmed är vi nöjda med allt vad jul heter. Nu räcker det. Höjdpunkten är annandagsmiddagen då det sista rimmade köttet serveras till potatis och vitsås gjord på doppespadet. En vitsås som går att (läs: ska) ätas med sked. Den slår hela julbordet med hästlängder. Så makalöst gott! Julen smakade lika gott som alltid men ändå så är vi lika glada varje år då det  hela är över. Nu är siktet inställt på våren. Nyårsafton hoppar vi över och antifirar i vanlig ordning.

    Till filmen ikväll serverar vi hemmagjort godis i form av krispiga bars med marshmallows, choklad och blåbär. Är filmen kass så får barsen hela min uppmärksamhet. Det är lika säkert som amen i kyrkan. Barsen går att variera i det oändliga. Ös på bara!

    Fredrik Lindström, en stor favorit hos både mig och Mats,  har kommit ut med en ny bok. En alldeles ljuvlig liten pjäs. Ha den. Få den. Köp den. Läs den!

    (mer …)

  • PEPPARKAKANS DAG 9 DECEMBER

    Det är många dagar att hålla reda på. Idag är det tex pepparkakans dag och det måste ju firas. Det är även Internationella antikorruptionsdagen, det säger mig inte så mycket men det kan få hänga med i firandet. På söndag är det Tangons dag och den 18.e är det kakans dag. Jag har ett eget kex som blir 16 just den dagen så då firar jag av helt andra orsaker. Tänk på det med alla dagar, man ska ta alla tillfällen man får att fira!  Glöm för allt i världen inte att fira Sten Stures ben den 19 januari. En större högtid får man leta efter! ”Ni firar först genom att ni kastar kanonkulor i form av snöbollar på varandra för att sedan äta upp kanonkulorna i form av chokladbollar.”

    Åter till pepparkakan. Jag firar genom att slå till med det godaste muffinsreceptet jag någonsin gjort. Pepparkakasmuffins modell saftigt! Äpple är trixet…inte så innovativt som jag kanske hade önskat men man kan inte få allt här i livet.

    (mer …)