HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Kategori: foto

  • ITS NICE TO BE ME

    Vilken helg! Vi skulle inte göra någonting alls men det enda vi har gjort är någonting och det gör mig så fantastiskt glad. Vilka människor vi har i vår närhet. Vilka vänner! Heltossigt. Och min meniere har hållit sig i schack. Helt heltossigt.

    Igår, lördag, åkte vi hemifrån klockan 11.00 för att åka och hälsa på mamma och hennes grav. Jag tyckte att hon behövde lite besök. Det regnade och var så förbaskat grått så jag ville göra hennes dag en smula bättre, vart hon nu än befinner sig. Nu blev det bara i tanken eftersom det var mer regn än grått när vi passerade kyrkogården så det blev en tur till vänner i kyrkogårdens grannby istället. Fika är ett ypperligt sätt att göra ingenting på. Vi skulle bara vara borta i max två timmar.  Sen skulle vi fortsätta att göra ingenting, fast då hemma i vår egen lilla vrå istället.

    Vi höll tiden. Nästan. Med ca en timme att köra in begav vi oss hemåt. Eller ja, till vännerna i vår egen grannby eftersom vi bjöd in oss på ännu mer fika. Fika är att göra ingenting. Det lärde vi oss väldigt fort. Det stannade inte vid fika utan det blev även middag och på detta så blev det även päroncognac/päronkonjak/Xanté till Mats. Våra två timmar var gott och väl passerade. Vi gjorde absolut ingenting. Vi parkerade bilen vid garaget i natt 00.38. Då var vi åter hemma i vår lugna vrå, dock ca 11,5 timme senare än vad vi hade tänkt från början. Vilken underbar dag!

    Idag svidade Mats om till Glenn och vi begav oss till Göteborg där vi träffade fler vänner och vi fikade ännu mer. Jag älskar att göra ingenting. Fy, vi har det för bra helt enkelt!

    Och som inte det vore nog. När vi idag parkerade vid garaget, något tidigare än i natt, så hängde det en ny stekpanna på garagedörren. Som sagt – FÖR BRA!

  • VACKERT – ENKELT – GOTT

    Jag vill börja med att tacka er läsare för alla otroligt fina kommentarer jag får. Jag växer flera centimeter även om jag tycker att mina 181 räcker och blir över. Ni är underbara!

    Nu är det dags att visa sött igen. Det kan ju kanske tänkas lite konstigt när jag nu är ”magsäckslös” att jag visar så mycket  sötsaker men bara för att jag inte kan äta det betyder det inte att andra inte kan. Jag tycker om att bjuda på sötsaker. Just detta receptet är något som legat på hårddisken ett bra tag. Jag gjorde det för att ha med det i Inzpira Magazine så jag har hållit på det ganska länge. Det är nog säkert inget nytt, det finns troligtvis en uppsjö av liknande eller lika recept på nätet men vad gör väl det, bra saker ska spridas. Från alla håll och kanter. Inzpiras nya magazin kommer föresten ut om en knapp vecka, 25 oktober. Fler recept med tillhörande bilder finns med i den och mycket, mycket mer!

    Man behöver inte ha färska jordgubbar, det går bra med frysta också. Det går med allt. Ta vad du vill ha på. Jordgubbar, blåbär, hallon,banan, päron…variationerna är oändliga. Ta det du känner för. Hyvla över choklad, hoppa över choklad. Servera med glass eller utan. Fast, med glass gör allting bättre. Jag lovar!

    Nu till något helt annat – Matbloggspriset 2011. Nu är det dags igen för oss att rösta fram årets bästa mat/bak/dessert-blogg. Klicka på bilden för att komma till sidan där du kan lämna din röst på den bloggen som du tycker förtjänar att vinna. Det finns många otroligt fina och välkomponerade bloggar i Sveriges avlånga land. Rösta på den blogg som ligger dig varmast om hjärtat.

    Nu är det dags att släcka ner Rud på södra Säm. Vi lyckades ta en tupplur mellan 17 och 18.30 så jag gissar att det kommer vara två som kommer få problem att somna. Det är bara att ställa in sig på att vända på kudden några gånger. Nån gång ska väl dom gröna stängas för dagen, på ett eller annat sätt. Godnatt.

    (mer …)

  • ATT TA TILLBAKA SITT LIV

    Jag vill skriva mycket om just glädjen att få tillbaka livet, så idag blir det inte mycket matprat. Gastric bypass-operationen är det bästa jag någonsin har gjort i mitt liv! Jag kan inte säga det nog många gånger.

    Att jag mått dåligt över min vikt är inget som jag någon gång känt att jag har gjort men nu inser jag. Just nu mår jag så fantastiskt bra. Allt börjar bli roligt. Jag vågar, jag kan och nu till det absolut bästa – JAG VILL! Jag har aldrig haft en sådan vilja som jag har nu. Livet börjar bli spännande igen!

    Jag undrar vart det ska sluta. Jag har ”bara” tappat dryga 25 kg men redan nu har jag förändrats, hur kommer det då bli om 50 kg?!  Jag kommer få det bästa livet. Tveklöst!

    Förr, när jag gick utanför dörren, så tog jag automatiskt på mig min mask. Glada Helena! Att ha en mask är bra, man slipper visa sitt rätta jag. Jag var alltid ”glad”. Att inta en försvarsställning är viktigt om man i grund och botten är osäker. Jag kände att alla tittade på mig. Jag sa alltid ”Jag bryr mig inte om vad andra tycker och tänker” men vad jag egentligen gjorde var att jag läste in allt negativt. Jag var fetast, fulast och alla pratade illa.

    NU, oavsett vart jag är, så är min mask undangömd. Jag är idag glad på riktigt. På riktigt! Jag tänker inte längre på något försvar. När jag är ute är jag så stolt och naturligtvis ser alla människor det så idag är det inte några negativa blickar jag läser in. Allt är positivt. Även om jag inte vet, tyvärr, vad andra tänker så ser jag bara att dom är imponerade av att jag har lyckats med det jag har gjort. Det är skithäftigt för att tala klarspråk.

    Igår tog jag tillbaka en stor del av mitt liv. Basket! Det har en gång i tiden, under väldigt många år, varit mitt liv. Men i takt med att vikten har ökat så har jag dragit mig längre och längre ifrån. Tills i går.

    När jag satt där på läktaren i Boråshallen och hörde gnisslet av skorna på planen så kom tårarna. Vilken känsla! Som jag har saknat det. Förr har jag inte orkat gå och titta och ha masken på mig men nu skiter jag i den. Det pirret jag kände då, när jag satt där och tittade på taggade basketspelare som gör det som dom är absolut bäst på och gnisslar med sina skor för min skull, är så mycket bättre än en fakemask. Det kan låta överdrivet men igår levde jag. Jag tog tillbaka livet. Jag gjorde det jag är bäst på – Jag var mig själv!

    Jag är fortfarande helt lyrisk. Tänk att något så lite som att se en basketmatch kan göra så mycket. För mig är det idag allt.

    Jag kommer att sopa mattan med livet!

  • BAKA BAKA BORT DIN SURA MIN

    Ingenting har fått mitt humör att vända idag. En riktigt jobbig dag med allt vad det innebär. Det går upp och det går ner för alla och för mig har det gjort en djupdykning modell brutal. Jag kan inte för mitt liv förstå vad det beror på. Ångest, oro och ilska blandas om vartannat. Det är en sanslös röra! Jag har försökt sova bort det, prata bort det, äta bort det men inget vill. Det gör ont. Sova går inte för det bara maler, prata går men hundarna undrar vem jag pratar med och blir helstressade därför bör jag hålla tyst, äta går ju som bekant inte heller eftersom det tar tvärstopp. Ibland är det svårt att vara jag.

    Strax efter lunch tröttnade jag rejält och bad min älskade Mats att försöka komma hem tidigare eftersom jag, vid det laget, mer eller mindre tuggade på knäskålarna. Han är det enda som kan hjälpa. Rar som han är så kom han naturligtvis hem så fort han bara kunde. Den tryggheten önskar jag att alla hade. Det är det som gör att jag älskar varje sekund med honom. Underbara människa. När jag väl visste att han var på väg hem så lyckades jag på något sätt placera tankar, ångest och oro lite åt sidan och ägnade mig istället åt att baka bröd.

    Jag la ner all ångest, ilska och oro tillsammans med frön, nötter och frukt. En makalös blandning. Det behövde inte jäsa, bara att klabba ihop, dänga ner i en form och skicka in i ugnen. Sula in det bara! Så, här är mitt ångestbröd. På med rejält med smör och sätt igång att tugga.

    En sak till. Fikon kan vara det absolut godaste som finns.

    (mer …)

  • ALLT ÄR INTE VAD DET SYNES VARA

    Foto – Mats Ljunggren – www.MatsLjunggren.com

     

  • MAINSTREAMAD KLADDKAKA

    Kladdkaka. Det blir inte mer mainstream än så men det blir inte mycket godare heller. En seg kladdkaka är svårslaget. Faktiskt. Just denna kakan blev helt perfekt, inte ett endaste litet fel fanns det. Jag gjorde den helt utan timer dessutom. Den var färdig när den var klar helt enkelt.

    Idag är dagen. Kroppkakedagen. Vi har bestämt oss för att göra vita kroppkakor istället för dom grå, öländska. Det blir gjort på kokt pressad potatis. Jag hoppas så väldigt mycket att det kommer smaka bra. Det har börjat helt okej. Fyllningen skvallrar om succé. Den smakade precis så tipptopp som den ska göra så nu är det bara resten kvar. Hålla tummen!

    Kladdkaka var det ja. Våga vara lite mainstream.
    (mer …)

  • THE ONE AND ONLY PÄRON

    Första året. Inget krångel. Jag tar en tugga från det frostbitna päronet. Mitt päron. Mitt träd. Godmorgon.

  • SÖTASTE GÅ-BORT-SIG-PRESENTEN



    Detta är något som jag tycker är så hjumlans gott. Det började för många år sedan med honung på tjock yoghurt tillsammans med nötter. Då var det enbart pistage som gällde. Det utökades till alla möjliga olika nötter. Bäst är fortfarande pistage. Pistage väljer jag alla gånger. Tveklöst! Godare nöt finnes icke! Förutom min egen nöt som jag delar hem, hjärta och efternamn med. Han har mage att åka på hockey ikväll och därmed lämnar han mig ensam till senaste kvällen. Så därför har jag gjort en extra stor laddning av detta otroligt goda. Hoppas att ingen tar mig helt på allvar och tror att jag kommer att smäcka i mig allt detta för då skulle jag troligtvis dumpa ihjäl mig. Det är inte riktigt den planen jag har med mitt liv.

    Nåväl, åter till honung. Lägg i dina favoritnötter och torkade frukter i en skål och häll sedan över flytande honung. Du har nu skaffat dig dom bästa förutsättningarna att äta dom godaste frukostarna du kan tänka dig. Ringla över yoghurt eller fil. Torkade aprikoser som legat i honung är gudagott! Men, ett stort MEN, det är sött till tusen så nöj dig med att äta ett. Tungan kommer annars att krulla sig. Fast det är klart, gillar man krullad tunga är det bara att ösa på.

    Till helgen händer något. Något unikt. Här i Rud på södra Säm har det aldrig hänt. Inte med oss skrivna på adressen.

    Vi ska göra kroppkakor. I två veckors tid har jag försökt bygga upp självförtroendet att göra detta spektakel. Med en nyinköpt hushållsassistent  känner jag nu att jag börjar bli redo. Det ska bli riktigt spännande. Lyckas jag med smaken står jag som segrare och jag kommer troligtvis aldrig någonsin mer äta något annat än kroppkakor. Håll tummarna att jag på lördag får koma av mina egna kroppkakor. Det skulle göra mitt liv nästintill komplett. På riktigt!

    ps. Glöm inte att honungen funkar på glass också!  ds.

  • FAVORIT I REPRIS. ETT MÅSTE I KYLAN.


    Mackan ni ser på bilderna här är inget nytt, den har hängt med mig ett bra tag. Nu känner jag att det är dags att pusha lite för den igen. Mackan från heaven. Det är verkligen så. Den har precis allt. Rubb och stubb som man skulle kunna säga om man är lagd åt det hållet. Det enda den inte har är få kalorier men det bryr vi oss inte om alls idag. Ibland behöver vi ha det också. Punkt.

    Att ugnsbaka tomater med olivolja och flingsalt är så fantastiskt gott och det är en skam att jag inte äter det oftare. Det räcker som dom är, det behövs ingenting till. Det blir sött och syrligt, precis så som jag tycker om det. Det går dessutom fort. Testa nästa gång du hittar några stackars tomater som ligger och skramlar i grönsakslådan.

    Idag är en dag som vi trängs runt kaminen. Det är ruggigt kallt och det blåser. Och när det blåser så blåser det även inne i vårt hus. Så går det när man river ner innertaken på övervåningen och sen inte sätter upp nytt. Det viner och näsan blir alldeles stel och blå. Någon gång i år, kanske, så ska vi väl försöka få upp nytt. Men vem har bråttom, vi har ju inte haft nått innertak dom senaste 5 åren så då ska vi nog klara av några till. Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Inte sant? På med vindkläderna bara. Allt är möjligt här uppe i Rud på södra Säm. Gnäller gör vi aldrig någonsin, det skulle aldrig falla oss in, och bara för att klargöra en liten sak, en liten yttepytte sak, vi är helsålda på ironi.

    Vi har kanonsnygga trätak på andra våning, att det bara är lite sågspån ovanpå som ska hålla värmen och springor som närmar sig 1 cm breda är inget vi behöver lägga till. Det räcker med en nys så har vi även sågspån inne och då mina vänner, då nyser man ännu mer. Livet på landet är precis så spännande som det låter. Äsch då, det funkar!  Det finns sånna som har det värre. Håkan Juholt är nog en av dom. Där är det nog mer kyligt och ännu mer springor med sågspån.

    Med detta sagt så önskar jag er en finfin och mindre kylig tisdag!

    (mer …)

  • SEG KOLASÅS. LITE FÖR SEG. HURRA!

    Kolasås. Lite för seg men alldeles lagom salt. Perfekt!

    En söndag helt i slöhetens tecken. Vi är riktigt mosiga. Mats för att han igår delade en flaska päroncognac med en kompis. Jag för att jag i natt fick lyssna på ett enormt tugg från min älskade make. Aldrig kunde jag tro att cognac kunde få truten att glappa så. En sannerligen trevlig kväll. Dom blev så snygga så. Stjärnfall på himlen var inget vi behövde. Stjärnorna satt ju precis jämte.

    Vi ska ganska snart dra ner mörkläggningsgardinerna, slänga oss i sängen och glo på filmer resten av dagen men först har vi lite födelsedag att fira. Så innan det blir bingen blir det en tur till byn att lämna nybakat med ovan nämnda kolasås. Grattis på födelsedagen Zohre!

    (mer …)