HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Kategori: glass

  • JORDGUBBAR OCH AVOCADO


    Jordgubbar och avocado på samma sked är överraskande gott och absolut något som alla måste våga prova. Det är riktigt ljuvt med den lena avocadon och dom friska, lite syrliga gubbarna. Tillsammans med mango, ananas och några droppar hallon balsamico utgjorde det något som fick mig att njuta ordentligt i solen. Njuta av det ätbara är något som jag haft en smula svårt med sista tiden.  Jag har sedan cirka två veckor tillbaka lite svårt med aptiten och jag vill liksom inte riktigt äta något, jag har inte haft någon matlust alls kan man säga. Jag har kikat in i kylen många gånger om dagarna, hummat och sen bara stängt, tagit ett glas vatten gått ifrån köket och lagt tiden på något annat. Mycket märkligt för i hela mitt liv har jag varit avundsjuk på andra som tappat matlusten för en/än den ena en/än det andra. Så har jag aldrig fungerat alls utan jag har alltid varit hungrig alt. sugen.

    Äta måste man ju och eftersom jag föredrar kall sju gånger av tio mat så blev detta alldeles toppen. Jag fick i mig något och det smakade alldeles fantastiskt gott. Friskt, fräscht och svalt. Perfekt!

    När jag tänker återfå min aptit, det har jag ingen aning om men tills dess så duger detta alldeles alla tiders!

    Hysta med en kula glass också vettja, det kan aldrig vara fel.

    (mer …)

  • VÄRLDENS BÄSTA KOLASÅS


    Till tårtan. Till cupcakes. Till glass. TILL SKEDEN!

    Världens godaste kolasås är något som du kan vispa ihop enkelt hemma i ditt eget kök. Den är seg. Den är lite salt och den är lagom söt. Det vill säga att den är helt perfekt!

     

    Jag har fått några kommentarer om kolasåsen, att den inte segar till sig. Jag har ingen som helst aning om varför den inte gör det då jag själv aldrig har upptäckt det. En läsare lämnade en gång en kommentar om att det kan bero på kastrullen – kastrullen ska vara tjock och vid. Koka den ev lite längre. Hoppas verkligen att det fungerar för det här är fantastiskt gott!

    (mer …)

  • DO YOU SPEAK ENGLISH?


    Jag får en del mail från utländska läsare som inte är riktigt nöjda med hur google translate översätter så jag har så smått börjat fundera på om jag ska skriva vissa delar av mina inlägg på engelska. Jag? Engelska? I tal blockeras jag totalt men i skrift ska det nog fungera. Tror jag. Hur illa kan det bli liksom?

    Det är väldigt hedrande och otroligt smickrande att läsare även från andra länder är intresserade av det jag skriver och visar upp. Det kunde jag aldrig tro när jag för några år sedan började med det här som så fint heter ”att matblogga”. Mycket har hänt på vägen och jag utvecklas hela tiden och då är det konstigt om jag inte kan utvecklas vad det gäller det där förbenade språket – Engelska! Jag börjar mjukt med att enbart berätta om mina funderingar, det får räcka för idag.

    Idag tycker inte jag personligen att det här är en matblogg trots att det oftast är recept. För mig är det mer foto och som bannern antyder så är det en FOTOGRAFISK matblogg. Jag är inte längre lika intresserad av att lägga upp recept på recept utan jag vill hellre visa bilder. Nu hänger ju recepten med på köpet ändå men själva matlagningen tilltalar mig inte lika mycket som det gjorde förr. Fotografering ska det vara! Ju mer foto desto bättre. Fotografering och redigering är den bästa terapin av dom alla och jag är i ett stort behov av terapi för att orka med. Det låter kanske dramatiskt men det är faktiskt så. Det gör att jag orkar med dagen. Terapi när den är som bäst.

    Mina bilder är oftast inte tekniskt korrekta men det är inte det jag är ute efter heller. Jag vill känna något när jag ser en bild. Jag vill bli glad. Jag vill bli varm. Jag vill bli stolt. Jag vill fnissa. Jag vill helt enkelt må bra av en bild och det behöver jag inte en knivskarp bild för att göra. Någon annan kanske behöver det men det är då det är tur att vi alla är olika. Tänk om allting såg likadant ut, så tråkigt det hade varit.

    Vilken tur att jag inte tar detta inlägget på engelska, då hade det troligtvis publicerats tidigast om en vecka. Jag ska sluta svamla och istället ge er det som är på bilderna. Man skulle kunna säga att det är små smulpajer i glasburkar och på toppen har det placerats en generös skopa vaniljglass. En dessert helt i min smak. Bär. En liten skvätt konjak/cognac och ett smultäcke med boveteflakes. Med facit i hand så hade jag hoppat över björnbären men det är en smaksak. Jag tycker att björnbären tog över alla smaker men tycker man om det bäret är det bara att köra på. Ös på bara!

    (mer …)

  • MARSHMALLOWSGLASS


    En helt vanlig vaniljglass smaksatt med smultron och fullproppad med färgglada marshmallows och knappar av vit choklad. En riktigt god och barnslig glass som slinker ner precis hur lätt som helst. På mig slank den ner lite för fort och jag insåg ganska snart att det är ingen glass för en gastric bypass-opererad. Dumpingen kom som ett brev på posten efter bara 2 matskedar. En stor smula tråkigt då jag gladeligen gärna hade smällt i mig i alla fall två tre skedar till, men men, nu är det som det är och jag får ge nöjet till någon annan.

    Jag har sagt det förr och säger det igen, att göra egen glass är inte svårt. Det tar lite tid men det är så värt det! Ibland har jag misslyckats totalt och fått mer is i än vad jag anser vara gott eller den har blivit ”fet” och åkt rutschkana i gommen men då är det bara att hiva ut den i slasken och göra om. Gör om gör rätt! Vips så sitter den som en smäck. Konsisten. Färg. Smak. DÅ är lyckan total. Att göra glass är som att göra vad som helst i köket, det går att experimentera sig fram. ”Det som låter gott i tanken…” Våga prova! (säger hon som är fegast av alla i alla andra situationer men det säger jag bara inom parentes – shhhh.)

    (mer …)

  • A MATCH MADE IN HEAVEN

    Viol och lakrits är en kombination som inte ska glömmas bort för mer klockrent än så blir det inte. Det är i precis samma klass som choklad och lakrits, det är glassen Chocolate bitch ett bevis på. Jag skickade en gång in ett bidrag till Bakochdessert.se med just kombinationen viol och lakrits. Violpannacotta med lakritsgelé. Har du inte testat så är mitt råd – Gör det!

    Här är en glass med smaker utan dess like. Att glassen dessutom blev så krämig att jag nästan fällde en tår av lycka när jag drog glasskopan genom och såg hur den ripplade lakritssirapen följde med och blandade sig med glassen på precis det sätt jag vill att den ska göra. Då är glass vackert!

    Eftersom jag är en stark motståndare till att använda blixt utan jag vill hellre använda mig av naturligt ljus så har jag har inte alltid så mycket tid att fotografera innan solen har väljer att gå ner. Idag var en dag då solen valde att börja gå ner ganska kvickt. Där stod jag med glasskopa och kamera i högsta upp. Panik. Kall var jag dessutom också efter att ha somnat på sängen med öppen altandörr så att syssla med glass var kanske inte det optimala. Så kall, skakig och trött i kombination med att solen stressar bort blev glassfotograferingen en prövning. Så kan det vara när man är enveten och inte vill använda sig av tillbehören och hjälpmedlen som finns att köpa till kameran. Det var först när jag slutade att använda min externa blixt som jag började tycka om resultatet med mina egena bilder men med det sagt betyder det inte att jag tycker alla andra bilder med blixt är mindre bra. Fast med två undantag, de bilder som är fotograferade med den inbyggda blixten eller, inte att förglömma, bilder tagna i gassande solljus tycker jag inte alls om! Det är jag det. Vi är alla olika och tur är väl det.

    Nu ska jag avsluta den här mindre bra dagen med att äta pizza och sen ska jag glo på film tills John Blund får ta över och lotsa mig rätt tills i morgon.

    Godafton.

    (mer …)

  • GLASSMACKA

    Hädanefter ska ni inte köpa någon sandwich i glassdisken, inte någon sort alls. Oavsett om det är GB-varianten eller Ben & Jerry’s Which, båda är naturligtvis vrålgoda, så är det inte värt det. Personligen tycker jag att de kostar alldeles för många kronor för mycket. Att göra dom själv är dessutom både enkelt och kul. En hemmasandwich fyller du med vilken smak du vill och du kan doppa den i choklad eller något annat gott om det finns en sådan önskan. Variationerna kan bli oändliga. Sätt fart på fantasin och gör din egen favorit!

    Degistivekex fyllda med vanlig hederlig vaniljglass och sedan doppad i mjölkchoklad gör dessa alldeles fantastiskt goda glassmackor. Testa vettja, du kommer inte att bli besviken.

    (mer …)

  • CHOKLADPOESI

    Gammalt och torrt bröd ska inte alls ges till fåglarna, till dom finns det fågelmat, utan det ska tillredas som sig bör. Vill man inte vara onyttig kan man hålla sig till att göra ströbröd och krutonger av det men om man vill ta det steget längre så är det bara att göra fattiga eller rika riddare eller som i detta fallet – brödpudding.

    Jag var sugen på fattiga riddare och hade siktet helt inställt på det men när jag väl var i köket så tog det helt andra vändningar. Riktigt trevliga vändningar. Chokladigt och kladdigt! Med blåbär och banan blev det en brödpudding sprängfylld med choklad. Chokladpoesi för kropp och själ. Choklad har aldrig varit godare!

     

    Trevlig helg!

    (mer …)

  • CHOCOLATE BITCH


    Att inte göra sin egen glass är dumt. För att inte säga mycket dumt! Jag tycker att alla borde försöka för vid lyckat resultat vill man aldrig mer gå tillbaka till köpeglass. Köpeglass har sina fördelar men de är inte lika många som den hemmagjorda. Den egna glass blir kanske lite hård och behöver stå framme ett tag innan servering, det är oftast inte köpevarianten. Den som väntar på något gott väntar som bekant ALLTID för länge men vad gör väl det när man blir belönad när den har softat till sig? Det slår det mesta att ta en sked och gotta ner den i en krämig glass som man själv har gjort och sedan humma till smakerna. Jag skulle kunna göra det varje dag!

    Just denna glassen har jag inte ätit upp själv utan den fick följa med när vi åkte bort i helgen men jag har smakat på den och jag måste säga att choklad och lakrits är en kombination som man absolut inte får glömma av. Det är inget nytt och numera kan man se just den kombinationen på många ställen men risken finns att många inte vågar och därför går förbi det. Gör inte det!  Lova mig!
    Den nya chokladkakan med saltlakrits är to die for!

    Choklad-lakritsglassen, vi kan kalla den Chocolate bitch, var ett försök som föll väl ut till slut men det höll på att sluta med att den åkte i slasken. Smeten blev alldeles för tjock och ”geleig” (därför har jag minskat till 1 gelatinblad) och jag blev rädd att den skulle vara alldeles för tjock för glassmaskinen men det lyckades på något sätt att driva runt ändå. Men efter 20 minuter började kroken i maskinen att krångla och köra fast. Jag testade att ta upp smeten och diska ur maskinen och sen starta på nytt men det ville sig inte alls. Jag chansade att det räckte med den lilla tiden och la glassen i en bunke och sen fick den frysa vidare i frysen. Risken finns att när glassen inte har fått gå tillräckligt länge i maskinen så blir den isig eftersom alla iskristaller inte har försvunnit. Denna gången gick det faktiskt bra ändå och glassen smakade gudomligt. Jag ripplade i lakritssirap och succén var ett faktum. Det bästa med sirap är att det fryser inte riktigt utan det blir sådär segt och härligt tillsammans med den kalla lite hårda glassen.

    (mer …)

  • FROZEN YOGHURT.

    Kolasås, chokladsås och strössel i all ära men att dänga till med en kiwiäpplesylt på glassen eller som i detta fallet, en frozen yoghurt, är inte alls oävet. Från början var tanken att den skulle ripplas i men eftersom jag inte riktigt har alla pållar i schack tidigt på morgonkvisten så glömde jag naturligtvis det. Jag vet dock inte om det är något jag ska vara ledsen över för nu kan jag skrapa av den godaste sylten och fylla på med mer när den tar slut (jag dumpar som aldrig förr men vissa dumpar är väl värda sina 30 minuter illamående). Så bra kan det bli av något som från början blir fel. Ge aldrig upp hoppet!

    Sylten slängde jag ihop igår när jag såg dom stackars små kiwifrukterna som låg i fruktskålen och började se något vanskapta ut. Jämte låg två äpplen som fortfarande såg väldigt fräscha ut men som ingen av oss kommer äta eftersom de var lite för hårda och sura. Dom gjorde sig hejsanhoppsan bra i sylten. Att göra egen sylt är så barnsligt enkelt och det är absolut något som borde göras oftare. Jag gissar att det mesta går att använda men skulle det vara så att det går åt skogen så kan man ändå säga att man provat istället för att slänga frukten eller bären som håller på att gå till spillo. Dom får på så sätt i alla fall en chans.

    Frozen yoghurt är lika enkelt det och har man en pappa som fyller ens kylskåp varje vecka med yoghurt som skulle kunna mätta en hel skola så är det alldeles ypperligt. Det går att göra enkelt och det går att göra ännu enklare. Vill man kan man lyxa till det hela med grädde istället för mjölk eller varför inte en äggula eller två i smeten (om man kan ha ägg i frozen yoghurt är något som jag inte vet något om men jag kan inte förstå vad det skulle vara för fel med det).  Det är helt upp till var och en och man har något som kräver några extra äggvitor. Just i den som jag har gjort är det helt fritt från ägg och för att kompensera det så använde jag grädde istället för mjölk. Även grädden höll på att haverera i kylen så då fick det bli som det blev. Om jag använt mig av mjölk hade det smakat alla tiders men jag inbillar mig att med grädde blir även själen en smula lyckligare.  En själ blir lycklig av frozen yoghurt. Lyckliga själar är bra!

    (mer …)

  • FOTOGRAFERA GLASS MED LIVET SOM INSATS.

    Glass är troligtvis inte det första man tänker på när det är närmare -20 grader utanför dörren men jag är inte riktigt som det var tänkt att jag skulle bli och tänker på glass i stort sett alltid. Minusgrader har aldrig hindrat mig så igår blev en ny smak till. Eller tja, smakerna är inte nya på något sätt men jag har aldrig sett det i glass och jag har absolut inte sett dom tillsammans. En smaken är Pigall och den andra smaken är Skotte. En synnerligt märkligt kombination kan man ju tycka men se nä, det är det faktiskt inte. Det viktiga är att Pigallen ska ätas först och tätt därefter Skotte. Väldigt viktigt! Helt enligt en väninna som tycker att det är något av det godaste som finns. Första gången jag hörde det så blev hon den konstigaste av de konstigaste. Efter att ha smakat så är hon inte längre så konstig mer än att hon anser att Skotten (mindre god) ska ätas sist. Ska man inte alltid spara det godaste (Pigall) till sist och ha det mindre bra avklarat fort?!

    Ovan nämnda väninna med familj ska ikväll besökas och vad passar då inte bättre än en pigallskotteglass som gå-bort-sig-present? Jag gjorde dock en miss och det var att jag bara hackade chokladen, jag skulle naturligtvis ha smält den. Då hade det smakat mer men men, nu är det som det är, glassen är långt ifrån äcklig som den är nu.

    Jag ville fotografera glassen utomhus så jag begav mig till vår vackra gamla kvarn som finns här i byn. Jättevacker med omgivningar to die for. Jag hade med glädje bott i den där kvarnen. Tills i går! Anledningen till att det bara blev tre bilder är för att så fort jag klev ur bilen fick jag äckelkänslor. Ensam. Kall. I skogen. Livlig fantasi. Paranoid light. Jag hörde röster och det gick kalla kårar längs hela ryggraden. Gåshuden satt som en smäck. Jag blev rädd för precis allting. Ni som hängt med ett tag vet att jag är hörselskadad så att jag blev rädd för skoknarr är helt befängt. Jag var dessutom helt utan hörapparater. Det föll snö från ett tak och snöflingorna fick hjärtat att slå trippelvolter. Fy, jag var uppriktigt livrädd. Jag lyckades i alla fall ta mig upp till skjulet där jag skulle fotografera. Jag hystade upp glassen och sköt av tre bilder, hela tiden såg jag över axeln. Jag hörde någon viska ”Helena!” och någon säga ”hej.” Jag trodde att det var någon mer där men det var hela tomt! Isch…jag sköt av de där bilderna för att få det gjort, sen slängde jag på plasten på glassen, greppade brillor och påse sen var det bara att börja springa. Jag rös, jag frös och jag hade bara siktet inställt på bilen som naturligtvis var låst och med fingrar som varit utan vantar under fotograferingen gick det naturligtvis inte att låsa upp bilen med knappen. Jag tryckte och tryckte samtidigt som jag sprang allt jag förmådde. Efter många om och men samt svordomar så låstes den upp. När jag väl kom in i bilen lyckades jag andas igen. Aldrig mer kvarnen själv. Aldrig någonsin.

    Jag trivs bäst med mina egna spöken här hemma. Okända vill jag inte stöta på igen.
    Bilderna talar sitt tydliga språk. En rädd Helena är ingen stöddig typ. Livlig fantasi är inte da shit!

    (mer …)