Nu ger jag upp. Min högst ofrivilliga vila är över för denna gången. Fyra veckor var det jag klarade. Det har varit svårt men eftersom jag varit i en situation där jag inte har velat utsätta mig för några som helst frestelser så har jag varit tvungen. Nu skiter jag i det och låter mig igen frestas. Jag får helt enkelt bita ihop och visa att jag har den där karaktären som jag vet finns! (jag går på strikt diet sen 3,5 vecka tillbaka och därför är min kyl och frys helt tom med undantag för senap, ketchup och rapsolja – typ)

Jordgubbar, det var dom som fick mig på fall. Jag köpte dom för att få nånting sött och gott att tugga på medan mannen min valde nånting helt annat snaskigt att smäcka i sig. OBS! Det får han gärna göra, det här gäller mig och inte honom. Han hjälper mig på så många andra sätt.

Nåväl, tanken var att jag skulle börja fotografera och blogga igen runt midsommar men som synes så blir det inte så. Jag fixar inte att vara utan min allra bästa vän – kameran. Den är ju lite av min livlina, min ångestmedicin. Jag har insett att jag utan den inte fungerar som jag ska. Jag är vresig, trött och tjurig på allt och alla. Det skriker i öronen och huvudet! Sån vill jag inte vara så då var det bara att plocka fram den igen. Det var så längesen att jag glömt var jag lagt den när jag i morse fick upp ångan men efter lite fundering så slog det mig var jag hade gömt den rackaren.

Nu kör vi, eller i alla fall jag!

Puss