En fotografisk matblogg
Senast var vi tre, skulle bli fyra.
Nu är vi sedan 3,5 månad fyra i vår familj. Den 27.e oktober kom han, vår andra son, Gösta – 13,5 månad efter att vi fick vår förste numera väldigt stora gosse Helge.
Mina älskade barn. Dom kör slut på mig men vad jag älskar det här livet. Ingenting kan mäta sig med det.
Det var länge sedan jag ens tittade in här på min egen sida, senast var i oktober och vår lille gosse hade blivit en hel månad. Nu är han 7.5 och blir om 5.5 månad storebror om allt går som det är tänkt.
Vilken grej ändå. Kämpa med ofrivillig barnlöshet under 16 års tid och helt plötsligt är det som att kroppen fattat precis hur den ska göra och jag blir tvåbarnsmamma inom loppet av 13 månader. Mycket märkligt.
Håll alla tummar ni har att den lilla varelsen där inne växer, frodas och får se ljuset utanför magen i oktober.
Han tar all min tid men idag har jag iaf tagit fram kameran och har återigen börjat fundera på att börja matblogga igen. Vad som händer får visa sig. Alla recept är iaf tillbaka i gammal hederlig design…
Hej! Hoppas att du har en fin sommar med allt vad det innebär. Här går vi fortfarande i väntans tider (halva vecka 32 avklarad) och jag är väl en av dom få (antar jag) som är väldigt tacksam över de låga temperaturerna.
Nu tror jag att intresset och orken för fotografering börjat komma krypande på allvar. Det kommer dock att bli lite annorlunda här på bloggen då matfotografering har försvunnit helt ur mitt huvud. Det går inte trots att jag gjort några tappra försök. Jag har helt enkelt tappat det.
Därför kommer det att bli väldigt blandat (mycket beror ju på den där lilla raringen som lever i min mage). Jag vill börja använda min kamera igen. Jag säger inte att det aldrig kommer att dyka upp recept med tillhörande bilder men det är inte något som kommer att dugga tätt.
Vi får se hur det går det här.
Nu fungerar sidan men eftersom jag är lika teknisk som en påse med nötter så lär det nog ta lite tid innan den är fullt igång.
Här inne ligger Biffen, den älskade raringen, och gottar sig i en fasligt massa veckor till.
Jag verkar inte riktigt komma igång med det här med matfotografering igen. Fokus ligger på så mycket annat. Jag saknar det men ändå inte.
Jag kommer att börja blogga på annan plats, för att HelenaLjunggren är matfoto och ingen mammablog. Är man intresserad av hur vårt liv ter sig nu med en Biff i magen så är man välkommen att följa med till Biffen.nu som registrerades idag. (Lite strul med inloggning dock)
Biffen, det är den där raringen som nu är 19 veckor och ligger i min mage och växer mer än vad jag trodde var möjligt.
På återseende på annan plats.
Puss
Godmorgon du sköna svala septembermorgon. Jag tycker om dig!
Som många av er redan vet så går vi här i väntans tider, vi väntar på att få besked om det där lilla ägget har fäst. Igår var det en vecka sedan det sattes in i min kropp och det är en HEL vecka kvar tills vi vet om det påbörjats ett litet liv där inne. Denna eviga väntan. Det som är lite jobbigt är det positiva och det negativa som snurrar runt i huvudet. En del av mig tänker ”såklart att det har tagit sig” medan den andra försöker stoppa, och lyckas tämligen bra med ”hur kan du vara så dum att tro att det kommer ta sig på första försöket?! Tänk på att det är ytterst få som lyckas, om ens alls!” Såpass störande och såpass sorgligt. Jag orkar inte längre med solskenshistorier men jag orkar absolut inte med att höra det negativa eftersom det är andras ord som gör mig alldeles snurrig där inne i knoppen. Det är väl priset jag får betala för att jag från början har varit öppen om det och pratat både vitt och brett.
Nåväl, i och med allt detta så har jag på nåt sätt tappat inspiration och lust att fota. Min fantasi är helt borta, kan inte tänka nytt utan står fast där och stampar på samma ruta. Det vill sig inte alls men förhoppningsvis så ska det väl komma igång igen vad det lider, eller så gör det det inte alls. Det får visa sig.
Häromdagen så fick jag två stora papperspåsar med äpplen från en kompis till min syster och att göra saft var det första jag kom att tänka på eftersom bara tanken på hur många pajer jag skulle vara tvungen att göra för att få slut på dom skrämde mig en aning. Med saft gick det åtminstone några kilo, i detta fallet 6 kg. Att det är 1,5 påse kvar gör mig en smula fundersam, vad ska jag hitta på? En paj, kaka, men sen? Marmelad och sylt också men jag misstänker att det kommer vara en hel påse kvar efter det. Jaja, i värsta fall får rådjuren sig ett ordentligt skrovmål.
Nu återgår jag till min väntan och mitt hopp. Hoppet ska vara det sista som överger en sägs det, jag tror att det är nära nu…
Ta hand om dig!
Här slår inte inläggen som spö i backen. Av förklarliga skäl. Känner ni för att läsa om det som jag/vi går igenom är det bara att klicka här – www.MatsLjunggren.com
Jag är numera ganska trött till och från och foto/blogg är inte prio nummer ett. Just i detta nu är hela processen igång i dom olika provören. Igår togs 13 ägg ut och jag hoppas av hela mitt hjärta att vi imorgon ska få ett riktigt fint embryo som inte vill annat är att växa till sig i min livmoder. 13.30 är det dags. Håll en tumme och jag tackar dig av hela mitt hjärta.
Det är ju meningen att det ska vara en matfoto-blogg så då får det följa med majs. Överallt runt oss finns det majsfält och det är inte mycket som slår den färska varianten när den är perfekt kokt och har rejält med smör och salt på sig. Då vaknar även den tröttaste ”barntillverkaren” till liv.
Ta hand om dig!
