HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Kategori: recept

  • BLANDA DIN EGEN MÜSLI

    Inte den nyttigaste blandningen men jag skulle nog kunna sträcka mig till att säga att det är den godaste jag någonsin ätit till frukost. Den har allt, bokstavligt talat! Det är sött, krispigt, nyttigt, sött, sött, krispigt….. – Allt jag behöver. Med en lagom mängd yoghurt (10%-ig) blir det frukosten som jag kan tänka mig att leva på resten av mitt liv.

    Jag är säkert väldigt efter min tid men jag har aldrig sett att man kan blanda sin egen müsli (Risenta) direkt i butiken. Det kan ju inte bli mer perfekt. Det fanns galet mycket att välja på så för mig med en beslutsångest som borde bannlysas blev det lite av syntax error men jag fick ihop det tillslut. Tillsammans med Mats, slev och en telefon i högsta hugg, för att fotografera vad det var jag blandade i, var det bara att sätta igång. Blanda och ge.

    Pumpakärnor
    Crunch naturell
    Ljusa psylliumfrön
    Korn/råg/havre/veteblandning
    Melonkärnor (makalöst goda!)
    Bananchips
    Dinkelpuffar
    En mix av ananas, papaya, russin och kokoschips
    Tranbär

    Det är mörkt, det regnar både inne och ute så jag lägger mig i sängen, drar något gammalt över mig och inväntar takläggare som beräknas komma nästa vecka, förhoppningsvis.  Under har ju hänt förr. Hurra för denna vintern. Vi har dusch i köket och pool i källaren. Go Bananas!

    ps. Mörker betyder rena, fina golv. Alltid något. ds.

    1.a inlägget i utmaningen #blogg100

  • OPERATION VILSNA RÖDBETOR

    Jag vet inte hur jag lyckats glömma av en hel påse med rödbetor. Det är ett under att dom hållit sig och inte ruttnat ihop till något helt annat än gott. De var inte ens mjuka utan de var fortfarande fasta och fina. Hur det är möjligt kan jag inte begripa eftersom dom legat i en påse och inte luftats på flera (!!) månader. Ibland ska man ha tur!

    Varm rödbetssallad fick det bli. Jag visste inte riktigt vad jag gjorde men någonstans i tanken fanns det en gnutta hopp om att det skulle smaka som jag ville. Tyvärr, i detta fallet, så har jag ju opererat mig och blev alldeles för mätt alldeles för fort på alldeles för lite. Osis, för det blev verkligen jättegott!

    Jag älskar vanlig, hederlig, kall rödbetssallad men detta var nog nästan snäppet bättre. Enkelt var det också med undantag för det ohyggligt pilliga jobbet med att skala rödbetorna. Det råkade bli lite av ett blodbad på köksbänken, kaklet, spisen, bordet, fönstret, golvet eftersom de slippriga rackarna hade en tendens att pjonga iväg när jag blev lite överoptimistisk och tryckte till på skalet i tron om att rödbetan sakta med säkert skulle glida ur sitt skal och lägga sig försiktigt i grytan. Rödbetor gör inte så. Konstigt tycker jag.

    (mer …)

  • VARFÖR GÖRA DET ENKELT NÄR MAN KAN GÖRA DET VÄLDIGT ENKELT?

    Jag började min dag med anfall (tröttsamt) och jag har inte riktigt återhämtat mig än men hungrig det blir jag alltid, oavsett , så att slänga ihop en enkel lunch med minimalt med ingredienser är väldigt, väldigt uppskattat.

    Tunnbröd, gårdagens kokta potatis, smör och makrill på burk. Mer än så behövs inte. Toppen. Lägg ihop det i valfri ordning. En del vill kanske konstra till det och då gör man det. Smöret på toppen, visst. Knöligt men varför göra det enkelt? Smakerna tillsammans är kanon.

    Makrill är inte kattmat oavsett var lille herr Solveig tycker.

  • CLEMENTINGLASS I ETT PÅ TOK FÖR LITET LASS.

    Cliffhangern blev en smula längre än vad jag hade räknat med. Det var inte alls tänkt att det skulle ta flera dagar för mig att ens starta datorn. Det är skönt när man inser att man faktiskt har ett liv utanför dator, facebook och spel. Ibland har det en tendens att bli lite för mycket så denna pausen har varit bra på alla sätt.

    Glassen som jag jiddrade om tidigare i veckan ser ni på bilderna. Det är den absolut godaste glassen jag någonsin har gjort. Den är så krämig, så välsmakande och så perfekt som det bara är möjligt. Den dänger vilken köpeglass som helst i väggen. Tveklöst! Den råkade få stå och svälla en dag extra, kanske var det just det som gjorde hela glassen. Man ska inte ha bråttom när man gör glass. Då är det en stor risk att det blir isigt, hårt och det blir fett i gommen dvs. alltså inte så som glass ska vara. Sån glass vill inte jag ha i alla fall. I glassen är det gelatin av en  enda enkel anledning – Jag vill ha det! Vill man inte ha det så utesluter man det men då kan jag inte garantera att det blir lika bra.

    Nu: Twilightmaraton.

    Hoppas att du har en fin söndag. Ta hand om dig.

    Ni vet väl att om ni klickar på pluset uppe till höger så kan ni prenumerera på inläggen här i bloggen? Klicka på den så får du stenkoll på vad jag gör. Vill du ha ännu mer koll, tex. veta vad jag inte gör, så finns det ett F (Facebook) jämte. Att ”träffa” nya människor är trevligt. Tycker i alla fall jag. Kanske ses vi?

    (mer …)

  • YOU ARE MY CLEMENTINE ELLER NÅT ÅT DET HÅLLET.

    Clementinerna som dyker upp i sina trälådor innan jul är väl värda att vänta på, det är då dom smakar allra, allra bäst och dom är så gott saftiga att jag kvittrar likt småfåglarna i vårsolen. Näh, så är det inte, jag tenderade att överdriva en smula men goda är dom. Himmelskt goda! Det brukar gå åt en och annan clementinlåda här men i år har det, av någon mycket märklig anledning, inte ens gått åt en endaste. Synnerligen märkligt att ha en halvfull låda och inte veta vad det ska bli av godingarna som är kvar. En ovan situation, helt klart.

    Jag tänkte snabbt, likt Maria Montazami, och greppade första tanken. Juice! Färskpressad juice av clementiner kan ju aldrig bli fel?
    Råsaftscentrifugen (om man vill låta lite märkvärdig) aka juicemaskinen åkte fram och clementinskalningen var i full gång. Jag gick ut hårt men segnade ganska kvickt. Det är helt okej att skala 2-3 clementiner i en stöt men när det är närmare 15-20 stycken är det inte riktigt lika spännande längre men skam den som ger sig. Jag minns inte hur många jag skalade men det gav en knapp liter och den litern blev inte inte långrandig. Frukosten var räddad!

    Nu till det bästa av allt – jag har sparat några deciliter som just i detta nu gottar sig i en smet. Inte vilken smet som hest utan i en glassmet! Juicen har fått sällskap av en smak till. Vilken smak det är, det får ni veta i morgon. Ouuhhh, vilken cliffhanger!

    Snälla, säg att det är en cliffhanger?!

  • TIRAMISU PÅ NÅGONS VIS

    34 år. Tiramisupremiär.

    Nej. Tiramisu är inget för mig. Jag har många gånger varit med när Mats beställt in det när vi ätit ute men jag har aldrig beställt själv och jag har aldrig smakat på det. Konstigt! Jag är en stark förespråkare till att man MÅSTE smaka på allt men här verkar jag inte riktigt levt som jag lärt. Jag misstänker att jag inte vågat för att det är kaffe i och jag är väldigt långt från kaffekärring även om jag det senaste året har börjat söla i mig en och annan kopp med jämna mellanrum.I skrivande stund sitter jag här med en cappuccino och känner mig rätt nöjd med livet trots allt. Idag är en dag med väldigt många och täta anfall vilket i sig inte är sådär värst spännande och roligt men det finns inte så mycket att göra mer än att vänta ut det. Förhoppningsvis ger det med sig och jag kan få ett bra avslut på tisdagen i alla fall. Det är inte mycket jag begär.

    Nåväl, nog om tråkigheter och åter till Tiramisu. Det beställdes till nyårsdessert. Jag hittade en recept på nätet och sagt och gjort. Tiramisu skulle det bli och det blev det. Gott skulle det bli men det blev det inte. Det smakar för mycket kaffe och det är dessutom kallt kaffe och det gör det ännu värre. Eftersom jag vet att många är väldigt förtjusta i tiramisu så är det bara att följa länken för att komma till receptet. Tiramisu på någons vis.

    Unge herr Alvin stod för tomteblossen. Även om det inte var så gott som jag hade hoppats på så blev det väldigt fint. Man kan inte få allt här i livet……bara det mesta.

  • BAKA BRÖD. SKONSAMT FÖR KNÄNA.

    Vörtbröd nu tänker du? Julen är ju över. Det må se ut och dofta som vörtbröd men det är egentligen två baseball-trän, en början på ny husgrund alt. två nya knäskydd till makens arbetarbyxor. Andra användningsområden är inte helt omöjligt men jag nöjer mig så.  Jag har haft bättre skydd mot ovälkomna gäster nu i jul än vad jag någonsin haft. Seriöst, vi snackar kompakta bröd här!  Det är så att man får andnöd bara av att titta på dom. Luftiga bröd?! Vill du ha ett luftigt bröd ska du inte göra det här, jag följde receptet (Leila Lindholms) till punkt och pricka men ändå fick jag ta ut två tegelstenar ur ugnen.

    Jag hoppas att jag inte hade ihjäl någon när jag idag dängde ut limporna i skogen.

    I Rud på södra Säm har det hänt något stort. Vi har, efter drygt 2 år, skaffat tv med tillhörande kanaler i alla dess färger och former igen. Helt otroligt, jag trodde faktiskt inte att vi skulle falla för den frestelsen igen men det gjorde vi fast känner jag oss rätt så är jag helt övertygad om att det kommer ta ca ett halvår tills vi är där igen – ”Vad ska vi med sånt här till?!” och med det sagt kommer vi bara vänta på att få möjligheten att säga upp det på nytt. Om jag har rätt eller fel lär vi märka till sommaren.

     

     

  • VAD GÖR NI MED FLUFF?

    Rottweiler Svea vill vara lika fluffig som samojed Hjördis. Det går sådär. Skam den som ger sig. Att inte ge sig är något som Svea är bäst på. Heja Svea. Eller nåt.

  • BOKTIPS OCH SUPERNYTTIGT GODIS FÖR SJÄLEN

    Dan efter dan efter dopparedan. Där är vi idag och idag tog julen slut. Granen slängdes ut, skinkan tog slut och därmed är vi nöjda med allt vad jul heter. Nu räcker det. Höjdpunkten är annandagsmiddagen då det sista rimmade köttet serveras till potatis och vitsås gjord på doppespadet. En vitsås som går att (läs: ska) ätas med sked. Den slår hela julbordet med hästlängder. Så makalöst gott! Julen smakade lika gott som alltid men ändå så är vi lika glada varje år då det  hela är över. Nu är siktet inställt på våren. Nyårsafton hoppar vi över och antifirar i vanlig ordning.

    Till filmen ikväll serverar vi hemmagjort godis i form av krispiga bars med marshmallows, choklad och blåbär. Är filmen kass så får barsen hela min uppmärksamhet. Det är lika säkert som amen i kyrkan. Barsen går att variera i det oändliga. Ös på bara!

    Fredrik Lindström, en stor favorit hos både mig och Mats,  har kommit ut med en ny bok. En alldeles ljuvlig liten pjäs. Ha den. Få den. Köp den. Läs den!

    (mer …)

  • DAGEN EFTER DOPPAREDAN

    Semifreddo, mina vänner, är väldigt enkelt och väldigt gott. Det kräver ingen glassmaskin alls och det går att variera i det oändliga. Sätt sprutt på fantasin och skapa dig din egen favoritsmak. På 5-6 timmar har du en krämig, halvfryst juvel stående i frysen som bara väntar på att slukas. Hallon och lakrits är en match made in heaven, just den kombinationen kan aldrig, någonsin bli fel. Receptet finner ni längst ner i inlägget.

    Säger man god fortsättning efter julafton eller är det bara efter nyårsafton? Varje dag borde visserligen önskas med god fortsättning så det är inte fel – God fortsättning till er alla läsare! Hoppas att gårdagen blev som ni önskade oavsett om ni firade stort, smått, högt eller lågt. Vi firade ytters lågt och somnade väldigt nöjda och glada med dagen. Dagen avslutades med att en av mina småbröder, som inte är varken små eller unga längre, tog fram en jacka. En jacka som jag sedan jag såg den första gången, varit helsåld på. Tyvärr kunde jag inte ha den då men NU, dragkedjan åkte igen och jackan blev därmed min. Jag är inget märkesfreak utan tycker oftast det är fjantigt men jag vill nu annonsera att jag har en Didriksonsjacka i storlek XL! ( i somras hade jag storlek 58/60 alt. väldigt många X före L). Det viktigaste märket på jackan är alltså storlekslappen!

    Så här dagen efter julafton är det inte mycket med någon av oss i denna lilla familjen. Vi är rastlösa, trötta och stånkamätta ungefär hela tiden. Vi har sovit i stort sett hela dagen med undantag för när vi fick julmatsresterlunchbesök av en bror med sällskap. Det var nog bra att dom dök upp annars hade nog risken varit väldigt stor att vi sovit hela dagen. Juldagen är årets tråkigaste dag, helt klart. Ingenting är öppet och rastlösheten sitter som superlim och naturligtvis vill vi göra allt som handlar om att springa i butiker. Men se, tji på oss!

    Nä, om jag skulle ta och gå upp ur sängen? Klockan är ju snart midnatt så det är nog dags trots allt.

    (mer …)