Valnötter är något som jag genom åren har lärt mig att tycka om. När jag var mindre så tror jag att krånglet med att knäcka dom på julafton gjorde att jag inte ville tycka om dom. Alldeles för pöligt. Men allt eftersom jag kom på hur jag skulle lyckas knäcka dom utan att jag själv klämde fingrarna i nötknäpparen, för det gjorde jag verkligen varje gång och AJ! vad ont det gjorde, så har jag insett att dom är riktigt goda. Idag finns dom dessutom färdigknäckta och jag behöver inte alls klämma fingrarna i någon knäppare. Fast när allt kommer omkring så är det ändå de oknäckta som smakar bäst även om det är med fingrarna som insats. Men vad gör man inte.
Kanderade valnötter är verkligen jättegott och dom fungerar som dom är men dom är också jättegoda i en glass eller en semifreddo. Jag har ett recept på en väldigt god smakkombination – Björnbär och kanderade valnötter. En enkel semifreddo. Klicka på länken om du vill ha receptet eller bara kika på bilder.
Livet börjar så makligt att återgå till det normala igen efter mammas bortgång. Det är inte lätt, på väldigt många sätt, men vi klarar det också. Vi har ju klarat livet tills nu. Återigen tack för de värmande, stöttande och fina orden. De betyder så otroligt mycket. Tack!
