Pop tarts är något som min man visat mig för många herrans år sedan, jag hade aldrig hört talas om det förr. Det är små ”pajer” kan man säga med olika typer av fyllningar. De som man kan köpa i butikerna utomlands, jag tror inte att det finns i Sverige, lägger man i brödrosten ett tag innan man smäcker i sig dom på löpande band. (dessa ska inte ner i brödrosten) Det är snuskigt gott. Sött, krispigt och syrligt av sylten. Helst vill jag ha dom helt utan glasyr men jag ville så gärna ha kladdiga bilder så då fick det bli. Inte bara ett lager utan två dessutom. Det gäller att ta i när tillfälle ges.
Första laddningen jag gjorde körde jag på varmluften i ugnen. BIG NO NO! Stäng av varmluften och pop tartsen blir mer mjuka, härliga och kompakta och. Blir det för mycket luft i dom så är det inte som det ska vara så se till att nagga dom ordentligt med en gaffel eller med en vass kniv.
Fyllningen kan du variera i det oändliga. Jag har gjort hälften med körsbärssylt och den andra hälften med dulce de leche. Den sistnämnda kan ni ju försöka gissa hur söt den blev. Sött är gott i rätt mängder. För mycket sött så blir man stabbig resten av dagen och kroppen kommer hel obalans. Det gör i alla fall min.
Originalet ska vara rektangulära men eftersom jag inte besitter kunskapen att få till lika stora och jämna bitar så använde jag mig av en rund ”kakutstickare” det fungerar lika bra det. Du kan ta vilken form du vill, kanske pepparkaksformar i modellen större kan passa fint. Vem skulle tacka nej till ett stort hjärta fylld med syrlig sylt?! Du kan ge mig två direkt.
Min dag har börjat helt snett. Anfall som satte fart på den redan från början brutala tinnitusen som skriker/vrålar/brôtar i öronen på mig. Ingen bra början på veckan. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer lugna ner sig igen. Jag blir lika rädd varje gång och jag har svårt att se något positivt alls och därmed tror jag inte att det blir bättre om ett tag utan nu är det ytterligare sämre och i min bästa-nivå är sämre. Det har varit så under hela sjukdomstiden (13 år sedan tinnitus började). När jag börjar ”vänja” mig så slår det till och blir sämre och då får jag börja om från början. Det är inte roligt på en enda fläck.
Nåväl, det finns människor som har det mycket värre så här ska inte jag sitta och ynka.
Trevlig vecka på er alla!
ps. får du någon deg över passar den alldeles utmärkt till botten på en äpplepaj. Recept och bilder på min variant kommer vid ett senare tillfälle. ds
(mer …)
