Etikett: baka


  • KANELBULLEKRANS

    Söndagsbaket bestod av en stor kanelbulledeg. Jag visste inte alls vad jag ville göra med den. Det enda jag visste var att jag ville inte göra klassiska kanelbullar. Jag ville göra något rejält och rejält det blev det. En krans, fylld till toppen med smör, socker och kanel. En deg blir två kransar. Ät upp, frys in, ta med till jobbet. Åt går den, det är jag tämligen säker på.

    Idag är det som bekant våffeldagen och jag går per automatik in i någon form av anti-våffla (har en tendens att göra det mot det mesta faktiskt. Så är det att vara positivt inställd till allt) och tänker då rakt inte äta våfflor för att det står i någon almanacka. Jag äter när jag är sugen och det är jag inte idag. Än. Skulle jag mot all förmodan bli det så blir det inga klassiska utan det blir belgiskt för hela slanten. Tjockare våfflor är godare, det är liksom lite mer, lite bättre och mycket roligare på tallriken.

    Våfflor med rabarbermos 

    Våfflor med körsbär och körsbärssirap

    Våfflor med banan, blåbär och sirap

    Äter du våfflor idag om ja, varför äter du våfflor idag?

    Vill önska alla en skön vecka med allt vad det innebär. Så var det där här med recept på kanelbullekransen. Som vanligt så höftar jag i både mängd på ingredienserna och på tiden som den gräddas i ugn. Inga garantier finns alltså. Jag försöker återge så mycket jag bara kan.

    (mer …)


  • FREDAGSBURGARE.

    Jag fortsätter sörja. Uppkast i Stadium Arena, Norrköing om en timme och här sitter jag. Varför?! Hela dagen har gått åt till att försöka komma på hur jag ska lyckas komma iväg helt utan resultat. Ibland är livet för orättvist för att ens vara tillåtet. Jag är övertygad om att de i Norrköping kommer att få ”kvällen i sitt liv” och det stör mig att jag inte får vara med och dela det på plats.

    Eftersom jag tyckt mer eller mindre synd om mig själv hela dagen så fläskade jag på med en hamburgare till lunch. Nu ska jag inte försöka lura varken mig själv eller andra att jag lyckades med konststycket att smäcka i mig hela men jag kämpade väl. Det ska jag ha cred för.

    Jag var inte speciellt ambitiös utan stekte en platt burgare som låg och skramlade i frysen. Ett bröd som bakades förra helgen av Samantha då jag var iväg och  gjorde något alldeles fantastiskt roligt. Klicka på länken här för att komma till ett filmklipp. Mer om det en annan dag. Majonnäs och en smula hamburgedressing trängdes med skivad lök och stekt bacon. Rev över lite timjan och sen var det ingenting mer med det. Mätt!

    (mer …)


  • SÖTPOTATIS MED VÄNNER.

    Sötpotatis är något som jag inte är speciellt insatt i. För mig finns det i princip bara sweet potato pie och det har jag aldrig ens provat. Bakläxa! Kanske redan idag?

    Här har jag använt det tillsammans med grönsakerna selleri, palsternacka, morötter och vitlök. Fint strimlade (allt utom vitlöken) har jag lagt alltsammans i en ugnsform och mer eller mindre dränkt härligheterna i olja. Strött salt och peppar över och sedan skickat in det i ugnen på en tid som behövs för att göra dom mjuka och färdiga.

    Ugnsgrönsaker är verkligen underskattat, jag skulle kunna äta enbart det men så blev det inte denna gången då suget ville dämpas med pepparrot. Också något som är väldigt underskattad. Jag har fullkomligt hatat pepparrot och inte kunnat förstå alls hur man kan tycka om det. Nu, äldre och klokare såklart, förstår jag. Det är ju vrålgott! Det ska vara mycket, såpass mycket att det killar rejält i näsan. Då är det perfekt!

    Idag är det fredag och kvartsfinal nummer tre spelas i Norrköping (basketligan). Jag kommer inte att vara på plats, det är typ den första matchen (någon mer är missad men idag känns det inte så) jag missar i Stadium Arena sen jag återupptog det där med basket igen för snart 2 säsonger sedan. Det gör ont, jag vill åka men kan inte av många olika skäl. Jag vill verkligen vara på plats tillsammans med resten av boråsfolket som kommer åka upp med buss och förhoppningsvis få se Borås basket piska Dolphins så det ekar i väggarna i Stadium Arena. Min man ska jobba länge och sent, han måste ha bilen. Vi har djur som inte klarar alla timmar själva, eller bör inte vara själva så många timmar och vi bor så fruktansvärt fel för att jag ska lyckas ta mig dit som krävs för att kunna åka med. Jag har försökt intala mig själv att jag inte vill åka men det är en lögn som är så stor att jag nästan skäms. Jag vill verkligen!

    Eftersom det är som det är så har jag bestämt mig för att tröstäta i min ensamhet och jag ska på nåt sätt försöka få en fin kväll ändå. Åh vad fint jag ska ha det (intalar ironiskt) tillsammans med god mat (läs: tråkig mat) och en basket-app som visar pågående match i siffror. Det visas inte på tv, inte ens på web-tv. Dåligt! Så, ikväll är det jag, tacos och mor annas gurka som sitter i mörkret och tittar på ljuset från telefonen. Ni kan väl hålla en tumme eller två på att jag iaf får sitta där med ett stort leende på munnen och med tacos på tröjan, väggen och i soffan (glädjefnatt)?

    Ha en underbar fredag, alla. Har ni möjlighet och lust att ta er till Stadium Arena i Norrköping så kan vi väl ropa lite för mig också. Heja fram den där 1-2 ledningen till Borås basket så att vi på måndag kan bli färdiga för semi. Det är inte för mycket begärt.

    (mer …)


  • GLASSTÅRTA. CHOKLAD & KÖRSBÄR

    Ni har väl inte missat Made by Mary? Nä, jag tänkte väl det!

    Häromdagen visade hon upp en pavlovatårta som jag inte lyckas slå ur huvudet. Pavlova är något som kan få mig att i princip gå med på precis vad som helst. Det där sega, söta och spröda är lycka för min mun. Nu lyckades jag inte riktigt få till dom lika vackra som Maria men vad spelar det egentligen för roll när det är smaken som räknas?

    Jag gjorde en glasstårta som jag fyllde med chokladglass och ringlade på lite varm körsbärsgelé som pricken över i.et.

    Om det är gott? Gör det bara så får du svaret i första tuggan!

    Den observante ser att jag endast använt tre av de fyra rundlarna. Vart den fjärde blev av behöver inte inte ta upp men jag kan meddela att jag behöver inte mer sött idag.

    (mer …)


  • SMÖRGÅS. MACKA. GOTT. VRÅLGOTT.

    Det finns macka och så finns det MACKA. Det här är det sistnämnda.

    En riktig macka är inte en torr tråkig limpa med smör och en skiva ost på. En riktig är med hela himmelriket som pålägg. Fantasin sätter gränserna. Varför inte göra en klassisk dagobert-macka med extra allt och lite till? Bygg på höjden eller kör på längden. Jag vill tro på ”ju mer desto bättre”!

    En BLT (bacon, lettuce & tomato) är något som jag gärna väljer i första hand. Snåla inte med bacon eller majonnäs. Kletigt och köttigt ska det vara. Den här mackan som jag visar upp här är allt det där fast den är även en smula äggig med sitt kokta ägg. Det är så gott, så gott att snålvattnet rinner bara jag tänker på smakerna och konsistensen. Ljuvt är ordet!

    Ciabatta (lite lätt grillat)
    Currydressing (1 dl creme fraiche, 0,5 dl majonnäs, 1-2 tsk curry, salt & peppar)
    Valfri sallad
    Bacon (stekt (inte knaperstekt) och mängden bör vara såpass mycket att du känner dig skamsen)
    Ägg 

    Montera ihop och ÄT! 


  • MANDELBISCOTTI MED SMAK AV BLODAPELSIN

    Jag nöter på med mina blodapelsiner. Måtte de aldrig ta slut!

    För mig är mandelbiscotti jul men det fungerar lika bra alltid, jämt, ständigt. Så är det!
    Det är en alldeles perfekt skorpa att ta fram till kaffet. Liten och naggande god. Med grovt hackad mandel och lite rivet skal från blodapelsin blir det helt förtäffligt i munnen.

    Att göra biscotti, eller skorpor om man vill vara riktigt vardaglig och inte slänga sig med märkvärdiga ord, är ganska enkelt och det kräver varken mycket tid eller många ingredienser. Förvaras dom i tätslutande burk så håller de dessutom i en evighet. Fast det är klart, går burken att öppna så blir dom inte långvariga.

    Just biscotti är toppen att krossa att ha i eller på glass. Är den i så krossa inte för mycket, det ska inte bli någon grynig glass. Inte bra.

    (mer …)


  • EN BLODAPELSINKAKA UPPOCHNER.

    Ljuset förändras fort. På förebilden (höger) ligger ljuset perfekt, jag kan inte bli mer nöjd medan jag vill köra huvudet i väggen när jag ser efterbilden (torde då vara den vänstra) där ljuset helt har dött ut och bilden är alldeles fel. Kakan får inte alls den där djupa röda färgen och bilden känns platt och för mig lite småtjilig (väschötska. Tjiligt vet alla vad det är) och inte alls så som jag vill ha det från början. Man kan inte få allt sägs det och det ligger väl en liten sanning i det. En väldigt liten en men om jag släpper det fotografiska och ger mig på smakerna istället så låter det helt annorlunda för det här är gott. Jag fullkomligt älskar blodapelsin och just nu smakar de helt magiskt. Söta, saftiga och lite syrliga. Blodapelsin knäcker!

    Tarte tatin är för mig den vanligaste bland upside down cakes och då är det äpplen det handlar om. Numera kan man göra allting upp och ner. Päron, persikor, citron eller som här med blodapelsin. Kakan är inget avancerat alls, det är mer eller mindre en vanlig hederlig sockerkaka som är smaksatt med zest och saft från ett gäng blodapelsiner och i botten (senare på toppen) en fasligt massa skivor blodapelsin som har fått gotta till sig i lite smör och socker innan smeten hällts på. När kakan är färdig och man vänder upp den möts man lite av himmelriket, det doftar ljuvligt och kakan är alldeles jätterar i sitt lite slarviga utseende. Sånt gillar jag!

    Så, here we go!

    (mer …)


  • BRYLÉPUDDING. EN TRIPP TILLBAKA TILL 80-TALET.

    Brylépudding eller bryllepudding som vi säger är något som jag förknippar med barndomen. Smaken och det hiskeligt söta gör mig en sisådär 7-8 år igen och jag ser mig själv sittandes i min farmor och farfars kök. Bryllepudding var då riktigt gott och är så även nu men jag har haft en period mellan då och nu som den inte har varit lika upsskattad. Då har det varit alldeles för sötsliskigt och inte alls sådär ljuvt som det var förr. Som tur är så har jag återigen ändrat mig och äter gladeligen bryllepudding när helst det serveras!

    Jag har inget eget recept, jag hade så gärna haft min farmors variant men tyvärr så tog hon med sig det upp till änglarna. Lyckliga änglar! Just det här receptet fungerar alldeles tipptopp, nästan lika bra som farmors. Nästan!


  • CITRONSUFFLÉPAJ. SÖTT & SYRLIGT.

    Om man är som mig som älskar kontraster är detta helt perfekt. Sött möter syrligt. Lagom av dom båda. Det söta som blir alldeles lent i munnen och det syrliga som drar lite sådär behagligt på sidorna av munnen. Som sagt, helt perfekt.

    Sufflé är något som inte alls är svårt, det blir lite ”marängigt” av det hela. Lite segt men ändå luftigt och fint. Ät den som den är eller servera den med lite lättvispad grädde. Oavsett hur så kommer du bli glad i hela kroppen för den gör dig gott. Jag lovar!

    Doften som sprider sig i hela huset under gräddningen är en finfin bonus. Öppna ett fönster och dela med dig till grannarna, vettja!

    (mer …)


  • ENKELT BRÖD MED SMAK AV CITRON

    Godmorgon världen. En ny dag har börjat.  Den har börjat på samma sätt som alla andra dagar denna veckan med extrem ryggvärk. Nätterna är en enda stor pina. Att vända sig i sängen är som att köra in knivar i hela kroppen. Med andra ord, inte skönt och otroligt frustrerande. Jag smörjer, masserar och äter värktabletter som jag aldrig har gjort något annat. Ryggen har krånglat den senaste månaden och i måndags small det till i ryggslutet när jag skulle böja mig efter en katt och sen efter det är jag helt körd. Det gör ont ända ner i vristerna. Jag har många krämpor men smärta är något som jag inte alls är van vid och just den där förbenade smärtan är det värsta som finns. Speciellt när den sitter i ryggen. Bläurk!

    Nåväl, det blir nog bra tillslut och tills dess får jag välan fortsätta att gnälla, häva mig upp ur säng och soffa (snurrar runt på mage och glider ner på golvet för att sedan på något sätt krypa uppåt – cirkus maximum släng er i väggen)

    Från ryggont i brödbak. När man bakar bröd har jag fått lära mig att det är så viktigt med att vara noga med mängden av alla ingredienserna men varje gång som jag har höftat har bröden en tendens att bli så mycket bättre. Lite sånt och lite sånt. Resultatet har blivit alldeles strålande och bröden blir precis sådär luftiga och fina som jag vill ha dom. Just detta brödet är nog ett av dom bästa jag har gjort. Det är absolut inget avancerat alls, det är bara bakat på frihand och inte efter något som helst recept eller mått, förutom på vätskan. Jag ska försöka återge det så gott jag kan men mitt tips är att ta det lugnt, tillsätt det du vill ha i maklig takt så lovar jag att du har ett bröd som kommer få dig att humma vid varje tugga.

    So, here we go!

    (mer …)