HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: baka

  • POP TARTS. KÖRSBÄRSFYLLNING.


    Pop tarts är något som min man visat mig för många herrans år sedan, jag hade aldrig hört talas om det förr. Det är små ”pajer” kan man säga med olika typer av fyllningar. De som man kan köpa i butikerna utomlands, jag tror inte att det finns i Sverige, lägger man i brödrosten ett tag innan man smäcker i sig dom på löpande band. (dessa ska inte ner i brödrosten) Det är snuskigt gott. Sött, krispigt och syrligt av sylten. Helst vill jag ha dom helt utan glasyr men jag ville så gärna ha kladdiga bilder så då fick det bli. Inte bara ett lager utan två dessutom. Det gäller att ta i när tillfälle ges.

    Första laddningen jag gjorde körde jag på varmluften i ugnen. BIG NO NO! Stäng av varmluften och pop tartsen blir mer mjuka, härliga och kompakta och. Blir det för mycket luft i dom så är det inte som det ska vara så se till att nagga dom ordentligt med en gaffel eller med en vass kniv.

    Fyllningen kan du variera i det oändliga. Jag har gjort hälften med körsbärssylt och den andra hälften med dulce de leche. Den sistnämnda kan ni ju försöka gissa hur söt den blev. Sött är gott i rätt mängder. För mycket sött så blir man stabbig resten av dagen och kroppen kommer hel obalans. Det gör i alla fall min.


    Originalet ska vara rektangulära men eftersom jag inte besitter kunskapen att få till lika stora och jämna bitar så använde jag mig av en rund ”kakutstickare” det fungerar lika bra det. Du kan ta vilken form du vill, kanske pepparkaksformar i modellen större kan passa fint. Vem skulle tacka nej till ett stort hjärta fylld med syrlig sylt?! Du kan ge mig två direkt.

    Min dag har börjat helt snett. Anfall som satte fart på den redan från början brutala tinnitusen som skriker/vrålar/brôtar i öronen på mig. Ingen bra början på veckan. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer lugna ner sig igen. Jag blir lika rädd varje gång och jag har svårt att se något positivt alls och därmed tror jag inte att det blir bättre om ett tag utan nu är det ytterligare sämre och i min bästa-nivå är sämre. Det har varit så under hela sjukdomstiden (13 år sedan tinnitus började). När jag börjar ”vänja” mig så slår det till och blir sämre och då får jag börja om från början. Det är inte roligt på en enda fläck.
    Nåväl, det finns människor som har det mycket värre så här ska inte jag sitta och ynka.

    Trevlig vecka på er alla!

    ps. får du någon deg över passar den alldeles utmärkt till botten på en äpplepaj. Recept och bilder på min variant kommer vid ett senare tillfälle. ds

    (mer …)

  • LYCKAD DAG MED MISSLYCKAD GRILL


    I helgen har vi haft en välbehövlig paus från allt vad datorer heter. Otroligt skönt. Att vi håller kollen på världen med telefonerna istället är inget som vi behöver prata högt om. Igår var vi ute precis hela dagen med undantag för 4 timmar i bil. En tur till Jönköping slutade med en tur till Värnamo så nu har vi sett E4.an den vägen också. Tipptopp.

    Vi grillar året om på alla möjliga olika sätt, kol, gasol eller ved. Vi tar det som finns. Igår var det premiär med ved och det skulle visa sig vara ett misslyckande eller åtminstone en väntan som skulle köra slut på mig fullständigt. Det blev liksom aldrig något drag i elden, det brann men det brann inte så som det måste göra för att man ska få den där perfekta glödbädden. I fyra timmar kämpade vi, fyllde på med mer ved och flyttade runt vedpinnarna det gick ändå inte. Efter fyra timmar gav jag upp och drog igång grillpannan på spisen istället. Det smakade inte skit så det störde det heller men det smakade inte vedgrillat. Gör om gör rätt. Nästa gång. DÅ ska det bli glödbädd som håller i en vecka framåt.

    Oavsett misslyckande med eldar och allt vad det innebär så var det en ljuvlig dag på alla sätt och att jag fick tillbringa den med dom som betyder mest gör mig alldeles varm inombords. Fönstren är öppna så värmen tas tacksamt emot.

    Med det sagt så vill jag önska er en trevlig söndag se till att äta många våfflor idag. Eftersom jag är en motfallskärring så äter jag inte en endaste våffla idag, det skulle aldrig falla mig in. I morrn däremot, DÅ ska här ätas våfflor. Kanske. En annan dag går också bra.

  • MUFFIN ELLER NÅT!


    Muffins gjorda av Helena Ljunggren, 34 år!

    Finlir har aldrig varit och kommer heller aldrig att vara min melodi. Jag vill ha grovhugget, ruffigt och rejält och det är nog det jag ska hålla mig till. Muffins i sig är ingen match men att få till så att de ser söta, rara och ätbara ut är ett mindre, eller större, företag.

    Jag imponeras av alla otroligt duktiga tårtskapare och cupcakesgörare. Ni är makalösa! Vilka konstverk. Att mina inte hamnar i konstverksfacket är jag mycket väl medveten om men om jag skrapar av sötsliskig glasyr så hamnar jag nog i alla fall i gott-för-gommen-facket och det ska jag vara vara nöjd med.

    När det inte blir som i tanken får det bli på ett helt annat sätt.

    (mer …)

  • KNÄCKEBRÖD.

    Mitt första knäckbrödsbak är avklarat och det var absolut inte sista gången! Det var både roligt och inte allt för krångligt. Dessutom blev det snyggt! Det tog lite tid för med endast två plåtar i hushållet blir det inte många bröd åt gången som åker in i ugnen.

    Jag älskar det lite ruffiga och ojämna, det blir på något sätt mer levande. När de runda kakorna vågar sig i kanterna gör jag inget annat än myser. Då vet jag att jag har lyckats. De är gjorda med vetesurdeg som blandats med lite råg. Om det är rätt eller fel gjort av mig det vet jag inte men när resultatet blev som det blev så klagar jag inte. Idag har dom knorrat till sig och blivit ännu finare.

    I kylen hade jag en äpplemarmelad som fick vara med på premiären och vilken succé det blev. En kombination som jag sent ska glömma. Halva burken försvann i ett nafs. Super.

    (mer …)

  • HÄR ÄR RUNE. HEJ RUNE!

    En gåva från en vän. En gåva helt i min smak. Rune är sur och lite surare ska ha bli innan han ska bli ett riktigt fint luftigt och gott bröd. Förhoppningsvis. Han är igångkickad med lite vatten och lite mer mjöl. Jag hoppas att jag i morgon ska ha fått riktigt fin fart på honom så att jag får knåda lite.

    Att döpa sin surdeg tycker jag är så rart och mysigt. Någon man tycker om och ska vårda ska ju naturligtvis ha ett namn! Jag minns min fina Sura Sigrid som gav oss några riktigt goda och rent av snygga bröd innan hon gick i graven, alldeles bortglömd i skafferiet. Det ska inte inte hända med Rune. Han ska få följa med riktigt länge. Tack Ylva!

    Igår var vi på roadtrip hela dagen och det priset betalar jag idag. Yrsel och migrän står sida vid sida och nöter. Med värktabletter och vila med jämna mellanrum försöker jag hålla dom i någorlunda schack. Tyvärr är båda sjukdomarna mer rutinerade än jag, trots flera års aktivitet,  så det är en smula kämpigt måste jag erkänna.  Trots mindre bra dag idag så känner jag mig ändå glad.  Jag hade några fina möten igår som gör det hela så mycket värt det. En lunch på Ikea i kungens kurva med Kardemummagumman Nette, en nostalgitripp till Globen City (jag bodde där mer eller mindre varje helg i 3 år då min man  bodde i Stockholm),  en fika med en fin vän på Lidingö (alldeles för kort) och avslutningsvis en plats på läktaren i Fyrishov Uppsala där vi kikade på matchen mellan Uppsala basket och Borås basket. En synnerligen trevlig dag men väldigt fysiskt påfrestande. Men trots det påfrestande så känner jag en sådan enorm glädje över alla otroligt fina och rara människor jag möter. Kända som okända. Så många leenden som jag fick igår var riktigt längesen. Det värmer i hela hjärteroten. Bara att någon ler och säger hej i en dörr kan få mig att bli lycklig hela dagen. Att bjuda på sig själv borde fler göra, titta på telefonen eller klockan kan man göra efter att man har hälsat eller hjälpt någon att öppna en låst dörr och släppt in. Vänlighet är gratis! Borås basket förlorade men vad gör väl det när fjärdeplatsen är säkrad och hemmafördel är spikad i kvartsfinalen. Vi ser ut att gå emot en riktigt fin vår. Nästa vecka startar kvartsfinalerna! Vi ses väl då?

    Nåväl, åter till surdeg. Sitter du och trycker på det bästa surdegsbrödet och känner för att dela med dig så tar jag gladeligen emot.

    Hoppas att din dag är bättre än min.
    Ta hand om dig!

  • CHOKLADPOESI

    Gammalt och torrt bröd ska inte alls ges till fåglarna, till dom finns det fågelmat, utan det ska tillredas som sig bör. Vill man inte vara onyttig kan man hålla sig till att göra ströbröd och krutonger av det men om man vill ta det steget längre så är det bara att göra fattiga eller rika riddare eller som i detta fallet – brödpudding.

    Jag var sugen på fattiga riddare och hade siktet helt inställt på det men när jag väl var i köket så tog det helt andra vändningar. Riktigt trevliga vändningar. Chokladigt och kladdigt! Med blåbär och banan blev det en brödpudding sprängfylld med choklad. Chokladpoesi för kropp och själ. Choklad har aldrig varit godare!

     

    Trevlig helg!

    (mer …)

  • SEMLAMUFFIN.

    Semla och muffin i samma form, kan det fungera? Jo, tänka sig. Det kan det. Smaksätt muffinsmeten med lite kardemumma och tillsätt lite finriven mandelmassa och succén är ett faktum. Det blir alldeles jättesött och gott. Kleta på riktigt mycket av fin, krämig mandelmassa och spritsa på grädde i valfri mängd och du behöver inte ränna till bageriet för att köpa en ”riktig” semla. Muffins är det enklaste som finns att baka, det går inte att misslyckas. Om jag klarar det så klarar alla det. Baka är inte det som jag är helt bekväm med. Jag har en tendens att bränna, det blir torrt och det blir inte alls som det ser ut i de fantastiska böckerna. Muffins däremot, det fungerar och jag kan man stolthet säga att det är jag som har gjort dom om jag skulle få för mig att bjuda på dom. Oftast åker de i magen på min älskade make och ibland åker de ut i skogen. Vi har Gällstads mest bortskämda vilt. Så är det!

    Semladagen. Fettisdagen. Hur äter du semlan?

    Jag är ett bad ass och vägrar att äta semla just idag. Icke. I morgon går det alldeles ypperligt men inte idag. Eller igår, som dessa gjordes. Jag är lika fånig som dagen. Störtlöjlig.

    Vill du inte vara riktigt lika fjompig som jag så kanske du vill gå halva vägen. Då är mitt tips muffins. Semlamuffin! Det kan vara det nya, det vet man aldrig.

    (mer …)

  • MY EVEREST.

    Brylépudding har visat sig bli min största prövning här i livet. Inte att det är något fel på själva puddingen i sig, den är makalöst god på precis alla sätt, men att få den att se bra ut på bild verkar vara helt omöjligt. Jag har ett fotojobb på just brylépudding och bilden är det som är det viktigaste. Jag har sjunkit så lågt att jag vid 4.e försöket köpt halvfabrikat. En desperat handling att få till den perfekta bilden. Det lyckades inte det heller och det var det enda försöket som åkte i soporna. Om det smakade bra? Brylépudding ala halvfabrikat är inget man ska stoppa i munnen. Du kan lika gärna smäcka i dig en tub med lim som du sockrat tills den börjat gulna. Ett big NO NO!

    De andra försöken har slutat på precis samma sätt. Jag sitter på stolen, deppar för att bilderna blir så makalöst tråkiga, stirrar på kameran och lyckas på nåt sätt komma åt en sked. Vips så är brylépuddingen ett minne blott och jag blir både sockerkickad och ångestfylld på samma gång. Hur ska jag göra?!

    Jag vet inte hur jag ska bära mig åt men nu står 5.e försöket i ugnen så förhoppningsvis är det i dag som jag lyckas. Det höll på att bli fiasko redan från start idag då både ugn och spis valde att lägga av. Stendöd! Som tur var så är min man mindre stendöd, trots förkylning, och lyckades tänka ut att ett besök till proppskåpet skulle med allra största säkerhet lösa problemet. Mycket riktigt!

    Att vattenpumpen strulade direkt efter är inget som jag tänker prata högt om.
    Med all otur måste ju bara bilden komma idag, eller?

    Jag började för en fasligt massa dagar sedan att vara med i utmaningen att blogga 100 inlägg på lika många dagar. Jag är en vekling och har misslyckats. Det är inga problem att lyckas med hundra dagar i sträck men det blir lite därefter. Jag har inte den fantasin och dom orden som krävs för att det ska lyckas så därför återgår jag nu till att blogga i min egen takt. Det känns bättre. Faktiskt.

    (mer …)

  • EN LEK MED MATEN. CHOKLADEN.

    Varför köpa dyra krämer för att föryngra huden när det enda du behöver en 200 gram mörk (85%) choklad? Smält över vattenbad och placera valfri frivillig på valfri plats. Vill du inte måla om köket bör du välja en bra plats.  Applicera på valfritt sätt. Finlira inte.

    Har du en kamera till hands så tveka inte att använda denna. Den frivilliga får inte bara babylen hud utan ni båda, valfri frivillig och fotograf, får dessutom en hysteriskt rolig stund och förlänger även livet med ett tiotal år.

    Choklad. Det är bra grejer det.

    Inlägg och dag nummer 12 i utmaningen #100blogg.

  • I LOVE THE ONE WE ARE. ETT ÄLSKAT HJÄRTA FYLLER ÅR.

    Idag firar vi födelsedag här uppe i Rud. Mats blir ett år äldre och det firar vi med besök av kära under hela dagen. Tyvärr kunde familjen inte komma pga det dumma snöovädret som drog in över oss igår men då får vi fira hjärtat en dag till istället. Det finns som bekant inget ont som inte har något gott med sig.

    Vid frukosten hade jag inte bara glömt av att jag hade presenter till honom, jag hade dessutom glömt att slå in dom och jag hade helt och hållet glömt att köpa papper. Vad gör man då? Jodå, man tar plastpåsar och lite allehanda snören som finnes inom ett rimligt avstånd. Renhållningsverket fick sponsra inslagningen. Förlåt mig renhållningsverket. Jag kan inte lova att jag inte kommer att göra det igen men jag ska försöka.

    Nu ska jag sätta en pizzadeg och skicka in pizzastenen i ugnen för snart kommer nästa sällskap. Efterrätt först, sedan mat och sedan efterrätt igen. Det är en bra dag det här.

    Inlägg och dag nummer 11 i utmaningen #100blogg.

    (mer …)