Det har blivit en glass med fläderbärssmak av saften som gjordes i helgen. Med facit i hand hade jag önskat att jag hade i mer av saften för smaken försvinner något i det gräddiga. Det är gott som tusan men det är svårt att säga vad det är för smak så jag får prova mig fram en gång till istället för att försöka mig på att justera enbart i text. Om du har fläderbärssaft hemma och är sugen på att testa så är mitt tips, utan att ha provat, ta mer saft än grädde så ska det nog smaka tillräckligt. Det är det som är tjusningen med att göra egen glass, att prova sig fram. Misslyckas och sedan lyckas och som jag sagt så många gånger förr – smakar det gott i tanken smakar det även gott i munnen.
Etikett: bakning
-
FIKONKAKAN.
När det finns fina fikon i butiken så tvekar jag aldrig utan köper med mig precis så många som jag kan få med mig utan att skämmas när jag kommer hem. Jag älskar fikon! De är inte bara otroligt goda, de är även bildsköna och tacksamma att ha med på bild. Det finns inget fikon som gjort mig besviken än. Med sitt ”äggskalskrisp” har dom lyckats charma mig. Fast det tog sina år innan jag skulle ta mitt förnuft till fånga och inse hur fantastiska dom är. Gott!
Här har dom hamnat i den absolut godaste kakan som har tillverkats i mitt kök. Då jag är så långt ifrån en mästerbagare som det bara är möjligt (jag saknar allt från tålamod till tålamod) så hade jag inte speciellt höga förväntningar och eftersom jag på något sätt skulle omvandla ett amerikanskt recept till svenskt så tänkte jag ”äh, går det så går det!” mer än en gång. Det gick och nu sitter jag här alldeles lycklig och proppmätt men med en begynnande förkylning som sänker upplevelsen en aning.
Kakan har typ allt. Det är luftig men ändå med lite tyngd och dom mjuka och ”syltiga” fikonen är så gudaljuvliga att jag inte kan sätta ord på det. Fantastiskt.
Nu tar jag mitt pick och pack och placerar min trötta kropp i min binge och lagom tills jag har tupplurat färdigt kommer kakan att ha svalnat ytterligare. Då får jag veta om den är lika fantastik kall som den är ljummen. På återseende.
Puss.
-
SURDEGSBAGUETTER MED CHIAFRÖN.
Surdegsbaguetter, ett måste på hösten! Sega och lagom salta är dom perfekta till det mesta. Soppan. Frukosten. Grytan… När dom är på väg mot att bli för gamla är dom perfekta att tärna och oljade för att sedan gå krispiga i ugnen och bli krutonger. Det är bra till allt helt enkelt!
Jag har använt mig av det här receptet och jag har valt att pensla dom med liten vatten och sedan strö shiafrön (har även med 2-3 msk frön i degen) på dom innan gräddning. Ett mycket bra beslut.
-
ÄPPELKAKA MED FRASIG TOPP.
Nu är alla våra fruktträd hela tomma och det är dags för träden att sova lite. I år har dom alla kämpat väl under dom förutsättningar dom haft. Med bara något år på nacken kan jag inte annat än imponeras. Plommon har vi haft i mängder och även körsbär (dom flesta snodde dock fåglarna). Äpplen har kommit på alla träden även om de har varit få men vad kan man kräva av äppelträd som bara är två år gamla (läs: två år gamla i vår trädgård). Jag är mer än nöjd.
De sista äpplena fick bli en höftad äppelkaka som av en händelse fick ett så frasigt täcke på sig att jag ler från öra till öra bara av att tänka tanken. Jag var rädd att den skulle bli för söt men jag tror att det blev en alldeles perfekt balans mellan sötma och syrlighet. Den går att äta som den är (vilket jag föredrar) eller så servera den med vaniljglass eller vaniljsås.
-
JITTERBUGGAR OCH EN LEKTION I KAMERA.
Det finns en förstagång för allting sägs det. Idag har jag två av just det. Jitterbuggar är en av dom och det andra är att jag på något sätt haft någon form av ”kameraundervisning”. Jitterbuggen gick alla tiders med det där med ”undervisningen” är egentligen inget som jag någonsin vill prata högt om men eftersom jag trotsar mig själv varje dag och pratar mer än lovligt så kommer det här.
Jag har fått förfrågan många gånger förr men har alltid tackat nej pga jag vet inte vad jag sysslar med när jag fotograferar. Jag trycker av, flyttar på mig själv, vrider på en spak eller två och sen får det bli som det blir. Jag vet på ett ungefär vad som händer om jag ställer om siffrorna men fråga mig aldrig vad det heter eller varför jag gör det för jag börjar bara att prata om väder, inredning och skostorlek istället. Jag är precis värdelös när det kommer till det tekniska. På riktigt! Så hädanefter hänvisar jag till min man, han kan det där och han gör det mer än gärna! I fyra timmar avhandlade vi allt utom det som det var tänkt från början – Kameran. ISO. Slutartid och annat som är rena kinesiskan för en sådan som mig. Vill du ha en ”undervisning” av mig så förvänta dig inte mer än – Gör så här bara! Klart. Jag är dessutom snabbare i käften än en speedad Clabbe. Det säger en hel del. Snabb i käften, yrar, flummar….ja, ni förstår kanske? Pedagogik är inte något som jag är direkt vass på.
Jitterbuggarna, smörkaka med maräng! Trots en numera trasig ugn som sjöng på sista versen precis innan gräddning så fick jag nog till det. Jag har aldrig ätit och jag aldrig heller bakat dom så jag vet inte riktigt om smaken är som den är tänkt men ner gick dom. Seg maräng är ju inte direkt något jag tackar nej till. Det skulle aldrig hända! Jag använde mig av ett recept som finns på Arla och med facit i hand hade jag skrotat kardemumman och gått all in med vaniljsocker istället. Smördeg och vaniljsocker är nämligen en match made in heaven. I alla fall i min mun.
Nu tar jag min skam, min man och en kaka och slänger mig på soffan. Hrmpf.
-
I BRIST PÅ ANNAT. MUFFINS & CHOKLAD
Har man inget att göra och är allmänt vissen så kan man alltid baka det enklaste av det enklaste och smeta på med ångestdämpande choklad. Det är vad jag har gjort. Muffins och chokladkräm. Jag erkänner att kakan åkte i munnen på hundarna medan chokladen gick till mig. En perfekt fördelning. På alla sätt!
Trevlig helg!
-
BANANPAJ.
Trots ett värdelöst avslut på gårdagen och en ännu sämre natt har jag på något sätt lyckats jämna ut det något genom att baka en bananpaj som skulle visa sig bli alldeles strålande. Jag hade pajdeg kvar i kylen efter helgens plommonpaj. Den sjöng på sista versen men fungerade strålande. Det fanns även dulce de leche kvar, hur det nu är möjligt, och vad passar inte bättre till banan?!
Igår eftermiddag fick jag återigen anfall, två gånger i tät följd. Båda gångerna när vi var ute på promenad och var 2,5 kilometer hemifrån. Anfallen är anledningen till att jag i stort sett aldrig är ensam. Jag har oftast mitt bihang (läs: min make) på replängds avstånd. Anfallen dundrar ju på precis när helst dom känner och jag blir lika förvånad och överrumplad än idag trots att jag haft detta i snart 13 år. Jag har inte dom klassiska symptomen, tyvärr. Ibland kan jag känna av ökad tinnitus men det är väldigt sällan.Vi lyckades ta oss hem, väldigt väldigt långsamt och jag fick bitvis bli ledd som om jag vore blind. Usch! Väl hemma så ville det inte släppa utan det satt i tills i morse då jag lyckligtvis vaknade stilla men med en huvudvärk som jag gärna överlåter till någon som är dum mot andra. Huvudvärk går ju som tur är att lindra med piller. Tänk om det ändå gick att lindra anfallen på samma sätt. Det får jag tyvärr fortsätta att drömma om.
Det stora problemet när anfallen kommer på det sättet som dom gjorde igår så utvecklar jag en rädsla för att ta mig för saker. Jag stänger in mig. Gör ingenting. Livrädd för att jag ska bli liggandes någonstans långt hemifrån, ensam. Det är nog det jag avskyr mest med hela sjukdomen – rädslan. Nu vänder jag blad och har ynkat färdigt för denna gången.
Ikväll börjar äntligen basket-EM så det är en bra onsdag. Missa inte – TV10 sänder! Vi värmer upp genom att åka in till Borås och placera våra bakdelar i Boråshallen för att se när Borås basket (Ligalag mot Div1) spelar shortsen av varandra. Det är det bästa med hela hösten, att Basketligan startar igen. Äntligen får vi njuta i hallarna runt om i Sverige. Livet får liksom en mening igen. Gör bananpaj till, vettja!
-
PLOMMONPAJ
Plommonkompott på enklast sätt. Pajdeg. En ugn och några minuter är allt som behövs. En dessert som är både söt och syrlig och den blir alldeles lagom. Servera den som den är eller ta med lite lättvispad grädde. Oavsett vad du väljer så blir det gott.
Nu är det dags för mig att åka och dejta ett par kräftor. Trevlig fredagkväll. Puss
-
CARAMINTS & CHOKLAD
Världens godaste godis är Caramints (cara mints). Ni vet dom där hårda kolakaramellerna pudrade med mintigt florsocker i plåtburkar som förr såldes på Danmarksbåtarna? Det gör dom säkerligen fortfarande men eftersom jag åker båt ungefär en gång vart tjugonde år så har jag haft en smula svårt att få tag i det. Tills nu. På Gekås, 9 mil från oss, finns dom och det är där jag buffrar.
Eftersom jag gör glass lite titt som tätt så tyckte jag absolut att det var dags att de skulle få simma ner i en krämig glassmet och på så sätt bli till en välsmakande kolaglass. Sagt och gjort. Det blev det! (jag är dock inte riktigt nöjd med sötman då jag tyckte att den blev på tok för söt. Jag tänkte inte på att godiset i sig är sött och sockrade där efter – justerat i receptet)
Den andra varianten, chokladglassen, är ett litet experiment med chokladpuddingspulver som låg och drällde i skafferiet. Jag är inte alls ett chokladpuddingsfan och jag har ingen aning om varför det öht fanns i mitt kök. (vågade inte se utgångsdatumet). Nåväl, i efterhand är jag tacksam att den fanns för enligt min syster som är glassprovare blev det en väldigt god och annorlunda konsistens på glassen. Smaken blev lagom chokladig. (Jag har inte smakat på den själv nämligen förutom slickepotten när glassen flyttas från maskin till bunke)
Nu är det dags för friidrotts-vm i vårt hem och snart dags för middag. Hemmagjord sushi. Första gången! Jag har gjort rullarna färdiga och ska snart skära upp dom. Det ser lovande ut frågan är om dom smakar lika bra som det ser ut att göra? Är jag bara tillräckligt hungrig så kommer det nog smaka alldeles kalas och wasabi (något av det godaste som finns) har jag i mängder.