Etikett: bild


  • JAG VILL VARA FOTOGRAFEN!

    (Fotograf Collin Gray)

     

    Det finns så många snygga, vackra, läckra och fina bilder men det är ytterst få som liksom ger mig en ilning i kroppen. Nästan en förälskelsekänsla. När jag blir alldeles knäsvag, jag ler fånigt och känner mig som fjorton igen med mitt fnitter. Jag är en person som förälskar mig väldigt lätt i saker, bilder, personligheter och människor och jag blir extremt påverkad. Att jag fäller glädjetårar eller att jag gråter hysteriskt av något så enkelt som när jag får syn på en annan människa med ett brett leende hör till min vardag. Jag gråter ofta, nästan för ofta men det är ytterst sällan som jag egentligen är ledsen. Känslomänniska kan man nog kalla det med ett enkelt ord. Lika lätt som jag har för att bli förälskad har jag för att bli arg och förbannad. Det smäller på sekunden. Häng med i svängarna eller håll dig på avstånd.

    Den här bilden, har ända sen jag fann den för nåt år sedan, varit en stor favorit och det är en bild som gör mig så avundsjuk på fotografen. Jag vill vara fotografen! Bilden är i det närmaste perfekt på precis alla sätt möjliga. Så som perfektion är för mig. Det är ren kärlek!

    Ett litet tillägg:
    Jag vet alltså inte vem som är fotografen trots idogt letande så därför står det inte med. ”Bild lånad från Google” är inte rätt att skriva med tanke på att det är inte Google som har skjutit av bilden. Då jag vill sprida det vackra så har jag valt att göra det utan att skriva med ett namn just för att jag ser att det är bättre det än om jag hade låtit bli. Det här förtjänar att visas upp! Om någon tycker att det är fel gjort av mig och anser att jag på något sätt stjäl bilden så är jag den förste att radera, ta bort och be om ursäkt men fram tills dess så får den vara kvar. Vet någon vad fotografen heter så hojta gärna till.

    Alla bilder som lånas ska namnges, det vet även jag men ibland trotsar jag förbuden men det är i all välmening och absolut inte för egen vinnings skull. Puss

    Tillägg två:
    Elin Atterstig ryckte in och hjälpte till med att hitta fotografen. Collin Gray är namnet. Nu är bilden om möjligt ännu mer perfekt. Tack Elin! And most of all – Thank you, Collin!


  • FRUKOSTJUICE. BLODAPELSIN. APELSIN. MANGO.

    Här duggar uppdateringarna glest. Det enda jag kan skylla på är att jag på nåt sätt har lyckats med att prioritera mig själv, mitt liv och det som kommer med det. Det har varit bra dagar (nästan två veckor) att bara släppa allt och inte känna några som helst måsten. Det har varit välbehövligt både fysiskt och psykiskt och absolut något som jag ska komma ihåg att göra oftare.

    De senaste tre dagarna har jag tillbringat i sängen tillsammans med böcker och det har varit helt fantastiskt avkopplande. Visst, jag får skylla på den där envetna balanssjukdomen (och böckerna om Mr Grey. Dom som jag vägrade att läsa men som ändå hamnade i mitt hem. Jag är helt tagen. På tre dagar har jag läst ut dom. Sorg.  Jag trodde att det skulle vara böcker som bara var porriga, sliskiga och perversa men det var raka motsatsen, visst, lite (mycket) porr är det men det är inte hela grejen. Kärlek, sorg, ensamhet, tillit….det var allt som jag inte hade förväntat mig. Fint!) som sett till att jag varit tvungen att ligga där men ändå har det fått mig att slappna av. Nacken är inte längre stel och hård som betong, huvudet och käkarna värker inte lika mycket. Som sagt, detta behövde jag!

    Nåväl, nog om dravel och till något annat gott, böckerna skulle jag kunna prata om i en evighet. Ni har väl skaffat er en juicepress/råsaftscentrifug? Om inte, gör det bara och när ni ändå är igång glöm inte att köpa blodapelsiner. Dom sjunger på sista versen men är det inte försent. Dom är saftiga, söta och alldeles underbara nu. Pressa ett gäng tillsammans med ett par apelsiner och en mango. Vips så finns det är juice som sent ska glömmas!

    Jag vill önska er en fin fredag och hoppas att solens varma strålar värmer er på den väg ni går. Ta hand om dig!

     


  • ATT TA TILLFÄLLET I AKT.

    Jag har väldigt svårt att ta chansen när den är mitt framför snoken på mig. Jag blir loj och fattar liksom inte vad det är som händer. I lördags var ett sådant tillfälle. Jag träffade fantastiska människor och det serverades ljuvligheter på min tallrik som jag aldrig har vågat drömma om. Gorgonzola, musslor, ren och VIN. Allt är alltså sådant som jag INTE äter eller dricker. Hädanefter ska jag aldrig någonsin uttrycka något så fånigt i hela mitt liv. Det är så barnsligt att jag finner inga ord.

    Maten var vacker, SÅ vacker och chansen att få skjuta av fina bilder bara hängde i luften men tar jag fram kameran? Åhnä, den låter jag ligga kvar i väskan och göra absolut ingen nytta. Det blir liksom tilt i min lilla skalle.

    Nåväl, en bild blir det och den räcker. Den tar mig tillbaka till förra lördagen då jag hade trevligare än vad jag haft på mycket länge. Sofija som stod för maten, Fredrik för det som serverades i glasen (du anar inte vad du gjort med mig. Jag ska aldrig mer vara ”vinlös”!), Tina, Kinna, Veronica och Maria. Ni är hela högen mina stora idoler på matbloggshimmlen och jag var nog en smula star strucked därför låg kameran där den gjorde.

    Tack för en kväll som jag sent kommer att glömma! Mats tackar ödmjukast för efterrätt och kaffe!

    Bilder och recept på det som serverades finns att skåda här I huvudet på ElvaElva (den ljuvaste av bloggar!) och Who Cut the Cheeze?


  • RÖDBETSSOPPA.

    Jag har aldrig någonsin vare sig gjort eller smakat på rödbetssoppa fram tills idag. Tror jag. I min enfald trodde jag det skulle vara snabbt ordnat men vad jag inte visste var att rödbetorna skulle komma att behöva kokas i närmare två timmar. Trots att jag skurit dom i småbitar! Det tog en evighet verkligen och jag var inte långt borta från att svälta ihjäl när den äntligen ställdes fram där på köksbänken alldeles röd och grann. Puh!

    Åh vad tyckte jag då om detta långkok? Gott!
    Jag fullkomligt älskar rödbetor och att detta skulle vara något som inte skulle falla mig i smaken var jag aldrig rädd för. Det enda lilla problemet tycker jag var att jag blev mätt lite för fort. Både i magen och i smaken. Den smakar mycket men efter 5-6 skedar så kände jag ”nu räcker det” (det saknades något för att få det lite mer spännande. Vad vet jag inte riktigt). Turen var på min sida och jag var stånkamätt ändå så jag klagade inte.

    Ska jag göra det igen måste jag tänka om för det måste hända något med smakerna hela vägen och inte bara i början. Någon som besitter ett fantastiskt bra tips? Ett tips som kan få mig att vilja sluka hela grytan helst!

    (mer …)


  • MANDELBISCOTTI MED SMAK AV BLODAPELSIN

    Jag nöter på med mina blodapelsiner. Måtte de aldrig ta slut!

    För mig är mandelbiscotti jul men det fungerar lika bra alltid, jämt, ständigt. Så är det!
    Det är en alldeles perfekt skorpa att ta fram till kaffet. Liten och naggande god. Med grovt hackad mandel och lite rivet skal från blodapelsin blir det helt förtäffligt i munnen.

    Att göra biscotti, eller skorpor om man vill vara riktigt vardaglig och inte slänga sig med märkvärdiga ord, är ganska enkelt och det kräver varken mycket tid eller många ingredienser. Förvaras dom i tätslutande burk så håller de dessutom i en evighet. Fast det är klart, går burken att öppna så blir dom inte långvariga.

    Just biscotti är toppen att krossa att ha i eller på glass. Är den i så krossa inte för mycket, det ska inte bli någon grynig glass. Inte bra.

    (mer …)


  • EN BLODAPELSINKAKA UPPOCHNER.

    Ljuset förändras fort. På förebilden (höger) ligger ljuset perfekt, jag kan inte bli mer nöjd medan jag vill köra huvudet i väggen när jag ser efterbilden (torde då vara den vänstra) där ljuset helt har dött ut och bilden är alldeles fel. Kakan får inte alls den där djupa röda färgen och bilden känns platt och för mig lite småtjilig (väschötska. Tjiligt vet alla vad det är) och inte alls så som jag vill ha det från början. Man kan inte få allt sägs det och det ligger väl en liten sanning i det. En väldigt liten en men om jag släpper det fotografiska och ger mig på smakerna istället så låter det helt annorlunda för det här är gott. Jag fullkomligt älskar blodapelsin och just nu smakar de helt magiskt. Söta, saftiga och lite syrliga. Blodapelsin knäcker!

    Tarte tatin är för mig den vanligaste bland upside down cakes och då är det äpplen det handlar om. Numera kan man göra allting upp och ner. Päron, persikor, citron eller som här med blodapelsin. Kakan är inget avancerat alls, det är mer eller mindre en vanlig hederlig sockerkaka som är smaksatt med zest och saft från ett gäng blodapelsiner och i botten (senare på toppen) en fasligt massa skivor blodapelsin som har fått gotta till sig i lite smör och socker innan smeten hällts på. När kakan är färdig och man vänder upp den möts man lite av himmelriket, det doftar ljuvligt och kakan är alldeles jätterar i sitt lite slarviga utseende. Sånt gillar jag!

    Så, here we go!

    (mer …)


  • GRATINERAT. BLOMKÅLSPURÉ.

    Gratinerad blomkålspuré som är blandat med bechamel och ost. Om det är gott? Om det går att servera i princip vad som helst till det? JA! Kött, fisk, kyckling, sallad. Allt fungerar! Vill man hålla det som LCHF är det bara att utesluta bechamelen. Nästan lika bra men bara nästan. Jag är dåligt påläst så kanske är det så att det finns en lchf-bechamel? Om det gör det, kör på det!

    (mer …)


  • BRYLÉPUDDING. EN TRIPP TILLBAKA TILL 80-TALET.

    Brylépudding eller bryllepudding som vi säger är något som jag förknippar med barndomen. Smaken och det hiskeligt söta gör mig en sisådär 7-8 år igen och jag ser mig själv sittandes i min farmor och farfars kök. Bryllepudding var då riktigt gott och är så även nu men jag har haft en period mellan då och nu som den inte har varit lika upsskattad. Då har det varit alldeles för sötsliskigt och inte alls sådär ljuvt som det var förr. Som tur är så har jag återigen ändrat mig och äter gladeligen bryllepudding när helst det serveras!

    Jag har inget eget recept, jag hade så gärna haft min farmors variant men tyvärr så tog hon med sig det upp till änglarna. Lyckliga änglar! Just det här receptet fungerar alldeles tipptopp, nästan lika bra som farmors. Nästan!


  • CITRONSUFFLÉPAJ. SÖTT & SYRLIGT.

    Om man är som mig som älskar kontraster är detta helt perfekt. Sött möter syrligt. Lagom av dom båda. Det söta som blir alldeles lent i munnen och det syrliga som drar lite sådär behagligt på sidorna av munnen. Som sagt, helt perfekt.

    Sufflé är något som inte alls är svårt, det blir lite ”marängigt” av det hela. Lite segt men ändå luftigt och fint. Ät den som den är eller servera den med lite lättvispad grädde. Oavsett hur så kommer du bli glad i hela kroppen för den gör dig gott. Jag lovar!

    Doften som sprider sig i hela huset under gräddningen är en finfin bonus. Öppna ett fönster och dela med dig till grannarna, vettja!

    (mer …)


  • FRITERADE RISBOLLAR MED SMAK AV TOMAT, CHILI & VITLÖK

    Alltså, friterade risbollar kan det vara något som är gott?! Jag har bara ett svar på den frågan och det är tveklöst JA!

    En risotto med olika godsaker kokas samman och kyls ner, formas till bollar i samma storlek som en vanlig hederlig golfboll, rullas i lite ströbröd och skickas därefter ner i het olja och friteras i några minuter. Upp kommer något som är så vackert i sin gyllenbruna färg och runda fina form. Man kan använda sig av vilken risotto som helst, endast fantasin sätter gränserna.

    Det stora kruxet till lunchen idag var att komma på vad vi ville ha till. Vi vacklade, suckade och tjostade över vår totalaavsaknad av någon som helst kreativitet. Det var tvärstopp. Vi ville inte åka och handla bara för det där så det fick bli en djupdykning i kylen (nu åkte vi ju ändå ner och handlade efter att vi hade ätit ändå men det tänkte ju inte vi på då – 3-4 stopp på Ica hör till dagen. Suck, Det man inte har i huvudet får man ha i bensinräkning) och där fanns det vitlökssalami och tomater. Tomaterna skickades in i ugnen några minuter tillsammans med en strimlad rödlök och olivolja medans salamin las vid sidan om. Vi fick en lunch som vi sent kommer att glömma. Maken seglade iväg till drömmarnas land och började spåna på sommarens grillningar då risbollar absolut kommer att användas.

    Så, testa friterade risbollar. För att använda ren västgötska – det var vrôlgôtt!

    (mer …)