En fotografisk matblogg
Jag har använt mig av det här receptet men tagit det ett litet steg längre och fyllt den med smör, socker och vaniljsocker (på samma sätt som kanelbullar) och sedan gräddat dom i stora muffinsformar. Det kan vara dom godaste saffransbullarna jag någonsin har smakat. Saffran är även det en smak som jag har lärt mig att tycka om. Förr rynkade jag med hela ansiktet så fort saffran kom på tal, idag blir jag så slät och rar så. Det är JU gott!
Vad tycker du om saffran?
Inläggen har inte duggat tätt den senaste veckan precis och det beror helt enkelt på att jag inte orkat. Jag orkar inte ens lyfta kameran än mindre ta fram det som ska fotograferas. Jag har knappt gjort någon mat heller för den delen (tacksam för hämtmat). Helt slut i hela kroppen, sover 1 timme i stöten med bara några timmar mellan varje nick. Jo, jag är gift med en man som kan laga mat men nu är det så att om jag inte orkar så är det ”lite synd” om mig och då ska han vara där jag är – hela tiden – och inte vara i ett annat rum i huset. Jag vill liksom ha hans axel i närheten. Det är väl något som ligger där och lurpassar och stör hela mig.
Idag orkade jag i alla fall komma ur morgonrocken och med den kraftansträngningen så passade jag på att ta fram kameran och något lätt. Jag får ju inte rosta ihop fullständigt. Solrosskott fick agera modell. Just solrosskott är min nya favorit att tugga på. Det smakar egentligen inte speciellt mycket men det är precis lagom krispigt och när dom är ordentligt kylskåpskalla går det inte att sluta äta. Gott!
Jag kommer nog igång igen men ligger nog lite på latsidan ett tag till. Det tog på krafterna det här.
Puss. Ta hand om dig.
Jag kämpar på med brysselkål. Jag vill så gärna tycka om (kan äta det men det saknas jubel och fanfar) det och denna gången tror jag att jag har lyckats. Här är dom alldeles perfekta tillsammans med broccoli, lök och knaperstekt bacon. Ska jag vara helt ärlig så tror att det är honungen som gör hela grejen. Det är en fin kombination med sötma och sälta.
Det var längesen som jag blev så mätt som jag blev vid dagens lunch. Kunde liksom inte sluta äta. Det är ett bra tecken på att det inte smakade skit så det störde. Nu ska jag krascha nån timme.
Proppmätt och spökande meniere som ligger och lurpassar och skickar ut både en och två svängar. Jag hatar att inte ha kontrollen men det finns inte mycket jag kan göra och då tackar jag min säng. Utan den hade jag troligtvis rasat för ganska många år sedan. Att jag dessutom lever tillsammans med en man som under tiden är en klippa och och tar hand om både mig, hem och djur utan att ens sucka en endaste liten gång gör det väldigt mycket mer uthärdligt eftersom jag under de värsta anfallen känner en enorm stress inombords. Då prövas mitt kontrollbehov ordentligt.
Åter till brysselkål, är du som jag och tycker att brysselkål är ”sådär” är mitt tips att testa detta. Jag vågar nästan lova att du efteråt kommer att vara såld. Våga prova!
Hoppas att du har en fin söndag. Här i Gällstad lyser solen men vad hjälper det när det är en nordanvind och därmed svinkallt. Det luras en del men det är skön luft, det ska naturen ha cred för.
Får jag lov att presentera polkamuffins. Höga, fina och med perfekt smak av pepparmint.
Jag var skeptisk till en början men tog mig ändå i kragen och började krossa polkagrisarna som låg på diskbänken och störde mig i dess påse. Att krossa polkagrisar kan gå smidigt men det kan också resultera att hela köket får klibbiga småflisor. Jag gör ju inte på det mest optimala sättet kanske för jag hystar bara ner i en påse och sen ”går jag banan” med en kavel. Påsen håller ett slag och sen blir det som det blir. Nu finns det ju mängder av andra bättre sätt men varför göra det lätt för sig?
Muffins. Det är det perfekta bakverket vid ”ingenting att göra”. Det finns alltid ingredienser hemma och tiden som behövs är bara typ 30 minuter. Jag har ett tålamod som är sämre än ett barns så det gäller att smida medans järnet är varmt så att säga. Idag räckte tålamodet hela vägen. Lite smått otroligt men sant. Faktiskt.
Om man vill göra något annat med polkagris kan man följa länkarna. Ett tips, nu i juletid, är att göra polkaglassen. Den är makalös!
Eftersom jag hade en ren och städad diskbänk när jag fick upp ögonen tidigt i morse så var det bara att sätta igång och göra kaos av det igen. Just i att göra kaos är jag världsmästare. Jag gör det fort och jag gör det rejält. Inga mesfasoner här inte. Just i detta nu kan jag inte ens se köksbänken. Jaja, världsliga ting. Jag är väl gift av en anledning misstänker jag.
Det här ska egentligen vara en apelsinkaka med apelsintryffel men apelsinerna lyser med sin frånvaro i mitt hem. ”Tänk om!” Jag är ju en clementinknarkare vid den här tiden på året så har jag både en och två gömmor med just clementiner. Så, det här är en clementinkaka med clementintryffel (gjort på samma sätt som det här receptet). Jag vet dock inte riktigt hur som tänkte med 28 minuter. Det kan inte ens vara lite möjligt. Efter att jag klockat dom där få minuterna så var inte kakan ens nära att vara färdig. Jag sänkte värmen några hack och lät den gå klart. Det tog typ 40-45 minuter. Mitt tips är alltså att hålla koll, testa med sticka och se om den är färdig. Inte ha bråttom.
Fredag. Världens bästa dag! En sån där dag då huset släcks ner tidigt och vi gömmer oss bakom gardinerna, tänder ljusen och drar filten över fötterna. Hoppas att du får en fin dag med allt vad det innebär.
Puss.
Om man, som mig, ska hålla sig undan från socker och sötsaker ska man inte göra dessa. Det är ett misstag man sent kommer att glömma hur fort man än vill lägga det till historien. Det här är klassiska chokladbollar i rutor. Ni vet dom där med ett kex i botten och som sedan är doppade i choklad? Dom där man kan köpa lådvis på marknader. En sån låda är det sämsta jag kan ha i min kyl. ”En till.” , ”Bara en till.”, ”Äh, nu är dom nästan slut så jag kan lika gärna ta den/dom sista”. etc etc etc.
Enkelt var det att göra dessutom. Bara det är en anledning att testa. Gör det till ett julgodis och smaksätt med kanel eller saffran, vettja. Jag ska absolut testa lite olika smakvariationer men det får bli när den värsta sockerchocken har lagt sig. Just den redan nämnda sockerchocken ska få följa med mig och ta en tupplur. Dagens höjdpunkt.
Om man skulle pulled pork och mot all förmodan få något över kan man med fördel hiva ihop det med marinerade vitlöksklyftor och ”ungstomater” (fått gå på låg värme i ugnen i några timmar iklädda olja och salt). Blanda samman allt med spagetti och hyvla över parmesan tills du skäms. Jag lovar att lunchen alt middagen kommer vara mycket uppskattad. Det var den i alla fall här.
Marinerade vitlöksklyftor är något som jag alltid har tyckt om men numera börjar ”snålvattnet” rinna bara jag tänker på det och jag blir som ett barn som inte kan vänta utan jag måste ha NU! Min psykolog kallar det ett ”direkt tillfredsställelsebehov” – jag förstår inte vad hen pratar om. Skulle jag alltså ha ett problem med det?! Äh, cravings är till för att älska.
Med tre små clementiner liggandes på köksbänken finns det inget som är mer rätt än att ta fram råsaftscentrifugen aka juicepressen. Tillsammans med en citron fick den agera min lilla frukost. Jag brukar förespråka att alltid ha med en morot när det ska pressas råsaft men idag vill jag ha det syrligt, på gränsen till surt så moroten fick ligga kvar i kylen i väntan på annan tillredning. Vill man ha lite sötare i smaken ska man absolut inte tveka att ha med den. Den gör liksom så mycket för smaken.
Årets julklapp är alltså råsaftscentrifugen. En maskin som väldigt lätt hamnar längst in i skuffen. Jag hoppas dock att när dom nu får en av tomten kommer att använda den flitigt för det är så gott och så värt det trots att den genererar en hel del disk. Lite får man tåla helt enkelt. Har man turen att vara gift med samma typ av man som jag är det bara att lämna kvar allt på diskbänken så är det borta lagom tills du ska göra nånting annat i köket.
Trevlig torsdag.
Puss.
När ägg används i terapeutiskt syfte kan det se ut så här. Det tog inte många minuter att skjuta av men det hjälpte mig under den lilla stund jag fick. Helt utan vatten fanns det inte så mycket att göra i matväg.
Sedan i måndags har vi haft problem med vattnet i vårt hus vilket i sin tur har gett mig ångest modellen brutal. Jag är i grund och botten inte alls en ”äsch, det löser sig”-person utan jag är precis tvärtom. Mina nerver rasar vid minsta lilla problem som uppstår. Jag hyperventilerar och målar fan på väggen direkt. Jag lyssnar efter fel samtidigt som jag försöker överleva genom att sätta på mig ”skygglappar”. Jag är rädd på riktigt av någon anledning. Idag rasade jag fullständigt då ljudet från pump och hydrofor vägrade att sluta. Den pumpade och pumpade utan att lägga av. Jag andades så häftigt under några timmar på förmiddagen att jag nu sitter här med värkande lungor, ett väldigt ont huvud och en yrsel som är den värsta sedan Sten Sture den äldre föddes. Min man fick komma hem från jobbet för det var ohållbart. Jag pallade inte en endaste minut till.
Vi har turen att bo jämte världens bästa granne. Vår hustomte. Vår bonde. Jag vet inte vad jag hade varit om inte han hade funnits. Vid alla våra problem vi har haft med huset så har han ställt upp till hundra procent. Han fixar och donar och löser det alltid. Så även idag. Hoppas jag! Vi har fått öppna upp brunn och ta upp backventil, skruva bort och köpa ny. Sitter lite på nålar fortfarande att det ska börja väsnas med pump/hydrofor igen men hittills verkar det vara lugnt. Vi skulle haft hit en slamsugare också för att få brunnen ordentligt rengjord innan men tyvärr hade dom ingen akuttid över till oss så vi får göra om proceduren om någon dag eller två. Eller, vår hustomte får göra om det. Vi nöjer oss med att stå vid brunnen och kika ner samtidigt som vi klämmer i med våra absolut bästa hejaramsor (läs: ställa enerverande frågor) vi har på lager. Jag är så tacksam!
Tänk på det när ni köper hus. Kolla alltid upp vad det är för grannar. Det gjorde aldrig vi men har lärt av oss genom åren av andra vi känner. Man kan ha otur men har man samma tur som oss då ska man skatta sig lycklig.
Uppskatta din granne. Hjälp din granne. Du anar inte hur mycket det kan betyda!
Nu ska jag starta film och inte röra mig ur fläcken på flera timmar.
Puss.
Pulled pork. Det nya svarta. Överallt tycker jag mig läsa om det. Det finns nog lika många varianter som det finns människor. En del vill ha den rökig och torr, andra vill ha den söt och klibbig. Mig personligen får det gärna finnas ett mellanting. Den här är gjord på enklast möjliga sätt i en Crock-pot (det sköter sig alltså helt själv i många många timmar) med grytbitar av fläsk, lök, chili, tomatpuré och en liten gnutta vatten. 8 timmar fick den gå tills jag kände mig nöjd. Toppen!
Till hela härligheten har jag gjort en majsdip som ser ut att vara fisk och äggsås med tomater. Nu är det inte det utan det här är något som passar perfekt till. Med sin milda och söta smak gör den hela lunchen komplett. Servera med fördel de inlagda morötterna som jag skrev om i förra inlägget. Smaklig spis!