En fotografisk matblogg
Nästan ordlöst.
Min syster!
********
Crock-pot-premiär i mitt kök idag. Jag har startat upp ”muskedundret” och det är inte utan att jag är väldigt nyfiken på resultatet. En form av långlagad köttfärssås kommer under dagen att dyka upp här. Förhoppningsvis.
Jag är inte mycket för stora klumpiga köksmaskiner men just det här med ”krockpotta” pratas det om på så många ställen att nyfikenheten har väckts. Kan det verkligen vara så bra som det sägs? Tja, det återstår att se.
Puss och ha en fin dag!
Det är torsdag och det betyder ärtsoppa i många tallrikar. Det ska även vara pannkakor till men det får vara nån hejd på galenskaperna. De som känner mig vet att jag avskyr ”fasta dagar” men idag ska jag inte vara sämre än någon annan så pannkakorna äts till kvällen istället.
Ärtsoppa är något som jag alltid har tyckt om. Eller, senapen till ärtsoppan är det som tilltalar mig mest om jag ska vara helt ärlig. Jag äter oftast senap med ärtsoppa och det ska vara Slotts. Alltid Slotts till ärtsoppa! Väldigt viktigt. Annars tycker jag inte om den senapen alls. Det får heller inte vara någon timjan på min tallrik för timjan är granbarr och hör hemma i skogen. Punkt! (alltså är inte tallriken på bilden min)
Ärtsoppa kan göras på en fasligt massa sätt. Man kan göra en egen, man kan göra efter någon annan och man kan köpa färdig. Oavsett vilket så glöm aldrig senapen och skippa timjan. Se det som ett tips i all välmening.
Ärtsoppor! (klicka)
Tanken var att detta skulle bli dallriga och slemmiga maskar men efter att jag slitit bort på tok för mycket hår och tappat en och annan hjärncell på vägen samt fick slut på svordomarna så hällde jag hela altet i bakformar och skickade in dessa i kylen. Jag hade gett upp fullständigt och brydde mig inte nämnvärt över resultatet.
Tanken slog mig igår att jag ville testa efter att ha sett nåt recept på nätet där någon visade upp helt fantastiskt fina men äckliga maskar att servera till Halloween. Jag öppnade Google (som jag fullkomligt älskar – Jag knarkar Google och Imdb) och sökte på ”godismaskar” och tog första receptet och sen tömde jag butiken på hela gelatinlagret och satte igång. Hur svårt skulle det vara liksom?
Att hälla i sugrören gick ju inte alls. Jag funderade länge på om det skulle gå och plugga igen dom rackarna eftersom det rinner ju liksom ut på andra sidan av röret och glaset/muggen/flaskan fylls snabbare än sugrören. Jag testade olika varianter, alla med samma resultat. Som sagt, jag gav upp och hällde ner i bakformar och gick sedan och tupplurade istället.
Nåväl, här är mina maskar som till slut fick bli kuber. Man får vara väldigt mycket barn om man ska tycka om dom för det här är INTE gott. Det enda roliga med dom är konsistensen. Jag älskar hur dom dallrar!
Inte ens fota gick som jag ville. Tappade allt och hade ingen susning hur jag skulle göra så jag sköt av och går nu och tupplurar istället!
Puss. (mer …)
Muffins. En tristessdödare.
Idag hade vi ett planerat strömavbrott inbokat mellan 8-12 och mitt största problem blev helt pötsligt ”vad ska jag hitta på under den tiden?”. Snabbt som attans vispade jag ihop smet till muffins. Vanliga, vita utan några som helst konstigheter. Planen var bara att ha dom till dom redan karamelliserade ”fyllisarna” (physalis) som bara låg och drällde. Muffinsen är spritsade med chokladgrädde och på toppen har en liten orange goding fått ta plats.
Physalis är något som jag kan äta i princip hur många som helst. Jag tycker det är SÅ gott! Nu är de pimpade med karamell och sedan doppade i fint hackade valnötter. Det blev fantastiskt gott men tyvärr begränsar det intaget. Med det sockriga är jag rökt redan efter en. Min mage klarar inte av det och jag dumpar på nolltid. Någon som inte är magsäcksopererad klarar nog av att smäcka i sig ett gäng utan att må alltför dåligt.
Strömmen fick vi behålla så stressa var inte ens nödvändigt. Jag gissar att det är ovädret som drog över oss igår som är boven i dramat. Vattenfall fick nog annat att prioritera, även om vi här i byn inte drabbades nämnvärt, och vårt planerade strömavbrott är skjutet på framtiden. Mig spelar det egentligen ingen roll.
Puss.
När jag var liten och knarkade dom här så var dom rullade i pärlsocker och låg i en bigpack-glass-låda i kylen. Dom låg där inte speciellt länge. Hur skulle det vara möjligt? Nu när jag är mer åt det vuxnare hållet så är dom doppade i choklad, satta på en pinne och dom blir kvar lite längre. LITE längre. Jag skulle inte äta en enda men ändå så minskar antalet i kylen. Jag förstår inte!
Väntar du också på orkan, storm och katastrof? Här i vår lilla by har det regnat katter och hundar sen tidig morgon, varit mörkt och dystert och nu har vinden så sakteliga börjat öka. Det ska bli tämligen spännande att se hur det här utvecklar sig. Vi har inte längre så många träd att oroa oss för eftersom Gudrun och Per såg till att dom flesta dalade i backen men man vet ju inte, några finns det ju kvar. Vi bor ju i skogen trots allt.
Puss.
Fylld med sallad, lufttorkad skinka, lök och dressing blev det här en middag som vi kommer stå oss på tills på onsdag. Minst.
Rejäla burgare på nötfärs är så långt från äckligt som det bara är möjligt. Recept? Nej, det finns inget. Allt är höftat och smaksatt efter fantasi och humör. Eller jo, dressingen har ett tämligen avancerat recept. Lika delar majonnäs och stark senap + en skvätt honung. Smaklig spis!
Hamburgerbröden är gjorda på 50 gram jäst. 2,5 dl vatten. 2,5 dl mjölk. Smält smör, 1-2 msk, och tillräckligt med mjöl så att degen går ihop och blir smidig och slät. Jäs i ca 1 timme. Forma försiktigt 14-16 bullar . Lägg för att jäsa igen i 30-40 minuter. Pensla med vatten och strö över krossade linfrön. Grädda i nedre delen av ugnen på 225 grader i ca 10-12 minuter.Svalna på galler under kökshandduk.
När man vill ha en snabb middag eller en lika snabb lunch så är kassler och pasta ett perfekt val. Under tiden som pastan kokar färdig görs såsen till. Det tar inte mer än 10-15 minuter från skärbräda till tallrik.
Det här är en perfekt rensa-kylen-lunch. I vår pastasås är det kassler, lök, chili, soltorkade tomater, tomatpuré, bladspenat och en skvätt grädde. Löjligt enkelt men otroligt gott!
Vi har söndag här dvs vi gör inte ett smack. Går här och lurar i våra egna små världar. Med jämna och ojämna mellanrum är det någon av oss som öppnar truten och försöker komma med något vettigt. Med betoning på försöker. Eftersom klockan är tillbakavriden så är det inte långt kvar tills det är mörkt här ute i skogen. Jag välkomnar det. Äntligen är mörkret här, det där mörkret som gör mig lugn. Tänk om det kunde vara så hela året. Alltså, jag vill ha sommar, sol och ljus också (helst hela året) men när klockan närmar sig 16 vill jag ha mörker. Det är inte mycket som slår att tända upp huset med lampor och ljus, slänga sig i soffan och bara vara. Om två timmar så är det precis det jag ska göra även om jag är redan nu.
Puss
Jag fortsätter med lite jul trots att jag egentligen inte alls är speciellt julig av mig. Tycker mest att det är jobbigt och jag får ångest pga kan inte vara överallt. Jag vill vara tillsammans med alla men eftersom alla är utspridda lite här och var så blir det aldrig något och då vill jag allt som oftast dra något gammalt över mig och vakna upp efter nyår. Jag känner alltid en sorg varje jul. Om det blir samma sak i år återstår att se.
Här är i alla fall en peppartakstårta. Ett försök för att få något att fotografera. Med facit i hand, eller med skeden i munnen i detta fallet, så var det ett bra försök för det blev sött, slibbigt och juligt i samma tugga. Sådär som bakverk ska smaka. Det är bara tårtbotten med pepparkakssmak som är täckt med marängsmörkräm. Just den där smörkrämen bör man se till att samla på sig tid för att göra. Det är ett fasligt vispande! Tårtbotten är gjord på samma sätt som Icas – klicka här eller här – men med ett litet tillägg – 1 msk pepparkakskrydda. I vanlig ordning är det operfekta perfekt!
På toppen är det krossade kolakarameller, mina egna caramints, och hyvlad vit choklad.
Caramints! Världens bästa godis! Nu har jag gjort en alldeles egen variant. Hårda kolakarameller som bland recepten heter ”Tjong” smaksatt med pepparmint. Jag är helt såld! När dom var färdiga vid lunchtid så lovade jag dyrt och heligt att jag inte skulle äta en enda pga inte kunna sluta äta. Jag ljög med undantag för ”inte kunna sluta äta”. Jag äter så jag storknar. ”Bara en till”. ”Å en till….ahmen, bara en till eller jag tar två för det är dom sista”.
Eftersom det snart är jul så gjorde jag även en sats smaksatt med saffransarom. En sån i munnen och jag skrockade likt en lullig tomte. SÅ VANSINNIGT GOTT!
Det var en smula svettigt om händerna trots handskar men de, karamellerna, är helt klart värda svedda handflator. Alla dagar i veckan!
(mer …)
När jag ställde frågan om någon ville dela med sig av sitt absolut bästa äppelrecept så nappade Min lilla kokvrå och skickade in ett frukostrecept med keso, stekt äpple med russin och honung. Det är kul med helt nya recept och ett nytt tänk. Det här är något som jag troligtvis aldrig hade kommit på själv. Kanske mest för att keso inte är någon storfavorit (med undantag för min bror som har smeknamnet Keso) om det inte är så att den är blandad med vaniljyoghurt. Nu har jag upptäckt att keso även är gott med stekta äpplen.
Tanken är ju att detta ska vara till frukost men eftersom jag i princip lever på kaffe fram till 12 så får det här agera min lunch. Helt perfekt. Tack för maten, Min lilla kokvrå.
Fredag och jag har aldrig längtat så tills klockan blir 17 och mannen har kommit hem och vi kan ta kväll. En välbehövlig helg för oss båda. Vi har ingenting planerat och det ska bli så fantastiskt skönt att bara vara. Ha en fin fredag med allt vad det innebär – även om den innefattar tacos och Idol.
Puss.