HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: bilder

  • EN VINTERPROMENAD

    Jag har turen att vara gift med världens bästa Mats. Att få dela livet tillsammans med honom är en ära. Mitt i min mardröm lever jag ändå min dröm.

    Vi delar samma intressen i allt, allra mest i fotografiets underbara värld. Vårt sätt att fotografera skiljer sig enormt då han är mycket mer teknisk än vad jag är. Han kan allt det där med inställningar och ljus som jag inte har tålamod att lära mig. Han är även en sådan man som inte ger sig utan det ska gå. Oavsett! Just nu håller han på att ge sig på kompaktkameror för han anser, precis som jag, att det behövs inga dyra systemkameror att skjuta av dom där bilderna som man bara blir helnöjd med.

    Igår sköt han av en bild. En bild som jag skulle komma att älska fullt ut. Jag kan fastna i den och jag har vilat ögonen på den så många gånger sedan igår att jag har tappat räkningen. Jag vet inte vad det är men bilden talar på nåt sätt sitt tydliga språk. Det är jag och Svea (hunden) mot världen. Vi går på vår egen väg och hoppas båda två på att komma fram till vårt mål. Vi är yra i huvudet bägge två, jag med diagnos och Svea helt utan men ändå mer snurrig än vad jag är och någonsin kommer att bli. Hon är ju en rottweiler trots allt. En ljuvlig rottweiler!

    Snön yrde och vi traskade på där hand i hand på vår väg. Vi kom hem igen. Hela, trötta och nöjda över dagens prestation.

    Mats, han var nöjd också. Ett steg närmare med sin kompaktkamera. Love you, honung! 

  • THEODOR PARIS

    Alltså, här är den! Teburken! Eller teburkarna som det nu har blivit. Den rosa fick jag i en gåva och man kan säga att jag fastnade direkt. I den svarta påsen gömde sig en låda som i sin tur innehöll en teburk som skulle få mig på fall. Så otroligt vacker. Det är genomarbetat och det känns så enormt lyxigt vilket det också är. Utseende säljer, i alla fall till mig, för jag började direkt söka efter vart jag kunde hitta fler. Och fler finns det, varje färg har en väldans massa olika smaker. Det är gröna teer, röda rooibos, svarta och så örtteer. Jag blev alldeles villrådig.

    Eftersom jag är babyblå ända in i själen så var en i just den färgen ett måste. Min färg, mitt te. I den blå döljer det sig ett örtte – Honeybush. Jag har inte hunnit med att provsmaka det än men jag gissar att min lördagsfrukost kommer att vara väldigt behaglig.

    Det här är som en rysk docka, ni vet dom där som det gömmer sig en docka i varje och efter varje docka blir den bara sötare och sötare. Precis samma!
    Lyx på burk!

    Om ni sitter på en reflexskärm i någon form, använd då den när ni fotograferar så slipper ni ”blänket” som jag inte orkat fixa bort i dessa bilderna. Bara som ett litet tips så här i början av helgen.

    Trevlig lördag på er!

  • LASAGNE. EN VILD VILDLASAGNE.

    Att vara vrålhungrig och helt utan någorlunda trevligt och bra ljus brukar allt som oftast resultera i snabbskjuta bilder. Det är bara att göra och hoppas på det bästa. Orka krångla liksom. Jag sköt av bilderna där på köksbordet och bemödade mig inte att kånka upp allt till övervåningen för att få bättre ljus och mindre runt omkring. Jaja, nu ska jag inte gnälla, det kunde varit värre. Jag hoppas ändå att jag på något sätt ska lyckas förmedla vad det är som gömmer sig där på tallriken. Tillbehöret är i alla fall gårdagens picklade rödbetor. Något jag gått och småätit på hela dagen. Det och cappuccino. Konstigt att jag var vrålhungrig runt 13?!

    Det är en lasagne gjord på vildsvinsfärs (vi har numera hela frysen med viltkött så därav det vilda). Egentligen inga konstigheter alls. Det är som vanligt i stort sett med undantag för bechamelsåsen som är mer en svampsås med kantarell och champinjon. Torkade gula kantareller som fått ligga till sig och svälla i lite vatten innan de åkte med ner i såsen. Fredagslunchen är serverad!

    Såsen är så höftad att jag kan inte ens återge hur mycket det är av varje men följ nästan hela det här receptet  men slopa citron och dragon och tillsätt istället den mängden svamp som du önskar. Jag och återge hur det är tillagat går inte så bra hand i hand, tyvärr.

    Saltet på bilden är ett svart salt från Mill & Mortar. För länge länge sedan trodde jag att jag hade köpt svart salt men så var det inte. Jag började då spåna på om jag kanske skulle lyckas göra det själv, ett salt med lakritssmak, men behöver inte längre fundera. Det här är så snyggt och det smakar som vanligt salt. Det enda lilla ”problemet” är att det inte smakar lakrits så det får jag helt enkelt fortsätta att grunna på.

    (mer …)

  • CARL GRÜTTERT

    Medan jag sitter här hemma i min ensamhet och kämpar på med täta anfall och samtidigt väntar på att lasagnen gjord på viltfärs och svampbechamel ska bli färdig har jag fastnat i det som jag tror att jag är allra bäst på. Nätshopping! Det finns så mycket överallt så jag blir alldeles villrådig. Jag vill ha allt! Eller nä, kanske inte men väldigt mycket.

    Jag har länge letat efter ett gammalt klassiskt gökur helt utan resultat. Det finns naturligtvis en uppsjö av dom men det har liksom aldrig trillat fram ett sådant som just jag vill ha. Ska jag vara helt ärlig så tror jag aldrig att det kommer att dyka upp pga kräsen, pga snål och pga ekande plånbok. I mitt sökande efter det, i mina ögon, perfekta gökuret har jag helt apropå snubblat över klockorna från Carl Grüttert. Vilka klockor! Jag är helsåld och alldeles salig. Det är så läckert att jag skulle kunna tänka mig att ha en i varje rum men jag inser såklart att det är att dra det en smula för långt. En klocka räcker. Tror jag.

    Sen jag snubblade över dom, för nån månad sen, så är jag inne och kikar minst 2-3 gånger om dagen och kan alltså inte bestämma mig för vilken jag vill ha. DET är ett i-landsproblem som är svårknäckt.

    Sådant som är läckert förtjänar att visas upp så jag bjuder helt enkelt på det här. Carl Grüttert! Är du sugen på ett modernare gökur i annorlunda tappning tycker jag absolut att du ska kolla upp dom. Klicka på bilden så syns sidan som jag hittat det på.

    Sådär, då återgår jag till mat. Lasagnen står färdig.

    Trevlig helg!

  • TORSDAGSPANNKAKAN

    På torsdagen ska den tunna pannkakan dukas fram direkt efter tallriken med ärtsoppa. Det har Gud bestämt. Tror jag.

    Eftersom jag inte riktigt tror på honom så hoppar jag över den tunna och gör en tjockis och ignorerar jag helt ärtsoppan och slänger på hallongrädde på toppen av tjockisen istället. Tipptopp!

    Att göra tjockpannkaka i muffinsform är helt perfekt. Alldeles lagom portion direkt.

    Så, hur gör du med pannkaka och ärtsoppa på torsdagar?

    (mer …)

  • PICKLAD RÖDBETA

    Rödbetor värderar jag högt. Nästan lika högt som Mor annas smörgåsgurka. Den där gurkan som jag inte kan leva utan. Det är nästan samma med rödbetor. Att inte ha en burk i kylen är katastrof. Det är perfekt att norpa en skiva eller två när sötsug sätter in. Perfekt.

    Idag har jag provat på att pickla rödbetor. Vad det är för skillnad på att lägga in och pickla vet jag inte men jag misstänker, om jag använder min hjärna hyfsat rätt, att det är samma sak.  Så alltså har jag lagt in rödbetor. Bra så!

    (mer …)

  • KÄRLEK I EN BOK

    Jag är en sån människa som kan förälska mig i precis vad som helst. I förrgår förälskade jag mig såpass i en teburk att jag blev alldeles tårögd när jag såg den. På den nivån är det. Någon kanske tycker att det verkar helknasigt och det är det. Helknasigt är ordet men detf är inget jag kan göra något åt och det är inte heller något jag tänker göra något åt. Varför ska jag göra det liksom? Att något får mig att må finafisken ser jag inte som något negativt. Nu är jag ju inte så twistad att jag skulle kunna tänka mig att gifta mig med en teburk eller adoptera en eller två ungar tillsammans med den, riktigt så ”väck” är jag inte men saker som kan få igång min egen kreativitet och som sätter fart på inspirationen får mig att må bra och det tror jag gäller för oss flesta faktiskt. Det är nog tämligen normalt.

    Ni som läst här förr vet nog sedan innan att jag är helfrälst i matböcker av alla dess slag. Jag fullkomligt älskar att bläddra i dom och se på allt vackert som andra skapar och sedan lyckas få på bild. Det är väldigt sällan jag lyckas återskapa det själv men det är inte det jag är ute efter, jag vill enbart vila ögonen på sådant som intresserar mig. Fotografier, genomarbetade bilder med känsla. Vem som helst kan ta bilder men långt ifrån alla kan få bilder som säger något. DET är det viktiga. I alla fall för mig. I bloggvärlden finns det enormt många fantastiska matbloggare men tyvärr fastnar inte mitt intresse när det inte är bilder som tilltalar. Hur kul är en kokbok helt utan smakfulla och läskande bilder? Är man bara ute efter goda recept så är det sin sak.

    Om nu någon tomte eller framtida födelsedagspresentsinköpare (sug på det ordet en stund) råkar läsa här så finns lathunden här under. Bra va?

    Ovan nämnda ljuva teburk kommer i ett inlägg inom kort. Den är väl värd att vänta på. Kärlek i en burk!

  • SPAGETTI OCH KÖTTFÄRSSÅS

    Jag misstänker att det finns lika många recept på köttfärssås som det finns människor på jorden. Alla gör på sitt eget lilla vis med sin egen kryddning. Krossade tomater, inte krossade tomater. Ketchup, ingen ketchup. Blandfärs eller nötfärs? etc etc etc

    I vår familj är det oftast maken som står för köttfärssåsen. Den enklaste av dom alla! Klicka här för att se recept. Idag är det dock jag och då blir det vad det blir. Lite sånt och lite sånt. En köttfärsås med rivna morötter och riven palsternacka. Utöver det, inga konstigheter.

    Ni vet det va, att anledningen till att man äter är för att man ska uppskatta tuppluren som hör till efter lunch mer? Om inte så vet ni det nu. Bra så!

    (mer …)

  • PECANNÖT & KOLA

    Ända sen jag var en liten knodd så har pecannöt/kola varit glassen jag suktat efter när jag köpt kulglass i rån och än idag är det den som är viktigast att ha i botten. Den ska alltid avsluta hela härligheten. Tyvärr är det så att jag tycker smakerna har gått ner sig en hel del bland kulglassen man köper på kiosken, det smakar inte som det gjorde förr och glassen är tyvärr mycket isigare och det är inte alls bra. Därför kände jag att jag nog får ta tag i detta och göra en egen pecannöt/kola och sagt och gjort. En kolaglass med karamelliserade pecannötter har blivit till. Om den är isig? Inte det minsta. Om den smakar ljuvligt? Oja!

    Kolan är gjord på dulce de leche, för ovetande är detta sötad kondenserad mjölk som kokat i sin burk i 2 timmar. Jag har blandat i 3/4 av burken i glassen och resten har jag ripplat i precis innan glassen gått in i frysen.

    Ät den ur skål, i rån eller direkt ur burken. Strössla med fördel på lite mer av de karamelliserade pecannötterna. Det mår varke glassen eller du dåligt av.

    (mer …)

  • ALLA DESSA TV-KOCKAR

    Jag, eller snarare vi, ser väldigt sällan på tv. Fram tills för 1,5 år sedan hade vi inte ens tv. Anledningen? Det visades bara skräp och vem vill se skräp? Som sagt, nu har vi tagit steget in i 2000-talet och satt en tv på väggen, precis så som man förväntas göra och nu ser vi återigen på skräp. Vi kämpar för att hitta något som faller oss i smaken, tvingar oss själva att ligga där i soffan och hitta nån kanal bland alla miljarders som ska fånga vårt intresse. Det går sådär kan jag medge. Eller, det går inte alls.

    När vi hade tv förra gången, nångång fram till 2006, så fanns det redan då tv-kockar men dock inte 10 på varje kanal utan det var på tv4 som de varvade med en 3-4 olika kockar. Hade vi tur så lyckades man tajma i så vi fick se den nakne kocken på femman. (fast då var även Jamie lite åt det hysteriska hållet) Numera, finns det någon kanal som inte har en endaste tv-kock? Eurosport? Dom är överallt, hela tiden! Den ena är bättre än den andra, den tredje har bättre råvaror än den fjärde osv osv. Ganska tröttsamt om du frågar mig.

    Två av alla miljarders tv-kockar som just i detta nu går mig på nerverna.

    Förr älskade jag Per Morberg. Jag älskade hur han var ”äkta” i köket. Att det inte var så noga men att det ändå var det. Det var fingrar i maten (precis som jag arbetar), det var slamrande kastruller och ingredienserna kändes höftade men det blev ändå helt perfekt. Precis så som jag vill ha det. Jag kände igen mig. Numera är han en parodi på sig själv och beter sig helt galet. Det är hysteriskt och det är på nåt sätt en översittarstil som jag inte alls vill uppmuntra. Han må vara duktig på det han gör men han börjar bli för mycket, riktigt jävla för mycket!

    Gordon Ramsay. Vad ska man säga om denna kock egentligen. Han flaxar, han skriker och gormar som den värste och han på nåt sätt trycker ner varenda människa som han stöter på i sina program. Visst, det är det som är meningen men vaffan, det blir ju bara löjligt. Det ska vara exklusivt och det ska vara perfekt. Gör du inte så eller använder du inte just den råvaran så är du inte vatten värd. Att han helt läser efter ett manus behöver jag inte ens ta upp. Jag är glad att jag har hörapparater som går att stänga av, då slipper jag åtminstonde höra honom under den tiden som jag väljer att plåga mig själv när jag inte byter kanal. Hans mat må vara sagolik men han beter sig inte därefter.

    Så, nu har jag fått kräkas lite. Nu till något helt annat. Kärlek!

    Jamie Oliver. Helt fantastiskt kock och även människa för den delen (känner honom inte men på något sätt känns han äkta.)Han älskar det han gör, han underhåller, han vill dela med sig av det han gör och han kräver inte att det ska vara det dyraste, det flådigaste och det mest perfekta. Gör det gott, billigt och fint med det som du har möjlighet med. SÅ ska det vara! Det gör inget om det inte är tillagat från grunden och det gör inget om du inte har de rätta verktygen. Gör det för att du tycker det är kul, du vill lära dig något och du vill äta gott! Jag fullkomligen älskar Jamie Oliver. Han får mig att bli glad och faktiskt tacksam över att jag har en tv så att jag kan se hans ljuva program på 7.an, måndagar 19.25, Middag på 15 minuter. Då är det tv-underhållning i det Ljunggrenska hemmet och så fort det är över så återgår vi till livet med avstängd tv. Då har vi fått vår dos.

    För att inte ha haft någon tv så tycker jag för mycket? Play har funnits i många år så lite koll har jag ändå haft.

    När jag ändå är igång. Sveriges Mästerkock? Är det verkligen så bra? Trio med Bumba i juryn, den där trion som känns lika äkta som en plastikopererad docka. Nej, det är inte bra,

    Nu avslutar jag gnället, blir återigen positiv – Alla tycker vi olika och alla har vi olika smak. Inget är rätt eller fel. Jag tycker så och du tycker si. Helt okej!

    Så här tycker jag. Jag!
    (idag ser jag på tv i flera timmar – Skid-VM)