Jag skulle nu lägga upp receptet på mitt fougassebröd, som inte ser ut som något fougassebröd men jag blev jag så hastigt trött så det blir bingen istället. Bilderna orkade jag dock med att lägga upp så tills i morgon är det receptlöst.
Godnatt.
En fotografisk matblogg
Jag skulle nu lägga upp receptet på mitt fougassebröd, som inte ser ut som något fougassebröd men jag blev jag så hastigt trött så det blir bingen istället. Bilderna orkade jag dock med att lägga upp så tills i morgon är det receptlöst.
Godnatt.
Vi har haft en riktigt fin helg. Spontan och väldigt trevligt. Vi har inte planerat någonting utan det har bara blivit som det har blivit. Igår gav vi oss ut och grillade med goda vänner och deras knoddar. Jättemysigt men trots trevligt sällskap och en sprakande eld så var jag snudd på att avlida av köldskadade fötter. Huh, det var vidrigt kallt! Det tog sina timmar efter att tina upp. Väl hemma igen, efter startad kamin och påklädning modell brutal för att försöka återfå normal kroppstemperatur, så hade vi inga fler planer för dagen alls mer än att vi skulle äta middag. Ibland är det ett större projekt än vad man kan tro. Faktiskt. Vi hystade ihop en soppa, liknande en köttfärssoppa med potatis och lite annat smått och gått. Vi båda rynkade lite på näsan – ”men vaffan, det mättar!”.
När jag står där och rör i min mättande soppa så plingar det till i min iPhone (viktig info) och ovan redan nämnda vänner skriver och frågar om vi vill ha kvällsmat. OM?!
30 minuter senare sitter i vårt, deras, favoritrum. Uterummet! Det är där minglet pågår. God mat serveras, ljusen tänds och kvällen blev precis så som jag tycker om det. I uterummet har julen börjat ta plats. Förr har jag tyckt att det är tråkigt att tjuvstarta julen men jag börjar förstå. Det är så mysigt! Så idag har julen börjat flytta in så smått även här i Rud. Inga större utsvävningar men julmusiken har börjat spela och jag börjar ana första advent och allt vad det innebär. Vår jultradition kan ni föresten läsa om i Inzpira Magazin – julnumret som finns ute i butik nu.
Polkagris är jul för mig. Polkagriskäppar att hänga i granen, eller att äta upp innan granen ens har kommit in. Det är helt efter humör. Polkaglass är inget nytt men kanske kan glassen enligt mitt recept vidga vyerna en smula. Inget märkvärdigt recept men så mycket godare än köpevarianterna. Ända sen jag började göra egen glass så tycker jag att köpt glass är så väldigt sött. Hemmagjort ska det vara. Då smakar det allra bäst och man kan smaksätta helt som man själv känner. Det kan inte bli bättre.
Nu är det jag som drar ner rullgardinerna, lägger mig under täcket och glor på film resten av söndagen. Hoppas att ni alla haft en lika fin helg!
Vi bor på världens vackraste plats. Här är jag hemma. Det är här jag fått den enorma tryggheten som jag så länge har sökt efter. Det finns ingenstans i världen som jag skulle vilja byta detta mot och det menar jag med hela mitt hjärta! Det är långt från allt och alla men det är så värt det. Att få ha en plats att andas på är det bästa av allt.
Vi har bara skog, åkrar, skog och ännu fler åkrar. Det är livet på en pinne. På avstånd kan vi kika på ”hamnen” i grannbyn Vegby och förundras över all belysning. Behövs den verkligen?
Nu släcker vi ner den enda lampan som lyser och kryper till kojs. Jag är hemma. På riktigt.
”I tvättstugan låg det en påse vid bänken. En påse som jag inte haft en tanke på. När jag öppnade och kikade så var den där, doften som får mig att må så bra. Lavendel. Det doftar rent, fräscht och det doftar sommar. Det finns inga blommor kvar på dom snustorra stjälkarna men doften finns kvar.
Jag kan inte minnas när jag fått påsen alls men jag misstänker att det var i somras av min pappa. Han har extremt mycket lavendel, lyckliga han, på sin lilla uteplats och om jag känner mig själv rätt så har jag nog bett om lite för att göra nånting med det. Jag har nåt vagt minne, långt bak i huvudet, av att jag i somras ville testa att göra lavendelhonung. Nu blev det bevisligen inte så. Hur jag kunnat glömma av påsen kan jag dock inte begripa men man kan ju inte veta allt här i världen.”
Nu ska ni få se nåt sött. I dubbel bemärkelse. Detta är helt nytt för mig, har aldrig någonsin sett något så rart. Sockerbitar med kristyrblommor på. Att servera socker till kaffet har aldrig varit finare. Så nu får alla vi som inte har socker i kaffet ändra oss. Punkt.
Samma rara vän som gjorde gastric-bypass-muffins är det som gjort sockerbitarna. Sött. Sött. Sött! Ljuvlig idé. Mer sånt!
Med risk för att bli tjatig men det är bara att vänja sig trots att vintern inte ens har börjat.
Det är kallt! Först nu, 14.30, har jag fått ändan ur vagnen och startat upp kaminen. Jag har tagit på mig mer och mer och jag får blåsa på händerna för att dom inte ska stelna till helt. Nästippen är iskall och fötterna vågar jag inte ens tänka på. Dom klarar sig i och för sig hyfsat bra eftersom Hjördis lagt sig under bordet och därmed kan jag trycka in fötterna under henne och få lite värme. Ibland är det där fluffet bra att ha. Med tung betoning på ibland. Enklast hade dock varit att starta kaminen tidigare på dagen men varför göra det lätt och behagligt för sig?
Råsaftscentrifugen har fått jobba även idag. Förra gången var det citrusfrukter som centrifugerades och gav mig färskpressat. Idag blev det äpplen och päron istället. Jag som egentligen avskyr allt vad köksmaskiner heter måste nog faktiskt erkänna att juicemaskinen är rätt bra trots allt men jag hatar att diska den. Jag misstänker att det är det knöliga med att diska som gjort mig lite anti köksmaskiner. Det är alltid otympligt och alldeles för många delar för att jag ska tycka att det är värt det. Råsaftscentrifugen har också fler delar men det är helt okej. Blir det så här gott med en maskin så är det bara att diska den och se glad ut.
Jag har har använt mig av olika äpplen och päron, lika många av varje, och en liten squeeze citron på slutet.
Något som är mycket bättre nu när det är mörkt och kallt på kvällarna är kvällspromenaderna. Dom gör så att kvällskoppen med te smakar så mycket bättre. Känslan när jag kommer in med tillhörande svinkall näsa efter en timmes promenad är ljuvlig. Bara vetskapen om att duschen och den stora koppen med varmt te kommer att göra underverk med både kropp och själ är fenomenal. Det är svårslaget.
På bilderna visas ett av favoritteerna. Ett frukt-te från Suki tea. Äpple och mint i en klockren kombination med en doft som sprider sig i hela huset. Att det dessutom är vackert att se på gör inte saken sämre.
Nu ska vi släcka ner Rud. Godnatt och dröm sött.
Jag skulle bakat paj. Jag skulle fotograferat min äppelsylt. Jag skulle. Jag skulle ha gjort så mycket men jag hann inte. Mörkret hann före.
En morgon och förmiddag med täta anfall sätter sina spår så jag har mest legat i sängen och glott antingen i taket eller i telefonen spelandes Wordfeud. von Skräphög är namnet för den som är intresserad.
Eftersom mörkret kom så blev det inga bilder. Pajdegen ligger kvar i kylen och sylten står jämte och trängs. Trots att jag har en kamera som fungerar i väldigt mörka förhållanden så tycker jag inte att det blir bra alls och låter därför bli. Photoshop fungerar alltid däremot och istället för en ny bild på sylten så blir det en gammal bild på något helt annat nämligen en av väggarna i vårt kök. Väldigt distraherande bild men när blicken har slutat att flacka och då också stabiliserats så ska ni kunna tyda ett recept och tillvägagångssätt på en väldigt god sylt. Se till att inte mosa för hårt. Sylten ska vara bitig. Punkt!