Etikett: bilder


  • FÄRGGLADA GLÄDJEGUMMOR

    Är dom inte ljuvliga? Mina färgglada små ”gummor” i vinterskrud. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag kunde inte låta bli, ville inte slita mig. Dom förtjänar ett alldeles eget inlägg. Dom hör troligtvis vintern till men det är på tok för mycket kärlek inblandat. Jag menar, jag ställer ju inte in maken i tvättstugan för att han har shorts på sig i januari?En alldeles korrekt jämförelse. Tycker jag.

    Det finns två till i butiken som gärna får flytta med, jag suger just nu på den karamellen. Det där var en lögn för det finns ingen karamell utan jag försöker intala han den där som kanske förtjänar att stå i tvättstugan i januari endast iklädd shorts. Jag vill få honom att förstå att jag BEHÖVER dom andra två också. För att överleva. Faktiskt.

    Jag är kär! 


  • NEKTARINER I UGNEN SÄGER DU? JA! SÄGER JAG.

     

    Jag har trillat dit. Rejält. Nektariner i ugnen är grejen. Lite hårt, lite mjukt, lite surt, lite sött. Vad mer behöver man egentligen? Där är ju allt som behövs för att få kroppen att fungera en hel dag. Min typ av dessert helt klart. Eller frukost och för den delen om man är lagd åt det hållet. Finfint för kropp och själ.
    Jag började dregla över bakade nektariner redan i måndags då jag fick se ett recept med tillhörande bild hos Lisa, Matälskare på Taffel. Jag har dock fuskat och struntat i rom men jag tror inte att det var något fel i det alls. Kanske en skvätt rom hade fått mig att joddla? Spriten får jag ta en fredag för hur skulle det se ut med alkohol en vardag? Åh, du hemska tanke. Alkoholen byttes mot vaniljglass och hallon. Den rejäla fyllan uteblev.


    Dagens outfit visas i skeden. Topp, båthals. Vit/ceris-randig. H&M. 49,50:- på rea

    (mer …)


  • JORDGUBBSMARMELADEN SOM BLEV TILL SYLT

    Marmelad på frysta jordgubbar är omöjligt. Det blir bara sylt. Är man dessutom lika genomtänkt som mig så skvätter man i lite champagne i hela härligheten och direkt så är man snudd på att få saft istället. Marmelad till sylt till saft. Om man bortser från det klantiga så blir det faktiskt väldigt, väldigt gott. Champagnesmaken vet jag inte riktigt vart den blir av men bara vetskapen om att det är just skumpa i marmeladen, eller sylten, gör att mitt lillfinger pekar rakt upp när jag tar en tugga från biscottin. Det gäller att sätta glamour på vardagen. Jordgubbar och champagne i frukostmüslin. Fint ska det vara!

    Att göra egen sylt är inte svårt, det är bara att blanda ner precis vad man känner för. Det är enbart fantasin som sätter gränserna. Har du några slattar av olika bär i frysen så hysta ner det i en kastrull med lite syltsocker och du har snart en alldeles perfekt sylt till pannkakorna, frukostfilen eller glassen. Smält i lite choklad i hallonsylten och det blir en fantastisk smakupplevelse för alla inblandade. Våga vara lite galen men tänk på att det måste låta gott ihop. Få inte knäppen fullständigt. Ett typexempel på knäpp modell grande är min man, han har fått för sig att wienerbröd ska micras med ost. Smaka på orden, låter det verkligen gott?!  I de svåraste tiderna prövas kärleken, det är en sak som är säker.

    Nu kanske någon tycker att det är onödigt att öppna en flaska skumpa för att enbart ta 1 dl ur flaskan men det är det inte. Det kommer bli den roligaste marmelad/sylttillverkningen ni någonsin har haft. En skvätt i kastrullen och en större skvätt i glaset. Bjud in en väninna på syltkokning vettja.  Ta en jordgubbe också så är festen i gång på riktigt. Som sagt – glamour i vardagen.

    Nu är det lunchtimme och jag ska verkligen ha glamour. En matlåda från min käre far lämnades just. En gammal låda med prislapp och innehållsförteckning kvar från nån rea på färdigmat (kalkonkorv med tysk potatissallad från Citygross – 25:-). I lådan ligger det nu istället potatismos och ugnsfalukorv. Det är glamour så det visslar om det. Mer glamourigt än så blir det inte. Mätt kommer jag bli och tacksam det är jag.

    (mer …)


  • PLOMMONCLAFOUTI I FYRA NYANSER AV GRÅTT

    Vill du trassla in tungan och vara lite märkvärdig så ska du använda ordet Plommonclafouti om du vill undvika det så är mitt tips att istället säga plommonomelett med mandel för det är vad det är eller en ostkaka utan ost. Det är slående likt. Äggkaka fungerar också. Jag har aldrig förr hört talas om clafouti men nån gång ska ju vara den första. Jag tänker aldrig ge mig på att försöka uttala det, inte där det finns hörande i alla fall. Receptet är från Leila Lindholms A piece of cake.

    Syrliga plommon möter sött. Serverat med vaniljsås så blev det faktiskt en bra lördagsfika. Väldigt enkelt var det att göra också, så skulle du få spontanbesök och står utan något att bjuda på är detta perfekt. Förutsatt att du har alla ingredienserna hemma men det kniper jag tyst om för då är det inte längre lika enkelt och fiffigt.

    Lördag är det, hela dagen. Det är lite småkyligt och jag har traskat med raggsockarna på hela dagen. Nu när även mörkret börjar komma så har vi tänt upp ljusen, fönsterlamporna och kaminen. Jag kan helt klart må sämre.  En dag som snart avslutas i soffan, framför projektorn som kommer att visa vampyrerna i Bon Temps. En kväll helt i min smak.

    (mer …)


  • OM DET ÄNDÅ HADE VARIT JAG.



    Här sitter jag. När jag borde göra annat. I vanlig ordning hamnar jag på Google och ”gugglar” bilder. Det finns så många fotografier som jag önskar att jag hade fått skjuta av. Här är en. Jag älskar hela bilden. Den är snygg på precis alla sätt. Kontrasterna. Ljuset. Färgerna. Uttrycket. Bruset. I just LOVE it! Så mycket att jag blev så där fånigt internationell.

    Ha en skön fredag alla.


  • EN LYCKAD KYLSKÅPSRENSNING

    Det blev inga -1,7 kg. Det blev ”bara” -0,5. Inget som gör mig ledsen alls, snarare tvärtom. Det är bra, då hinner både jag och kroppen med. Jag tar resten till nästa vecka istället. Då är det även dags för första kontakten efter operationen på Sophiahemmet. Då vill dom ha lite mått, vikt och humör. Bra att dom inte släpper oss opererade vind för våg utan ser till att hålla lite koll.

    Nåväl, nu pratar vi mat istället. Lunch. Vår kyl behövde sig en rejäl genomgång och resultatet av det blev en fantastiskt god lunch. Inte den nyttigaste men vad gör väl det när det bara är 1,5 dl mat på tallriken? Serveras det till ett gäng gastric bypass-opererade räcker det till 10-12 stycken men har de runt matbordet fortfarande sin magsäck kvar så är det nog bara 4-6 det räcker till. Rejält med mat är det i alla fall.

    Kort och gott. Det är såhär en kylskåpsrensning ska vara. Mycket mat. Enkelt till tusen och man slipper att slänga mat som inom någon dag kommer vara helt kasserad.
    Är receptet svårt att läsa så tryck på bilden, då borde det bli större. I brist på syssla så visas receptet på detta otydliga, kanske helt obegripliga sätt.

    Nu ska jag ta min huvudvärk och lägga mig på sängen. Förhoppningsvis så slår jag ihjäl både huvudvärken och några timmar. Kan jag ha sån tur?


  • EN NYPONGRUVA.

     

    Jag trodde mig kunna varje kvadratcentimeter av vår trädgård men ack vad jag bedrog mig. Idag såg jag små, väldigt få dock, nypon. Alldeles röda och vackra. Precis vid grinden fanns dom dessutom. Alla 5 nypon. FEM.  Lyckas jag få ihop ett litet men gudaljuvligt te om jag torkar dom?

    Nästa år kanske jag kan få en nästan dubbelt så stor skörd. Då ska jag festa till det med en deciliter nyponsoppa. Den som väntar på något gott väntar som bekant alltid för länge.

    I morgon är det onsdag och återigen dags för vägning. Jag önskar så att jag kunde tappat 1,7 kg sen förra veckan. Vi kan väl göra så att vi utövar någon form av kollektiv tumhållning tills i morgon bitti? Håller ni riktigt hårt så kanske jag har turen att jag inte behöver ge mig ut på kvällens promenad för att lyckas. Det regnar verkligen katter och hundar här i Gällstad och det blåser så även klump som jag känner hur jag lättar. Fast det är ju klart, jag är ju snudd på fjädervikt numera.

     


  • MITT BLAND MATEN – VAD HÄNDER OCH FÖTTER?

     

    Efter en rensning av bilderna i telefonen så börjar jag på riktigt tro att jag är knäpp. Jag avskyr mina egna fötter och vill helst gömma dom för hela världen. Detta blir dock lite svårt eftersom jag står stadigt på jorden i mina förtitreor. Dom är inte lättast att gömma. Trots detta så hittar jag bilder på fötter, storlek förtitre, och skor i alla dess former. Vad vill jag egentligen med bilderna? Minnas att jag en gång har varit på språng, att jag äger skor? Väldigt unikt.


  • EN MÅNAD SENARE – GLÄDJE I ETT HALSBAND


    Vill du också ha en kamera på ögat? Snövita armar följer med på köpet.

    Jag har ingen som helst vana eller finess på att fotografera mig själv i en spegel. Inte helt enkelt faktiskt. Jag förstår inte riktigt hur dom där modebloggarna får till det.  Ge det några månader till och jag kommer göra akrobatiska övningar med sådan bravur att till och med spegeln blir chockad. Åh du milde tid, jag lovar att så blir det inte. ALDRIG.

    Anledningen till ego-fotograferandet är att i morgon är det en månad sedan jag la mig på operationsbordet. En hel månad! Tiden verkligen rusar i väg. Sedan jag började viktnedgången 5-6 veckor innan operation så har jag tappat hela 21 kg. Jag vet inte om någon ser det för jag gör det inte. Eller jo, visst ser jag men jag tycker inte att det ser ut som att det är så många kilon. Nu ser jag ju mig själv varje dag så det kanske kan bero på det. Hur som helst. Här är jag. Så här ser jag ut nu.

    Att jag har lyckats få på mig ett halsband med min mammas senaste gåva till mig är det finaste av allt. Halsbandet har jag fått av Mats för många, många år sedan men det har varit alldeles för litet hela tiden. Det är så många år sedan att Mats inte alls kan minnas att han ens gett det till mig. Detta är i och för sig mannen som glömmer redan efter en timme så jag ska inte begära så mycket.

    Månadstenen fick jag i födelsedagspresent av min mamma förra året och eftersom jag känt mig alldeles för pluffsig och rund så har jag aldrig tagit mig i kragen och köpt något att hänga det i så det har legat i badrumsskåpet sedan dess. Att jag kan bära det nu betyder så mycket. Mamma finns med mig i det.

     


  • ATT VARA DEN UTVALDA OCH ETT STYCKE KÖTTFÄRSSOPPA

    Idag har det serverats köttfärssoppa här i huset Rud uppe på södra Säm. En perfekt soppa för dagen, lite åt det hetare hållet. Det blåser som aldrig förr och regnet det slår som spön i backen. En riktigt skön dag om ni frågar mig. Jag gillar detta. Mörkt, ruskigt och kyligt!

    Innan jag ger er receptet så vill jag att ni tar en titt på världens, i särklass absolut bästa katt – Solveig von Skräphög. Han är min katt, bara min! Att han skulle komma till oss var inte alls självklart eftersom vi hade kattätande hundar. Han la sig i mitt knä när jag satt i köket hos lillasyster. Det var en snabbvisit. Han kom till mig och där har han stannat. När han låg där i mitt knä, alldeles jätteliten och vacker så knep han tag i hela mitt hjärta. Jag fullkomligt älskar Solveig och det är ömsesidig kärlek. Ända sen han låg där i mitt knä så var det klart – han skulle med mig hem! Så enkelt var det men så enkelt blev det inte för jag gjorde det dessutom lite svårare för mig. Det blev tre katter tillslut, en bror och en syster skulle naturligtvis få flytta med (hela kullen). Jag upptäckte att kattätande hundar inte går att konvertera till vegetariskt hur lätt som helst så det blev dryga 2 veckor med pyssel av den jobbiga typen. Det var ett fruktansvärt pusslande fram och tillbaka med katter och hundar. Några inne, några ute, en del i vardagsrummet och resten i köket.

    När Julia på fredagen, efter 2 veckor och 1 dag, la ner stridsyxan var det en glädjens dag och sedan den dagen lever katter och hundar i en härlig symbios. Älskade Julia, jag är så glad att hon fick visa för oss att hon visst skulle klara av att leva med katter. Nu springer hon i himlen men världens alla änglakatter.

    När det handlar om mina djur så blir jag så barnsligt fjantig. Jag vet inte varför men dom betyder nåt så otroligt mycket för mig. Dom är dårar och idioter hela bunten men vem är inte det? Här får man vara dåre och idiot bara man är det av rang. Nån klass måste det vara på det och den klassen är det inte alla som håller. Hjördis, Svea, Solveig, Sture och lilla Kjell gör det absolut och dom är precis lika självklara här som vilken annan varelse som helst.  Jag har skrivit om djuren förr och jag gissar att det inte är för sista gången nu heller. Solveig var honkatt första veckan och Kjell var hankatt. Att byta namn var aldrig aktuellt. Dom är ju Solveig och Kjell. Så rätt!

    Han valde mig!

    Nåväl, sluttramsat. Köttfärssoppa var det ja. Med hetta dessutom. Hösten är soppornas tid, helt klart. Det är verkligen helt perfekt på precis alla sätt. Man kan blanda och ge som man själv känner och det behöver inte kosta massa pengar. Att det värmer inombords när det blåser utomhus gör inte det hela sämre alls.

    Vilken soppa är din favorit?

    (mer …)