Trots det fina vädret som återigen har kommit så håller jag mig inomhus. Orken tryter och höfterna värker.
Vad kan man hitta på? Alla tips är uppskattade.
Etikett: blogg
-
-
HAR DU GJORT DET?
Du har väl gjort din egen glass vid det här laget? Jag ska ovilligt erkänna att det är inte ofta jag gör det längre men i min frys finns där en ny smak – Jordgubbsglass med flädercurd och gelérippel. Jag har bara provat med en sked precis innan den åkte in för sin sista frysning. Det skvallrade om GOTT!
Nåväl, det här är gamla godingar som finns på bloggen redan. Var inte rädd för att prova din fram. Det är väldigt sällan som det blir knasigt så länge det låter gott.
Våga prova! (alla glassar finns under recept – kika!)
-
-
FÖRÄNDRINGAR
Hej! Hoppas att du har en fin sommar med allt vad det innebär. Här går vi fortfarande i väntans tider (halva vecka 32 avklarad) och jag är väl en av dom få (antar jag) som är väldigt tacksam över de låga temperaturerna.
Nu tror jag att intresset och orken för fotografering börjat komma krypande på allvar. Det kommer dock att bli lite annorlunda här på bloggen då matfotografering har försvunnit helt ur mitt huvud. Det går inte trots att jag gjort några tappra försök. Jag har helt enkelt tappat det.
Därför kommer det att bli väldigt blandat (mycket beror ju på den där lilla raringen som lever i min mage). Jag vill börja använda min kamera igen. Jag säger inte att det aldrig kommer att dyka upp recept med tillhörande bilder men det är inte något som kommer att dugga tätt.
Vi får se hur det går det här.
-
ÄPPELSAFT MED KANEL.
Godmorgon du sköna svala septembermorgon. Jag tycker om dig!
Som många av er redan vet så går vi här i väntans tider, vi väntar på att få besked om det där lilla ägget har fäst. Igår var det en vecka sedan det sattes in i min kropp och det är en HEL vecka kvar tills vi vet om det påbörjats ett litet liv där inne. Denna eviga väntan. Det som är lite jobbigt är det positiva och det negativa som snurrar runt i huvudet. En del av mig tänker ”såklart att det har tagit sig” medan den andra försöker stoppa, och lyckas tämligen bra med ”hur kan du vara så dum att tro att det kommer ta sig på första försöket?! Tänk på att det är ytterst få som lyckas, om ens alls!” Såpass störande och såpass sorgligt. Jag orkar inte längre med solskenshistorier men jag orkar absolut inte med att höra det negativa eftersom det är andras ord som gör mig alldeles snurrig där inne i knoppen. Det är väl priset jag får betala för att jag från början har varit öppen om det och pratat både vitt och brett.
Nåväl, i och med allt detta så har jag på nåt sätt tappat inspiration och lust att fota. Min fantasi är helt borta, kan inte tänka nytt utan står fast där och stampar på samma ruta. Det vill sig inte alls men förhoppningsvis så ska det väl komma igång igen vad det lider, eller så gör det det inte alls. Det får visa sig.
Häromdagen så fick jag två stora papperspåsar med äpplen från en kompis till min syster och att göra saft var det första jag kom att tänka på eftersom bara tanken på hur många pajer jag skulle vara tvungen att göra för att få slut på dom skrämde mig en aning. Med saft gick det åtminstone några kilo, i detta fallet 6 kg. Att det är 1,5 påse kvar gör mig en smula fundersam, vad ska jag hitta på? En paj, kaka, men sen? Marmelad och sylt också men jag misstänker att det kommer vara en hel påse kvar efter det. Jaja, i värsta fall får rådjuren sig ett ordentligt skrovmål.
Nu återgår jag till min väntan och mitt hopp. Hoppet ska vara det sista som överger en sägs det, jag tror att det är nära nu…
Ta hand om dig!
-
MAJS.
Här slår inte inläggen som spö i backen. Av förklarliga skäl. Känner ni för att läsa om det som jag/vi går igenom är det bara att klicka här – www.MatsLjunggren.com
Jag är numera ganska trött till och från och foto/blogg är inte prio nummer ett. Just i detta nu är hela processen igång i dom olika provören. Igår togs 13 ägg ut och jag hoppas av hela mitt hjärta att vi imorgon ska få ett riktigt fint embryo som inte vill annat är att växa till sig i min livmoder. 13.30 är det dags. Håll en tumme och jag tackar dig av hela mitt hjärta.
Det är ju meningen att det ska vara en matfoto-blogg så då får det följa med majs. Överallt runt oss finns det majsfält och det är inte mycket som slår den färska varianten när den är perfekt kokt och har rejält med smör och salt på sig. Då vaknar även den tröttaste ”barntillverkaren” till liv.
Ta hand om dig!
-
-
CITRONKAKA
Jag har fått nippran på att göra maränger och pga det så blir det ju en hel del äggulor över. I vanliga fall hade jag ju naturligtvis valt att göra glass av det men total avsaknad av plats i frys gör det hela omöjligt och då får det bli mjuka kakor av det. Som är, en citronkaka med glasscreme och vinbär. Smakade inte skit så att det störde. Alls. Glasscreme ska säkert, om man följer regelboken, endast användas till fyllning av tårtor men att följa den där boken är inget som jag känner för att göra!
Den observante kan även se att det ligger ett fåtal krusbär på toppen! Detta ljuvliga bär. När det här husets köptes så fanns det en enorm, ENORM, krusbärsbuske som gav mängder med bär men efter nåt år så hände något. Den började liksom vissna, slokna och det kom varken bär eller blad så det var med sorg i hjärtat som jag kapade ner den hela vägen ner. Nu efterhand är jag tacksam att jag var slö och behöll roten för nu har den börjat att ta fart igen. Det kan nog bli en lika gigantisk buske igen. Jag håller alla tummar och tår jag har! Detta året har jag dock fått nöja mig med ett tiotal bär.
I eftermiddag är det tänkt att sommaren ska komma tillbaka och jag sitter här inne och väntar på undret. Äntligen sol igen! Det har varit skönt med några mellandagar med lägre temperaturer och lite regn men nu räcker det. Det måste bli ordning på torpet! Jag vill ju underhålla den där brännan som jag på nåt vis har fått till detta året. Aldrig har jag varit såpass brun trots att jag solat förr, typ.
En obligatorisk tupplur står nu på schemat. Balansen min kräver det för den har tagit slut!
-
KOKOSGLASSEN
Kokosglass – jag var länge skeptiskt men tillslut så fick jag till det. Efter att ha provat att ha med riven kokos i smeten kan jag råda till att ha inte det. Den här är helt UTAN. Det gör bara glassen grynig och just riven kokos är något som oftast bara växer i munnen och så ska det inte vara. Vill man ändå ha med det så är mitt tips att bara ha det som topping.
Du har väl skaffat dig en glassmaskin? Här finns mängder med recept att prova på. Sätt sprätt på fantasin, kanske sitter du där med världens bästa glass inom kort! Bara gör det!
-
EN BRÖLLOPSDAGSPRESENT.
”Du får välja! Antingen får du den tatueringen du vill ha eller så får jag en!” , sa han med ett brett leende, nöjd över att ha kläckt en presentidé, när han klev in genom dörren den 10 juni i år. Just 10 juni firade vi vår åttonde bröllopsdag och trots att vi inte sysslar med presenter och gåvor så vill min man ändå alltid göra nåt. (Jag är precis tvärtom, jag är inte noga med det där alls men jag övar – ibland)
Nu blev det ju så att vi båda får. Jag får bara vänta till årsskiftet eftersom min är ett större jobb. Jag fick min tid i mitten av november men eftersom vi ska ut och resa i december så kände jag att det är tråkigt att behöva tänka på en färsk tatuering som sitter placerad mitt på ryggen. Att krångla med att skydda den från sol blir bara jobbigt så jag får dra ut på det lite till. Har jag väntat såpass länge som jag har gjort redan så kan jag vänta lite till.
Nåväl, det är extrem hedrande att ha fått ta plats på min mans kropp. Pussmunnen är min och jag tror det gick åt ett helt läppstift innan jag fick till det (någorlunda) och trycket lämnades in hos tatueraren. Han är märkt och han är min – så fint!
Man ”ska” inte tatuera in någons namn men enligt maken så är det inte mer än – ”skiter det sig så har vi iaf en arton år lång fin historia”. Han har så rätt så rätt!
Det andra på bilden, jordgubbarna och körsbären – vad ska jag göra med dom? Jag är helt tom i huvudet men kunde ändå inte låta bli att köpa när jag var på Ica. Dom skrek liksom efter mig.
