När jag var liten och knarkade dom här så var dom rullade i pärlsocker och låg i en bigpack-glass-låda i kylen. Dom låg där inte speciellt länge. Hur skulle det vara möjligt? Nu när jag är mer åt det vuxnare hållet så är dom doppade i choklad, satta på en pinne och dom blir kvar lite längre. LITE längre. Jag skulle inte äta en enda men ändå så minskar antalet i kylen. Jag förstår inte!
Väntar du också på orkan, storm och katastrof? Här i vår lilla by har det regnat katter och hundar sen tidig morgon, varit mörkt och dystert och nu har vinden så sakteliga börjat öka. Det ska bli tämligen spännande att se hur det här utvecklar sig. Vi har inte längre så många träd att oroa oss för eftersom Gudrun och Per såg till att dom flesta dalade i backen men man vet ju inte, några finns det ju kvar. Vi bor ju i skogen trots allt.
Puss.