Gällstad. 32 grader. Det får räcka så.
Etikett: dessert
-
-
CITRONKAKA
Jag har fått nippran på att göra maränger och pga det så blir det ju en hel del äggulor över. I vanliga fall hade jag ju naturligtvis valt att göra glass av det men total avsaknad av plats i frys gör det hela omöjligt och då får det bli mjuka kakor av det. Som är, en citronkaka med glasscreme och vinbär. Smakade inte skit så att det störde. Alls. Glasscreme ska säkert, om man följer regelboken, endast användas till fyllning av tårtor men att följa den där boken är inget som jag känner för att göra!
Den observante kan även se att det ligger ett fåtal krusbär på toppen! Detta ljuvliga bär. När det här husets köptes så fanns det en enorm, ENORM, krusbärsbuske som gav mängder med bär men efter nåt år så hände något. Den började liksom vissna, slokna och det kom varken bär eller blad så det var med sorg i hjärtat som jag kapade ner den hela vägen ner. Nu efterhand är jag tacksam att jag var slö och behöll roten för nu har den börjat att ta fart igen. Det kan nog bli en lika gigantisk buske igen. Jag håller alla tummar och tår jag har! Detta året har jag dock fått nöja mig med ett tiotal bär.
I eftermiddag är det tänkt att sommaren ska komma tillbaka och jag sitter här inne och väntar på undret. Äntligen sol igen! Det har varit skönt med några mellandagar med lägre temperaturer och lite regn men nu räcker det. Det måste bli ordning på torpet! Jag vill ju underhålla den där brännan som jag på nåt vis har fått till detta året. Aldrig har jag varit såpass brun trots att jag solat förr, typ.
En obligatorisk tupplur står nu på schemat. Balansen min kräver det för den har tagit slut!
-
ÄPPELPAJ & VANILJSÅS
Jag är gift med en man med dålig rygg och igår visade den onda ryggen upp sig med besked. Jag tror aldrig att jag haft en så tråkig lördag, någonsin. Med fint väder och varmt på utsidan satt jag inne och tråkade. Visst, jag kunde tagit mig för nånting men det var ju inte riktigt så jag hade tänkt mig dagen – att jag skulle göra det ensam.
Hoppas på en betydligt mycket bättre dag idag om inte annat får jag baka något som mannen tycker om, något som kan få honom att röra sig lite (sakna ingredienser å så). Som här, äppelpaj. Jag var så sugen igår kväll men tyvärr saknade vi vaniljsås och just vaniljsås är ju ett måste vid paj. Eller hur?
”Jag tänkte baka äppelpaj men vi har ingen vaniljsås” Jag hann i stort sett inte säga klart meningen innan Mats satt i bilen på väg till Ica för att köpa vaniljsås. Nåja, han vankade likt en full pingvin men rörde på sig, det gjorde han! Alla sätt är bra sägs det.
Höftad paj – äpple, kanel, socker, mjöl, smör, havregryn – OCH VANILJSÅS!
-
LAKRITSMARÄNGER MED CITRON.
När man sysslar med det där med glass blir det alltid en mängder av äggvita över och därför blir det väldigt ofta maränger av dess olika slag tillverkade i det här köket. Stora, små, korta, långa..allt efter humör och tid.
Jag gillar dom där stora åbäkena, rejäla maränger smaksatta med kola eller choklad. Franska maränger.
Mina maränger är smaksatta med lakritspulver, lakritssirap och lemoncurd. En chansning som faktiskt föll väldigt väl ut. Båda smakerna är väldigt tydliga. Tror att kombinationen viol och lakrits är nästa par ut, det kan ju inte bli fel! Tex. glassen med viol och lakrits är en riktig höjdare.
Om man har mycket äggvita över och inte alls känner för att göra maräng är det bara att sätta igång och spritsa – Gör ditt eget strössel!
-
NEKTARINKAKA.
En mjuk kaka med nektarin och den citrongrässmakande vita chokladsåsen på toppen. En fin kombination men i efterhand önskar jag att jag hade gjort en frasig paj istället. Det hade om möjligt blivit ännu bättre. Lite salt som möter det söta, typ. Får göra om en annan dag.
Idag är en sån där ligga-i-sängen-och-läsa-dag och det är precis vad jag gör. Lyckades ta mig ut på en långpromenad (7km) tidigare i morse i hopp om att trötta ut den lilla (hon är ju iofs inte speciellt fartfylld) men dom enda som tog helt slut var jag och dom två gamla jyckarna. Att gå den sträckan kanske inte är det optimala för en 14-veckorsvalp men det gick alldeles strålande. Hon hade fullt upp hela sträckan och glömde nog helt av att bli trött i benen. Väl hemma i trädgården fick hon sig en ny upplevelse, något som legat på gräsmattan sen hon kom hem men inte varit ett dugg intressant – tennisbollen! Tänk att en tennisboll kan vara så hjumlans rolig. Speciellt efter en promenad som borde ha knockat ut dom där långa tjocka benen.
Nektarinkaka var det ja. Inget speciellt men smakade inte heller skit så att det störde. Vanlig sockerkaka med små bitar av nektarin. Inga konstigheter.
-
VITCOKLADSÅS MED SMAK AV CITRONGRÄS.
Det här fick bli premiären med citrongräs. En enkel gräddig sås att ha på kaka, glass eller bara på en sked. Smaken av citrongräset är alldeles lagom. En mild smak av det syrliga tillsammans med det söta i grädde och choklad. Jag serverade den på en nektarinkaka (recept och bilder kommer vi ett senare tillfälle) och det var inte en endaste som klagade.
Såsen är enkel. För att inte säga löjligt enkel. Gör den till nästa paj eller kaka, vettja! Nya smaker mår man sällan dåligt av, så länge smakerna är goda. Såklart!
-
STRÖSSLAT
Man kan ju tro att jag har lärt mig från tidigare ”strösseltillverkning” och att jag insett att fyra äggvitor eller mer blir typ en miljard ”strösselsträngar” att spritsa. Så är inte fallet. Jag tror inte att jag är en sån som lär sig av sina misstag. Jag arbetar tydligen inte så och det resulterade i ett kök i kaos. Strössel både högt och lågt. Kletigt är det dessutom och när man börjar bli lite trött i spritsarmen går det inte längre att ansvara för sina handlingar men när allt är färdigt och strösslet ligger i sin burk är det värt allt besvär. Det här smakar så mycket mer än köpevarianten. (hallon, blåbär, citron och mango)
Vill du prova är mitt tips att börja med en äggvita och blanda den med såpass mycket florsocker att det är en trögflytande smet. Smaksätt och färga efter tycke och smak. Läs mer här.
-
RABARBERBRÖD
Äntligen har dom kommit, dom där sura (nu är dom inte så sura men kommer bli) men ack så goda rackarna. Rabarber! Bladen är alldeles skrynkliga och stjälkarna smala och späda. Precis som dom ska vara!
Rabarber för mig är väldigt mycket barndom och det påminner mig om när vi var ”tuffa” och smög in i trädgårdar och knyckte åt oss en hel drös med stjälkar. Egentligen gick dom ju inte att äta pga alldeles för sura för barnsliga magar men det var ändå nåt speciellt att tugga och försöka hålla masken. En hade ju ändå varit lite fräsig och gjort något förbjudet. Idag kan jag önska att barn skulle försöka smyga sig in i trädgården. Det hade varit lite underhållning faktiskt men tyvärr lär det nog inte hända. Gör man inte så idag?
Jag har haft en enveten inflammation i min axel och arm, i biceps och bicepssenan för att vara mer exakt. Jag tror aldrig att jag har upplevt den smärtan någonsin förr. I tre veckor har det gjort ont men jag har inte tänkt så mycket på det mer än att jag kanske hade sträckt mig. I slutet på förra veckan insåg jag att så var nog inte fallet. Att sova på nätterna var bara att drömma om. Hur jag än låg, satt, stod så gjorde det så inibänken ont. Då började det gro i knoppen att det var nåt helt annat än en sträckning eller en nerv i kläm och jag fick uppsöka farbror doktorn. Axeln hade då svullnat upp och det gick inte ens att röra den med en strykning utan att jag hoppade högt. Fy, då var jag inte lika stöddig som när jag pallade rabarber. Nåväl, medicin och vila ordinerades och nu sitter jag här nästan helt värkfri och axeln har återfått sin form och rörlighet och nätterna börjar återigen att fungera dvs min man får sova utan att jag ropar, grinar och suckar. Alla vann på det där läkarbesöket. Whaaay!
Rabarberbröd? Klicka på länken.
Flerrecept med rabarber:
-
GLASSTÅRTA – BLÅBÄR & MINTCHOKLAD
Igår hade jag bara sötsaker i huvudet. Inte bokstavligen kanske men jag ville ha allting som var åt det sötaste hållet. Glass cirkulerade en hel del trots att jag inte längre kan äta det pga att jag dumpar bara av att se på den men det kunde inte hjälpas, glass skulle det bli och glass blev det. En chokladglass med pepparmint och after eight (lakritssirap är utbytt mot after eight). Marängen blev smaksatt med blåbär. Här är den saken som fick mig att gå i däck fullständigt för att jag hade bestämt mig för att jag visst skulle klara av att äta det. Det gjorde jag inte! Puh. Det var en kämpig eftermiddag, minst sagt. Glass är och förblir ett big no no för mig och min mage. Till nästa gång ska jag ha lärt mig det.
Vad man ska tänka på när man fotograferar glass är att glassen smälter och därför bör man ha själva omgivningen preparerad och klar. Här kan man tydligt se att jag dragit ut för mycket på tiden och tänkt och ändrat på tok för länge men nu ska vi inte hänga upp oss på småsakerna. Blåbär och mint – TESTA!
Marängerna är av den italienska varianten och dom har fått några droppar av både blåbärsarom och blå hushållsfärg.
-
IBLAND BLIR DET SOM DET ÄR TÄNKT
Jag har frustat och stönat så många gånger när jag tagit mig an det här med att göra macaroner. Jag har hatat dom i stort sett från första stund. Smaken har det aldrig varit några som helst fel på men utseendet, det har varit helt fel. Platta, tråkiga och helt utan den där viktiga kragen. Jag har provat så många olika recept, alla har gett samma resultat.
Jag bestämde mig för att göra ett sista tappert försök och freestylade hela smeten. För första gången blev jag helt nöjd. Äntligen kom kragen fram! Jag har därför inget recept på det här för jag tillsatte både mandelmjöl och florsocker tills jag tyckte att smeten var lagom tjock och fin. Italiensk maräng och äggvita. Ge aldrig upp, rätt var det är så sitter det där.
Jag ska försöka ge mig på det här med att uppdatera lite oftare igen men det är svårt. Efter det som hände med utomkveds och operation så har jag liksom hamnat en liten gnutta under ytan. Jag har inte längre roligt med kameran och jag vill bara sova. Misstänker att det är en fas som jag på nåt sätt måste kämpa mig igenom. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så påverkad som jag ändå blev med tanke på hur bra jag ändå mådde direkt efter. Jag bara grubblar och grubblar men jag förutsätter att det snart blir människa av mig igen. Det får helt enkelt ta den tid det tar. Idag var första dagen som jag kunde känna lite glädje av att titta på bilderna så det finns ett litet ljus i den där beryktade tunneln.
Puss från ett irriterande kallt Gällstad