En fotografisk matblogg
Har man inget att göra och är allmänt vissen så kan man alltid baka det enklaste av det enklaste och smeta på med ångestdämpande choklad. Det är vad jag har gjort. Muffins och chokladkräm. Jag erkänner att kakan åkte i munnen på hundarna medan chokladen gick till mig. En perfekt fördelning. På alla sätt!
Trevlig helg!
Trots ett värdelöst avslut på gårdagen och en ännu sämre natt har jag på något sätt lyckats jämna ut det något genom att baka en bananpaj som skulle visa sig bli alldeles strålande. Jag hade pajdeg kvar i kylen efter helgens plommonpaj. Den sjöng på sista versen men fungerade strålande. Det fanns även dulce de leche kvar, hur det nu är möjligt, och vad passar inte bättre till banan?!
Igår eftermiddag fick jag återigen anfall, två gånger i tät följd. Båda gångerna när vi var ute på promenad och var 2,5 kilometer hemifrån. Anfallen är anledningen till att jag i stort sett aldrig är ensam. Jag har oftast mitt bihang (läs: min make) på replängds avstånd. Anfallen dundrar ju på precis när helst dom känner och jag blir lika förvånad och överrumplad än idag trots att jag haft detta i snart 13 år. Jag har inte dom klassiska symptomen, tyvärr. Ibland kan jag känna av ökad tinnitus men det är väldigt sällan.Vi lyckades ta oss hem, väldigt väldigt långsamt och jag fick bitvis bli ledd som om jag vore blind. Usch! Väl hemma så ville det inte släppa utan det satt i tills i morse då jag lyckligtvis vaknade stilla men med en huvudvärk som jag gärna överlåter till någon som är dum mot andra. Huvudvärk går ju som tur är att lindra med piller. Tänk om det ändå gick att lindra anfallen på samma sätt. Det får jag tyvärr fortsätta att drömma om.
Det stora problemet när anfallen kommer på det sättet som dom gjorde igår så utvecklar jag en rädsla för att ta mig för saker. Jag stänger in mig. Gör ingenting. Livrädd för att jag ska bli liggandes någonstans långt hemifrån, ensam. Det är nog det jag avskyr mest med hela sjukdomen – rädslan. Nu vänder jag blad och har ynkat färdigt för denna gången.
Ikväll börjar äntligen basket-EM så det är en bra onsdag. Missa inte – TV10 sänder! Vi värmer upp genom att åka in till Borås och placera våra bakdelar i Boråshallen för att se när Borås basket (Ligalag mot Div1) spelar shortsen av varandra. Det är det bästa med hela hösten, att Basketligan startar igen. Äntligen får vi njuta i hallarna runt om i Sverige. Livet får liksom en mening igen. Gör bananpaj till, vettja!
En sommarpaj med extra allt av det som behövs. Fläder, jordgubbar och citron. Mer än så behövs inte. Om man serverar den under en paviljong när regnet slår mot taket är det svensk sommar med precis allt vad det innebär. Det var precis vad vi gjorde idag. Solen strålade. Vi gick ut och la ut stolsdynorna. Hällde upp kaffet och skar upp bitar. Dit hann vi. Mörka moln. Kallt. REGN! Nåväl, vi förblev torra och pajen smakade alla tiders. Ändå.
När jag gjorde midsommartårtan häromdagen så fick jag en väldigt massa äggulor över och vad passar då inte bättre än att göra en glass. Hela nio stycken gulor finns med i den här raringen. Den är så krämig och len att jag nästan fäller en liten tår vid första skeden. Den är söt och den är syrlig och som jag sagt så många gånger förr – jag älskar just den kombinationen.
Lemonaden som jag redan hade färdig i kylen fick åka med och det skulle visa sig vara alldeles strålande. Vill du ha glass på midsommarbordet så är mitt tips att göra det här. Somrigare än detta går knappt. Servera den med jordgubbar och succén är ett faktum. Något annat är helt otänkbart. Gör smeten idag och skicka sedan ner den i maskinen i morgon så kommer den stå färdig i precis lagom tid tills att desserten ska skickas fram.
Midsommarafton är alltså redan på ingång. Livet springer på i sån vansinnig takt att jag knappt hinner med. Vi har bestämt oss för att inte göra någonting alls förutom att vara hemma, duka upp på bordet och sen ligga på soffan och ha filmbonanza. Jag är inte mycket för det här med traditioner (som nog många redan vet. Jul och nyår ska vi inte ens prata om. Julafton gråter jag mig igenom – hatar julafton!). Traditioner som känns som krav. Det känns som att man verkligen måste göra något. Det måste vara sill, nubbe och glada lekar. Jag blir tvärtom och vill äta köpepizza, dricka coca cola, dra ner alla persienner och trycka ner mig i soffan och stanna där tills det hela är över och hoppas på överlevnad. Vi är alla olika och tur är väl det. Oavsett hur du gör i din familj så vill jag önska en Trevlig midsommar med allt vad det innebär. Ta det lugnt och andas.
Glassen. Den är däremot ett måste!
Sommar och körsbär hör ihop. Trots att körsbären på träden ännu inte har behagat att börja mogna så är det ändå sommar. Har jag tur så kan jag nog framåt augusti kunna skörda mina träd men fram tills dess så fortsätter jag att köpa dom på Ica för utan körsbär vill jag inte vara. Så söta och ljuva! Hur vill du ha dina körsbär?
Idag har jag en dag på sparlåga. Trött som synden och ond i huvudet som aldrig förr. Misstänker att det är vädret som påverkar. Enligt min egen privata meteorolog så vankas det åska under dagen och senare i natt. Att vakna med sprängande huvud är inte något som påverkar humöret till det bättre. Jag suckar, stånkar och stönar på allt och alla. Värktabletter har vi ju såklart inga heller. Gnällspik. Det är bara att bita ihop och förlita sig på tupplurarna som med allra största sannolikhet kommer avlösa varandra tätt.
Några recept med körsbär finner du här:
En midsommar är ingen riktig midsommar utan en tårta. I vår familj är det alltid marängtårta fylld med lemoncurd och citrongrädde toppad med de frukter och bär som tilltalar just för stunden som gäller. Det är en väldigt luftig tårta som räcker till många eftersom en liten bit står man sig på väldigt länge. Marängbottnarna ska vara frasiga men ändå ha ett segt och lite kletigt inre. Gör marängen, lemoncurden och citrongrädden dagen innan och spara tiden till att umgås på själva midsommarafton. Att montera tårtan tar inte mer än 5 minuter. Tipptopp.
Lemoncurd gör man väldigt enkelt själv men känner man för att spara den tiden så är mitt tips att köpa färdig och vispa upp den med nån matsked grädde. Då blir den alldeles perfekt i konsistens och smak. Citrongrädde är precis vad det låter. Grädde som är uppvipspad och sedan smaksatt med lite citronsaft och finrivet citronzest. Vill man kan man även blanda i lite lemoncurd. Tårtan ska smaka citron. Så är det bara! Den ska vara söt och syrlig.
Nu har syrenblomssockret blivit till kakor. Drömmar.
Jag vet inte om jag tycker att det är någon skillnad i smak men bara vetskapen om att årets vackraste blomma finns med gör smaken aningens bättre. Doften av syren tar mig tillbaka 20-25 år tillbaka i tiden då jag hade sommarlov. Det doftar skolavslutning.
Innan kakorna var färdiga bestämde jag mig för att jag skulle inte äta en endaste och att Mats skulle få ta med sig dom till jobbet. Nu skulle det inte ta lång tid efter de kommit ut från ugnen innan jag knaprade i mig första. Eller knaprade, de hade inte ens stelnat till sig. Nu fyra kakor senare känner jag att det är dags att slänga mig i bingen, så långt från köket som möjligt. Nu får det vara bra.
Fast, en kaka till får nog följa med till sovrummet. Nåt gott att knapra på till kvällens serie är ju ett måste. Något annat är ohållbart!
Det börjar bli dags för namnbyte tror jag bestämt. En fotografisk glassblogg. Mycket glass blir det och ännu mer kommer. Glassmaskinen är just nu min allra bästa vän och dagen är inte komplett om inte minst en sort har tillverkats. Frysen är överfull och det börjar bli ytterst problematiskt att hitta utrymmen. Tyvärr äter jag ju inte lika mycket som jag gör. Eller tyvärr, det är nog en väldig tur när jag tänker efter. Det går inte. GBP sätter stopp i vanlig ordning. Matbloggen kommer nog igång vad det lider.
Nästan all glass som jag gör är egentligen väldigt höftad i smaksättningen. Sylt och arom är helt efter vad som finns och hur mycket jag känner att jag vill ha för dagen. Så, vid smaksättning är mitt tips att smaka sig fram och inte gå så mycket efter vad jag har plitat ner. Det är väldigt individuellt hur man vill ha det.
Den som visas upp här är gjord med blandade frysta bär som jag hittade i frysen i min kamp om att få mer plats. Den är snabbkokad med lite socker och en skvätt äppelmust och det är jag menar att det är höftat. Jag har inte full koll på hur mycket det är mer än att jag tycker att det är lagom. Koka din valfria sylt och tillsätt i glassen, kanske runt 1,5 dl. Typ. Som sagt, ta så mycket/lite du vill.
Rånskålarna är ett test som jag nog måste utveckla en smula innan jag delar med mig av något recept. De blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. För tjocka och för små. Jag återkommer!
I helgen skulle jag göra sylt. Körsbär och persika i samma burk. Sylten gjordes i en väldigt liten skala eftersom jag inte hade en susning om hur kombinationen skulle smaka. Nu visade det sig bli riktigt gott och när jag stod där och provsmakade sked efter sked såg jag att glassmaskinen var helt tom och redo så – varför inte? Glass är det ju inte så ofta jag gör? Liksom.
Jag slängde ihop den enklaste smeten som går att finna och tillsatte sylten. Vips! En variant som troligtvis hamnar i vår frys igen.
Idag firar vi sjuårig bröllopsdag och jag vet inte riktigt hur man ska fira det. Är det inte bröllopsdag varje dag?
Vi får se hur det blir, det verkar som att mannen min har nånting på gång så det är bäst att vara redo vid 17 när han behagar komma hem från jobbet.
I veckan som varit har vi firat födelsedag och min man bjöd på den godaste glasstårta jag någonsin smakat. Det är ett lager med jordgubbsglass och ett med citronglass. Citronglassen var helt fantastisk.
Han har gjort den med kondenserad mjölk och grädde vilket alltid resulterar i en len glass. Den kondenserade mjölken är perfekt att ha i en glass för utan några som helst krångligheter blir resultatet perfekt. Han ville göra glassen helt själv men jag kunde inte låta bli så jag stod där och hängde, körde näsan i smeten och tyckte att det var spännande. HAN gjorde glass liksom. Kunde jag aldrig tro!