HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: egen glass

  • GLASSMACKA

    Hädanefter ska ni inte köpa någon sandwich i glassdisken, inte någon sort alls. Oavsett om det är GB-varianten eller Ben & Jerry’s Which, båda är naturligtvis vrålgoda, så är det inte värt det. Personligen tycker jag att de kostar alldeles för många kronor för mycket. Att göra dom själv är dessutom både enkelt och kul. En hemmasandwich fyller du med vilken smak du vill och du kan doppa den i choklad eller något annat gott om det finns en sådan önskan. Variationerna kan bli oändliga. Sätt fart på fantasin och gör din egen favorit!

    Degistivekex fyllda med vanlig hederlig vaniljglass och sedan doppad i mjölkchoklad gör dessa alldeles fantastiskt goda glassmackor. Testa vettja, du kommer inte att bli besviken.

    (mer …)

  • CHOKLADPOESI

    Gammalt och torrt bröd ska inte alls ges till fåglarna, till dom finns det fågelmat, utan det ska tillredas som sig bör. Vill man inte vara onyttig kan man hålla sig till att göra ströbröd och krutonger av det men om man vill ta det steget längre så är det bara att göra fattiga eller rika riddare eller som i detta fallet – brödpudding.

    Jag var sugen på fattiga riddare och hade siktet helt inställt på det men när jag väl var i köket så tog det helt andra vändningar. Riktigt trevliga vändningar. Chokladigt och kladdigt! Med blåbär och banan blev det en brödpudding sprängfylld med choklad. Chokladpoesi för kropp och själ. Choklad har aldrig varit godare!

     

    Trevlig helg!

    (mer …)

  • CHOCOLATE BITCH


    Att inte göra sin egen glass är dumt. För att inte säga mycket dumt! Jag tycker att alla borde försöka för vid lyckat resultat vill man aldrig mer gå tillbaka till köpeglass. Köpeglass har sina fördelar men de är inte lika många som den hemmagjorda. Den egna glass blir kanske lite hård och behöver stå framme ett tag innan servering, det är oftast inte köpevarianten. Den som väntar på något gott väntar som bekant ALLTID för länge men vad gör väl det när man blir belönad när den har softat till sig? Det slår det mesta att ta en sked och gotta ner den i en krämig glass som man själv har gjort och sedan humma till smakerna. Jag skulle kunna göra det varje dag!

    Just denna glassen har jag inte ätit upp själv utan den fick följa med när vi åkte bort i helgen men jag har smakat på den och jag måste säga att choklad och lakrits är en kombination som man absolut inte får glömma av. Det är inget nytt och numera kan man se just den kombinationen på många ställen men risken finns att många inte vågar och därför går förbi det. Gör inte det!  Lova mig!
    Den nya chokladkakan med saltlakrits är to die for!

    Choklad-lakritsglassen, vi kan kalla den Chocolate bitch, var ett försök som föll väl ut till slut men det höll på att sluta med att den åkte i slasken. Smeten blev alldeles för tjock och ”geleig” (därför har jag minskat till 1 gelatinblad) och jag blev rädd att den skulle vara alldeles för tjock för glassmaskinen men det lyckades på något sätt att driva runt ändå. Men efter 20 minuter började kroken i maskinen att krångla och köra fast. Jag testade att ta upp smeten och diska ur maskinen och sen starta på nytt men det ville sig inte alls. Jag chansade att det räckte med den lilla tiden och la glassen i en bunke och sen fick den frysa vidare i frysen. Risken finns att när glassen inte har fått gå tillräckligt länge i maskinen så blir den isig eftersom alla iskristaller inte har försvunnit. Denna gången gick det faktiskt bra ändå och glassen smakade gudomligt. Jag ripplade i lakritssirap och succén var ett faktum. Det bästa med sirap är att det fryser inte riktigt utan det blir sådär segt och härligt tillsammans med den kalla lite hårda glassen.

    (mer …)

  • FROZEN YOGHURT.

    Kolasås, chokladsås och strössel i all ära men att dänga till med en kiwiäpplesylt på glassen eller som i detta fallet, en frozen yoghurt, är inte alls oävet. Från början var tanken att den skulle ripplas i men eftersom jag inte riktigt har alla pållar i schack tidigt på morgonkvisten så glömde jag naturligtvis det. Jag vet dock inte om det är något jag ska vara ledsen över för nu kan jag skrapa av den godaste sylten och fylla på med mer när den tar slut (jag dumpar som aldrig förr men vissa dumpar är väl värda sina 30 minuter illamående). Så bra kan det bli av något som från början blir fel. Ge aldrig upp hoppet!

    Sylten slängde jag ihop igår när jag såg dom stackars små kiwifrukterna som låg i fruktskålen och började se något vanskapta ut. Jämte låg två äpplen som fortfarande såg väldigt fräscha ut men som ingen av oss kommer äta eftersom de var lite för hårda och sura. Dom gjorde sig hejsanhoppsan bra i sylten. Att göra egen sylt är så barnsligt enkelt och det är absolut något som borde göras oftare. Jag gissar att det mesta går att använda men skulle det vara så att det går åt skogen så kan man ändå säga att man provat istället för att slänga frukten eller bären som håller på att gå till spillo. Dom får på så sätt i alla fall en chans.

    Frozen yoghurt är lika enkelt det och har man en pappa som fyller ens kylskåp varje vecka med yoghurt som skulle kunna mätta en hel skola så är det alldeles ypperligt. Det går att göra enkelt och det går att göra ännu enklare. Vill man kan man lyxa till det hela med grädde istället för mjölk eller varför inte en äggula eller två i smeten (om man kan ha ägg i frozen yoghurt är något som jag inte vet något om men jag kan inte förstå vad det skulle vara för fel med det).  Det är helt upp till var och en och man har något som kräver några extra äggvitor. Just i den som jag har gjort är det helt fritt från ägg och för att kompensera det så använde jag grädde istället för mjölk. Även grädden höll på att haverera i kylen så då fick det bli som det blev. Om jag använt mig av mjölk hade det smakat alla tiders men jag inbillar mig att med grädde blir även själen en smula lyckligare.  En själ blir lycklig av frozen yoghurt. Lyckliga själar är bra!

    (mer …)

  • ÅTERBESÖK VID KVARNEN.

    Trots att jag för några dagar sedan skrämde upp mig själv genom att åka till den gamla kvarnen för att fotografera pigallskotteglassen fick jag inte nog. Igår tuffade jag till mig och gjorde om det och åkte tillbaka. Dock jag var inte själv utan hade både Mats och Jocke med mig samt Alvin som hade sitt multiverktyg i högsta hugg. Mer säkert än så blir det inte! Mer om det i morgon.

    Ikväll gav vi oss iväg på lite spontanbasket, efter många om och men bör tilläggas. Jag hade på något sätt lyckats fubba bort bilnyckeln. Den var verkligen helt borta. Vi har vänt upp och ner på soppåsar, tömt kaminen, klippt sönder min jacka för att leta i fodret, letat i kyl och frys samt vänt upp och ner på precis varenda sko och gryta i hela huset. Borta! Vi gick gången ut till bilen och tillbaka tre gånger och letade utan resultat, både med och utan ficklampa. När jag gav upp och satte mig på stolen i köket och tjurade för missad basket lyckades Mats se den lille rackaren ute, jämte gången vid grinden. 40 minuter senare än vad det var tänkt kom vi iväg. Jag skulle förlägga huvudet om det inte satt fast.

    Godnatt.

  • FOTOGRAFERA GLASS MED LIVET SOM INSATS.

    Glass är troligtvis inte det första man tänker på när det är närmare -20 grader utanför dörren men jag är inte riktigt som det var tänkt att jag skulle bli och tänker på glass i stort sett alltid. Minusgrader har aldrig hindrat mig så igår blev en ny smak till. Eller tja, smakerna är inte nya på något sätt men jag har aldrig sett det i glass och jag har absolut inte sett dom tillsammans. En smaken är Pigall och den andra smaken är Skotte. En synnerligt märkligt kombination kan man ju tycka men se nä, det är det faktiskt inte. Det viktiga är att Pigallen ska ätas först och tätt därefter Skotte. Väldigt viktigt! Helt enligt en väninna som tycker att det är något av det godaste som finns. Första gången jag hörde det så blev hon den konstigaste av de konstigaste. Efter att ha smakat så är hon inte längre så konstig mer än att hon anser att Skotten (mindre god) ska ätas sist. Ska man inte alltid spara det godaste (Pigall) till sist och ha det mindre bra avklarat fort?!

    Ovan nämnda väninna med familj ska ikväll besökas och vad passar då inte bättre än en pigallskotteglass som gå-bort-sig-present? Jag gjorde dock en miss och det var att jag bara hackade chokladen, jag skulle naturligtvis ha smält den. Då hade det smakat mer men men, nu är det som det är, glassen är långt ifrån äcklig som den är nu.

    Jag ville fotografera glassen utomhus så jag begav mig till vår vackra gamla kvarn som finns här i byn. Jättevacker med omgivningar to die for. Jag hade med glädje bott i den där kvarnen. Tills i går! Anledningen till att det bara blev tre bilder är för att så fort jag klev ur bilen fick jag äckelkänslor. Ensam. Kall. I skogen. Livlig fantasi. Paranoid light. Jag hörde röster och det gick kalla kårar längs hela ryggraden. Gåshuden satt som en smäck. Jag blev rädd för precis allting. Ni som hängt med ett tag vet att jag är hörselskadad så att jag blev rädd för skoknarr är helt befängt. Jag var dessutom helt utan hörapparater. Det föll snö från ett tak och snöflingorna fick hjärtat att slå trippelvolter. Fy, jag var uppriktigt livrädd. Jag lyckades i alla fall ta mig upp till skjulet där jag skulle fotografera. Jag hystade upp glassen och sköt av tre bilder, hela tiden såg jag över axeln. Jag hörde någon viska ”Helena!” och någon säga ”hej.” Jag trodde att det var någon mer där men det var hela tomt! Isch…jag sköt av de där bilderna för att få det gjort, sen slängde jag på plasten på glassen, greppade brillor och påse sen var det bara att börja springa. Jag rös, jag frös och jag hade bara siktet inställt på bilen som naturligtvis var låst och med fingrar som varit utan vantar under fotograferingen gick det naturligtvis inte att låsa upp bilen med knappen. Jag tryckte och tryckte samtidigt som jag sprang allt jag förmådde. Efter många om och men samt svordomar så låstes den upp. När jag väl kom in i bilen lyckades jag andas igen. Aldrig mer kvarnen själv. Aldrig någonsin.

    Jag trivs bäst med mina egna spöken här hemma. Okända vill jag inte stöta på igen.
    Bilderna talar sitt tydliga språk. En rädd Helena är ingen stöddig typ. Livlig fantasi är inte da shit!

    (mer …)

  • LEMONLIMECURDGLASS.

    För ett tag sedan så jiddrade jag om en lemonlimecurdglass. Här är den. Eftersom jag helt missat att fotografera förra batchen så fick jag göra en till. Vilken hjumlans otur för oss. Verkligen.

    Alldeles len. Alldeles söt. Alldeles syrlig. Alldeles krämig. Tja, kort och gott – Alldeles underbar!

    (mer …)

  • CLEMENTINGLASS I ETT PÅ TOK FÖR LITET LASS.

    Cliffhangern blev en smula längre än vad jag hade räknat med. Det var inte alls tänkt att det skulle ta flera dagar för mig att ens starta datorn. Det är skönt när man inser att man faktiskt har ett liv utanför dator, facebook och spel. Ibland har det en tendens att bli lite för mycket så denna pausen har varit bra på alla sätt.

    Glassen som jag jiddrade om tidigare i veckan ser ni på bilderna. Det är den absolut godaste glassen jag någonsin har gjort. Den är så krämig, så välsmakande och så perfekt som det bara är möjligt. Den dänger vilken köpeglass som helst i väggen. Tveklöst! Den råkade få stå och svälla en dag extra, kanske var det just det som gjorde hela glassen. Man ska inte ha bråttom när man gör glass. Då är det en stor risk att det blir isigt, hårt och det blir fett i gommen dvs. alltså inte så som glass ska vara. Sån glass vill inte jag ha i alla fall. I glassen är det gelatin av en  enda enkel anledning – Jag vill ha det! Vill man inte ha det så utesluter man det men då kan jag inte garantera att det blir lika bra.

    Nu: Twilightmaraton.

    Hoppas att du har en fin söndag. Ta hand om dig.

    Ni vet väl att om ni klickar på pluset uppe till höger så kan ni prenumerera på inläggen här i bloggen? Klicka på den så får du stenkoll på vad jag gör. Vill du ha ännu mer koll, tex. veta vad jag inte gör, så finns det ett F (Facebook) jämte. Att ”träffa” nya människor är trevligt. Tycker i alla fall jag. Kanske ses vi?

    (mer …)

  • YOU ARE MY CLEMENTINE ELLER NÅT ÅT DET HÅLLET.

    Clementinerna som dyker upp i sina trälådor innan jul är väl värda att vänta på, det är då dom smakar allra, allra bäst och dom är så gott saftiga att jag kvittrar likt småfåglarna i vårsolen. Näh, så är det inte, jag tenderade att överdriva en smula men goda är dom. Himmelskt goda! Det brukar gå åt en och annan clementinlåda här men i år har det, av någon mycket märklig anledning, inte ens gått åt en endaste. Synnerligen märkligt att ha en halvfull låda och inte veta vad det ska bli av godingarna som är kvar. En ovan situation, helt klart.

    Jag tänkte snabbt, likt Maria Montazami, och greppade första tanken. Juice! Färskpressad juice av clementiner kan ju aldrig bli fel?
    Råsaftscentrifugen (om man vill låta lite märkvärdig) aka juicemaskinen åkte fram och clementinskalningen var i full gång. Jag gick ut hårt men segnade ganska kvickt. Det är helt okej att skala 2-3 clementiner i en stöt men när det är närmare 15-20 stycken är det inte riktigt lika spännande längre men skam den som ger sig. Jag minns inte hur många jag skalade men det gav en knapp liter och den litern blev inte inte långrandig. Frukosten var räddad!

    Nu till det bästa av allt – jag har sparat några deciliter som just i detta nu gottar sig i en smet. Inte vilken smet som hest utan i en glassmet! Juicen har fått sällskap av en smak till. Vilken smak det är, det får ni veta i morgon. Ouuhhh, vilken cliffhanger!

    Snälla, säg att det är en cliffhanger?!

  • DAGEN EFTER DOPPAREDAN

    Semifreddo, mina vänner, är väldigt enkelt och väldigt gott. Det kräver ingen glassmaskin alls och det går att variera i det oändliga. Sätt sprutt på fantasin och skapa dig din egen favoritsmak. På 5-6 timmar har du en krämig, halvfryst juvel stående i frysen som bara väntar på att slukas. Hallon och lakrits är en match made in heaven, just den kombinationen kan aldrig, någonsin bli fel. Receptet finner ni längst ner i inlägget.

    Säger man god fortsättning efter julafton eller är det bara efter nyårsafton? Varje dag borde visserligen önskas med god fortsättning så det är inte fel – God fortsättning till er alla läsare! Hoppas att gårdagen blev som ni önskade oavsett om ni firade stort, smått, högt eller lågt. Vi firade ytters lågt och somnade väldigt nöjda och glada med dagen. Dagen avslutades med att en av mina småbröder, som inte är varken små eller unga längre, tog fram en jacka. En jacka som jag sedan jag såg den första gången, varit helsåld på. Tyvärr kunde jag inte ha den då men NU, dragkedjan åkte igen och jackan blev därmed min. Jag är inget märkesfreak utan tycker oftast det är fjantigt men jag vill nu annonsera att jag har en Didriksonsjacka i storlek XL! ( i somras hade jag storlek 58/60 alt. väldigt många X före L). Det viktigaste märket på jackan är alltså storlekslappen!

    Så här dagen efter julafton är det inte mycket med någon av oss i denna lilla familjen. Vi är rastlösa, trötta och stånkamätta ungefär hela tiden. Vi har sovit i stort sett hela dagen med undantag för när vi fick julmatsresterlunchbesök av en bror med sällskap. Det var nog bra att dom dök upp annars hade nog risken varit väldigt stor att vi sovit hela dagen. Juldagen är årets tråkigaste dag, helt klart. Ingenting är öppet och rastlösheten sitter som superlim och naturligtvis vill vi göra allt som handlar om att springa i butiker. Men se, tji på oss!

    Nä, om jag skulle ta och gå upp ur sängen? Klockan är ju snart midnatt så det är nog dags trots allt.

    (mer …)