HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: egen glass

  • HERR LJUNGGREN – MITT HJÄRTA

    Limelemoncurden har hamnat i en glass. Här är den. Receptet kommer så småningom.

    Mats – Det är 11 år vi varit förlovade i morgon väl?
    Nä, 12.
    Mats – Nä. 11 år måste det vara!
    Nej! Vi förlovade oss -99. 12 år!
    Mats – Men så kan man ju inte räkna. 2000, 2001, 2002…..
    Men du, din lök. 12 år! Du menar alltså att vi firade 9 år 2009?
    Mats – Jamen…
    Är det inte 10 år mellan 1999 och 2009?
    Mats – Jo så sett.
    Vaddå ”så sett?” 
    Mats – *mummel*
    Har vi varit förlovade i 12 år i morgon?
    Mats – JA! Är maten färdig nu eller?!

    Jag vilar min väska.

    Idag är det vår dag. Idag firar vi. För tolv år sedan drogs jag runt på Londons ALLA gator och fattade ingenting. Efter timmar hamnade vi vid st Paul cathedral och där, under en gyllene ängel, gick han ner på knä och friade. ”Romantikern” slog på stora trumman!  Att jag själv, sju (!!) år, senare fick sätta ett bröllopsdatum är egentligen inget som vi behöver prata speciellt högt om. Mats har sällan bråttom och han skyndar väldigt, väldigt långsamt. Om ni tänker er en trött, lite förkyld sengångare så börjar ni närma er hans fart. Men vem har bråttom egentligen, han är den han är och det är väl därför som jag fortfarande, efter snart 16 år, älskar honom så evinnerligt mycket! Han är det bästa jag har!

  • ALLT ÄR INTE ALLTID VAD DET SYNES VARA

    När jag läser på denna förpackningen så läser jag svart salt – lakrits och det betyder att det är just ett svart salt med lakritssmak. Inte konstigare än så. Någon annan läser naturligtvis det på ett helt annat sätt och blir troligtvis inte alls lika besviken som jag. När jag fick syn på den lilla, söta lådan med det fantastiska innehållet så hyllade jag det. Vilken grej! Lakritssalt liksom. Hur bra blir inte det på chokladdoppad kola?! Det kan ju inte bli annat än succé! Inte sant?!

    Den lyckan (nåja, så lycklig har jag inte varit men det ser bra ut i skrift) jag kände då lyckades jag hålla tills i går. Den, asken menar jag nu och inte lyckan,  har funnits i min ägo några veckor men jag har medvetet ställt den åt sidan för att använda det till julgodistillverkningen. Igår kunde jag inte hålla fingrarna borta och öppnade. Det skulle jag aldrig gjort! FLOPP! Det var inte alls något svart salt med lakritssmak där i utan vanliga, hederliga saltlakritsgodisar. Visserligen smakade de väldigt gott men det är ju inget svart salt. Buhu.

    Nu är frågan, hur ska jag lyckas göra mitt svarta salt med lakritssmak?

    Ni finner godisarna som inte är något svart salt på samma ställe där jag köpte den lakritssirapen, som faktiskt var just lakritssirap som jag använde där jag hängde glass (klicka på länken om intresse finnes), Chokladbutiken.se. Tycker man om saltlakritsgodisar så är jag helt övertygad om att det kommer bli en TOPP.

    Jag har äntligen börjat friskna till. Torrhosta och en näsa som är i klass med Niagarafallen har jag fortfarande men feber, peppar peppar, tvitvi, kasta salt, verkar ha begett sig bort. Feber är verkligen värdelöst, speciellt när det är en sådan variant som fintar och lurar i bakgrunden. När man tror att nu är det lugnt så slår det till ordentligt igen och man ligger där som en urlakad sill i sängen och det finns ingen i hela världen som har det värre. Idag är jag inte längre urlakad. Idag är jag bara en sill.

    Just ja, första advent är det också ja. Glad sådan till er. Här har vi missat det helt men jag har ätit två pepparkakor så jag är nästan med.

  • LOVE OCH LAKRITSSIRAP GIVES US WINGS TO FLY

    Idéer som far runt i huvudet är inget nytt. Att det sedan går åt skogen när jag försöker mig på det är absolut inget ovanligt. Det är snarare en regel än ett undantag men jag kan i alla fall säga att jag har testat, provat, gjort bort mig. Hänga upp glass var dagens första idé när jag slog upp ögonen. Ni förstår, jag tänker bara på glass men kan ju som bekant inte längre äta det i samma utsträckning som förr. Jag är dessutom en självplågare av rang. Så vad gör jag? Jo. Jag tänker på glass och jag gör glass så ofta jag kan. Smart va?

    Tillbaka till hängd glass. Som synes på bilderna så hänger den där. Glassen. Struten som sådan hängde bäst. När den blev fylld så började den leva sitt eget liv. Den snurrade. Den tippade. Den krånglade. Kort sagt – den levde jävel på riktigt. De enda som var glada var vårt eget, privata lilla zoo. Det var mer glass på golvet än i himlen kan jag ju, utan att överdriva, säga.  Då förstår ni läget. Att jag sedan fick en knäpp om att hälla sirap på toppen är egentligen något som jag inte alls vill berätta men, som jag sagt förr, goda saker är till för att spridas, i detta fallet lakritssirap! Det där som inte ville stanna kvar på glassen utan hamnade i en stor härlig kletig pöl. Åh du milde tid, vilken grej! Att jag inte kommit på det själv grämer mig yttepyttelite.

    Mats tyckte inte om det men han har ju gjort bort sig en gång i tiden och druckit alldeles för många lakritsshots så det räknas inte. Dessutom betyder det jackpot för min egen del eftersom hela burken kommer att tilldelas mig. Detta är fantastiskt på precis alla sätt.

    Att städa efter en glasshängning är inget jag kommer att vänja mig vid. Någonsin. Hela jag var kladdig. Golvet. Bordet. Taket. Svea.
    Jag kan dock skriva upp i min livbok att jag har hängt glass 15 novemver 2011. Det ni!

  • ATT PROVSMAKA JULEN

    Vi har haft en riktigt fin helg. Spontan och väldigt trevligt. Vi har inte planerat någonting utan det har bara blivit som det har blivit. Igår gav vi oss ut och grillade med goda vänner och deras knoddar. Jättemysigt men trots trevligt sällskap och en sprakande eld så var jag snudd på att avlida av köldskadade fötter. Huh, det var vidrigt kallt! Det tog sina timmar efter att tina upp. Väl hemma igen, efter startad kamin och påklädning modell brutal för att försöka återfå normal kroppstemperatur, så hade vi inga fler planer för dagen alls mer än att vi skulle äta middag. Ibland är det ett större projekt än vad man kan tro. Faktiskt. Vi hystade ihop en soppa, liknande en köttfärssoppa med potatis och lite annat smått och gått. Vi båda rynkade lite på näsan –  ”men vaffan, det mättar!”.

    När jag står där och rör i min mättande soppa så plingar det till i min iPhone (viktig info) och ovan redan nämnda vänner skriver och frågar om vi vill ha kvällsmat. OM?!
    30 minuter senare sitter i vårt, deras, favoritrum. Uterummet! Det är där minglet pågår. God mat serveras, ljusen tänds och kvällen blev precis så som jag tycker om det. I uterummet har julen börjat ta plats. Förr har jag tyckt att det är tråkigt att tjuvstarta julen men jag börjar förstå. Det är så mysigt! Så idag har julen börjat flytta in så smått även här i Rud. Inga större utsvävningar men julmusiken har börjat spela och jag börjar ana första advent och allt vad det innebär. Vår jultradition kan ni föresten läsa om i Inzpira Magazin – julnumret som finns ute i butik nu.

    Polkagris är jul för mig. Polkagriskäppar att hänga i granen, eller att äta upp innan granen ens har kommit in. Det är helt efter humör. Polkaglass är inget nytt men kanske kan glassen enligt mitt recept vidga vyerna en smula. Inget märkvärdigt recept men så mycket godare än köpevarianterna. Ända sen jag började göra egen glass så tycker jag att köpt glass är så väldigt sött. Hemmagjort ska det vara. Då smakar det allra bäst och man kan smaksätta helt som man själv känner. Det kan inte bli bättre.

    Nu är det jag som drar ner rullgardinerna, lägger mig under täcket och glor på film resten av söndagen. Hoppas att ni alla haft en lika fin helg!

    (mer …)

  • ÄPPELGLASS MED COOKIE DOUGH

    Äppleglass med cookie dough, eller kakdeg om man hellre vill använda sig av det, med smak av kanel. Smakkombinationen som aldrig blir fel. Äpple och kanel är som gjorda för varandra. Mina öländska äpplen som jag fick med mig hem från skördefesten blev inte bara torkade utan dom blev även till en sylt. Med sina bitar så slår den ut det klassiska äpplemoset med hästlängder. Det händer liksom något i munnen.

    Cookie dough, kakdeg, är något som jag alltid har varit enormt svag för. Det är lite salt mitt i det söta. Helt perfekt. Ben & Jerry-glassarna innehåller massa, massa sånt gott men det kostar därefter så varför inte göra sin egen? Det är inte svårt alls. Gör man inte åt allt till en glass så är det bara att låta den ligga i frysen, i en burk med lock, tills nästa glass ska göras. Det blir inte liggande i frysen så länge!

    Nu är det fredag och jag har stämplat ut. Strax ger vi oss ut på kvällspromenaden innan vi drar ner mörkläggningsgardinerna, tänder ljusen och tar helg på riktigt i soffan med någon bra film. En kväll helt i min smak.

    Ha en underbar kväll alla, med allt vad det innebär.

    ps. Ljuset är A & O vid fotografering. Jag lyckades inte med A & O idag. Det blev som det blev. ds.
    (mer …)

  • SÖTASTE GÅ-BORT-SIG-PRESENTEN



    Detta är något som jag tycker är så hjumlans gott. Det började för många år sedan med honung på tjock yoghurt tillsammans med nötter. Då var det enbart pistage som gällde. Det utökades till alla möjliga olika nötter. Bäst är fortfarande pistage. Pistage väljer jag alla gånger. Tveklöst! Godare nöt finnes icke! Förutom min egen nöt som jag delar hem, hjärta och efternamn med. Han har mage att åka på hockey ikväll och därmed lämnar han mig ensam till senaste kvällen. Så därför har jag gjort en extra stor laddning av detta otroligt goda. Hoppas att ingen tar mig helt på allvar och tror att jag kommer att smäcka i mig allt detta för då skulle jag troligtvis dumpa ihjäl mig. Det är inte riktigt den planen jag har med mitt liv.

    Nåväl, åter till honung. Lägg i dina favoritnötter och torkade frukter i en skål och häll sedan över flytande honung. Du har nu skaffat dig dom bästa förutsättningarna att äta dom godaste frukostarna du kan tänka dig. Ringla över yoghurt eller fil. Torkade aprikoser som legat i honung är gudagott! Men, ett stort MEN, det är sött till tusen så nöj dig med att äta ett. Tungan kommer annars att krulla sig. Fast det är klart, gillar man krullad tunga är det bara att ösa på.

    Till helgen händer något. Något unikt. Här i Rud på södra Säm har det aldrig hänt. Inte med oss skrivna på adressen.

    Vi ska göra kroppkakor. I två veckors tid har jag försökt bygga upp självförtroendet att göra detta spektakel. Med en nyinköpt hushållsassistent  känner jag nu att jag börjar bli redo. Det ska bli riktigt spännande. Lyckas jag med smaken står jag som segrare och jag kommer troligtvis aldrig någonsin mer äta något annat än kroppkakor. Håll tummarna att jag på lördag får koma av mina egna kroppkakor. Det skulle göra mitt liv nästintill komplett. På riktigt!

    ps. Glöm inte att honungen funkar på glass också!  ds.

  • SEG KOLASÅS. LITE FÖR SEG. HURRA!

    Kolasås. Lite för seg men alldeles lagom salt. Perfekt!

    En söndag helt i slöhetens tecken. Vi är riktigt mosiga. Mats för att han igår delade en flaska päroncognac med en kompis. Jag för att jag i natt fick lyssna på ett enormt tugg från min älskade make. Aldrig kunde jag tro att cognac kunde få truten att glappa så. En sannerligen trevlig kväll. Dom blev så snygga så. Stjärnfall på himlen var inget vi behövde. Stjärnorna satt ju precis jämte.

    Vi ska ganska snart dra ner mörkläggningsgardinerna, slänga oss i sängen och glo på filmer resten av dagen men först har vi lite födelsedag att fira. Så innan det blir bingen blir det en tur till byn att lämna nybakat med ovan nämnda kolasås. Grattis på födelsedagen Zohre!

    (mer …)

  • NEKTARINER I UGNEN SÄGER DU? JA! SÄGER JAG.

     

    Jag har trillat dit. Rejält. Nektariner i ugnen är grejen. Lite hårt, lite mjukt, lite surt, lite sött. Vad mer behöver man egentligen? Där är ju allt som behövs för att få kroppen att fungera en hel dag. Min typ av dessert helt klart. Eller frukost och för den delen om man är lagd åt det hållet. Finfint för kropp och själ.
    Jag började dregla över bakade nektariner redan i måndags då jag fick se ett recept med tillhörande bild hos Lisa, Matälskare på Taffel. Jag har dock fuskat och struntat i rom men jag tror inte att det var något fel i det alls. Kanske en skvätt rom hade fått mig att joddla? Spriten får jag ta en fredag för hur skulle det se ut med alkohol en vardag? Åh, du hemska tanke. Alkoholen byttes mot vaniljglass och hallon. Den rejäla fyllan uteblev.


    Dagens outfit visas i skeden. Topp, båthals. Vit/ceris-randig. H&M. 49,50:- på rea

    (mer …)

  • JORDGUBBSGLASS MED RIPPEL AV DULCHE DE LECHE

    Gårdagens dulce de leche har nu äntligen hamnat i en glass. Inte i vilken glass som helst utan i en jordgubbsglass. Något blek dock men det gör ingenting eftersom smaken är det viktiga här. Dulche de leche i glass är helt fantastiskt gott och det stelnar inte, det blir liksom aldrig isigt utan det håller sig krämigt, sött och vansinnigt gott. Dessutom blir det snyggt när det är ripplat i glassen. Så kort och gott, det är perfekt på alla sätt och vis. Jag har använt det förr i min Tom & Jerry-glass (den är fortfarande den absolut godaste glassen jag någonsin har gjort)

    Jag försökte pigga upp bilderna lite genom att fotografera i en grön, eller förlåt, ILLgrön tröja. Den observante ser mitt försök i skeden. Misslyckande eller inte, det får betraktaren avgöra. Jag gjorde i alla fall vad jag kunde.

    Efter min operation så har jag tyvärr upptäckt att glass inte längre är något som jag kan äta. Sorgligt och otroligt ledsamt. Kroppen mår inte bra av det alls så därför är det endast provsmakning som jag får hålla mig till men det är knappt att det går. Mer glass till andra alltså vilket stör mig en liten, liten smula. Mats däremot, han jublar!


    (mer …)

  • TVÅ TIMMAR SENARE BLIR DET DULCE DE LECHE

    Sötad, kondenserad mjölk. Den duger som den är men om man lägger burken i en kastrull, täcker  med vatten och kokar den i 2 timmar så blir den om möjligt ännu bättre. Kolasåsen som blir går inte att beskriva i ord. Så gott och faktiskt lagom sött i rätt mängder.

    Just innehållet i denna kokta burken ska få slinka ner i en glass. Hur låter det med jordgubb- och dulche de leche-glass? I mina öron låter det alldeles förträffligt så, så får det bli.

    I går förde vi vår mamma till hennes sista vila. En underbar ceremoni. Mamma fick en fin begravning och jag tror att hon, om hon nu kunde följa oss på avstånd, kände sig helt nöjd med det. När vi lyft upp kistan på katafalken och när vi börjar köra den mot gravplatsen försvinner det grå och regntunga på himlen. Solen skiner med all sin kraft och himlen börjar anas blå. Under hela akten vid gravplatsen strålar solen och när vi väljer att gå därifrån efter 20-25 minuter så försvinner solen och himlen blir grå och molnen blir återigen regntunga. Att solen visade sig fick mig att känna att allt var okej. Mamma har det bra där hon är och det visade hon oss allesammans. Hon fick med sig bilder på alla oss barn, i från olika år. Två skedar, vår mamma var en fena på att spela på skedar. En stor 250 gram nougat, en sån kunde hon smälla i sig på en kvart och Käck, eller Kick heter det väl idag (lakritskola) och sist men inte minst – en plånbok som hon ska lägga alla pokervinsterna i. Ha det bra mamma, vi ses!

    Tempot är satt på ”långsamt” idag så nu är det jag som lägger mig på sofflocket och glor på VM tills jag inte längre orkar hålla ögonen öppna. Mats och två av mina bröder har satt sig i båten och åkt ut på sjön för en dag med fiske. Alla har vi våra olika sätt att koppla av och alla sätt är lika bra.

    Ha en skön helg alla. Försök hela tiden att vara den bättre människan.