HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: egen pasta

  • HEMMAGJORD SPAGETTI. VEGETARISK.

    Hemmagjord spagetti

    Jag är egentligen inte så väldigt bra på att äta lunch. Allt som oftast så blir det knäcke eller nånting annat som går att greppa i farten. Nu är det lite annorlunda då jag har en make hemma med en sjukskrivning pga ryggskott. Han vill äta så då blir det lite ordning även för mig och idag blev det hemmagjord spagetti. Att plocka fram pastamaskinen är en glädje i sig och att sen få platta deg för glatta livet och sedan se de smala alldeles egengjorda spagettisarna komma ut på andra sidan är en fröjd. Det går dessutom snorfort att koka. Denna varianten som är på bilderna låg inte i mer än max en minut. Fantastiskt gott!

    Grönsakerna som jag fräste till i lite olja och kryddade med provensalska kryddor är en liten zucchini, en lök och tre små selleristjälkar. Jag avslutade fräset med grovt hackad chili. Det ska absolut inte ta färg utan enbart gotta ihop sig och blir lagom mjukt och fint.

    Pastadegen är gjord med följande recept. idag bytte jag dock ut manitoba mot durumvetemjöl.

  • TORTELLINI. FYLLD RAVIOLI.

    ”jag har lagt ner min själ i det här” Så kan det låta. Det här är inte fullproppat med någon själ utan enbart ångest. Ångestfyllda raviolis. De är inte bildsköna eller välgjorda men de har hjälpt till att hålla mig lite i schack idag. Min ångest äter upp mig. Paniken kryper i varenda nerv av min kropp. Jag har försökt slappna av, vila och hålla det lugnt runt omkring mig men ändå har jag vankat som aldrig förr. Jag placerade mig själv och min kropp på altanen i ett försök att varva ner men det höll bara i nån timme sen var det samma visa igen. Så tröttsamt! Jag vet ju att jag inte behöver ha ångest eller panik men ändå så kommer den krypande och har den satt sig så är den där för att stanna. Livet ska inte vara lätt.

    Nåväl, så är det och det är bara att på nåt sätt acceptera så tillbaka till ravioli/tortellini.
    När jag låg där ute i vårvärmen (8 grader) så funderade jag, som så många gånger förr, på dagens middag. Fläskfärs låg i kylen och väntade på att antingen tillagas eller åka i soporna pga snart självgående. Den fick bli fyllningen i mina ångestfyllda raviolis. Pastadegen, den hjälpte mig en hel del. Jag fick banka, slå, knåda och svära utan att någon endaste kom till skada.

    Som sagt, de är varken bildsköna eller välgjorda men de smakade ljuvligt och jag fick en stund då jag fick ur mig iaf lite av det där som far runt i bröstet på mig. Alla sätt är bra utom de dåliga, sägs det. Det stämmer ganska bra.

     

    ps. engelska på bilden pga vill ha det. ds.

    (mer …)

  • PASTA OCH VÄRLDENS BÄSTA PAPRIKASÅS


    Att göra sin egen pasta är både roligt och väldigt enkelt. Det tar inte så överdrivet lång tid och resultatet blir alltid, med undtantag för ett fåtal gånger då det har snålats med mjölet, tipptopp.

    Jag är inte den där som gillar att jobba med händerna så jag skickar ner alla ingredienser i en matberedare och tillsätter såpass mycket vatten att degen går ihop sig och blir smidig. Ta lite vatten åt gången så reder sig det mesta.

    Låt degen vila i kylen i 30-40 minuter. Dela den i fyra på en mjölad bänk. Tryck ut degen och börja köra den i pastamojängen. Kör på den tjockaste delen några gånger (en gång, vik ihop degen och kör igen. Upprepa 3-4 gånger) och sänk sedan några snäpp. Se till att mjöla ordentligt hela tiden och gör inte pastan för tunn. Femman använde jag på min maskin, då blir det lite tuggmotstånd. Koka pastan i lättsaltat vatten i ca 1,5 minut. Häll av och njut! Någon kanske tycker att det är för mycket olja och då är mitt tips – ta mindre.

    Pastasåsen. Den ljuva paprikasåsen!

    (mer …)

  • ÄLGFÄRSBIFFAR & PALSTERNACKSMOS

    Jag är, eller var tills igår, väldigt skeptisk till älgkött. Har liksom aldrig varit speciellt förtjust i det men nu är det annat ljud i skällan. Att lyckas med älgfärsbiffar trodde jag aldrig att jag skulle göra men nu är det gjort. Inte sista gången jag tänker ge älgköttet en chans.

    Biffarna är saftiga och väldigt enkla i den fina enbärssmaken. Den är inte stark utan den finns där och lurkar i bakgrunden. Precis som det ska vara. Enbär är även det en smak som kan bli lite för mycket och därför är jag väldigt försiktigt med den. Att servera biffarna till palsternacksmos skulle även det visa sig vara alldeles kalas. Palsternacka är något som jag är väldigt förtjust i men har en tendens att helt glömma av den. Synnerligen märkligt. Att använda sig av hälften potatis och hälften palsternacka i ett mos ger en lite sötare smak. Inte för sött men just kombinationen sött och salt i samma tugga är inte att förakta.

    Idag är en dag som jag går på lågvarv. Ryggont och allmänt väck vilket resulterar i en sömngångares fart, dvs inte fort alls. Jag får därför försöka mig på någon variant på framförhållning så redan vid åttasnåret i morse började jag med dagens middag. Som sagt, framförhållning. När jag väl lyckas resa mig upp igen (ryggen krånglar så förbannat att jag vill äta upp mina hälar i ren frustration. Om jag bara är still går det fint men att ta sig från sittande till stående eller stående till sittande är ett projekt som jag väldigt gärna hade sluppit. När jag väl lyckats resa mig så får jag inte med mig ena benet. Helmärkligt!) hade jag tänkt ge mig på det där med att göra egen pasta. Sist jag gjorde det var det ett mindre kaos i mitt kök. Det hängde pasta överallt. Det bör tilläggas att det var inte för att på nåt sätt låta pasta hängtorka utan det var för att mitt tålamod tog slut och pastadegen flög åt alla håll. Det här med tålamod är inte min grej. Jag hatar tålamod.

    (mer …)