Etikett: en fotografisk matblogg


  • VITCHOKLADGLASS MED SMAK AV CITRON.

    Vitchokladglass

    Vitt och svart. Sött och syrligt. Glass med vitchoklad och en liten liten smak av citron.

    En glass som jag inte la ner så mycket tid på men som ändå blev alldeles strålande. Smeten har inte fått svälla som den ska för att hålla sig krämig och fin i frysen så den får nog ta slut idag om det inte ska hamna i slasken. Helst ska smeten sjuda sig krämig och sedan få en natt på sig i frysen men ibland är viljan att fotografera något större än vad tålamodet klarar av. Stressa aldrig med glass oavsett vad receptet än säger. Så, ska ni göra det här och ni vill ha en bra glass bör ni låta den vila, svälla och må gott i kylen under en natt. Resultatet blir så mycket bättre! Smaken blir dock den samma. Välj själv. Toppen!

    Jag har återigen en blöh-dag! Jag har haft fler anfall och attacker än vad jag kan räkna till. Det tar inte många minuter efter ett har släppt innan nästa sitter där som en smäck och ställer till i princip allt. Jag är så trött på att hålla ögonen öppna och få kämpa med att fokusera och försöka hålla blicken still. Ynkar och suckar! Trots det så har jag haft en fin söndag eller en kroppkakesöndag som vi kallar det. Detta fantastiskt goda! Vi fick dessutom sällskap vid bordet och fick därmed hjälp med att äta upp allt. Kroppkakor vet sin plats i magen, helt klart, och dom fyller ut mer än väl. Egentligen hatar jag att göra dom där kokta degklumparna med sin ljuva fyllning av stekt fläsk, lök och kryddpeppar, eftersom jag avskyr när det är klibbigt, klabbigt och pilligt. Alltså inte min grej alls men är det bestämt kroppkaka så är det! Jag må säga ”Jag ska aldrig mer göra en endaste kroppkaka till!” men det är nog en lögn för om några månader står jag där i köket igen och svär mig igenom hela proceduren. Tveklöst!

    Trevlig kväll!
    Puss.

    (mer …)


  • ALLA DESSA DAGAR. IDAG – KANELBULLEN.

    kanelbulle

    Ni som känner mig vet att jag avskyr sådana här prjippodagar, att jag tycker det är det tramsigaste som finns och jag vill liksom krypa ur skinnet så fort det nämns. Idag är en sådan dag men trots det så har jag, mitt ärkenöt, trillat dit och också gjort kanelbullar. Hur skulle jag kunna låta bli när hela facebook svämmade över av ”dehäringa” bullarna. Varför jag satte degen och smetade smöret kan man ju undra. Tja, jag vill varken vara sämre eller bättre heller för den delen så här är dom nertrôkade i en gjutgärnspanna.

    Om man gör just så här, trôkar, så kan man äta ”fler” bullar pga kan aldrig bli för många. Vem orkar räkna liksom? Gör man dessutom även en plåt men vanliga hederliga snurror så är det bara att ta varannan. Varannan vatten har man ju hört talas om och det ska vara bra sägs det. Samma sak gäller vid det här. Glasklart?

    Och mjölken! glöm förtusan inte mjölken! Iskall.
    Kanelbullarnas recept finns här.

    Vad firar vi i morgon? Rivna morotens helg?

    Puss.

     


  • CHOKLAD, CHOKLAD, CHOKLAD & FIKON.

    chokladvåffla

    På Facebook ställdes frågan ”Bäst till choklad?” – Svaren: ”Mer choklad?” ”Allt! och kardemumma”. Det var dit jag läste för sen blev det alkohol av resten. Sånt har jag inte hemma och jag är dessutom inget större fan av det. Så, chokladvåffla, chokladsås, kardemummagrädde, riven choklad och fikon fick det bli. Min lunch och min medicin för dagen!

    Älskade fikon.
    Chokladvåfflor finns en uppsjö av olika recept på – jag har använt det här.
    Kardemummagrädde är precis vad det låter, vispad grädde smaksatt med kardemumma.
    Chokladsås. Enklast möjliga. En skvätt grädde i en kastrull med lite choklad. Koka upp, smält vispa. Svalna. Klart.

    Suddiga bilder pga av slut på balans. Stativ tänker någon? Äh, det orkar jag inte med. Det är perfekt operfekt. Precis som jag vill ha det. Jag tror att vi alla måste sänka våra krav här i livet, iaf jag. Allting behöver inte vara perfekt perfekt. Fram med mer perfekt operfekt!

    Puss!


  • ÄPPELMUFFINS MED SMULTÄCKE.

    äppelmuffins

    Onsdagen är äntligen slut. En dag som jag mer än gärna slänger i soporna. Det blir inte alltid som man har tänkt sig, typ. Att vara hörselskadad har sina nackdelar, helt klart. Det är ju inte bara det att man inte hör som är problemet. Det riktigt stora problemet är att inte ha möjligheten att sköta sig själv när det kommer tillfällen då man behöver komma i kontakt med någon snabbt eller när man tappat förmågan helt att förklara sig i skrift. Då behöver man hjälp (läs: jag) och ibland är det så förbannat svårt att förklara för någon annan vad det är man vill att den ska förmedla åt en. Det blir BARA fel och jag blir så fruktansvärt frustrerad. Jag är dessutom smärtsamt usel på att förklara vad det är jag vill ha sagt. Det har skapat kaos i det Ljunggrenska hemmet idag och jag är så trött och uppgiven. Buh! Onsdagen den 2 oktober 2013 raderas nu helt från mitt liv.

    Innan jag släcker ner allt så kommer här ett recept på nån form av äppelmuffins med krispigt täcke. Jag visste egentligen inte alls vad jag pysslade med där i köket när jag bakade men resultatet blev inte så tokigt ändå. Jag ville bara, i vanlig ordning, ha något att fotografera så det fick bli vad det blev helt enkelt. Detta blev det!

    Godnatt.
    Puss.

    (mer …)


  • MATBLOGGSPRISET 2013

    matbloggspriset2013

     

    Nu är det dags igen. Matbloggspriset ska delas ut. Klicka här och nominera just din favorit!

    Eftersom det finns så många fantastiskt fina och bra matbloggar så har jag en lite gnutta problem att välja ut en. Eftersom jag är fotointresserad så är det just dom med vackra bilder som tilltalar mig mest. Bilder att vila ögonen på är något jag behöver för att fungera som människa. Matkoma, Nu kokar jag & I huvudet på Elvaelva? Alla tre är helt fantastiska på sitt sätt. Det ska inte vara lätt och det är det inte heller! Jag hade velat ha dom alla tre högst upp!

    Så, klicka här och lämna din röst.
    Puss!


  • JORDGUBBSMARMELAD MED ÄPPLE & MYNTA.

    jordgubbsmarmelad

    Här går allt i svart.

    Som synes så har jag kört fast ordentligt i det mörka fotograferandet. Ju mörkare desto bättre. Då trivs jag! Det går lite upp och ner med mörkt och ljust. Det är kanske årstiden som påverkar, jag vet inte. Inget jag lägger överdrivet många analyseringsminuter på.

    Hela bloggvärlden kryllar av ljusa fina bilder så därför får det bli lite mörkare från min sida ett tag framöver eller tills jag tröttnar och fastnar i något annat. Det är lite så jag fungerar. Går all in och tröttnar snabbt och måste tänka om.

    Här är en jordgubbsmarmelad med äpple och mynta. En fantastisk marmelad på alla sätt. Den är söt, lite syrlig och man känner av myntan precis lagom. Den här på knäckebrödet som jag skrev om tidigare idag är strålande. Det räcker egentligen med enbart marmelad men vill man gotta till sig lite extra så är en riktigt krämig och len brie under det hela att föredra. Jag har just provsmakat mig mätt och kommer att få problem med att äta middagen som står i ugnen just i detta nu men hey, vad gör det? Det är bara att hoppa över middagen och provsmaka marmeladen en gång till lite senare. Man får inte vara dum!

    I morgon ska jag testa att använda den i en glass. Det kan inte gå fel!

    (mer …)


  • KNÄCKEBRÖD.

    Knäckebröd

    Att baka sitt eget knäckebröd kräver inga överdrivna skills. Det som behövs är plats för plåtar för mycket knäcke blir det men det är det värt för det både håller sig länge och är väldigt gott. Ju tunnare desto godare så var inte rädd för att använda kaveln några extra gånger. Forma dom precis som du själv känner. Små rutor eller rundlar eller större är den smaksak. Minst spill blir det ju om man väljer att skära ut rutor.

    Dom här knäckebröden är väldigt spröda och passar därför ypperligt till ostbrickan. En salt och fin ost med lite jordgubbsmarmelad på toppen. Bara tanken får mig att humma förnöjt. Förvara knäcket svalt och torrt så håller dom i mer eller mindre en evighet fast så länge brukar de inte bli kvar. Så vid nästa bakningsinfall tycker jag att det ska bli eget knäckebröd! Bara gör det!

    knäckebrödet

    (mer …)


  • Doughnut. Flôtmunk. Dônare.

    doughnuts

    Personligen så använder jag mig av dônare för det är precis vad det är. En riktig flôtig dônare! Ett ord som min morfar har myntat för många herrans år sedan. Det har hängt med kan man säga. En riktig dônare finner man i USA och ingen annanstans men eftersom det är så fasligt långt dit så får jag nöja mig med att göra mina egna. Inte samma klass men det är baskemig inte långt därifrån.

    Helst vill jag ha dom endast med socker men eftersom jag idag har en jobbig ångest och oro i kroppen så behövde jag både pyssel och färg i tillvaron. Började dagen med ett riktigt jobbigt anfall som höll i sig från 7-snåret fram till 12. Då var jag inte så kaxig. Jag hatar dom långa och segdragna varianterna, dom där då jag ligger som en halvkokt spagetti och har ingen aning om hur jag ska bete mig. Alla anfall är såklart jobbiga men dom som ger sig efter en timme är lättare att genomlida. Ganska logiskt. Nåväl, en dônare eller tre får kompensera helvetet. Dom gjordes igår så dom har sunkat ihop sig något. Dom är trots allt godast precis när dom kommer från oljan och har fått svalna till sig något. Man kan inte få allt! Glasyren har dock kletats på idag.

    Nu sitter jag här och är sockerkickad fast det är en myt och funderar på om det var värt att smäcka i sig två på raken. Jag vet inte riktigt men skit i det, dom är ganska små och det var GOTT!

    (mer …)


  • EN LUNCH AV ENKLASTE SORT.

    lunch

     

    En enkel lunch och en enkel bild. Inga konstigheter alls.

    Att få ihop en snabb och god lunch kräver inte många minuter eller mycket arbete. Här är det bara en tomatsås och ägg som fått gotta sig i ugnen några minuter. Alldeles lagom mättande och den ”mätt-tjostiga” känslan uteblir helt. Det är dumt att konstra till det i onödan.

    Söndag kväll och jag sitter vid datorn och försöker rädda bilder i photoshop, som måste bli färdiga. Bilder som inte riktigt har blivit som jag har tänkt mig. Jag skulle kunna köra huvudet i väggen för mindre. Hjärnan har gått i däck och jag får ingen ordning på tankar och funderingar alls men jag ger mig inte. Det är inte ofta jag känner en hopplöshet trots att mitt liv ser ut som det gör men just nu är det mörkt både på insidan och utanför fönstret. Jag sitter här och svär och försöker ändå. Det här med att inse sina begränsningar kanske skulle vara något?

    Jag inser begränsningen och släcker flitens lampa innan frustrationen sätter sig ordentligt på balansen och innan dålig natt blir ett faktum. I morgon är en annan dag. Vi ses då.

    Godnatt.


  • I SVART OCH VITT.

    EGO

     

    önskar jag en fortsatt trevlig kväll.

    Puss.

    Jag finns på Facebook, Twitteroch Instagram. Ba’säge.

    Foto: Mats Ljunggren